Idag fick jag höra en intressant berättelse härifrån värmlandstrakten. Inte så långt härifrån så fanns förr ett mindre jordbruk där husdbonden även var garvare.
Han var välkänd för sina fina skinn och folk hade roligt åt att han ofta sa att det var hans stalltomte som hjälpte honom. En natt hade 2 ungdomar bestämt sig för att skrämma "tokbonden" och gömt sig i hans stall. Dom hade planer på att släppa ut djuren mitt i natten och sätta eld på skinnen som torkade på stallfasaden. Morgonen därpå hade inget hänt. Allting var frid och fröjd och gubben gick till stallet. Där hängde dom 2 ungdomarna i varsin slaktkrok. Dom var upphängda i sina ytterkläder så finurligt att de inte kom åt att lossa sig själva eller varandra. De sprattlade vilt och vettskrämda och sa att en liten man, stark som tjuren själv, hade kommit och lyft opp dom. Det var vår gammle kyrkhede som berättade detta för mig. En av ungdomspojkarna ska ha blivit tokig efter detta. Jag vet ju inte om sagan är sann egentligen men jag tänkte då på vårt småfolk här hemma. De gillar inte alla jämt och vissa turister - vi har sommargäster utomlands ifrån - har blivit rätt rejält uppjagade.
Jag hade barnbarnet med mig när detta berättades för oss. Och den lilla pojken, nu 5 år, sa direkt att den stalltomten kanske kände våran stalltomte som han hade sett vid korna. Nå, nog ska man vara mån om sin hjälp!
Jordman

En gemensam vän till mig och Nadrendion har ett trevligt litet stall, och hon har två maffiga nordsvenksa hingstar som står där, med långa manar och som ibland har tomteflätor i sig.

Det sägs ju att tomtarna flätar manar och svansar på sina favoritdjur i stallarna. :)

Ser fram emot att flytta ut på landet igen när ajg väl har råd o köpa en lagom stor kåk med marker till, så hästen min kan gå å beta och man kan ha litet annan kreatur hemma.

Någon direkt erfarenhet av stalltomten i sig själv har ajg inte. men däremot en man som stod och kikade på mig i stallet när jag var ute där själv om kvällarna... då stod han o kikade vid ena porten och bara stod där.... jag blev mest rädd då och ryade åt honom att fara och flyga efter några kvällars oroliga stallsysslor, kanske var det stalltomten i människostorlek eller så var det ngn från ärliggande galgbacke eller liknande som besökte.

Ja, livet på landet och på en gård är inte alltid så romantiskt och lättsamt som man kanske vill föreställa sig. Och alla stall och gårdar har inte automatisk kontakt med hjälpandar, enligt min erfarenhet. Men det kan man ju råda bot på. Det är värre med lagar och skattemyndigheten.
Nåt som våra småfolk inte gillar så mycket är el. Vi försöker ändå snåla så mycket vi kan och att klara oss på våra solceller på taket och panelerna, men vintertid behövs det litet mer. Då blir det lätt litet oroligt.
Om du, Caija, så gärna vill flytta ut på lannet så finns det många hyresobjekt. Det kan vara bra att prova på en tid innan man sätter sig i låneskuld och sånt och köper eget. Ofta kan man hyra en mindre gård för samma hyrespäng som en lägenhet. Men hårt arbete är det. Kommer ingen hyresvärd när taken rasar in, golven svajar, möglen härjar, elementen inte funkar, kallt som fan är det ibland och sånt dravvel. Vedeldning, olja och el är inte så naturvänligt heller. Mycket och tänka på och pyssla med. Dyrt med. Tänkte på att du redan tycker att jobbet är krävande ibland. (Annan tråd)Stallet till hästen ska vara gk och innan du cyklar till jobbet måste du kanske skotta själv och tina kranera så du får vann. Inte ska man ha bara en häst heller. Men nog kan man få mycket hjälp om man bjuder lillfolken, det är en sak som är oskar. Man ska tacka å.
Jordman

JAg har bott p ågård förr, och vet mycket väl vad det innebär att börja skotta sig genom meterhög snö ut til lstallet, en gång som genast snöar igen så det enda snöäfria skottade man ahr är det man står på.

sedan utfodra, bära vatten från huset när kranarna och pumpen i stallet frusit.

jotack :P jag vet vad det innebär och jag älskar det, det har sin charm! fluktande stalltomtar eller ej! :)

Nu ska jag skynda mig så jag itne missar tåget till Karna och Talismanen! vi får dryfta viadare vid senare tillfälle!

Jag tänkte väl mest på och komma ihåg och tacka. Det är ju så mycket hjälp vi får ofta. Även handgriplig hjälp.
Jordman

Det värsta är väl djurhållningen. Jag tror att den drivit bort många tomtar och vittror. Djur som aldrig får se dagsljus eller känna jord och gräs under fötterna. Djur som matas med kadavermjöl trots att de är vegetarianer. Eller djur som ska ersätta människorelationer och behandlas som barn med människopsykologi. Jag tror inte att vi längre kan ta emot hjälpen som nog var självklar en gång i tiden. Det är farligt, för det ger plats åt annat.

Tänkte på det där och förmänskliga djur:

Nämen Filip Jordman, har du haft tråkigt på jobbet och surfat på nätet på arbetstid nu igen ? Fy på dig!
Men det var denna attidyt mot djur jag menar. Jag motsätter mig absolut inte humor och skratt, men ibland blir det för långt mellan oss och djuren och för långt mellan oss och småfolkshjälpen.

Om min mormor berättas det att hon en gång vägrade att gå in i ett stall för att hon sa att det var fullt med småtroll. Jag har själv ingen som helst förmåga att se eller att uppfatta sånt, men berättelserna har alltid fascinerat mig.
Stämmer det att djur ser tomtar och troll ?

Hästar och andra djur sägs vara väldigt känsliga för spöken, andar, och onkytt i alla dess former....

Jag har vart med om att min häst stannat helt och frusit fast i marken, följt något med blicken och sedan lufsat på i god mak utan att direkt ha noterat att han stått stilla. Hade ajg itne haft vett nog i huvudet så hade jag troligtvis ite suttit stilla coh kännt efter (något korsade vår väg, vad vet jag itne) utan gjort som de flesta idioter, sparkat hästen i sidorna och rappat till med spöt.

Katter kan ställa sig o fräsa på ingenting, mina katter ahr lekt kull med småfolket härhemma och i mina tidigare hem. Hundar kan ställa sig och titta intensivt på något i ett hörn eller under ett lakan som ligger på golvet utan att något "synbart" har funnits där.

djur r så mycekt naturligare än vad vi är, så varför skulle inte dom kunna se mer än vad vi gör?

ibland när jag är ledsen och nedstämd kan mina katter komma och lägga sig hos mig, spinna och kela, medan människrona i min närhet itne märker det minsta.... så nog är djur känsligare än männiksor för sinnesstämningar så som annat.....

Farfar körde mycket timmer i skogen. Körde med häst och vagn. Ibland stannade hästen tvärt, ville int gå vidare. Det var döfött att få den till å korsa "vitterstigen".

Då var det kallt stål som gällde, man kunde rista / skära av stigen med yxan eller kniven, eller helt sonika stoppa in en järnspik eller liknande i grimman till hästen.

Eller så var det bara att ta på sig kläderna utochin, då gick det att komma förbi.

Detta var realittet för dom i stort sett hela tiden där i skogen, och det var int som att han skämtade med oss. Han kunde ju en hel del också farfar. Stämma blod och tala med tranor bl.a. Han skulle lära mig så mycket sa han, men så dog han.

Så kan det gå.

Mvh,
Thomas

Nog är det märkligt att vi människor i allmänhet tycker att djuren är intelligenta och duktiga först då dom kan komma med tidningen till oss, eller trippa runt med oss på dom i konstiga och onaturliga gångstilar och hoppa över hinder som dom aldrig skulle hoppa över naturligt, eller drar våra tunga lass och lyda oss blint som slavar eller sånt. Men att dom kan känna av jordbävningar och annat och att dom kan ta hand om sina avkommor bra och att dom kan nära sig själva och anpassa sig till olika miljöer med mera det är int nåt vi tänker på så ofta. Vi avlar fram dom mest häpnadsväckande mutationer och kallar oss djurälskare...
Djur är alltid effektiva. Dom tar snabbaste bästa vägen som kräver minst energi för sina speciella förhållanden. Int hoppar dom 2 meter om dom inte absolut behöver och int drar dom ton eller bär ton alls. Men dom fastnar int ofta i lavaströmmar, tsunamin, jordbävningar eller stormar om dom kan förhindra det och om vi människor int ställt upp för många höga staket heller. Nog kan jag då tänka mig att djuren oxå har en bevarad känslighet för andra väsen. Jag säger ju bevarad för jag tror nog att djuret människa har haft det med men kanske tappat bort det.
Jordman

Jordman: Jamen, åsså är dom ju så sööööta i klääääder!!

:rolleyes:

haha, jasså var det därför den där jävla unghunden kom med stöveln i käften imorse. Ha ville väl klä på sig ? ;)
Jordman