Med anledning av en fråga från Mikael Perman i tråden om man reser inom eller utom en själv gjorde jag en resa på om jag använder "filter" under resandet.

Jag beskriver resan först något som är ytterst sällsynt. Mitt resande har alltid varit mitt och inte något jag delgett andra. Eftersom jag inte går helarens väg finns inget större behov för mig att delge andra... Nåja. Nog om det.
Jag hade en sak till att resa på / till (en nyinköpt sten) men jag började med filterfrågan.

Jag reser på olika sätt, sällan med trumma av olika anledningar.
Besökte ett ställe som är väldigt bra för många saker och där jag funnit det särledes bra att resa ifrån. Eftersom jag är en "lat" shamanutövare lade jag mig tillrätta på berghällen efter att ha tillkallat skydd, kraft och tydliggjort mitt uppsåt.
Det är myggfritt, något som jag upplever som väldigt positivt, men ganska snabbt intar en myra mitt ben. Efter den kommer fler och till slut är de väldigt många på mig och jag är på vippen att avbryta det hela. Skriker ut mitt kraftdjurs namn och strax blir det "stilla", myrorna känns inte längre och sen kommer mitt kraftdjur och lyfter upp mig. Upp i luften bär det med väldig fart för att sedan vända tillbaka nedåt, in i den spricka i berget som är min ingång (där).
Vi kommer ut ur tunneln efter ett tag och flyger över ett stort vatten (hav) i havet finns en stor älv (?) och i älven en å / bäck (!). Färden bär av mot ån och när vi kommer närmare ser jag där en sten. En LITEN sten som jag blir nedsläppt på.

Det är inte mörkt och inte ljust. Det, bara "är"... plötsligt inser jag att det är dimmigt och stenen som jag står på upplevs som lite större. Jag kan ställa mig bekvämt och det enda som hörs är åns / bäckens porlande. Lite märkligt med tanke på att "lutningen" är minimal men, det är detaljer som man får bortse ifrån.
Det enda intrycket jag har är just ljudet av vatten.
det går lite tid (?) men sen tilltalas jag av en kvinnoröst. En gammal kvinna kommer fram till mig med en liten skål. I skålen har hon en frukt. (vet inte vad för frukt) som jag ombeds äta. Jag tar ett bett och förstår av hennes blick att jag ska äta hela så jag gör det. När hela frukten är uppäten säger hon till mig: Nu kan du. Sen ber hon mig att skingra dimman.

Jag gör så och befinner mig i ett märkligt landskap. Marken är gul-brun-orange och "stickig", nästan som glasbitar. Det är ljust nu åtminstone och jag kan se "långt". Vyn är densamma åt alla håll. Som en öken fast med "märkliga" inslag eller ingredienser. Jag går försiktigt framåt men känner inget obehag, marken skadar mig inte. Återigen hör jag mitt namn och vänder mig mot rösten. Jag har hört den förut, faktum är att det är en välkänd röst för mig. Jag vänder mig om och ser min "hjälpare", den som varit med mig längst av alla (sen jag började resa "medvetet"). Den är i sällskap av MÅNGA fler, liknande "varelser", ja, jag har aldrig sett så många på samma gång. Någonstans i mitt inre trodde jag inte att det var möjligt. Min "hjälpare" bär en korg med "kakor" i. Det ser ut ungefär som hundgodis (bättre än så kan jag inte förklara det).

Återigen ska det "ätas". Jag blir bjuden på det första kexet (det är ganska många) och ombeds sen att äta upp resterande kex. Först bara "äter" jag och det tar ett tag innan jag inser att omgivningen förändras något. Marken blir mindre "stickig" och "varelserna" blir "längre", utdragna. Jag fortsätter att äta och förvandlingen blir mer tydlig. Marken ser ut som "barr" nu och varelserna är nu VÄLDIGT långa / höga, de skuggar solen något. Jag äter upp de sista "kexen" och när sista tuggan försvinner ser jag ut på ett landskap som jag inte sett på 25 år!!! Det är exakt återskapat. En skogsdunge, tallar och granar, och mitt i allt detta står den "varelse" som gav mig mitt namn. Han ler mot mig, tar min hand och säger: Nu vet du!

Mitt kraftdjur kommer och hämtar mig...

Resan är obegriplig för de allra flesta förutom mig. Den var präglad av mycket "symbolik" och LITE förklaringar är antagligen av nöden tvungen.
Frågan var om jag reser utan mina "filter" när jag reser.
Det finns två svar nu. Ett före och ett efter resan. Jag ska förklara.
Jag har bara rest EN gång utan filter (förut) Och med filter menar jag då de "mallar" - kartor etc som vi bär med oss. Det var under min första övervärldsresa då jag skulle träffa min(a) hjälpare. Det som mötte mig då var väldigt skrämmande och helt bortom min föreställningsförmåga. Men "snällt" och "vänligt". Nu vet jag att jag alltid haft med mig någon typ av "filter" efter den resan. Sett i backspegeln har dessa filter varit ett litet "skydd", en mask, fasad.
Ska man vara petig så finns det TVÅ före och två efter... före DEN resan, för ganska länge sen och före / efter denna resan, nyligen. NU har jag fått de verktyg jag behöver för att resa utan filter. Nu kan jag, och nu vet jag.

Tack Mikael.

Man kan säkert hävda att det är på olika sätt men, så här har det alltså varit för mig.

Jag ber om "ursäkt" om saker är otydliga men jag har inte vanan att berätta för andra. :)



//Vind

Jag förstår nog inte ändå, vad du menar med att resa med filter?

Fylgja: Det är inte säkert att jag kan ge ett bra svar / bra förklaring på det men läs tråden jag refererar till så kanske det klarnar? Tror det är på sid 2 som Mikael talar och frågar om filter. Kan även hända att jag misstolkade frågan så svaret kanske är 'dåligt' pga det, även för Mikael. För mig är det dock fortfarande glasklart. :-)

Ja... Det är ju himla bra att det är glasklart för dig :D

Jag tror att jag fattar, har varit med om något liknande själv. Exempelvis var min lärare i övervärlden först "förklädd" eftersom jag mött läraren långt tidigare i andra sammanhang och blivit väldigt rädd. Ett bra tag var läraren "förklädd" eller "filtrerad" för att jag inte skulle fatta vem det var. Vi var på flera intensiva uppdrag tillsammans och när jag fått mer tillit fick jag se "verkligheten", då var jag inte längre rädd och kunde ta emot den "ofiltrerad".

Säkert kan det finnas filter som jag inte vet om, jag har nog en bra bit kvar till att vara helt fri från begränsningar B)

Hm, plötsigt blir jag mycket inspirerad av din resa, Vind, det har mest bara blivit helandearbete ett tag nu och inga "egna" upptäcksfärder... Känns som om det verkligen är dags för det!

Tack för inspiration! :)

Hej.

Det viktiga i min eller din berättelse är ju förstås inte berättelsen i sig, utan just att vi har filter, som vi normalt inte ser alls, och inte ens är teoretiskt medvetna om.

Det viktiga är att förstå att filtrena är på gott och på ont, att de verkligen finns för att vi har praktisk nytta av dem. Filtrena är eventuellt många och de mest hårdnackade skapas ju av sådant som den kultur vi tillhör, den uppfostran vi fått, och rent nyttobetonade filter som förmågan att hitta i skog och mark. (Vilket faktiskt är kulturberoende också, tro det eller ej!)

Men precis som en dators residenta program tar plats och energi, så tar dessa filter energi och närvaro i livet ifrån oss. De stänger oss ute från världens underverk och gör världen till en känd plats.

För mig handlar inte din resa om att du genomskådat filtrena och blivit fri relativt filtrena. Din resa verkar innehållamånga personliga symboler, och så fort vi talar symboler, så talar vi i princip om filter. Jag kan inte vara helt kategorisk, men med ledning av det du berättar så TROR jag det.

Vad jag också TROR att din resa visar, är att du fått ett personligt sätt att genomskåda filtrena. Du har fått se något som ger dig personlig VISSHET om hur filtrena kan fungera, och därmed är det en sorts nyckel för dig att låsa upp dem.

Men för mig visas filtrena I DIN BERÄTTELSE från andra hållet, hur fragmenterade intryck, skapas samman till en bild. Det är samtidigt en sorts meddelande till dig själv att du bör vara försiktig, för filtrena har som sagt en funktion. De är nyttiga, och skulle du hitta en knapp där du stänger av dem, pang, bom, skulle du få mycket svårt med vår normala verklighet.

Många som håller på med "mumbo-jumbo" är extremt resultatfixerade. Det beror säkert på att de har haft eller har tvivel på att det är verkligt och värdefullt, allt de som de håller på med. De vill gärna ha grova och väldigt tydliga resultat, och vill inte låta saker utveckla sig naturligt.

För mig har tricket varit att anstränga sig som sjutton, för att få resultat, men när man börjar få resultat, så blir man tvärtom försiktig och låter det mogna fram i små, medvetna och precisa steg.

Jag tror också att din resa i ett perspektiv är genuint verklig, för den innehåller ett sådant distinkt före och efter, som du beskriver det. Stämmer den beskrivningen, ja då har du säkert låst upp ytterligare en dörr.

När du tänker på dina erfarenheter på resan kommer du kanske fram till ett stadium av visshet, som är utan filter, så att säga. Då har du säkert hittat en viktig punkt.

Det var vad jag kunde kunde läsa in i det just nu, kanske kommer det mer då jag får drömma på saken.

Mikael P.

Hej.

Ja lite till har ju runnit till under natten.

Dels har min egen historia en del 2, som jag inte berättat så mycket om. Det var när jag var i Pakistan, och jag åkte ut utanför Islamabad med tre pakistanier. Vi passerar en del mindre områden med skog och många spännande örter. Jag frågar förstås vad det är för träd som vi ser på vägen. De stirrar förvånat på mig, och säger, det är ett träd.....Att veta vad ett träd är för sorts träd, att veta vad de är bra för, björkved är bra, furu och björk blir bra möbler, ene blir smörknivar, man darrar som ett asplöv, man är stolt som en fura, gran tar man in vid Jul, med björk så majar man, allt detta är kulturella filter, som också faller tillbaka på praktiska förhållanden inom kulturen.

Vi har alltså svårt att se våra egna filter, och de är många fler än vad vi tror.

För en hel del år sedan började jag läsa Carlos Castanedas böcker, och kom att fastna för begreppet "att tysta den inre dialogen", som ett tillfälle då mysterierna började visa sig.

Nu har jag aldrig haft speciellt svårt att sluta tala med mig själv, alltså jag går inte och talar till mig själv i den mest uppenbara andliga betydelsen av det. Alltså en inre dialog.

Men mitt upphörande av den andliga inre dialogen, startade inte något mysterie i sig, så jag kom ju att fundera över sanningshalten vad gäller det som står i Castanedas böcker. (Då menar jag inte historierna i sig, för de är ju förbaskad dikt, många av dem, utan det verkliga innehållet!)

Men i senare böcker så framkom det ju att stillande av den inre dialogen, var mer än det rent uppenbara, precis som jag själv hade kommit underfund om. Inre tystnad innebärinte bara att det inre talet slutar, utan även att DET SOM TALAR slutar att vara påkopplad.

Då befinner vi oss mycket nära det som är inre filter, så för mig betyder att stilla den inre dialogen också att jag kan koppla av, verkligen stänga av, de inre filtrena.

Inre filter fungerar alltså ofta som Uthien beskriver det också. Man får se något förklätt eller lätt modifierat, för att man inte ska "ta anstöt". Minns en gång om en författare som skrev att han kysste en skäggig dam. Författaren kom på själv att det egentligen var frågan om något helt annat. Precis som gamla folkliga beskrivningar om att kyssa grodor eller så.

Mikael P.

Det är sent (för en sån som mig) och jag har nyss åkt de 30 milen från jobbet. Lägg därtill att jag är helt ovan med att få reflektioner över mitt resande och, ni kanske ger mig lite tid tills imorgon för att få ordning på intrycken? :)

//Vind

Så, nu har jag fått ordning på åtminstone lite.

Jag är som sagt var HELT ovan vid att få reflektioner över mitt resande. När det gäller den saken är jag en stor egoist och har behållit den biten för mig själv. Jag har klara och tydliga mål med min väg och den har inte inkluderat "spridande" av information. Men allt har en början och man kan även kalla den "upphängningen" för filter.

Det svåraste var inte resan för mig utan att delge den. Det var nästan "skolpirrigt" på något märkligt sätt. Jag spinner vidare på det ni sagt, tyckt och tänkt.

Din liknelse med residenta program är mycket bra Mikael. Efter en tids användande och sedvanliga installationer av allehanda applikationer så blir datorn efter en tid seg. Men alla dessa program beter sig olika. En del FRÅGAR om de ska startas upp vid start (relativt ovanligt dock), andra kan STÄNGAS AV via ett "enkelt" kommando i programmet (inte heller så vanligt), De allra flesta kräver åtgärder som är relativt komplicerade ("ingrepp" i registereditorn, om man kör windows...) och ett fåtal kräver ÄNNU mer ansträngning för att bli kvitt.
På samma sätt är det med filter. En del är relativt lätta att bli kvitt, andra mycket svårare.

Alla har dock någon form av funktion. I det här fallet är det ganska "lätt" att se funktionen. OM jag inte utrustats med ett filter när jag FÖRSTA gången såg min lärare / hjälpare så hade det med all sannolikjhet skapat komplicerade psykologiska besvär hos mig. (filter på, av "barmhärtiga skäl")
Tiden gick och jag började få ordning på min "andlighet", saker föll på plats och till slut hittade jag en lärare bland människorna. Jag lärde mig att resa till trumman och reste, tillbaka (utan att egentligen veta att det var så). Nu var filtret av, förmodligen för att jag ansågs klara av situationen.
Här hände dock något. Jag "smög" på det igen. Omedvetet (eller i någon annan form av medvetenhet). Jag fortsatte att utvecklas, men "dolde" samtidigt viss information. Filter på, av "fega" / bekväma skäl

Ja, sen vet ni ju resten... Men naturligtvis slutar inte berättelsen här. Och självklart är det inte att jag nu tror mig besitta förmågan att resa helt filterfritt men, jag har dock fått verktyg för att se saker på andra sätt. Venus har en baksida även om det tar LÅNG tid att se den (rotationen är extremt långsam). Har man tid och ork och / eller verktyg kan man dock få se sällsamma saker i livet.

Kul uthien att min lilla resa kunde inspirera. Tycker absolut att du kan slinka emellan med lite "eget" resande. Det är väldigt uppfriskande.
Bra att den inspiration jag fick HÄR kan smitta utav sig på samma ställe. :)

Tack än en gång.

//Vind

Hej.
Jag säger detsamma, bra och roligt om det jag skriver kan vara tillpraktisk hjälp.

Rave on!

Mikael P.