Jag har drömt 2 drömmar, de senaste dagarna. Den första "gröna" drömmen har två avdelningar. På något sätt känns det som om den gröna och lila drömmen hör ihop... men jag får inte riktigt kläm på det hela, så jag är tacksam för synvinklar och tankar:

1. Jag skulle möblera en lägenhet och vaktmästaren som hjälpte mig på lagret (i en "oattraktiv" förort här i stan), tyckte att det skulle vara soffa i vardagsrummet (där jag skulle ligga och vila mig), men det fanns inga såna lediga på möbellagret som delade ut möbler gratis. Diskuterande hit och dit. Till slut sa jag att det spelar väl ingen roll... jag får väl ligga i sovrummet och sitta på stol i de andra rummen, men det gillades inte – vi gick vidare för att söka något bekvämt. Det var viktigt.

2. Ny situation:
Vi gick uppför ett berg, gubben min och jag och jag tror vi utgick från den aktuella förorten. Det var höst.

Det var så otroligt vackert och maken hittade islandslav, som han ville plocka, men jag stoppade honom och sa att man inte får plocka sånt så nära bebyggelse – man ska göra det längre in i skogen. Och inte allt på samma ställe - det skapar sår. Det var en liten diskussion, men han gav med sig.

Vi vandrade vidare och vi såg knotiga träd och allt var så fantastiskt. Njutbart!

Så kom vi upp på toppen och vi såg hela havet, med isberg i norr och öar i söder, men allt var i nivå med bergets topp, så att vi var som i en ny värld. Alltså; trots att vi såg en vy från en bergstopp, var havsytan i nivå med oss och strandkanten bara några meter ifrån.

Det var fullt av olika fåglar – massor av en svartvit sort, som skulle ha kunnat vara en gestaltning av kanadagäss i pingvin-unge-dräkt... typ... över oss flög tärnor som parade sig i luften och jag tyckte det var konstigt att de parade sig på hösten. Så såg jag döda ungar vid kanten av vattnet och en död översnöad unge vid stigens kant. (helt plötsligt vinter) Jag blev så ledsen att jag började gråta, men maken sa att det är livets gång och började gå på stigen igen. Jag gick bakom honom och grät så det värkte i bröstet...

Så ringde telefonen och väckte mig.


Nästa dröm:
Det var en lång dröm, med många olika sekvenser som jag inte kommer ihåg, men det var mycket folk.

Det fanns en bensinmack med toalett som bara var halvfräsch, men OK. Mycket hände med människorna och jag var social, men fick ett stort behov av att dra mig undan och gå på toa.

Jag gick ifrån till toaletten som nu var helt nedsvinad med en massa blöta toalettpapper på golvet. Översvämmad sopkorg. Jag gick till kvinnan som ägde macken och sa att det verkade som om hon inte hann med sig, men hon insisterade att det gjorde hon visst. Jag gick efter henne och förklarade vad jag sett och hon hoppade på kryckor före mig och påstod att hon visst hann och klarade av att göra allt, som förr.


Den sista drömmen ter sig väldigt klar för mig. Det är jag själv som hoppar runt på kryckor och påstår att jag kan som förr och det är också jag som säger åt mig att göra en anpassning. Är mkt tydligt eftersom jag nu har feber efter en rolig sak igen. Får ofta feber när jag gjort mer än att vara "vardagstråkig". T.ex åkt på resa.

Den första delen i den första drömmen, visar också på att jag struntar i bekvämligheten för mig - gör avkall på sånt som är vanlig bekvämlighet och som här symboliseras av att jag struntar i soffa... men en annan del av mig fortsätter insistera och söka...

Men den här situationen uppe på berget. Det fantastiska i en annan sorts värld... och så de döda fågelungarna... och helt plötsligt vinter... det skulle jag behöva feed back på.

Nu vet jag inte något om dig, och är inte van drömtydare.. Men "Det är livets gång".. Kanhända är det något angående dig själv eller din omvärld som du har svårt att acceptera men som är naturligt?
Kanhända, om man tittar på båda drömmarna, fanns det något du kunde förr men som du inte kan nu, och det är helt naturligt - bara att du har svårt att acceptera det?

Det är iaf mina tankar.

//Varg

Tack Varg! Ska fundera på det...

Inget att tacka för, man gör det lilla man kan. ^_^

Jag gjorde en övervärldsresa till platsen i lag med mitt kraftdjur och träffade den döda fågelungen, som kunde slå upp ögonen och titta på oss, men inte röra sig. Jag reste in i fågelns kropp och frågade varför den dött och fågeln svarade "För att jag gick fel och frös ihjäl". Samma svar gång på gång.

Jag gick fel...

Jag frågade också gässen om varför de hade pingvin-unge-ull. "För att det är kallt" svarade dom. Vilka uttömmande svar, hehe

Tärnorna som parade sig trots att det var höst, struntade i vilken årstid det var - de ville leva livet, det sa dom, men jag funderar över om parning på hösten ger döda ihjälfrusna ungar som resultat - alltså om jag struntar i förutsättningarna och bara gör som det faller en in, så blir det fel.
En gås som leker pingvinunge lever inte heller utifrån sina rätta förutsättningar... men de kunde visst byta fjäderskrud och det är ju en sorts anpassning...

Tror jag trasslar in mig nu, eller?

Hej.

Jag avstår från att tolka drömmen som sådan, även om jag får en känsla om vad den säger. Jag tycker dels att tolkningen av dessa drömmar inte passar in på en öppen debattsida. För mig är detta något som är för privat och uppbyggt av förtroenden. Det kan liksom bara sägas av en riktigt nära vän eller någon som du har den högsta tilliten till, att den inte är ute efter att skada eller förolämpa dig.

Dessutom är det en poäng i att du förstår själv och finner på det själv.

Som jag ser det är det genomgående i drömmar som dessa, att antingen är det enbart ett led i bearbetandet av något man redan är fullt medveten om, det är bara att man kanske inte förstår formen som det bearbetas i.

Eller så är drömmar som dessa något som vill säga något, som man inte riktigt vill ta till sig. Man får det inlindat för att man ÖVERHUVUDTAGET ska lyssna och börja någon form av undermedveten bearbetning. Som med tiden gör att man kan släppa sina förutfattade meningar eller spärrar eller idealism eller blygsel eller vad det nu råkar vara som spärrar en. Och se klart på det.

En av sveriges mest kända shamaner är/var Denis Lindblom. Han berättade en gång en historia om att han drömde att han kysste en skäggig dam. Det var innan han var så värst sexuellt erfaren, om man säger. Hans drömkontroll lindade alltså in oralsex i ett fint skydd för honom, och mjukade upp honom för framtida upplevelser. Det är inte min egen tolkning av det, utan just hans egen. Men detta inlindande måste ju inte vara sexuellt,och i ditt fall så tror jag inte det heller.

Men det finns vissa nyckelord, och vissa temata som går igen i båda dina drömmar. Det gäller att hitta dessa, känna igen inre likheter i båda drömmarna. Gå förbi yttre olikheter. Det är för mig nyckeln till att knäcka koder som dessa.

Men å andra sidan så är det kanske så också att man faktiskt inte BEHÖVER förstå. Det inlindandet som faktiskt sker, visar att en process är på gång, och att den med tiden kommer att ge klarhet, vare sig drömtolkningen utförs eller inte.

Man måste alltså ha en viss tilltro till en naturlig process, och låta den ha sin tid och gång. Visst kan man bära våld på detta, men det är ofta inte så bra, det kanske bara öppnar upp luckorna ännu mer för än mer förbluffande drömmar. Kanske är det din avsikt? Nåväl. om det är så, så är det bara att köra på så det ryker.

Alltså för de fartblinda muppar som hissar piratflagg, medvetet eller omedvetet, och laborerar med sig själv på djupare nivåer än vad det egentligen är förnuftigt att göra, hissar piratflagg och står för alla konsekvenser. (Som du förstår så är jag en pirat själv!)

Alltså är du på denna sida, så kanske är du pirat, eller så är du enbart här för att spegla ditt ego eller än värre för rent sociala skäl.

Seriös drömtydning görs alltså i nära förhållanden. Med den du har förtroende för. Först då kan du säga allt som du minns av detaljer, och först då kan du ta emot budskapet som du kanske får tillbaka.

Detta gäller ju förstås om drömmen är betydelsefull. Struntdrömmar kan man ju förfara på annat sätt med, som ett oskyldigt sällskapsnöje. Men jag tror att dina drömmar är mycket betydelsefulla för dig.

Mikael P.

Hej.
I övrigt ställer jag nog upp på Vargs tolkning, även om det kan finnas mer än den i drömmarna.

Glömde det i farten.

Mikael P.

Jag håller med om att det kan vara vanskligt att lägga ut drömmar, precis som det är vanskligt att lägga ut en resa i de andra världarna. När man gör det, måste man ju vara ytterst medveten om varför man gör det. Och man bör vara medveten om att man ska kunna ta emot, de andra skriver. Jag vet ju av annat du har skrivit, att du inte är intresserad av "sharing".

Personligen kallar jag inte bearbetning av drömmar för tolkning, utan just bearbetning. Jag bearbetar drömmar och vet också att jag själv, sitter inne med svaren... men ibland går man runt i invanda spår och då tycker jag det är intressant att få till mig andras synvinklar, som exempel på, för mig outforskade hörn. En nypa annan infallsvinkel, kan bredda min egen. För den skull slänger jag inte min egen bearbetning över bord.
Jag tycker faktiskt inte, att bearbetning av drömmar med nära vänner, är någon höjdare. Hellre arbeta med människor utan privat vetskap om mig, men naturligtvis med ett genunint intresse för drömarbete. Det är min åsikt. Naturligtvis är IRL och en kontinuerlig grupp att föredra framför internet, om man nu är intresserad av kontinuerligt drömarbete. Men det handlar det inte om här - när jag vill få nya infallsvinklar på någon enstaka dröm..

Tack för din omtänksamhet om den personliga integriteten. Visst kanske det kan behöva lyftas ibland, att man inte ska lägga ut sin innersta skäl på Internet. Framför allt oerfarna människor kan bli rejält sårade (man kan också fundera över hur hälsosamt det är att vistas på forum). Jag är ingen ungdom och har nog någorlunda bra koll på vad jag utsätter mig för. Kanske är jag lite, vad du kallar pirat... jag har aldrig funderat över just det begreppet... men vem vill inte gå framåt? ;)

Jag får en helt annan känsla av drömmarna, om det var mina drömmar skulle jag fundera på hur jag har det med mig själv, är jag nöjd och tillfreds eller har jag gett upp, resignerat? "Jag gick fel och frös ihjäl" - det var just det jag gjorde en gång, jag ställde upp på andras väg och bild av mig själv och vad som var viktigt, jag frös ihjäl inombords och "dog". Det tog mig många år och mycket hjälp att tina upp igen och bli levande!

"Det är livets gång", ja så låter den pragmatiska, okänsliga delen av mig själv, som vill hålla livet på plats utan uttryck. Ingen sorg här inte. Ingen glädje heller för den delen. Bara resonemang och logiska ord.

Att du blir febrig och sjuk när du haft roligt kan ju bero på många olika orsaker. Jag tar ett exempel som KAN passa in här, men om det är i närheten av din sanning känner du bara själv.
Säg t.ex. att det är immunförsvaret som är försvagat. Då reagerar man svagt, får inte feber osv. När du har roligt släpper livet loss, tinar upp, immunförsvaret får ork att börja jobba igen och då börjar det rensa! Med feber precis som ett bra immunförsvar ska! Jippi! Ingen vinter här inte, inget frysa ihjäl alls inte, utan liv!

Kroppen gör så gott den kan, klär sig i "lånta fjädrar" och kämpar vidare.

Du gråter när du ser den ihjälfrusna fågelungen, en sida av dig lever än och vill leva. Var finns värmen i ditt liv, glöden, vad är det som är roligt? :D

Tusen tack Uthien :) Du är otroligt nära mina egna tankar, men med ny input och jag känner nu att jag måste gå vidare med saken och inte bara lämna det därhän. Göra nån fler resa på saken. Ibland är inte saker som man vant sig att tro... och att dö kan ju vara både och; att faktiskt dö en smula... eller att lämna, för att gå vidare i/till någonting annat. (vilket jag faktiskt gjort på ett plan, alldeles nyligt)