Hej. Nu kommer fler nybörjarfrågor.
När man börjar med en trummresa skall man ju ha sin egna kraftplats, om jag nu lärt mig rätt. Man skall väl ha valt en plats i verkliga livet och sedan föreställa sig, hur man kan gå ner i sin tunnel, om man till exempel vill resa till undervärlden för att möta sitt kraftdjur. Jag har försökt att föreställa mig olika platser som jag, när jag står på dom i verkliga livet, tycker ser bra ut. Sedan när jag ligger på golvet och har satt igång CDskivan, så har jag jättesvårt att verkligen föreställa mig att jag kryper ner under en rot eller kliver ner i ett jordhål. Det här låter säkert jättedumt för många av er. Det är egentligen inte den tekniska biten, utan mera att jag inte kan få känslan att stämma. Kan det vara så att jag gör något fel med förberedelserna ? Jag brukar vila innan, dricka något varmt, duscha, ha en skål jord, en skål vatten, ett tänt ljus och ett personligt föremål. Är det något jag missar ?

Jag har upplevt att det kan vara svårt att gå ner i för "trånga" utrymmen i början. Försök hitta något annat ställe. Det behöver inte vara en "kraftplats", eller ens en "naturlig" plats med betoningen på NATUR, det kan vara en trappa till din källare (om du har en), en brant backe som du kanske brukar passera, kanske en hiss.
Det är "svårt" att gå ned i ett jordhål eftersom du inte "vet" hur man gör. Men gå i en trappa, det kan du. :)

Håller helt med Vindarnas son. Ta det som funktionerar för dig. Ibland fastnar vi ju i föreställningar om hur vi tror att detta "bör" vara och hur vi tror att det är för "alla andra". Men skit i det. Det ska ju var bra för dig. :)
Tänkte bara på en liten sak med tanke på det du skrev om kraftdjur och din känsla för kvastfeningsfisken. Kanske kan du oxå testa vatten. Som och simma ner och snorkla eller dyka kanske, om du har gjort det nån gång. Kan ju kanske oxå kännas hemma ? Sen tänkte jag säga oxå att du inte absolut måste ner i tunneln eller till andevärlden för och träffa ditt krafdjur. Kraftdjuret kan träffa dig på kraftplatsen till exempel.
Jordman

Hej Kvastfening.

Ge det tid, det kommer bli lättare med tiden. Du kan göra övningar varje dag som underlättar själva resandet.
Jag tror det handlar om att öva upp förmågan att sätta sin varseblivning i ett nytt okänt sammanhang. Det betyder att du kan behöva träna på att "starta" resan, eller man kan kalla det att mjuka upp din vardagliga varseblivning så att du gör resan möjlig.

Rent praktiskt kan du träna på att återskapa det rum du befinner dig i just nu, på olika sätt. Sitter du på en stol, kan du blunda och föreställa dig att stolen är på en annan plats i rummet. Försök att bygga upp rummet ur detta nya perspektivt, som är helt annorlunda, mentalt i ditt huvud. Se till att du inte sitter så att din kropp nuddar skrivbordet eller en vägg, det räcker till att börja med att du känner stolen mot din rygg och golvet mot dina fötter.

Detta kan vara väldigt svårt till att börja med, men det lönar sig att träna. Försök att bygga upp en fullkomlig övertygelse att du sitter på detta nya ställe i rummet, det gör du genom att vara noga på att vara uppmärksam på detaljer i rummet. Det kan vara en bra ide att gå omkring i rummet innan du blundar och börjar med övningen, och verkligen var uppmärksam på varje liten detalj. När du har tränat på detta tillräckligt länge och många gånger, kommer du känna dig fullkomligt dissorienterad när du öppnar ögonen. Den känslan är en bra indikation på att du lyckats förflytta dig utanför kroppen och varsebli på en ny position i rummet. dvs, när denna övning lyckas så lämnar du alltså kroppen. Dissorienteringer beror på att du när du öppnar ögonen, så "åker du tillbaka in i kroppen".

När du har tränat denna övning tillräckligt, kan det vara en idé att öva på förflyttning, vilket är fruktansvärt mycket svårare än att bara sitta på en ny plats. Att förflytta sig när du blundar, betyder att du för varje liten rörelse måste öva en fullkomlig uppmärksamhet på din omgivning i en kontinuerligt föränderligt sammanhang.
Du kan börja precis som den förra övningen, dvs sitt i en stol riktad ut mot rummet, och blunda. Precis som tidigare övning, kan det underlätta om du först går den väg du ska öva på att förflytta dig. Med ögonen stängda res dig från stolen mentalt, och gör det sakta, och uppmärksamt. Du ska framkalla rummet ur detta ny perspektiv, dvs som rest ur stolen(du ska alltså behålla kroppen på stolen, medan du mentalt reser dig). Detta påminner om första övningen, och det är det du upprepar för varje rörelse eller vridning på huvudet. Återskapa rummet i huvudet kontinuerligt, men gör det nogrant och skydda inte förbi något steg för då tappar du känslan av försflyttning, och du tappar övertygelsen om att du verkligen rör dig(inte en medveten övertygelse, det är din kropp du ska övertygas).

Det kan tyckas lite väl mycket att öva, och det är svårt, men det ger dig färdigheten att ställa in dig mentalt och kroppsligt för en resa. Fortsatt övning gör att du även kan fövandla dig till dig kraftdjur, om du är tillräckligt uppmärksam på dennes manifestation, röresler och "känsla".

Men detta är alltså en övning för att lösgöra dig från din vardagliga verklighet, och jag tycker det kan vara en bra idé att öva på att förflytta dig till den plats du ska besöka. Om du kan, tycker jag du ska försöka "resa" till ditt jordhål. Du kan börja med att sätta dig några meter från ditt hål, och träna på att förflytta dig till hålet. Detta betyder att du över dig på att starta din resa genom övning, du övar på att lösgöra dig från kroppen innan du reser. Du kommer att märka, att om du gör detta så kommer din förflyttning från kroppen och resan till ditt öppning, kommer övergå till en helt annan klarhet när du väl kryper, går, hoppar in i ditt håll. Vad som sedan händer där nere, eller andra platser du ser till kommer ha en helt annan klarhet och styrka, och.. vara mer övertygande.

En skön grej du kan göra sedan, är att tex förflytta dig till fönstret i ditt rum, förvandla dig till en fågel och flyga till din jordgrop, eller "portal" som mycket väl kan vara på en annan kontinent. Fönstret blir en första portal, där du i ögonblicket du sätter dig på förnsterbecket på andra sidan, kan bli en övergång i klarhet och lätthet och förvandling till en fågels kropp.

lycka till :)
/m

Ni är verkligen jättesnälla här inne! Jag är så glad att jag faktiskt registrerade mig. Trodde först att Trolltrumman mest var till för de som redan kan en hel del.
Jag läser och läser och läser. :)

Vindarnas son; det låter helt förnuftigt och jag har faktiskt varit inne på tanken själv. Tack snälla du. När du skriver det så tydligt ser jag hur självklart det är. Det skall jag definitivt testa. Vet redan precis vilken trappa jag skall ta.

Jordman; Du säger verkligen sanningen. Det uppskattar jag mycket, tack skall du ha! Jag fastnar lätt för hur jag tror att jag skall göra med tanken och tekniken, istället för att känna efter vad jag vill och följa det. Som i skolan.
Ditt råd om vatten, det skulle jag nog ha förtydligat innan, har jag dock testat.
Eftersom jag älskar att simma, att snorkla och också att dyka ( alla vattenaktiviteter ) och vatten i sig själv som element, så var det min första försöksplats. Enligt Staffan Ljung kan man använda vatten med.

Det som hände då var: att allting verkade snurra och gå jättefort. Jag drogs neråt och tappade nästan styret, eller kontrollen.
Det var som om någon, eller något, lurade där nere i det okända, och jag tror att jag såg två stora gula ögon stirra mig rakt in i ansiktet, nästan in i själen. Jag blev faktiskt jätterädd och spärrade upp ögonen omedelbart och avbröt övningen. Dessutom hade jag känslan av, men det är antagligen bara min inbillning, att vattnet förändrades. Det låter säkert jättelöjligt för den som kan, men det var en oerhört stark upplevelse som faktiskt inte har släppt mig än idag.
Det blev grönt och mörkt och vegetationen var helt annorlunda än vad den är på den lilla fridfulla sjö jag hade föreställt mig och utgått ifrån.
Det var så otäckt att jag helst inte vill testa det igen.

miradas; Du skall verkligen ha ett extra stort tack! När jag läser ditt inlägg så bara klickar det till! Logiskt! Jag har skrivit av hållpunkterna och nu ska jag öva och öva. Det är ju så det ska angripas så klart. Känner mig dum, men samtidigt är jag så glad att du tog dig tiden att skriva ner det så tydligt. Varmt tack!

Nej du! Här finns flera nybörjare! w00t

Nämen nu måste jag ju svara igen. Först: Miradas du är ju sann läromästare! Sån glädje och se det du skriver på många ställen här. Hjärtat sjunger när jag får lära mig och det är härligheten.

Kvastfeningen, du ska inte behöva vara rädd för nåt när du övar på. Nu önskar jag ju att jag fick trumma med dig och vara med när du övar för det kan kännas som rädsla men det är bara för vi inte har lärt oss se stort. Nog är det enligt mitt sätt och se på´t lättare och lära sig tillsammans med andra än till CD. Din upplevelse är äkta och inte inbillning. Känn dig säker och lita på din känsla. Men vi är ju så fast i våra vanor och våra mönster och då skräms vi av allt som inte är vant. Men inte kan vi ha kontroll på andevärlden och precis veta vad som händer hela tiden ? När du känner dig trygg med ditt kraftdjur så kommer ju tilliten och öka. Det betyder ju inte att det inte kan vara farligt och man ska vara försiktig ibland, men det säger ju att vi vågar se att vi inte kan råda på allt. Helt ärligt så blev jag ju så lycklig när jag läste om din upplevelse. Du är ju på väg då.

Kommer du ihåg att vi skrevs om att kraftdjur inte är zoologiska ? Ibland kan de övermanna oss eller dricka vårt blod med mera och mera och för oss i vår värld kan det kännas så otäckt. Men det är naturen och andebyte. Och så är det ju andarnas sätt och inte vårt. Det är inte farligt utan det är kärlek och samhörighet fast inte i "föreningslivsanda" med stadgar.
Jordman

Bara kul att hjälpa till.
Det som jag tror är kärnan är att man skapar en kontinuitet. Du gör inte bara ett "hopp" till ditt hål, eller portal. Genom att utveckla en känsla av att det är du som reser, är det lättare att utveckla en helt annan skärpa i din resa, den kommer vara mer övertygande för både ditt medvetande och kropp.

Det man övar är att lämna kroppen, eller man kan kalla det att träna upp sin uppmärksamhet utanför sin fysiska kropp. Att samla ihop intrycken på en plats där kroppen inte befinner sig, och skapa ett sammanhang för sin uppmärksamhet. Men det är bara början. När man lyckats samla sin uppmärksamhet, och kan förflytta den, så kommer du att märka att du kommer till en punkt i träningen då du befinner dig på samma plats som din uppmärksamhet. Låter kanske lite konstigt, men "resten" av dig(allt det som är medvetet) kommer att befinna sig där din uppmärksamhet har sin övertygelse. Där du vet att du är, där är du.

Det hela kan börja lite suddigt, oskarpt, abstrakt och vara väldigt ansträngande. jag har märkt att även om början på resan känns diffus, så kan den övergå till en skärpa när du väl passerat din portal, så du behöver inte träna ihjäl dig innan du provar att passera portalen, men det blir bättre med träning.

En enkel övning jag ibland gör på kvällen när jag går och lägger mig(om jag inte vill drömma), är att ändra läge på sängen i mitt huvud. Har du lite ljud i lägenheten(kylskåp, fläkt, mopeder) ökar det bara effekten, för om du lägger dig på sidan med ena örat mot kudden så försvinner stereoljudet, dvs du hör inte längre vart ifrån ljudet kommer ifrån. Du vet fortfarande vart det kommer ifrån, men du kan övertyga dig själv att det kommer från en annan plats. Jag kan tex bygga upp rummet, så det blir spegelvänt, att fönstret till höger är på vänster sida, dörren vid fotändan är bakom mig och så vidare. Byter jag helt plats på allt, så kommer också ljudet från ett annat håll. Lyckas du flytta på sängen, och övertyga dig var du är i rummet och lyckas somna med denna övertygelse, så får du en rejäl överraskning när du vaknar dagen därpå. Det som du somnade med, var din övertygelse, du somnade och visste vart allt var någonstans. När du vaknar och inget är där du vet att det är, är väldigt skumt! Låter småtrist, kanske, men den där dissorienteringen knockar din världsbild.

Det är en bra övning för att mjuka upp din uppmärksamhet, men jag vill säga att det inte är själva resan, det är fortfarande att träna på att starta resan, det du gör när du väl lärt dig förflytta dig, är inget du skapar i ditt huvud, dit du reser eller där du lyckas överföra dig, är något utanför dig. Även när du tränar, så kan det spontant dyka upp saker som har en skärpa som nockar dig, och lyckas du skapa en kontinuitet och ny plats för din uppmärksamhets övertygelse, så är jag ganska säkert på att du blir vettskrämd förr eller senare B)

/m

Jag tänkte berätta om mina första övningar med nya metoder.
Dels för att de gav mig ett tillstånd av eufori och dels för att snälla lindskog låtit mig veta att det finns fler nybörjare här. Det kanske kan vara av intresse för fler som övar i börjans startgropar. :)

miradas, jag hade skrivit upp det mesta av det du skrev. Det kändes så tryggt och genomtänkt och då var det roligt att öva igen. Först, efter alla förberedelserna, blev jag plötsligt väldigt okoncentrerad. Jag var tvungen att avbryta för att kolla om jag verkligen hade dragit ut telefonjacket. Sedan igen, för att kolla att jag verkligen hade stängt av mobiltelefonen. Sedan igen, för att kolla att jag verkligen hade tagit den nyhämtade jorden och bytt i min skål, och så vidare. Jag bestämde mig för att låta mig hålla på tills det inte kunde finnas fler avbrott, då jag kollat allt.
Det tog hela två timmar, och jag fick starta om skivan hela tiden. Tur man är ledig för tillfället. :/

Först då, äntligen kunde jag sjunka in i liggunderlaget och så kändes det mer och mer som om jag kunde sjunka in i rummet. När jag kom så långt att jag faktiskt kunde se mig gå fram till CDspelaren och kolla på de gröna siffrorna och bokstäverna på den digitala armaturen så såg jag, att siffrorna och bokstäverna var skrivna i oläsliga tecken, fast dom såg ut precis som dom skulle. Då blev jag återkallad av skivan. När jag öppnade ögonen var det nästan som när man kliver av en karusell på Tivoli. Det snurrade och jag var nästan litet yr innan jag riktigt blev "vaken" igen. Detta var i fredags kväll.

På lördagen övade jag först på förmiddagen. Då gick det redan ännu litet bättre. Jag kunde hitta känslan snabbare och jag kunde se rummet snabbare. Då såg jag, att även siffrorna och bokstäverna på almanackan som hänger på väggen, också var konstiga tecken, men annars var allt som det ska vara. Jag gick mot fönstret och kunde lyfte litet på gardinen. Men utsikten såg jag inte utan det var bara suddigt. Däremot var blomman som står i fönstret mycket, mycket större än vad den är egentligen, och den vajade som om den var ett träd ute i vinden. Det var absolut inte otäckt, utan bara tryggt, för jag var ju hemma här och jag kunde nog egentligen ha stått där i timmar och bara tittat på blomman. (Det är en helt vanlig Dr. Westerman-blomma, självodlad av något skott. Den är inget märkvärdig.) Men så blev jag tillbakakallad av skivan. Precis innan jag skulle få känslan av liggunderlaget och kroppen igen så hörde jag tydligt att en röst sjöng. Jag vet inte vad och det var inte otäckt heller, men det var lika tydligt som att prata med någon eller att ha radion på.

På lördagseftermiddagen gick det inte alls att öva. Jag kände bara hur det kliade i benen, jag fick ont i huvudet, jag mådde illa och jag kände mig jätteirriterad helt plötsligt. Då avbröt jag efter bara femton minuter och satte igång med annat istället. Pluggade, städade och lagade mat och snackade i telefonen. Irritationen släppte inte innan jag gick en rejäl promenad i rask takt. Då märkte jag att jag såg allt litet annorlunda och att jag hörde mer. Det är svårt att förklara, men jag hörde löv och vattenpölar och såg mycket mer detaljer än vanligt. Gräshoppare, skalbaggar, småstenar, nån kapsyl och nåt slängt papper, molnen och regnljuset och sånt som jag annars inte lägger märke till.

Sen sov jag och drömde väldigt intensiv. Jag vaknade jättetidigt imorse (annars är jag kvällsmänniska) och visste helt säkert att jag hade drömt om mitt kraftdjur, men tyvärr inte riktigt vad. Jag har en så stark känsla av eufori och lycka, utan att egentligen veta varför. Nu ska jag inte öva idag eftersom jag helt enkelt är för glad, men ni alla skall ha ett jättestort tack igen!!!

Ja, tack Kvastfening för att du delade med dig av vad du upplevt! :) Det är jätteintressant att höra. :)

Men vad spännande. Jag håller med lindskog, tack för din berättelse. Det var precis sånt härnt bland annat som jag hoppades få dryfta om då jag blev medlem här. Människors erfarenheter med och av schamism och vägen. Nu hoppas jag ju bara att vi får fortsätta och följa dina övningar och äventyr :D
Jordman

Nu har jag ändock gjort en övning idag. Jag kunde inte låta bli. Det är så roligt att ha fått tillbaka lusten och geisten.

Allt gick väldigt fort. Först trodde jag att jag skulle somna jättefort, det kändes så, och att komma in i kroppen och rummet gick väldigt ryckigt och hastig, nästan som att snabbspola en film. Jag blev så lätt att jag var rädd att sväva upp i taket istället för att kunna känna golvet med fotsulorna. Därför avbröt jag och gick ut en liten sväng.
För att försöka öka min egna medvetenhet om mitt syfte: att lära mig komma till kraftplatsen och tunneln och underjorden för att få möta mitt kraftdjur, så valde jag att hålla i en liten träfigur jag har snidat. För er som kan allt detta redan så kanske jag låter som en idiot som behöver ett snuttedjur, men jag tyckte ändock att det kändes rätt och riktigt.

Nu gick det bättre och långsamare och jag fick t.o.m. koncentrera mig hårt på att starta om skivan för den började återkalla innan jag var färdig med rummet. Men så bestämde jag mig för att titta neråt och kolla på mattan och kanske på mönstret i mattan. Då var jag helt plötsligt inte längre i mitt rum, utan jag stod vid det gröna vattnet som jag hade blivit rädd för innan i en annan övning. Jag fick verkligen anstränga mig mentalt för att inte tappa koncentrationen och bara spärra upp ögonen, utan fick tänka jättestarkt på att stå där vid vattnet. Det tog ett bra tag men sedan kunde jag tydligt se en liten brygga som gick ut på sjön och en tralltrappa. Dessutom var även luktsinnet med denna gång. Jag kunde verkligen på riktigt känna vattendoften och en svag lukt av båttjära. Jag ville gärna gå fram dit och titta närmare, men då slutade skivan igen.

Denna gången var det ingen otäck känsla med vattnet, som jag berättat om tidigare, och det kändes inte som om något lurade där nere. Men när jag öppnade ögonen var jag först helt säker på att jag stod i min dusch i badrummet (!) och det var en väldigt underlig känsla att finna att jag låg på golvet i vardagsrummet. Faktiskt som om någon hade burit mig dit från duschen. Det vill jag helst inte vara med om igen.

Men min fråga blir nu: kan man verkligen komma till en plats som man inte vet art den är ? Jag har ingen aning om vart detta vatten med bryggan är. Det såg inte tropiskt eller främmande ut, men jag har ingen aning om vart, eller om det är i Sverige. Hoppas att ni orkar att svara även på det.

Kul att du skriver och berättar om dina upplevelser!
Du verkar verkligen ha lätt för det, och lyssnar på instikterna.
Hade ingen aning om att du skulle vara så snabb, du måste redan ha erfarenheter i bagaget, eller då är du helt enkelt öppen för nya perspektiv.
Illamåendet, huvudvärken tror jag är bra tecken på att du lyckas flytta din uppmärksamhet, det kan kännas obehagligt att flytta sin uppmärksamhet på det här sättet. Ibland har jag känt som en stark stöt, som gör mig åksjuk, det svänger till liksom och tar andan ur mig. Känslan att förflytta sig(att lösgöra sig) kan ibörjan känns ännu obehagligare, jag tror det har att göra med hur fast förankrad man är i det vanliga läget. Men jag har inte märkt att det skulle vara farligt, det är bara ett obehag. Oftast kommer de starkaste känslorna från att man tror sig tappa kontrollen, man känner inte igen känslan och så försöker man panikartat ta tillbaka den.

Irritationen känner jag också igen, fast då mest som en stark impuls att sluta kanske som en rastlöshet, som gör att jag ofrivilligt reser mig upp och slutar förflytta mig, slutar meditera eller vad jag än gör. jag har märkt att det finns ett inre motstånd, att det finns en tröskel på träningen som man omedvetet kämpar mot att kliva över. När jag väl lade märke till detta, så började istället tolka den där känslan som att jag var nära. Det blev som att jag i samma stund som impulsen kom att sluta, hejdade mig och satt kvar, och då bara någon minut efteråt så kom genombrottet. Den där impulsen försvann aldrig, men den har en annan funktion, som att känslan bytte stämning och funktion, men kvar finns den fortfarande för mig.

Det låter som att du var nära en tröskel, men att du hejdade dig. Vanligtvis är det ett smart drag att bryta och ockuppera din uppmärksamhet på vardagliga aktiviteter om du har ett obehag. Det är ett vettigt sätt att få tillbaka kontrollen på din uppmärksamhet tillbaka i sitt vanliga läge. Men jag tror du var precis på gränsen till något.. prova att kämpa emot impulsen nästa gång, sitt kvar.

Men, du fick en skön deal ändå av den uppdämande kraften B)

/m

edit: oj du han skriva en ny post, jag som svarade på din tidagare post.. nåja.

Japp, det kan du. Att träna sin uppmärksamhet är bara en övning, när du väl reser gör du det inte med något du bygger upp mentalt i ditt huvud, då flyter du bara med.
/m

Tack, tack, tack igen miradas!!! :D
Precis som du skriver känns det som en tröskel eller en gräns. Så länge jag är där jag är, i rummet menar jag, är allt fint och har gått jättebra. Men när jag kom till ett annat ställe så kunde jag ju inte förutse allt. Men det kräver säkert mer och längre övning och det måste vara ok. Mest spännande just nu är att alla sinnen är med. Både känsel, hörsel, syn och lukt. Det var jag inte förderedd på rikigt. Dumt och naivt säkert. Tack igen!

Kvastfening, jag vet folk som måste ha en speciell kudde eller ett speciellt smycke med mera för och kunna trummresa. Det är inget ovanligt och inget konstigt.
Se dig inte jämt som dum och underlägsen. Man blir aldrig färdig med schamanismen och vi är alla alltid elever, vad du än läser. Så är det bara. Precis som Miradas säger så har ju dina övningar verkligen ett snabba resultat. Var glad och stolt för det. Det är ju DITT resultat.

Men nog blev jag lite grand bekymmrad när du tror att du kommer tillbaks i ett annat rum än där du har utgått ifrån. Sånt kan bli desorienterande i onödan. Vad jag har fattat så ligger du ner när du trummreser. Själv tror jag ibland att det är extra passificerande. Fast jag vet ju att många kurser säger så. Kanske kan du prova och sitta upp lite mer. Det är ju inte ovanligt att en trummresa blir rätt så kroppslig och fysisk. Då behövs det plats i rummet för och kunna ha svängrum. Men man ska veta vart man är när man kommer tillbaks.

Om du har en sån dator med brännfunktion kan du förlänga trummskivan du har så den inte tar slut efter 15 minuter eller efter 30 minuter eller vad det nu är.
Jordman

Tack för svar igen! Jag skall testa att hitta en mer sittande ställning. Det kanske hjälper mot huvudvärken också. Hittills har jag inte kommit längre än, men jag har fortfarande en stark lycka i mig. Egentligen vet jag ej varför. Jag drömmer väldigt intensivt vid sidan om övningarna. Det kanske är ett tecken på att jag gör litet rätt ändock, jag vet inte.

Är det någon annan här inne som i sin början också har upplevt att medvetandet förändras i det stora hela ?
Jag tycker mig vara noga med att verkligen avsluta mina övningar och känner mig inte speciellt "öppen" när jag är färdig.
(Nu vet jag i och för sig inte vad jag pratar om, men jag föreställer mig att sådant skulle kännas konstigt och väldigt förvirrande.)
Jag frågar med anledning av att jag upplever mig vara mycket mer medveten om saker och ting omkring mig. När jag pratar med andra kan jag tycka mig veta mer än de egentligen vill låta mig veta, och när jag ser ett förlopp, t.ex. på affären, kan jag få för mig att jag ser mer än vad detta ytligt handlar om.
Det låter helt snurrigt, men jag kan ej beskriva det bättre.

Hörseln är bättre. Så pass att jag tycker att t.ex. radio och tv är riktigt obehagliga, och jag ser mer detaljer och starkare färger omkring mig. Dessutom har luktsinnet blivit starkare och det är inte alltid en fördel. :D
Är detta bara inbillning, eller har det med övningarna att göra ?

Ja du, nog tyckte då jag att allt jordvett och schamaniskt arbete fick mig och se jorden och människorna och djuren och livet på ett annat sätt. Det är så svårt och svara på när en int vet hur du känns och är innan du har börjat. Man kan la säga att arbetet i andevärlden förstorar hela världen. Då är det ju fler läten och dofter och intryck och fler kommunikationsnivåer än innan då. Både dom vana och dom från andevärlden. Men som du själv skriver är det ju viktigt och kunna stänga av och så veta vad som är vad. Jag tror du måste brätta mer om hur du menar. Hur exakt gör du när du sätter igång och när du avslutar ? Kanske det kan ge mer svar.

Nu vill jag oxå säga att du är så duktig på och skriva och berätta. Mig ger det mycket och få följa dina steg. :D
Jordman

Kul att fortsätta höra om dina upplevelser.
För mig har det nog varit tvärtom, dvs när jag är uppmärksam på min omgivning och uppfylld av glädje/eufori, då kan jag resa. Så känslorna är förknippade med varrandra. Mitt mentala tillstånd har blivit stabilare genom ökad erfarenhet, men det har inte kommit plöstligt som det gör för dig. Det kanske är uppdämd kraft som släpps fram när du skiftar från din normala uppmärksahet och riktar den utåt.

Jag tror det kan vara bra som Jordman tipsar om, att du sitter eller står när du övar, det gör dig mer aktiv, än att du ligger ned. Där minskar också risken att du tappar greppet om din uppmärksamhet och glider in i drömvärlden. Det är ett äventyr i sig självt, men det kan vara bra att bestämma sig vad man ska göra när man övar, så att inte kontrollen försvinner.
Jag tror jag känner igen den där känslan att vara mer uppmärksam, utan att bli mer öppen. Det tror jag kommer från den medvetna fokuseringen på en kontrollerad överföring/förflyttning av uppmärksamheten. Att vara öppen förknippar jag med att släppa in något, att vara fokuserad utåt med din uppmärksamhet är att gå in i något annat. För att göra en lite knepig sexuell jämföresle, så kan man säga att hrm.., det är ungefär skillnaden mellan att bli påsatt och att sätta på... eh..
Istället för att intrycken tränger sig på dig, penetrerar du intrycken,. äh, jag ska sluta försöka.. ge dåliga exempel.

Det intressant att du berättar om din känsla av att veta något mer än du egentligen gör medvetet, en känsla som lätt kan utvecklas till en svårighet att vara självmedveten, eller för mig har det varit så iallafall. Då man har övat upp förmågan att lämna sig själv och resa, kan det skapa en illusion att man har en självdistans. jag trodde mig kunna betrakta mig själv, och smyga på mina egnahandligar och känslor. Det lurade mig att tro att jag hade kontroll över mig själv. Det tillsammans med ökad erfarenhet och självförstroende kan lätt göra att man tappar fotsfästet. Jag tror det är viktigt att inte lägga någon värdering i den kunskap du känner att du har om andra, eller saker utanför din sfär. Men nu är jag ute på djupt vatten, det är din resa och kul att läsa om, jag hoppas på en fortsättning.

Framgång kan komma plötsligt och så är det lungt igen, jag tänkte nästan det när det gick så fort för dig i början, att jag hoppas du inte tappar lusten om det lugnar ned sig. Det tar tid, och jag tror man måste öva mycket. Och det är inte alltid så att du kommer märka succesiv utveckling i din träning, du kan träna ett bra tag, utan att du märker något, och ibland kan det vara omöjligt. Men jag vet, att om du fortsätter, så kommer du att utvecklas. Övar du tillräckligt länge så kan det vara så att du upptäcker cykler, för mig har det varit så att det kommer stötar, olika långa perioder som upprepar sig själv, men det kommer du nog upptäcka.

/m

Alltså, jag vet inte vad jag skulle gjort och göra utan er. Detta är helt fantastiskt och på denna korta tid har jag redan fått så mycket hjälp att jag knappt kan tro det själv! Ni är verkligen underbara, och jag önskade att det fanns en bättre smiley som visade vad jag känner! TACK alla tålmodiga hjälpare! :D

Nu övade jag igår och har visserligen inte kommit längre än, men jag är fullt nöjd med resultatet. För mig gör det absolut inget om det inte händer så fort allting, nu när det ändock äntligen händer nåt. Först provade jag att sitta i uppbullade kuddar i soffan, för att inte ligga ner, men det gick inte alls. Sedan tog jag helt sonika in en vanlig balkongstol av plast, vikbar, inget som helst naturligt eller shamanskt över den. Men det funkade jättebra och nu känner jag inte yrsel och huvudvärk.

Även igår fick jag gå fram till min Dr. Westermanblomma och den var mycket större igen och vajade som av vinden. Antingen har jag nu helt snurrat in på mitt lyckorus, eller så var det jag kände faktiskt sant ? Jag kände hur blomman gav mig värme och en pirrig känsla genom händerna och hur den känslan löste upp muskelknutar (jag har ibland spänningar i nacken och axlarna) och jag blev pigg och kände mig fräsch i hela kroppen. Helt tydligt, som om någon gav mig anvisningar fast utan röstljud, så visste jag precis då att jag skulle andas in blommans doft djupt och länge. Det gjorde jag faktiskt, även om det kanske låter fånigt, och det kändes verkligen som om jag också blev större. Som blomman. Men inte så att jag slog i rumstaket eller så, bara större inuti. Svårt att förklara. Det är en sån härlig och verklig känsla att det räcker gott och väl för att jag skall vara nöjd med övningen.

Jag har haft en del komplex och värderingsproblem om min egen person med det här med shamanin. Jag är ingen naturmänniska, jag har inga "gröna fingrar", har ingen speciell känsla för djur och jag har aldrig varit sådär värst intresserad av att fotvandra eller samla naturmaterial. Detta har känts som ett hinder och en nackdel. På nåt sätt har jag fått för mig att alla andra som utövar dessa metodiker är riktiga naturbarn och kan prata med djur och vet allt om växter och stenar och hantverk och sånt. Dessutom har jag fått för mig att man måste vara medial på något sätt. Men om även jag, som ändock är rätt så pragmatisk kan lära mig så här pass mycket, så måste det ju fungera för vem som helst.

Er hjälp har gett mig ett helt nytt angreppssätt på det hela. Jag förstår bättre vad som faktiskt är vad och att det är en aktiv process. Jag har blivit "påsättare" :$ , miradas, det var absolut inget dåligt exempel, det var väldigt tydligt!
Nu framstår detta inte längre som något fullständigt kryptiskt och onåbart, utan det har på nåt sätt blivit till mitt med mitt språk och mina sätt att tolka, d.v.s. det har normaliserats.

Den ökade uppmärksamheten fortsätter och det var väldigt intressant att läsa det du skrev om din egna erfarenhet genom ditt liv, miradas. Det är nog något jag vill vara medveten om, eftersom jag inte är så social av naturen utan hellre är själv. Då kan man verkligen låsa in sig i föreställningsmönster om det vill sig illa, så det skall jag försöka att tänka på.

Jordman, du frågade om mina förberedelser och hur jag avslutar. Jag kanske gör helt fel och har missförstått det jag lärde mig Staffan Ljungs kurs, men jag äter lätt, ser till att vara pigg, duschar, har en skål vatten, en skål jord och ett tänt ljus. Med ljuset tänder jag på litet salvia och renar rummet och då försöker jag att be om lugn och vägledning. Sen sätter jag igång. När jag är färdig öppnar jag inte ögonen på en gång, utan försöker tänka medvetet på vad som har hänt och hur det har känts och ber om hjälp att komma ihåg det till nästa övning och att avsluta övningen helt. Då öppnar jag ögonen och reser mig långsamt och tackar för hjälpen. Sen städar jag undan allting, vädrar och äter något eller tar en prommis, vad som känns bäst. Vattnet och jorden brukar jag kasta utomhus och även då tänker jag att jag tackar för hjälpen. Men nåt annat gör jag inte, det kanske är något som blir helt fel ?

Tack igen alla!

-Jag- vill tacka alla som skrivit om sina upplevelser och tankar i denna tråd eftersom jag är övertygad om att den kommer hjälpa mig i mitt eget sökande.

Tack! <3

//Varg

Ja det är lika roligt varje dag och få läsa dina lärande dagboksinlägg! :D

Jag tycker inte att det är några som helst fel eller problem med din inledning och ditt avslut. Tvärtom så tyder dom på ett respektfullt sätt och hantera övergångarna. Dom här teknikerna kommer du och utveckla och anpassa till dig ju vanare du blir. Det enda är väl kanske att du kan lägga till tanken: "nu är jag i rummet" innan ögonen åker opp. Och så känna att du är där för och slippa tro att du är i ett annat rum först. Det kallas allmänt för förflyttningar och är rätt obehagligt, det var väl det jag menade.

Och så berättar du så fint om din blomma. Det är inte alls ovanligt eller märkligt att vi får ta emot andekraft med inandning. Det var så klart inget fåningt som du skrev. Det är autentiskt. Grattis!

Du skriver fint och öppet om din osäkerhet. Men arbetet i andevärlden med trummresor har inget med till exempel herpetologi och göra :) Man behöver inte nödvändigtvis bli "skogsmullescout" eller naturvetare i nån vetenskaplig art. Schamanism ger människan en mera verklig och komplett syn på jorden och allt liv med mera. Om en vet vad en liten myra kan göra och betyda så ser man ju på myran på ett annat sätt. För det behöver man ju inte gå i sandaler och bli insektsuppfödare ;)

Nå då vill ja oxå bara säga till Miradas att jag så väl känner igen när du skriver om illusionen i livet att en vet mer än vad en vet. Det var nästan som en livskris för mig då jag kom på att jag int vet ett skit egentligen. Hos mig var det som självgodhet mot respekt. Nog kan en starkare uppmärksamhet eller då medvetenhet ge en fler intryck och förtydliga ens dagar men det är förhållningssättet som det kommer an på. Och det var nästan som smärtsamt och lära sig det.

Jag vill nästan ibland säga att vi blandar ihop "personlig utveckling" och schamnism. Det är så lätt gjort för kraften leder till växt och utveckling men ibland då blandar vi ihop det på noe märkligt sätt. Men egntligen tror jag nog inte att det finns noe som säger att sibiriens schamaner eller vi som vill utöva schamanism är mer utvecklade än noen annan! Många "schamaner" jag har träffat utomlands är fullblodsexentriker. Charmiga är dom men nog har di både en och annan skruv lös (heter det väl) :D

Nå Kvastfeningen nu får du inte sluta skriva här bara för att det inte går lika fort på ett tag :respect:

Nu har jag fått läsa den här härliga tråden flera gånger och jag är fortfarande lika imponerad. kvastfening, du är för härlig! miradas, du är precis vad jordman säger: en äkta läromästare! :respect: Denna tråd visar så väl hur individuellt början kan vara och hur viktigt det är med dom rätta definitionerna och orden till rätt person från rätt person. Musikaliskt skulle man kunna säga att rätt not (råd) får rätt anklang och då kan symfonin sätta fart. Det är ju fantasktiskt att få följa råd och utveckling.

Då kommer här fortsättningen på "the never ending story". Hoppas att ni fortsatt har tålamod med mitt hackande. :)

Det hände en sak som förändrade övningarna. Grannarna klagade på trummljudet (jag bor i lägenhet) och jag fick börja att använda hörlurar. Först trodde jag att detta var slutet på övningarnas framgång. Jag fick pyssla en hel del med att få sladden att räcka så att jag ändock kan sitta i min balkongstol och ha samma känsla, position och orientering i rummet som innan. Men till slut gick det praktiska att lösa.
Egentligen vill jag inte ha elprylar på i vardagsrummet när jag övar. Tidigare har stereon stått i hallen och bara högtalarna varit i rummet, men nu har jag fått kånka tillbaka stereon och det verkar inte göra någon skillnad.

Jag trodde att det skulle kännas väldigt ovant med hörlurar och var beredd på att inte kunna koncentrera mig riktigt. Tvärtemot mina fördomar så blev allting ännu starkare nu. Hela kroppen vibrerade med trummljudet och jag var i hela rummet på en gång, utan att ta det steg för steg. Men det var inte otäckt. Däremot gjorde jag en stor miss. :sly:
Jag såg en vanlig fluga på bordet och den tittade på mig. Jag tänkte "tänka mig" gå fram till den och se om den såg ut som alla flugor gör eller om den egentligen inte fanns, eller rättare sagt kanske var något annat. Det kändes helt tydligt som om den väntade sig att jag skulle komma fram.

Men pucko som jag är reste jag mig på riktigt ur stolen, utan att vara medveten om att jag gjorde detta fysiskt, och då slets hörlurarna av huvudet. Det var naturligtvis bara att avbryta och ärligt talat orkade jag i går kväll inte göra om allting igen. Jag lackade ur och struntade i det.

Nu är min fråga: om man vid trummresor kan göra saker fysiskt utan att egentligen mena det, litet som när vissa går i sömnen eller så ? Är det kanske dags och börja ta på sig tvångströjan eller låsa alla dörrar när man övar, så man inte får läsa i tidningen dagen efter att ett trummande kollo sågs vandrades på stadens gator ? :D

Ja, du är då verkligen på väg! Synd med grannarna, men det får la gå med hörlurar. Jag är medveten om hur jag rör mig när jag trummresar. Det är inget konstigt tillstånd av medvetandeförlust för mig. Men jag står hellre och rör mig mycket, just för att det är en aktiv process för mig. Mitt förslag är nog just nu och förlänga hörlursladden så mycket du kan. Finns och köpa på radioaffärer och sånt.
Flugan vet jag inte, men det verkar som om du kan börja och ta in andra och möten. Fan vad synd att det avbröt så olustigt. På´n igen! :D
Jordman

Kvastfening, Miradas och Jordman! Jag läser med stor nyfikenhet: Det här är verkligen "the good stuff" för en annan nybörjare! :)

Men. Jag har en fråga. Precis som du undrar, Kvastfening, om man kan börja göra saker fysiskt utan att egentligen mena det.

Jag vet att i starka-för-drömmar kan jag exempelvis vifta med handen om jag drömmer att jag spelar tennis, o dyl :D

Men det finns något som oroar mig: What if. Tänk om man får för sig att gå fram till fönstret på sjunde våningen, förvandla sig till en fågel, och... ---------------> splätt?

Finns det något trick; något som ändå hindrar en från att återgå till jord och aska under sina övningar?

Nå, nu tar vi det lilla lugna före det stora kaotiska, det brukar liasom bli bäst så! :blink:

Om man reser sig ifrån stolen och går efter kaffet i pannan på köksbänken, så tänker man ju int helt aktivt och medvetet:
nu lyfter jag på rumpen. då använder jag lårmusklerna. nu känns det tyngre i föttera när ståvikten ligger på. då skiftar jag balansen till ett ben och lyfter på det andra, ty två ben har en. nu för jag det lösa benet ca 30 centimeter framåt för och ta ett steg. då sätter jag ner det lösa benet och lyfter det andra för och ta nästa steg.
Int tänker man så. Då har kaffet svalnat innan en kommer fram. Man bara gör det, men man är medveten om att man vill till bänken och hämta javat, eller hur är det så ?

Nog tror jag att kvastfeningen var helt medveten om att hon ville till flugan, så int tror jag att det var märkvärdigare än och resa sig sig när som.

Jag har aldrig hört talas om folk som ramlar trummandes från sjunde våningen eller springer omedvetna på stan. Trummresandet och övningar och träningen är ju något vi gör aktivat, det är inte nåt som tar tag i oss och luras och dödar. Tids nog kommer resor som kräver mycket mer medvetande och närvaro, men int är det noe man ska vara rädd för då man vill lära sig. Nog ska alla få känna sig trygga och skyddade som vill lära sig, det känner då jag i alla fall, annars skull jag int våga skriva ett endaste litet ord här.
Jordman

Jag brukar se till att jag har lite "split vision" eller hur jag ska kalla det, jag är både i min kropp och har lite koll på var den är, och fullt uppe i upplevelserna på resan, både och samtidigt. Att resa handlar egentligen inte om att tappa kontrollen, åtminstone behöver man inte göra det om man inte vill. Det fungerar bra ändå. Huvudsaken är att intellektet inte lägger sig i och ska ha kontroll, det är en helt annan sak.

Om jag av någon anledning vill kunna släppa kollen på kroppen helt ser jag till att resa i goda vänners lag. Då är jag ju i trygga händer! Men jag har aldrig behövt hjälp, för liksom Jordman har inte heller jag gjort väldigt konstiga saker med kroppen när jag varit ute och rest. Ryckt eller skakat så jag bitit mig eller fått sendrag och nackspärr har hänt, men inte rymt ut i skogen eller skrämt folk eller så.