Oki, ingen började på ny tråd o jag som var sygen på att snacka om dessa väsen. Så då får jag väll böjra o hoppas på att detta spinns på.


Jag kan bara berätta av/om min erfarenhet, hör gärna era sen.

Jag har visserligen inte trummrest men rest på annat sätt, där finns det olika former av väsen, vissa är stora som attans andra mindre, alla är inte direkt trevliga men att kalla för dem onda blir så kånstigt. Det finns väsen som man inte ska beblanda sig med, finns de vilka gör det ändå och blir "förgiftade" Hur verkan efteråt är kan diskuteras, men även detta på grad av hur förgiftad man har blivit av detta. Finns även rent av förgörande krafter/väsen.

Men jag kan förlika det med en kanotfärd i djungelen, utmed stranden finns det krokodiler, i vattnet på vissa områden pirrajor, på land elefanter, land o vatten giftormar, vackra fåglar i träden osv..
Inte springer man dit med dynamit och ska utrota allt detta onda (krokodilerna, ormarna, spindlarna, pirrajorna mm) bara för att de inte gosar o är söta med en. Men däremot har jag hört mycket om i andliga sammanhang att dessa väsen ska utrotas med ljus osv.. :blink:

Vet inte hur att avrunda fint, spinn på tråden!!

Jag som är spindel spinner väl vidare då :D

Låt mig först citera Paracelsus: "Alla ting är gift och inget är utan gift; endast dosen avgör om något ting är utan gift."

Detta gäller även krafter och väsen och naturligtvis även djur, för samma gift som kan döda, kan även vara det som helar. Detta är grunden för exempelvis vaccin där man ger patienten en försvagad dos virus. Serum för att behandla ormbett framställs ur samma ormgift.

Shamanskt är det även ofta gifter som shamaner använder för att nå visdom och insikt, men det kan även vara genom att plåga sig själv till utmattning och trans med fasta och fysisk påfrestning. Det är på gränsen innan döden shamanen finner svaret. Det hela kan liknas vid sex, orgasmen är själva döden, men i det tantriska sexet syftar man till att lära sig resa på det preorgasmiska tillståndet utan att passera igenom.

Därför kan säkerligen de väsen som anses mest farliga vara de som har mest att lära ut också. Detta har många shamanskt orienterade religioner tagit vara på, som exempelvis hinduismen eller den fornegyptiska religionen där ormar anses vara bland de mest heliga djuren.

Hej.
Det finns ju av shamaner skapade väsen också, och där finns ju den så berömda Tupilaq-en. Historien kommer från Grönland och deras shamaner. En av de shamaner som besökt era möten inom Trolltrumman, Sylvia Hild vet en hel del om just grönländsk shamanism och Tupilaq-er.

Liknande finns inom skandinavisk tradition finns genom sk bjäror, men även trollskott kan räknas dit.

(Tja inget är utan gift, och för mycket vatten har ju folk dött av också, om inte annat så vid drunkning.)

Mikael P.

vem är det egentligen som avgör vad som är ont eller gott. jag tror inte på att det finns egentligen utan att alla ting är goda om de är på rätt plats. typ. mer eller mindre. :P

Det är helt klart knepigt att definiera "ont" och "gott". Mitt intryck är att det finns andar som är hjälpsamma och stärkande, och så finns det andar som mest vill ha en "häftig tripp". Lite som människor... Det är nog klokt att försöka skilja mellan dem. Om anden vill ha sprit, sex och blodsoffer är den kanske inte det bästa sällskapet :D .

*slår av seriösknappen*

Det är jag. Så, bara att fråga... B)

*slår på den igen*

Hej.
Nej inte utrotar man farliga krokodiler efter stranden, bara för att de är farliga.
Om man nu inte är "farlighetshatare" av religiösa skäl förstås.

Däremot så är det ganska normalt att man försöker oskadliggöra, troligen döda, den krokodil som anfaller en själv eller tex ens barn.

För mig är inte krokodilen ond, den följer sin rovdjursnatur.
Däremot kan människor vara onda, eftersom de kan välja att göra saker som är emot deras natur.

När människor är AVSIKTLIGEN GROVT destruktiva mot andra, utan anledning i deras natur, så är de onda. Och detta är absolut, det har inget att göra med vad som eventuellt blir av det hela.

Jag tror alltså på att det goda är relativt, men att det finns absolut ondska, men den är sällsynt.

Mikael P.

jag jobbar en del med olika väsen ,, av alla de olika sorter direkt onda är det bara svarta själar onda andar (det vill säga människor som har dött och inte gått vidare) men naturens väsen och andra värdars väsen visst kan dom vara elaka och jävliga mot oss människor men med tanke på hur vi beter oss är det inte så konstigt, , , dock är dom inte onda (gäller även krockodiler och ormar) lol

men de som jag har jobbat med och som jag har hjälpt dit de ska(döda) så har jag inte märkt av att de är så onda när de är där de ska.

Ondska är det som gör ont.

Fast sår gör ju ont när dom läker? Och ibland måste det göra ont för att man ska ta sig igenom det och är det verkligen ont då? :) *filosoferar*

Lindskog: Tackar för frågan och det är en väl formulerad och genomtänkt frågeställning dessutom. Tillåt mig förklara mig. Jag håller inte alls med Mikael Permans åsikt om att någon absolut ondska existerar. Enligt min mening så är den enda ondskan den som upplevs, och det är alltså en subjektiv föreställning som ofta projiceras på den som orsakat lidandet. Mikael menar att avsiktlig destruktivitet oavsett vad det blir av det hela är absolut ondska, då skulle jag kunna sitta här och vara hur ond som helst utan att göra en fluga förnär, jag skulle kunna vara absolut ond utan att någonsin åsamkat någon lidande. Jag anser då att ondska är lidandets motsvarighet till valuta, den mängd lidande jag orsakar någon är hur pass ond jag är, dock håller jag med om att det förutsätter att avsiktligt orsaka lidande, det är återigen intentionen bakom. Samtidigt anser jag som jag skrivit i en tidigare tråd att den som till synes orsakar lidande är inte egentligen medveten om sin verkliga intention på ett högre medvetandeplan, och därför kan det inte bli absolut avsiktligt heller.

Är lidande ondska utöver att det upplevs som smärtsamt? Är döden ondska utöver att den tycks skrämmande för somliga? Vad är ondska annat än upplevandet av lidande? Den enda ondska jag verkligen konfronterats med i detta livet och som jag kan minnas mig veterligen är mitt lidande. Om någon orsakat mig detta lidande så frågar jag mig samtidigt, varför var jag då där på fel plats vid fel tillfälle? Jag återkommer hela tiden till den enda punkten som anknyter till ondska, upplevelsen av lidande. Ondska är det som gör ont. Ondska behövs dock, vi måste gå igenom smärtan för att bli hela, så jag vandrar ondskans väg.

onska är för mig något som finns hos människorm ,,, ,och det är långt ifrån anna som dör som blir onda andar jag har hälpt vidare båda sorter oftas hittar dom inte vägen

Errr... det där var sådär lagom osammanhängande du ;)

Nyvaken?

Hej Amanita.

Nja så menade jag ju inte, om du bara sitter och är ond i största allmänhet på ditt rum, utan att GÖRA något, vare sig fysiskt eller andligt, så är det ju ingen fara, mer än för dig själv.

Det jag menar är att en del handlingar som är utförda i ondska, medför saker som den onde inte har tänkt sig, som i förlängningen faktiskt medför något positivt.

Ondskan är alltså i avsikten kombinerad med en handling, inte i resultatet som senare blir till.

Frågan som är viktig i sammanhanget är att människor KAN vara onda, men inte djur. Hur är det med makterna? Har de en fri vilja också och en natur också, som de kan vägra att följa? Och där deras vägran blir sådan att de väljer att medvetet skada andra? I så fall kan makter vara onda också, men det är bara en hypotes, inget som jag kan påstå att jag VET.

Att människor kan vara onda är dock höjt ovan allt tvivel.

Mikael P.

Att människor kan vara onda är dock höjt ovan allt tvivel.

Mikael P.

tyvärr så måste jag in å påpeka detta påstående. för jag tror fortfarande inte att det finns människor som är direkt onda. det är en stor skillnad på gärning och person.det finns alltid en bakgrund till varför en människa gör en sak. och de forskningar och psykologiska undersökningar jag har läst så har jag aldrig sett någon som har gjort nåt utan att själv ha en anledning till detta. sen så vad det är för anledning må ju vara lite luddig ibland men ändå. nu sitter ju jag dock inte och försvarar en massa dårar utan vill få fram vad som egentligen menas med ondska.

Hej.
Människor kan begå handlingar som kan räknas som onda, utan att vara medvetna om det själva. I så fall är de inte onda, utan kan faktiskt nås för förändring.

Men vid en viss gräns upphör ju svaret "Jag visste inte vad jag gjorde",
eller "mina överordnade tvingade mig", att vara verkliga och sanna.
Vissa saker borde man med all säkerhet kunna lista ut.
Vid vissa saker hjälper inte en taskig barndom, etc som förklaring.

DU KAN HELT ENKELT INTE friskriva dig från ditt personliga ansvar.
Du är ansvarig helt enkelt, för dina egna handlingar och i förlängningen också för dina tankar.

Vissa människor begår medvetet onda handlingar, enligt detta här ovan, vilka försvar eller orsaker de än anger..Det är min klara erfarenhet.

Ondska för mig är att grovt utnyttja de som är i beroendeställning, de som inte kan välja att flytta sig. För mig är alltså ondska också starkt ihopkopplad med att den som utövar ondskan besitter en maktposition.

Föräldrar gentemot barn är ett typiskt sådant exempel.
Diktatorer är ett typiskt annat exempel.

Mikael P.

Nä, alla kan inte nås för förändring. Hjärnskador i främre delen av hjärnan kan ge som resultat att personen helt eller delvis saknar förmågan till empati och orsaksammanhang, kan alltså inte förstå t.ex. att en pinne i ögat vare sig gör ont eller kan orsaka blindhet eller vad blindhet innebär för det dagliga livet. Dessa personer kan oftast fungera helt "normalt för övrigt. Ondska? :blink:

Ibland blir det ju mer subtilt och mindre tydligt än exemplet ovan, är det ett medicinskt problem eller ondska?

När det gäller andeväsen och ondska har jag enbart mött ondska två gånger, alla andra gånger har det handlat om fel sak (väsen) på fel plats. Båda gångerna orsakade det onda väsendet tumörer, en gång i en människa, andra gången i djur.
(Givetvis är inte alla tumörer eller all cancer av denna orsak!!!)

Eftersom mina andehjälpare skyddade mig ganska handgripligt de två gånger jag mött "ondska" har jag inte fått tillfälle att studera fenomenet närmare, ärligt talat har jag ingen lust heller. I båda fallen fixade andehjälparna "ondskan" helt utan min hjälp. För människan var det för sent, hon dog, medan några av djuren faktisk överlevde och blev pigga och friska igen.

Hur kan ondska existera utan någon som drabbas av ondskan? Något väsen kan vara hur destruktivt som helst, likt ett dödligt virus, men det återfaller helt på att ondskan aktiveras först när någon drabbas av denna destruktivitet. Ett inkapslat virus är ofarligt, det gör ingen skada, ett väsen som inte kan utöva sin destruktivitet är ofarligt och även om det är ondsint så är ondska bara när den praktiseras, när någon lider av det. Någon kan vara hur våldsam som helst, men det är bara när någon tar skada som det räknas som misshandel.

Från ett själsligt plan kan man fråga sig varför barn väljer att födas av föräldrar som kommer åsamka själen lidande, från ett rent praktiskt plan kan man fråga sig varför ett folk låter sig styras av en diktator? Allt faller tillbaka på den fria viljan att lida eller inte lida. Människor har en fri vilja, ondska är ett personligt val tills dess man väljer att inte lida.

Hej Amanita.
Ondska är framför allt det som du tvingar på någon som ej kan ta sig någon annan stans. Du har makt att göra saker, som de andra inte kan vare sig fly ifrån eller försvara sig emot. Då finns inget fritt val att lida eller inte lida.

Ett virus är ett virus. Om någon person skapar ett virus som dödar och medför lidande, så är inte viruset i sig ont, utan den person som skapat det. Ett virus kan inte välja själv, det följer bara sin "virusnatur".

Ondskan begås inte heller förrän du släpper ut det, rent oprovocerat, och utan misstag. När det är gjort, handlingen begången, så spelar det INGEN roll ifall någon sedan dör eller inte. (Ondskan kanske upptäcks och alla hinner fly!)

Man kan begå ondska mot naturen. Helt enkelt med vett och vilja förstöra naturen.
Så det är inte bara NÅGON som kan drabbas, lika gärna NÅGOT. Och just detta NÅGOT har inte heller en fri vilja.

Människor kan misshandla av flera olika anledningar. En del gör det tom av rädsla.
Ondska är när du medvetet går ut för att slå andra på käften, för att du tycker det är så dj--la kul att trycka ner andra.

Mikael P.

Hej Mikael!

Du menar alltså att det finns ondska som är ond utan orsak och motiv, som avser att orsaka lidande i den rena förlustelsen av att orsaka lidande och med en total insikt och förståelse om vad lidande är genom egen empirisk erfarenhet, och som med denna erfarenhet ändå vill utsätta andra för samma lidande utan att det för den delen finns motiv eller orsak? Det närmaste vi kommer då är väl Pinhead i Hellraiser filmerna, oh jag verkligen älskar de filmerna och Pinhead är ju så charmerande :D

Utöver denna ondska så skulle jag anse att all annan till synes ondska är dummhet, ignorans och arrogans. Den värsta sortens utövad ondska är helt klart arrogans enligt mig.

Ett klart och tydligt exempel på ondska var när européerna gav de amerikanska urinvånarna pestsmittade filtar i smällkalla vintern, ett annat var när man gav dem sprit så de skulle supa ihjäl sig. Idag har vi tydligt exempel på ondska i hur industrin skövlar regnskogen, det är ren och skär ondska rakt igenom.

Hej.
Svar ja. Den mesta ondskan är dumhet, ignorans och arrogans.
Arrogans kan verkligen vara ondska, ignorans kan möjligen vara det.
Dumhet är inte ondska i den meningen jag talar om det, dumhet är att inte förstå vad man gör. Även om den ofta inte går att prata tillrätta, just på grund av att den är dumhet.

Riktig ondska är att vilja plåga avsiktligen, speciellt de som är i beroendeställning på något sätt. Riktig ondska är också att man BORDE först att man skadar och plågar folk, men inte vill inse det. Vilket möjligen kan liknas vid ignorans.

Det viktigaste att inse är att de som kan ta sig bort från eller bekämpa ondska, ska självfallet göra det. Men de som INTE KLARAR av det, ska inte ses som den skyldige. Att inte ha pengar, kapacitet, eller intelligens för att klara sig från ondska är inget argument för att då kan man lika gärna få det.....

Felet ligger inte hos den som inte klarar ta sig bort från ondskan, felet ligger hos den som utövar ondskan.

Mikael P

Hejsan
Jag uppfattar inte Mikaels resonemang som att ondska utövas "utan orsak eller motiv". Det finns motiv bakom både medvetet och omedvetet onda handlingar, även om det inte alltid är så uppenbart. En ond människa kan vilja tillföra smärta, för att den själv upplever smärta, rädsla för att den själv är rädd. Om man upplever sig vara maktlös på grund av att man är hotad eller skadad, kanske man tar till den enda maktmedlet man känner till sitt försvar, nämligen att hota och skada tillbaka.

Jag läste nyligen en seriös bok om voodo. (Med "seriös" menar jag att författarens avsikt med boken var att upplysa läsaren om vad han själv upplever som seriös praktik och hur den används traditionellt) I mångt och mycket liknar voodo i praktiken shamanism, med skillnaden att voodo-utövaren söker kontakt med andar som inte har något emot att utföra onda gärningar. Med onda gärningar menar jag då att någon medvetet vill orsaka någon annan smärta eller på något sätt "ställa till det" för någon. Jag har absolut inget intresse av att pröva detta själv (hu!), men jag fann det intressant hur författaren rationaliserade sitt praktiserande. Han menade att han "bara" bett andarna om hjälp med diverse problem som han inte kunde få bukt med själv. Han hade på så vis lyckats "oskadliggöra" både en jobbig chef och störiga grannar, och till sist skaffat sig startkapital för ett jobbprojekt. Däremot led han fortfarande av rädsla och misstänksamhet för både människor och andeväsen, känslor som är nedbrytande i längden.

Jag tycker synd om den här författaren, som tror att han måste tillföra skada för att inte själv bli skadad. Han inser inte att han skulle kunnat hjälpa sig själv och blivit en mer mäktig människa, om han valt bort ondskan och istället sökt hjälp av välgörande andar. Jag anser att detta är en sorts dumhet, som likafullt är ondska. Jag vet inte just om det skulle gå att omvända en sådan person, kanske är han för insyltad i sin egen dumhet för att hitta ut.

Jag är också av den åsikten, som flera framfört här, att det inte finns onda människor, däremot sjuka människor, skadade människor, svaga männsikor, som använder sig av sin kraft på ett negativt sätt. Inte alltid uppfattar de sig själva och sitt utövande som ont, utan kankse t.o.m. gott, utifrån sina tankemönster.

Vill bara tilägga ang. voudo/voo-doo, att som jag uppfattat saken ÄR voudo en shamansk metod med stort inslag magiska ceremonier och som inte bara använts/används i negativt syfte, utan även i helande syfte.

Ja det kan jag gott tänka mig! Boken jag läste var dock inriktad på de sorters metoder och ceremonier som handlade om att tillfoga skada. Jag fick intrycket att det är i sådana syften det krävs djur- eller blodsoffer, men det kan jag ha fått om bakfoten.