Nu har jag gjort mitt första försök till trumresa, det gick.. sådär..? Jag vet inte vad jag skulle förvänta mig så jag vet inte riktigt om jag är på rätt spår.

Jag kände att tiden var rätt för ett första försök så jag startade de trummor jag hade på datorn och lade mig på golvet - bekvämt, efter att ha släkt ner ljuset.

I början var det svårt att slappna av och bli ett med trummorna men efter ett tag kände jag hur min kropp muskel för muskel slappnade av... tankarna flöt men efter ett tag försvann dem... Efter ett tag började jag känna hur jag.. eh.. drogs neråt? Hur tung jag var... Ett tag kändes det som något stod på mig, med fyra ben.. Ett medelstort katt- eller hunddjur... Och sen började allt snurra, virvla.. Det kändes som jag snurrade. Inte alls på ett obehagligt sätt utan mer mjukt och behagligt, som om jag flöt... Jag förlorade mig i det för ett tag - jag vet inte hur länge.

Sedan känd jag som om det var dags att vakna upp. Inte som att något tvingade mig, utan helt enkelt att tiden att öppna ögonen och resa sig var kommen.
Jag försvann aldrig helt.. Jag drömde inte och jag hade inga bilder...

Är jag ändå på rätt spår? Gjorde jag något fel eller borde jag tänkt på mer?

Alla tankar och åsikter är välkomna, speciellt sen jag är så ny på det här!

//Varg

Det var en intressant första övning du beskriver Varg. Trummusiken påverkar ju våra hjärnvågor och då blir man ju oftast påverkad på nåt sätt. Då kan man ju känna av kroppen på olika sätt och psyket kan bli påverkad på sitt sätt. Om nu din mening var och lära dig och trummresa kanske du kan testa med och halvsitta litet mer och så fram för allt ha ett bestämt syfte med övningen. Då menar jag till exempel om du vill träffa ett kraftdjur eller om du vill få komma till din kraftplats eller vad det nu kan vara. Men det är nog bra och ha ett enda bestämt syfte i början som du vet hur det ser ut, är, luktar och känns. Trummresorna är i sig själva inga flygiga, svävande eller svammliga upplevelser utan det är nog mer ovanan än så länge och då får man ju pröva på mera :D
Lycka till!
Jordman

Tanken var att försöka träffa mitt kraftdjur - men eftersom jag är just så ny blev det nog mest ett par tafatta stapplande steg snarare än något annat. :P

Hade svårt att hitta beskrivningar av just -hur- man reser. Hittade nästan bara beskrivnar av resor. Både här på forumet och på internet i allmänhet - så jag fick chansa lite. :)

Övning ger färdighet. ^_^

Nog är det en jättebra start och skaffa sig kontakten med sitt kraftdjur till och börja med ! :respect:
Om du känner att du anar vad du har för kraftdjur så kan du dansa kraftdjuret till samma cd-musik och så öva trummresa efter det. Dansa kraftdjur är mäktigt. Då dansar man och blir sitt kraftdjur och rör sig och ser ut som sitt kraftdjur. Det blir bra kontakt det. ;)
Jordman

Jordman
Kan inte du ta och lägga till en ny tråd och beskriva hur man gör för att dansa sitt kraftdjur? tycker de rä så intressant och vill gärna prova, men har itne riktigt "vågat"

Tack för tipsen, Jordman. <3

Och jag är med Caija.. Skulle verkligen uppskattas om du kunde det. :)

Int behövs en hel tråd för det. Det är jordens lättaste dans. Antingen trummar man eller så sätter man på musiken och så dansar man som man känner att djuret rör sig och ser och hör och smyger och tassar som djuret. Då man dansar kan man sjunga som djuret. Kanske som ett rollspel till början men så tar kraften vid mer och mer. Det är en stark dans och sång som blir fin tillsammans med andra och deras djur. Nå, sånt ska upplevas i livet. Det är int rätt och skriva så mycket om det man ska känna i själen och int läsa. :rolleyes:
Jordman

Jag förstår... Tack så hemskt mycket för tipset Jordman. ^_^ <3

Ja, det handlar inte så mycket om att dansa djuret, utan mer om att låta djuret dansa (genom) dig!

De älskar att känna att de har fysisk kropp, och energin i dansen, svetten, utmattningen är en slags "betalning".

En idé kan vara att ngn annan trummar åt dig, medan du själv har skallra (jag jobbar mycket med skallror) i varje hand så du bestämmer rytmen. Låt kroppen komma igång bara, lite först sen mer och mer, ju mer djuret kommer in, sas.

Mvh,
Thomas

Mycket bra beskrivningar jordman och thomas! *bugar o bockar*

detta var precis vad som behövdes! :D

Ett sätt att komma djuret nära, för mig, är leken. Han är lekfull och busig, så det är inget problem. Det är snarare så att om jag glömmer bort att vara social på detta sätt, tappar jag den nära kontakten, och han kan blir sur och avståndstagande, klart han stället upp för mig, men med lite agressivt lekbetende, mer trots än lek.
Ibland när jag är ute i naturen kan jag gå in en känsla av honom, dvs jag stannar upp och sätter mig i gräset som han skulle göra, och försöker känna in hans inre känsla. Men annars så busar vi mest, som en ursäkt att komma nära.

Jag tycker det kan vara svårt att dansa djuret, då tycker jag leken är enklare, för då är han med och jag kan spegla hans rörelser och bygga upp känslan av honom inuti mig.
Däremot tycker jag det går att använda intentionen att bli ett djur, vilket jag tycker går ganska lätt om jag använder överföringen från mig själv, och passerar en portal eller annan punkt som för representera "det". Men jag har aldrig provat att bli mitt eget djur, undra varför?

Jag tyckte det lät mysigt att djuret stod på dig, försök att förlänga känslan av tassarna på din kropp så kanske hela djuret visar sig?

/m

Jag håller med föregående om att dels alla kraftdjur inte vill dansa alltid, och dels kan utövaren ha lättare för lek. Det är säkert bra att testa båda delarna. Nyckelordet är väl aktivitetstanken. Att man aktivt deltar i mötet och inte förväntar sig att "nån" ska leverera ett äventyr. Vår egen aktivitetsnivå avgör, tror jag nu, hur lätt det blir för kraftdjuren att nå oss tillbaks. Mötet är från bådas sidor, menar jag.

Innan man vet om sitt kraftdjurs vara så kan man låtsasleka. Ibland har detta gett väldigt bra och kraftfulla resultat. Man kan smyga i skogen och leka kurra gömma och gömma sig bakom ett träd och känna efter om man känner sig upptäckt. Det brukar kunna vara väldigt roligt och är ofta en "lätt upplevelse" (hoppas ni förstår vad jag menar med det.).
Man kan också lägga en leksak på marken och sen smyga runt den och så plötsligt ta tag i den för att sno den. Litet som vandringen runt stolar och så blir det färre och färre stolar. I leksaksövningen kan man rätt lätt känna att även kraftdjuret vill ha leksaken. Då kan man släppa och springa och gömma sig. När jag har låtit kursare leka så har det ofta blivit riktiga fnitterkalas och starka känslor, men på ett koncentrerat sätt ändock. Det är rätt härligt och roligt.
Leksaken kan vara vad som helst. En pinne eller boll, en tygbit eller en stor kotte, det har inte så stor betydelse, men den ska vara så stor att man lätt kan sno den.

Hela leken görs med den aktiva tanken på kraftdjuret. Lek gärna och skallra samtidigt. Tyst då ni smyger, tyst och hemligt, och så starkt och snabbt när ni springer och skrattar. Skallran kan bidra med skräckblandad förtjusning! Det är bara roligt och skoj.

För några år sedan lekte faktiskt gubben Jordman och jag med några elever och det kom en rätt så stor räv och snodde en skallra för en elev! Räven blev också leksugen han! Det var stackars VildeHilde, som alltid få ta allt skit med alla djur, som fick jaga rätt på både räv och skallra. Så kan det gå när inte haspen är på ! ;)

När man vet om sitt kraftdjurs vara så kan man också bli mysig med kraftdjuret. Det kan man göra som en annan övning. Man kan sätta på mysig musik, det behöver inte vara trummorna, och "se sitt kraftdjur" och leka lungt. Som lejon, om ni tänker er dom i solgasset, som kan ligga rygg mot rygg och lekfullt och mysigt smågnabbas litet när dom är nöjda och mätta.

Samtidigt vill jag också poängtera att kraftdjur inte är vanliga djur. En upplevelse av sitt kraftdjurs närvaro kan ibland kännas förbryllande eftersom kraftdjuret kan byta storlek, känsla, färg, ja allt i stort sätt. Man ska därför inte fästa sig för mycket vid bara visualiseringen.

Härliga lekar, sumsomsum :D :respect:
/m

Först: Tack snälla Varg för att du låter mig som nybörjare få läsa om dina övningar. Det är jätteintressant!
Sedan: Jag har sagt detta förut men det tål att upprepas!
Ni är fantastiska här inne på att ge råd och tips. Jag får verkligen nya idéer och uppslag varje dag. Visserligen är jag varken dansant eller har så mycket lekfullhet i mig som person, men nu skall till och med jag testa att dansa och leka.
(Där ingen ser mig för säkerhets skull! w00t )
Tack igen för en lärorik tråd.

Sumsomsum summelisummsomsummet;nog är det härligt med lekar och härliga tider ibland ? Det var bra du skrev det sumsomsum!
Och nog minns jag tjuvräven. Räven sprang och skallrade och vildehildehunden sprang efter och morrade. Den tösen är mer djur än folk! Nog får man skratta så man gråter ibland. :D Då känner man ju lyckan i hjärtesjälen.
Visst glömde du väl och skriva om växtblodsleken ? Gör det du som är bättre på och berätta så.
Björnekram
Jordman

Dansa sitt kraftdjur? Leka, smyga, tassa? Med en stor jämrans tjurig älg? Hur? Jag skulle helst vilja äta upp den :/
Det finns väl en anledning till att jag behöver en tung älgtjur som håller kvar mig på jorden men lekfull är han inte.
Visst kan man ha fler än ett kraftdjur?

Hur ska jag hitta kraften och orken att ge mig ut på resa igen? Försökte mig på en utesittning före jul men rädslan tog över och jag flydde bokstavligen hem. Denna rädsla hindrar mig både i vardagen och känslolivet.

Vill vill vill så mycket men rädslan hindrar det mesta. Skulle behöva älgen till att knuffa mig framåt, vidare i livet.

Idag, Påskaftonen den 2008-03-22 upplevde jag något som i stora drag påminnde om Vargs reseskildring, den 2007-08-15!

Jag släckte ner min lägenhet, drog ur telefonjacket, tände sterarinljusen och la bekvämt i en liggstol.
Lite slött lyssnade jag till min "Trum-CD" i hörlurarna ( för att inte störa mina grannar ). Satte på 60min-spåret och lät tanken fara än hit, än dit.
Det kliade överallt.
Helt plötsligt, så såg jag för mitt innre öga, hur jag tog på mig min gamla urtvättade, mjuka och goa träningskläder, öppna och gick ut genom ytterdörren.
Ja, jag fick faktiskt skynda mig, så att jag inte skulle springa ifrån mig själv, när jag försvann nerför trapporna.
Ut genom porten till ett mycket ljust sommarsolsken, som stack i ögonen.
Jag kilade runt huset, ut på klipporna på baksidan och såg ut över hela sommarStockholm.
Där stod den mellan husen,
en envis, liten väderbiten tall.
Mitt framför "dumma grannens" balkong.
Den drog mig till sig, trots att jag riskerade att "dumma grannen" skulle komma ut på balkongen och börja tala med mig.
Sakta smög jag mig fram till den vindpinade stammen, där jag fann ett hål ett par meter upp.
Jag vet inte hur det gick till riktigt, men jag kikade förmodligen in i hålet.
Där var mörkt, fuktigt och kallt, som i ett stort svart bergsrum...allt snurrade som när badvattnet sugs ner i badkarets avlopp, när proppen dras ur.
Då såg jag, som en ljus, en "måne", långt bort...Jag flöt med vattenströmmen mot månen, som i självaverket var en blå himmel.
Nu upptäckte jag, att jag själv stod på bottnen av en djup gammal gårdsbrun. Jag kikade på den fuktiga runda stenväggen, upp mot öppningen och såg den djupblå himmelen.
Jag hörde ett "nojs".
Gnuggade mina ögon och såg...Harar, kaniner och ekorrar som hängde över kanten och tittade ner på mig.
Jag tänkte: Det här ska jag berätta för "Trolltrumman" när jag kommer hem.

Då förändrades ljudet på trummorna och jag såg mig själv springa baklänges genom det mörka bergsrummet, ut genom tallen (där hann jag faktiskt tänka: Hoppas att ingen ser mig nu *ler*), över bergsknallen, osv...upp till min lägenhet och där sitter jag nu. Helt förbluffad!
Det här kommer ingen att tro på!

Yes, I can!
I will!
I know how and It´s easy!// :) Shatazza of Antares

I will