Vaknar upp, sätter mig upp i sängen, runt i rummet springer små varelser, de drar och sliter i saker som jag lämnat framme, ibland har de även slagit in sakerna i plastpåsar, som de bär runt.. sen upptäcker de mig och försvinner.

och alla saker ligger där jag lämmnat dem.

vissa nätter ser jag dem inte, andra nätter gör jag det, vissa nätter så är det bara kläderna som dansar runt på golvet, andra nätter så dansar hela rummet... Ibland är det bara en närvaro i rummet och inget häner.

alla bollar är välkommna//Gecko

Grattis låter som du har bivit drabbad av småfolk, , ,

Tackar Spikklubba.. drabbad å drabbad.. isåfall snarare en önskan som gått i uppfyllelse :)

småfolk, tomtar, vättar.. de vill jag se, de vill jag lära känna =)

låter som en bra början jag fick bara en massa utskällningar när jag började få kontakt med dom igen visserligen var det befogat :$

Men vad roligt, Gecko! Småfolket är bra hjälpare te och ta hand om moder jord och om oss och fäna med. Glad blir man ju. Håller med Spikklubba. Ibland får man sig ena rediga utskällningar och ibland far di iväg med min pipa här och gömmer den så jag får ropa länge. Fast då har jag då oftast mig själv och skylla. Men oftast är dom till hjälp och vi är sams. Se om dom gillar nåt. Många småfolk tycker om gröt eller söt saft och en del tycker om glitter och trams. Sånt kan få dom och vara på bra humör :D
Jordman

jag har en liten fundering.. vilken storlek är det på det där småfolket? Som en kopp kaffe, en tvärhand, eller upp till knäna?
Hur stora är tomtar, trollen eller dvärgen? Är det på deras handlingar, storlek eller möjligen klädsel som gör att man kan avgöra vad det är för något?

Jag tyckte själv, när jag läste din post gecko, att det lät lite obehagligt med små typer som springer omkring med plastkassar runt omkring din säng och rycker i dina prylar. Hur kände du dig när det hände?

Jordman, kallar du alla typer under normal storlek för småfolk? Med glitter och trams, menar du kanske att man kan trixa med lite glaspärlor och speglar, som kollonisatörerna?

/m

Kul att du kan se dem! Jag misstänker bara att jag har dom.

För ett tag sen så tappade jag in en guldtia under barnsängen fast då lät jag den ligga. När jag senare dammsuger där under så hittar jag en femma! :blink:

För några dagar sedan bad jag om att få tillbaka några saker som jag inte kunde hitta. Så nu ploppar dessa saker upp en efter en som svampar ur jorden. Jag har lovat dem ett äpple i utbyte, det löftet kommer jag att hålla. Men vad ska jag lägga äpplet för att vara säker på att de hämtar/hittar det?

Någon småfolksexpert här som vet? :lol:

Mvh/ Sara

Oj, jag här får man då verkligen vara försiktig me och inte bli missförstådd.
Kol(l)onisatörer ? Njae, dom hade väl mer vapen och kättingar och så sjukdomar med sig, än vad de hade trams och glitter. Snodde mark och skördade liv och resurser, skändade jordkraft och folktro.

Med småfolk menar jag väsen som folkbildningen och folktron allmänt kallar vittror, vättar, småtomtar, småtroll, pysslingar och sånt. Namnen är litet olika genom dialekter och områden. Väsen som hjälper till med ordningen på gården, på bruket, bland husdjuren och i hemmet. Men min son har hjälp av småfolk på sin bilverkstad så det finns litet varstans enligt mig. Men småfolk kan oxå ställa till et för en, om man inte är aktsam eller medveten och närvarande. Men dom varken ockuperar eller kolonialiserar.
Vissa tomtar till exempel kan bli väldigt personliga andehjälpare och då kanske jag inte skulle kalla dom för småfolk direkt.

Enligt min högst personliga erfarenhet -och utan och vilja trampa på nån annans kunskap eller övertygelse- så har jag själv genom jordelivet fått kunskap om att småfolk gillar och bli bortskämda. Julglitter, kiselglitter, glitterband och sånt som kan kallas trams eller kattguld, utan nån vidare värdering egentligen. Kanske oxå dialektala ord. Kanske krafs är bättre. Och så söt gröt och saft eller nektar och kaksmulor. Som ett litet tackoffer.

Av Geckos inlägg och svar till Spikklubba förstod jag att Geckos upplevelse var positiv. Därför blev jag glad för Gecko. Och för inlägget. Den berättas som inte drabbande utan som önskvärd. Småfolket kommer ofta om man önskar/vill ha deras hjälp. Det är -i enlighet med min personliga erfarenhet- rätt typiskt för och vara upptäckten av småfolk. Dom sprider inte rädsla och obehag utan är till hjälp. Ibland får man tydligt beta vad som är fel och kan göras effektivare, mer i enlighet med balansen. Därmed inte sagt att man inte kan få påhälsning av sånt som är otäckt eller blir fel. Men det kanske är en annan tråd.

Kanske ska jag tillägga att jag inte menar barn, genetiska anomalier, småväxta eller på nåt sätt menar och vara diskriminerande eller förespråkar kolonialtiden.
Jordman

Tycker att Miradas har en poäng här.

Ett offer handlar väl om att ge något som man värderar till någon (gud, pyssling, ande, altare, sten, plats, etc.) man värderar.

Istället för att ge småkraffs för tänk så glada de blir de små liven. Eller det jag tror Miradas syftade på, att kolonisatörerna köpte indianernas mark för värdelösa glaspärlor

//nils

Oj, va roligt med så många svar :)

Jag vet faktist inte vad det är, därför jag skriver in det i forumet.

om det visar sig va någon form av väsen, i stil med tomtar, vättar eller dylikt så är det bara roligt, då jag är väldigt intresserad av sk "naturväsen". Men jag vet som sagt inte ännu.

har också funderat på vad som skiljer exempelvis vättar från tomtar, men har bestämt mig för att inte ruta in mig i bestämda uppfattningar utan egen erfarenet.

jag vill inte heller slå fast vad det är utan att se över alla möjligheter.

Detta har hänt mig ett antal gånger senaste åren, och det verkar följa mig vart jag beger mig(just nu är jag i japan), har ingen direkt uppfattning om hur de ser ut(får inte se dem så länge), nu sist var det som små grön skuggor, inte högre än två decimeter. För ett halvår sedan var det gubbar i vitt skägg och svarta rockar.. påminde lite om rabbiner.. men det kan va för att jag pluggade inför en tenta i judendom som jag drog den liknelsen :rolleyes:

Vad jag känner då det händer? Det nog alla känner då de vaknar upp och finner sitt rum invaderat av små varelser.. det beror på humöret också.. ibland ignorerar jag det och somnar om, andra gånger blir jag rädd.. och någon gång har jag fräst ifrån, bett dem dra åt helvete rakt av utan krussiduller...

Det visar det sig på olika sätt, ibland riktigt skrämmande saker, ansikten, skuggor som lossnar från väggarna, händer som kommer in genom fönstren, saker som blir "besatta".. men även mer naturliga saker, som råttor.. eller irriterrande flugor.

sen när de försvunnit, så kommer frågetecknen, vad var det där nu då??

Vanadotter:

Nu när jag var och såg efter huset och platsen i Lappland gick jag till en speciell plats i omgivningen jag alltid brukar gå till och lämnade en guldtia i gåva. Dagen efter hittade jag en femma på en väg där det aldrig går folk. Gesten gjorde mig glad och att läsa ditt inlägg nu gjorde mig förundrad. :D

De "små" som jag bott ihop med har tyckt om torkade fikon och choklad. Och julgranspynt!
Jag frågade var de ville ha sin lilla skål, och blev ledd fram till ett hörn under ett fönster där det stod en massa krukväxter. När jag hade trädgård visade de mig en plats i rabatten där de ville ha sina fikon.
Jag har inte riktigt brytt mig om att "artbestämma" dem. Men jag har sett några olika.

De som berört mig mest är små, som en slags trasselsudd höga som en fotboll kanske. Jag har kallat dem "skrått" eller "knytt" i brist på bättre namn. En gång när jag varit med och rensat bort ett intrång på en lantgård satt vi senare på kvällen och åt middag, inbjudna av den som bodde på gården. Då såg jag plötsligt hur det liksom studsade på golvet, och upptäckte massor av sådana små "knytt". När jag frågade vad de ville så dansade de runt och skrattade av glädje över att vi hade tagit bort intrånget, de hade tidigare fått ligga platt mot marken för att inte råka illa ut! De var så tacksamma att vi fått bort intrånget på gården att det slutade med att jag grät, aldrig har det känts så bra att kunna hjälpa till...

uthien, hur kommunicerar dom? "känner" du vad de vill, eller talar de med en röst du hör? Jag kan förstå att artbestämning blir lite konstigt, det ärju något son vi hittat på. Jag undrar mest om det finns en tradition av olika storlekar "småfolk", och vad man menar de pysslar med.

jordman, de tomtar du pratar om, hur stora skulle du påstå att de är? , tex knästora eller mindre, större?

gecko, kul att du berättar lite mer. Låter spännande, du har inte stött på några små japaner på rummet? ;)

/m

Miradas japaner och kineser har jag så det räcker av runt mig här i japan, så dom är det inte som springer in nattetid, dom ä lite för stora och för högljudda för att komma in obemärkt ;)

Du verkar va en som kollar allt noga i sömmarna innan du bestämmer dig för en linje.

eller är det ren nyfikenhet??

//Gecko

Vaddå!? Det kanske var ninjas! :D

Tror itne att man ska ta och kategorsiera småfolket förmycket.

Jag har stött på små grå "tomtar", små trasselsuddar, litet större svarta skuggor (typ upp till midjehöjd), trollaktiga småvarelser allt ifrån stoleken på ett litet suddigum upp till knävcken på mig. Men oftast är dom som en elelr två tvärhand stora.

Tror att de kakn välja storlek litet hur som haver, det var som spikklubba sa på herrljungaträffen, det finns knytt som är större än våra hus, men att de ändå kan vara små i sekunden efter. men då ska ma nitne förväxla demmed jättar (vilket ajg aldrig stött på änsålänge)

men gott o väl smådrakar har jag stött på nångång när jag tänker efter.

Kanske "offer" är ett för starkt ord för en del. Kanske "tack" är bättre. Men både offer och tack utgörs förhoppningsvis inte bara av offrarens eller givarens värdering, utan oxå av den värdering mottagaren för offret eller tacket har. Ett tack som den en tackar inte vill ha känns ju litet snopet. Respekten ligger väl i och ge småfolket det dom visar dom vill ha. Utan egen värdering. Och här gillar småfolket glitter och sånt. Sonens tomte gillar choklad, som nämnts här innan.
Det betyder inte att jag tror att jag kan köpa fastigheter hos mäklaren med en julgranskula. ;)
Kolonialmakterna utnyttjade urbefolknigars okunskap om den makt och dom värderingssystem som kolonialisterna sen själva tvingade fram som lag.
"Här får ni glaspärlor, men vi säger inte att vi sen gör att dom inget är värda"!
Det är inget tack eller offer, det är elakt lurendrejeri. Jag förstår inte riktigt vad det har med och göra att en tackar småfolket med vad dom själva vill ha. Jag har heller ingen aning om vad tjaffset/kraffset/pyntet är värt för småfolket och lägger mig inte det. Jag vet bara att dom vill ha´t och då vill jag gärna ge dom det.

När vi flyttade hit för många år sen och började få hjälp av småfolket då frågade jag rakt ut vad dom ville ha och vart jag skulle tacka. Då drogs jag starkt till en gammal havrebox i stallet. Vi har sen renoverat stallbyggnaden, men havreboxen har vi spart. Första morgnarna hittade frun och jag gammalt julglitter och så smånötter (hassel) och russin runt boxen. Så vi har lärt oss med tia.

Om storleken är nog svårt och säg nåt. Vår riktiga stallatomte är så pass "hög" så han når en till knäna. Småfoket är mera svårsett. Det synes för mig mer snabbt och hastigt och så ser jag mer resultaten av dom. Men kanske som ekorrar ?
Jordman (ingen expert :D )

Först måste jag säga att drabbad menar jag på skoj och bara positivt (har fått tillsägelse av dom små) ,,,och sen spelar inte så stor roll vad nå ger i gåva om det är en tallrik mjölk men honung eller lite glitter eller en träbit eller bara ett tack dom tycker om att vi är medvetna om dom. . . .jag skickar energi till dom, , det jag har fått mest uppskattning från än så länge är energiträdet vi gjorde på herjunga träffen ,,,, och alla varelser som finns i gamla sagor och sägner finns antagligen jag har inte sett alla men hen hel del det får vi ta på nån träff framåt. . jag kallar dom småfolk varesig dom är små eller stora träffade för lite sen en jätte som var obeskrivligt stor men fortfarande anser han är småfolk. det är det namnet jag trivs med andra kanske hellre vill använda knytt naturväsen och det spelar ingen roll, , ,

måste bara tillägga att det är ente säker att det är så utan bara det är så jag upplever det ni kanske upplever det på något annat sätt


Gecko:Det visar det sig på olika sätt, ibland riktigt skrämmande saker, ansikten, skuggor som lossnar från väggarna, händer som kommer in genom fönstren, saker som blir "besatta".. men även mer naturliga saker, som råttor.. eller irriterrande flugor.


det här låter som något helt annat jag vill inte spekuler om vad det är får fundera och resa lite över det 1

Hej

Spikklubba låt oss/mig få höra vad du kommer fram till :)

Bara för att peka på/genom det naturvetenskapliga fönstret, för att jämföra med vårat shamanska fönster.

Fenomenet ett vetenskapligt namn "hypnopompa" villket är ett normalt psykologiskt fenomen

ingen undersökning har gjorts på hur utbrett det är, men som jag förstår det så upplever många det i olika grad, vanligast förekommande är "sömnparalys"

http://en.wikipedia.org/wiki/Hypnopompia

http://home.swipnet.se/~w-77916/text/slphyp.htm

detta är vad jag hittade på lite sökningar på nätet om ämnet, personligen kan jag säga att jag inte gillar ordet "hypnopompa", det används som någon form av soptunna där vetenskapen lägger allt de inte kan förklara under en å samma katigori, allt förklaras med hallucinationer

men vem vet, dom kanske har rätt, vi kanske bara har hallucinationer, allihopa :/

Nja, gecko, att förklara småfolk som hypnagoga och hypnopompa bilder är lite förenklat. De har bara gett namn på ett fenomen som inträffar vid insomning och uppvakning, de har inte förklarat det du ser. Stor skillnad, tycker jag.

Att fenomenet är vanligt säger inget, visste du att en tredjedel av befolkningen haft en mystik upplevelse i det vardagliga livet? Betyder det att det som varje individ upplever, är "bortförklarat"? Jag tycker inte det är konstigt att det i gränslandet mellan vakenhet och sömn, eller mellan vardag och dröm inträffar något som ett gränsland där vad som är möjligt tängs ut.
När vi börjat acceptera att gränserna på vad som är normal verklighet, är vidare än vad vi tidigare trott, då kan vi kliva in i en verklighet där nästan vadsomhelst är möjligt. Jag tror att de hypagoga och hypnopompa fenomenen kan öppna upp sinnerna(deärväl bättre dä´ än å tugge gräs?), men visst, jag tror inte att de är någon slutstation.

/m