MOD EDIT TOPICSPLITT från Varför ändras min uppgång

(Vänligen starta en ny tråd när ni leder in diskussionen på ett nytt ämne.)

Varför tror du inte det mandra?

Menar du att resorna bara föregår i vårt inre, och att den "andra världen" därför ändras med hur vi mår och utvecklas?

Min upplevelse är helt annan, nämligen att andevärlden är sin egen, ngt som ligger utanför oss. Dit shamanen reser. Alltså INTE resor i det inre.

Mvh,
Thomas

Det är lite underligt det här att alla tror att allting är antingen/eller här i världen, eller svart eller vitt. Oftast förhåller det sig så att saker är både ock och glider mest längs gråskalan.

Så det här problemet - inre eller yttre resor - är egentligen inget problem! :)
Det är BÅDE OCK!
Givetvis är världarna verkliga och vi reser till dem (eller snarare kontaktar dem, min uppfattning) - MEN allting i vår omgivning, både i denna och i de andra världarna - är SAMTIDIGT en reflektion av oss själva.
Därför kan vi ALLTID lära något om oss själva, vårt inre av vad vi ser utanför oss - både här och där.
Okej?
Mandra :respect:

Javisst kan saker och ting vara en reflektion av allt och oss, men det var ju inte det jag frågade dig om ;)

Okej?

Mvh,
Thomas

Och jag svarade på din fråga Thomas - det är BÅDE OCK! ;)
Mandra :respect:

Att det är både och håller jag inte med om alls; antingen är det en resa i mitt eget huvud, i mitt inre, ELLER så reser jag utanför mig själv, till en annan värld, en andevärld om vi kallar den så. Det är stor skillnad på det.

Givetvis tar jag MED mig mitt inre, tankar och reflektioner och sånt då jag reser. Men att säga att det fråga om både och... nja, jag kan se hur du menar, men antingen reser man till Uppsala eller Rättvik, inte både och.

Mvh,
Thomas

Det är väldigt mänskligt att vilja dela upp, förstå linjärt osv - för vår mänskliga hjärna vill ha det så.
MEN de andra världarna fungerar inte på samma sätt som den här!
I den här världen är vi antingen på resa i vårt inre eller så reser vi till Säffle. Eller så slumrar vi och dagdrömmer lite när vi sitter på tåget till Säffle. Men poängen är att vi vet skillnaden, eller hur?
I den andra världen (de shamanska) gör vi både ock samtidigt och det finns ingen gräns mellan de två! Det bara ÄR så. :)

Nu försöker du förstå det här med din vanliga hjärna, med det "tänk" du använder i den fysiska världen.
Och det är omöjligt - du måste använda en helt ny referensram ("hjärna") som förstår hur De Andra Världarna fungerar - för att greppa det här.

Men låt mig säga så här - du säger att man inte behöver förstå den andra världen när man reser (och jag håller med) för det funkar ändå.
Detsamma gäller detta - du behöver inte förstå hur det här hänger ihop - det funkar ändå! Dvs du kan applicera det här tänket i ditt resande utan att förstå hur det hänger ihop!

Det finns många grundläggande skillnader på hur de olika världarna funkar - vilket du är medveten om. T ex att du kan utföra s.k. siddhiförmågor i andra världen utan större besvär (gå genom berg, andas vatten mm).

Det här jag säger är bara ytterligare en sådan grundläggande skillnad!

I den fysiska världen - du reser antingen inom dig eller utom dig.
I De Andra Världarna - du reser i båda samtidigt!

Det enda du behöver göra här är att följa ditt eget råd (om hjärnan sätter sig till motvärn) - försök inte förstå det. Praktisera det och se om det stämmer!

Vi var i en annan tråd inne på om man kunde vinna något på att förstå Den Andra Världen. Du sa att du tyckte det!
Så, okej, det här är ett av de sätt man kan förstå den bätttre på.

När jag t ex har en klient, så brukar jag tycka att ju mer jag vet och förstår om klienten, desto bättre kan jag hjälpa den (om inte annat så i samtalen med denna, men även för att förstå hennes inre).
Så, om jag nu berättar att ALLTING i Den andra Världen faktiskt berättar något om klientens inre/problem/sjukdom osv, så har du en hel guldgruva att ösa ur när du ska hjälpa klienten.

Mandra :respect:

Njä... vanliga hjärnan... huffda! Jag använder de erfarenhet jag har med shamanism då jag ifrågasatte det där. Jag vet ju hur det ligger till på samma sätt som du.

Och inte är det väl så komplicerat som du vill mena heller. Du menar ju helt enkelt att du tror man reser både inom en och utanför en samtidigt. Det är ju knappast nyheter eller reolutionerande tankar.

Ok, jag förstår hur du ser på det nu :) tack för svar.

Mvh,
Thomas

Tack för ett lilla "gräl" som var mycket intressant att följa :D

För min egen del kan jag känna att jag skulle vilja ge er båda rätt... För varför ska vi inte kunna renovera även i denna värld ;) ... använder vi oss av den inre trädgärden som brukar vara ganska populär att skaffa sig så är ju den en plats som ständigt byggs om för att passa ens behov för stunden...

Samtidigt har Mandra rätt i att det har hänt saker - jag har äntligen börjat känna att jag är ordentligt på väg ut ur mitt utbrända tillstånd, jag kan läsa och orkar med att träffa folk osv... vilket är jättestort för mig efter att i flera år inte orkat läsa mer än en halv sida åt gången eller umgås med folk max en gång i veckan... :blink: Jag har även återvänt till en mer shamansk inriktning på mitt sökande... (och känner att jag på många sätt har kommit hem (igen)) ... så ser man det ur den synvinkeln så har en hel del hänt

Så för mig blev det oavgjort :respect: och ett stort T A C K :lol:

Bara ett litet klargörande.
Så här anser du alltså Thomas; man kan inte resa både i sig själv och utanför sig själv, vare sig i denna världen eller i den andra.
Rätt?
Skulle du kalla detta att du vet det eller att du tror det?

Mandra :respect:

Fel.

Det vet jag att jag kan, men du kanske måste läsa vad jag skrev igen för att förstå vad jag menar ;)

Mvh,
Thomas

Nej, jag läste inte fel - jag skrev fel. Slarvigt!

Så här anser du alltså Thomas; man kan inte resa både i sig själv och utanför sig själv SAMTIDIGT, vare sig i denna världen eller i den andra.
Rätt?

Samtidigt skulle det givetvis stå!

Mandra

Hej.

Jag skulle vilja förtydliga detta. Jag kan vare sig säga att jag håller med er, eller inte håller med er, på det sättet blir era inlägg sådana att de inte leder någon stans (för mig), och det är ju synd.

Kanske skriver jag på ett mer strukturerat sätt? Kanske kan det göra att ni kan se era skillnader och likheter mer tydligt, och diskutera dessa mer konstruktivt?

XXXXXXX

Först av allt, perspektivet inom och utom, utifrån en NYBÖRJARES sida, är ju frågan om det överhuvudtaget finns något utanför, eller om allt försegår i shamanens huvudbula?

Mitt första och viktigaste svar är alltså att det kan visst vara UTANFÖR förstnämnda bula, men ibland är det enbart inom den, oxå. Inte på grund av att den MÅSTE, utan på grund av att det råkar vara så i vissa fall.

Alltså svaret för nybörjaren är att det KAN vara helt utanför, men ofta är helt innanför. Finare nyanser ser inte en nybörjare, rent generellt, tror jag.

XXXXXXXXXXXX

Just trumresor är en speciell teknik, på grund av att de dels är en bra nybörjarteknik, men också kan användas som en avancerad teknik, och det senare gör att det blir lite speciellt. Så trumresor kan vi självklart svara på på dessa två sätt.

XXXXXXXXXXX

Trumresor för nybörjare.
Trumresor används ofta idag för att INTRODUCERA människor i allmänhet för shamanism, vilket beror på att vi lever i en kultur där shamanism är ett kulturfrämmande inslag. Trumresor i den form vi har idag, behövs helt enkelt inte i en kultur där shamanism i någon form är integrerad i samhället.

Inom nyshamanismen är det också oftast en sorts likhet mellan att börja med trumresor och börja som shaman, istället för att se det som en mer allmän introduktion till en shamanistisk världsbild. Jag tycker nog att det senare vore mer vettigt.

Trumresor som nybörjarövning handlar i mina ögon mycket om att visa att det övrhuvudtaget FINNS något där ute. Att det är sprattel på andra sidan linan, osv.
Med andra ord det är lätt (nåja!) att människor upplever ett omtumlande resultat av trumresor, men vad det resultatet är, och vad det egentligen är värt, tycker jag kan diskuteras.

Som nybörjare kan man alltså inte VÄLJA vad ens medvetande ska haka på. Kanske hakar nybörjaren på rent interna bilder, i värsta fall helt falskt självförhärligande trams.

Kanske har nybörjaren tur, och råkar haka på något högst verkligt, redan första gången!

Men rent allmänt så tror jag att det nybörjaren får se är en massa självreflekterande syner, som i bästa fall kommer att hjälpa till att i framtiden ha större kontroll, och i framtiden faktiskt få se mer"genuint" material.

Detta gör att jag rent personligen är väldigt negativt inställd, inte till trumresor i sig, utan den sk "sharing" som sker efter trumresan, för nybörjare.

Att det skett en nödvändig utrensande själshygienisk process i form av en trumresa är förstås viktigt, men att göra en sharing efter det? Det är som att tala om först att man städat toaletten och bakom skåpet, och sedan ska förklara i detalj vad för gottis man fann där. Skulle kunna varit OK trots allt, om det inte fungerade så otroligt självförhärligande för många. Man TROR att man är en stor shaman som får viktiga och fina bilder från andevärlden, medan det man egentligen får är en massa sopor från sig själv.

Om en nybörjare har kontroll under en resa, så beror det på att personen är en sann naturbegåvning, eller möjligen ren tur eller makternas ingripande. Annars så är det ju den som trummar och andra omkringliggande faktorer som styr mer än nybörjaren själv.

Så svaret vad gäller nybörjare och trumresor anser jag alltså vara att det i 9 fall av 10 vara frågan om att man ser bilder från den egna bulan, och bara undantagsvis är det annorlunda.

Vad gäller kraftdjur, så skulle jag nog skilja mellan fylgior personligen medföljande makter, och makter som jag skaffat förbindelse till. Jag tror att de möjligen är fylgiorna man hittar som nybörjare, om ens ego inte spelar en spratt som gör att man "hittar" den superdupermäktigaste vita rentjuren.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Trumresor som en mer avancerad övning.

Som en mer erfaren övening, så är trumresorna på det sättet att man kan välja vad man ska se. Man kan VÄLJA att låta trumresor bli en själshygienisk rörelse, för att se vad som rör sig i ens undermedvetna. Då är övningen uttalat INTERN.

Eller så använder man trumresor för att fjärrskåda i något perspektiv. Då är den helt externt.

Ibland är den en knepig mellanform, som är svår att hantera. Det är när det är yttre bilder, men som ÖVERLAGRAS på inre bilder, eller ges uttryck i form av inre bilder, tex specifikt kulturella mönster.

I sådana fall måste alltså shamanen kunna bena isär det hela, kunna avgöra vad som är den yttre bilden och vad som är inre sprattel. Vad som sedan kastas och vad som behålls, beror ju på vad man var ute efter att fånga, dvs med vilken avsikt man reste.

På detta sättet uppfattar jag detta i huvudsak.

Mikael P.

Ja du kan skriva väldigt strukturerat Mikael Perman och jag tycker också du slår huvudet på spiken i det du illustrerar som nybörjaren och den mer vane. Jag skrattade gott när jag läste det här:

Självklart har du rätt, MEN jag tror att det finns ett stort behov av att dela erfarenheten, för nybörjaren... att få höra vad andra mött och få veta lite om hur andra ser på det man själv upplevt. Detta ställer naturligtvis höga krav på den som leder trumresan, att förklara vad det är som sker o.s.v. Och HÄR tycker jag, det finns ett problem. Många anordnar trumresor lättvindigt för oerfarna, för att det är "kul" eller för att tjäna pengar... sedan går deltagarna hem och väntar på nästa "kuliga" resetillfälle och har inte lärt sig någonting.


Jag följde med min då 17-åriga dotter (som var meditationsvan), på en ledd trumresa och där gjordes ingen "sharing". Det kändes tomt för min dotter, som hade en stort behov av att prata, speciellt om svårigheten att resa, men även om upplevelsen hon haft. Vi kunde ju prata om det i bilen hem och det visade sig, att mitt i denna svårighet att komma ner i undervärlden, kom plötsligt ett djur och hjälpte henne ner. Personen som var bredvid min dotter - som också sedan åkte med oss i bilen hem - hade just det djuret som kraftdjur, men det visste inte vi något om.
Det verkade precis, utifrån vad min dotter berättade och vad den andra upplevt, att den personens kraftdjur engagerat sig i min dotter... Ja, jag vet inte, men utan den sharingen med oss, hade nog erfarenheten varit obegriplig för min dotter.

Hej Mikael!
Huga, vad det känns konstigt att använda ditt civila namn. :D
Tack för input. Även jag efterlyser en konstruktiv debatt här (men den är svår att få till när man inte får konstruktiva svar).

Jag tänkte först svara lite på det du säger och sen, återigen, försöka förklara vad jag egentligen menar - för det tycks inte ha gått fram. Kanske är jag luddig, eller så är det helt enkelt väldigt svårt att ta till sig helt nya tankegångar, eller en blandning av båda.

Det här har jag inte någon erfarenhet av - troligen förekommer det - men är inte det då upp till läraren att stävja?
Jag har ALDRIG varit med om att någon av mina elever reser BARA i sitt eget psyke och alltså inte når de shamanska världarna. Det händer att de inte når fram alls första gånen, första gångerna- men aldrig att jag hört någon/sett någon som bara rör sig inom sig.
Kanhända beror det här på att jag alltid lär ut till en person i taget och alltså ser till att personen kommer rätt (grupptrumresor är, enligt mig, inte ett vidare lyckat sätt att lära nybörjare på).

Och det här tycker givetvis även jag är fel! Det brukar ta ett antal år (främst av självrensning) innan börjar närma sig att bli shaman. Givetvis är man inte det av en helgkurs.
Men, återigen, vad är lärarens ansvar här? Bör man inte göra detta klart för sina elever? Det gör jag.

Håller med.

Så gott som alltid handlar det om självrensning - och resultatet är att man blir helare, eller hur?
Men återigen - varför gör inte läraren det klart för eleven, så att denne ges möjlighet att se det hela för vad det är.
MEN, det händer också att även nybörjare får in riktiga guldkorn. Och igen - det är lärarens ansvar att lära nybörjaren urskilja vad som är vad!!!!!!!!

Än en gång - inte med korrekt vägledning!

Jag tror inte att jag gör denna distinktion. :)
Vad är vad här? Som min myrdrottning på Grinda brukar säga (hon är min personliga coach):
- Att ta hand om sig själv ÄR stor andlig kunskap!!!!!
Hon menar alltså att det här rensandet, renandet, helandet av en själv, i sig, är "andlig kunskap". Och jag håller med henne faktiskt - eftersom det är genom detta, till stor del, som shamanen bygger upp sin kraft! Utan detta - ingen kraft!

Förstår hur du tänker, men tror att risken är minimal med korrekt vägledning! Min erfarenhet (av mina elever) är snarare tvärtom. de har väldigt svårt att tro att de kan något överhuvudtaget.

Och igen - inte med rätt lärare!!! :)

Delvis, det tar givetvis tid att lära sig kontrollen. Men jag ser inte problemet. Med rätt vägledning så vet ju eleven det!?!

Jag har glömt dessa definitioner, så jag vet inte skillnaden här.
Men återigen, det är inte min erfarenhet att mina elver nödvändigtvis får något "superduper".
Men sen gör jag heller ingen skillnad på kraftdjur. De är alla lika värda - de har bara olika energier/krafter som passar till olika saker.

Det känns lite som du målar fan på väggen här - och glömmer bort lärarens ansvar!

Nu orkar jag inte skriva mer. Ska försöka skriva klart i morgonbitti. För sen bär det iväg ut i naturen i 16 dagar. Ska bli sååååååååååååå skönt! :D
Mandra :respect:

<Edit>MOD EDIT Städat upp BB Coden (citeringen av texten)</edit>

Håller med dig helt här - och det är detta jag också försöker säga. ;)
Mandra :respect:

Hej.
Ja jag håller precis med dig i din invändning, folk VILL ha en sharing.

Men jag tror , precis som du skriver att det ställer krav på den som leder en trumning, att den kanske inte skruvar upp förväntningarna så högt, utan klart och tydligt säger som det är.

Att det inte är en introduktion till att bli shaman, utan det är att prova på och börja förstå en shamansk världsbild.

Mikael P.

Hej Mandra.
Jo jag måste säga att jag varit en smula ofullständig. I mitt målande av ett st h-Per på väggen, har jag ju utgått från den kollektiva situationen, faktiskt skrivit utifrån den underförstått. Alltså jag utgår ifrån att EN person leder en hel skock nybörjare. Du utgår ifrån en situation där du är lärare för en enstaka eller mkt liten grupp. Alltså helt skilda saker, vi har jämfört äpplen och bananer.

Det du beskriver att du har hand om en eller ett litet antal personer, som du har ett direkt läraransvar för, är ju en HELT annan grej. Så jag håller med dig om dina invändningar

(Vilket av mina alter egon saknar du?)

Mikael P

Jag trivs bäst med att kalla dig Kvällulv. :D
Mandra

Jag känner att jag vill utveckla det här du säger om "nybörjartrumresor" lite grand - för det känns helt bakvänt för mig.
Och det bakvända beror på, tror jag, att resonemanget utgår ifrån "fel" utgångspunkt/slutsats - nämligen den att det är elevens fel när saker och ting går snett (på alla de sätt du nämner, de kan inte skilja på innanför och utanför, de tror att de är shamaner efter en veckoslutskurs mm).

Låt mig börja med en liten liknelse. Låt oss anta att jag vill bygga en liten fågelholk åt fåglarna i min trädgård. Sagt och gjort - jag snickrar ihop en. Men när den är klar så visar det sig att den är sned och vind på alla sättet och det lilla ingångshålet har hamnat i botten. :)
Skyller jag då på brädlapparna? På spiken? Nä, skulle inte tro det.
Jag går till mig själv och undrar vad jag behöver lära mer om, vad jag behöver träna mer på, för att lyckas bättre nästa gång, eller hur?

Men när det gäller utlärandet av shamanism så skyller man alltid på brädlapparna och spiken, dvs på nybörjaren!

Jag tycker nog det vore mer lämpligt att de som håller stora trumresekvällar och ordnar kurser börjar fundera över vad DE gör för fel när de här negativa sakerna inträffar!!
När jag inte lyckas lära ut något tillräckligt bra eller inte har tillräckligt med kunskaper, så sätter jag mig ner och försöker utveckla min utlärningsmetodik, respektive försöker lära mig mer.

Personligen tror jag alltså att när de här problemen uppstår, så är det mest lärarens fel!
Vidare tror jag att det finns fler skäl till att läraren inte är tillräckligt bra.

1) Läraren anser att man inte behöver lära sig eller förstå något om De Andra Världarna, ofta med hänvisning till att man inte behöver förstå något, det funkar ändå (den här uppfasttningen bland ledarna/lärarna är bara alltför utbredd).
2) Man tillåter ingen sharing (varför? ja gud vet varför).
3) Det här förhållningsättet får givetvis bara en följd - läraren har inte själv tillräckligt med kunskaper, dvs har inget att lära ut + denne tillåter ingen sharing och har därför ingen aning om vad eleven sysslar med och kan inte, också av denna anledning, lära ut något. Resultat = ingen undervisning alls!

I det läget skyller sen många erfarna shamaner på eleven??????????? Bah, säger jag bara!

Jo, du har rätt i att du utgick från en stor trumresegrupp - men varför gör du det? :) Eftersom de här problemen uppstår just vid "ingen-undervisning-alls-situationer", varför drar du inte hellre slutsatsen att det här sättet att lära ut på är helt förkastligt - och pläderar för mer ansvar ifrån ledarna/lärarna och för att stora trumresegrupper inte borde få förekomma!

Jag undrar bara detta lite stillsamt ;)

Mandra :respect:

kan det inte vara så, att det är en utveckling av det som reser?

För att kunna resa måste man ha en föreställningsförmåga som behöver tränas upp, jag tror den är en brygga mellan medvetandet, den inre verkligheten och den yttre verkligheten.
Det Mikael talar om som introduktion, kan jag nog se som uppmjukning av de kreativa knölarna. Man måste placera sig i en känsla där allt är möjligt.
Jag menar inte att vi fantiserar eller dagdrömmer när verkligheten byter form och gränserna suddas ut, men för att kunna hamna där tror jag man måste ta vägen genom föreställningsförmågan.

Allt börjar i huvudet

Det är en monumental skillnad mellan att "tycka sig se", uppleva en känsla utav, och den faktiska verkligheten som ligger där utanför oss: som är så främmande och overklig, men som är fullkomligt verklig. Man kanske ska skilja på det man tycker sig se, som man ändå vet(jo, du vet) bara är i ens huvud och det som man ser som är lika verkligt som allt det där andra i vår vardagliga verklighet. Det flesta här tror jag är fullkomligt medvetna om, när deras resor bara är "i huvudet" och när de är på "riktigt".

Jag hade en kris när jag tränade medvetet drömmande(lucid), en dag efter år av träning vaknade jag upp och kunde inte längre skilja verkligheterna från varrandra. Tråden vittnar om tvivel på den shamanska verkligheten, varför? Om den verkligheten är lika verklig som annan verklighet, då borde man istället fråga sig vilken av dem som är den riktiga. Frågan man sig om resan bara pågår i huvudet så vittnar det snarare om att resan inte var övertygande i sin verklighet, den hade inte "skärpan" av en verklighet.

/m

Det är precis det här jag menar också fast jag är dålig på att formulera mig. Du var inne på det förut också då du sa att om man undrar "var det där ett omen?" så var det nog inte ett omen.

"Om du måste fråga dig om det verkligen har hänt så har det verkligen inte hänt," sa shamanen Mohan Rai till mig då vi talade tvivel i hans hus i Nepal. Jag var en kråka som flög bland molnen, sa han, näbben pekade mot norr (den Rätta Riktningen tydligen; jag var på väg mot det jag ville) men jag VISSTE inte att jag var på väg mot norr :? Det var vad hans andar hade att säga mig.

Det han lärde mig var att sluta ifrågasätta om det händer här eller där, och sluta fråga varför. Jag ifrågasatte mina upplevelser rätt ofta då, det var som en slags tvivel som liksom bet sig fast i mig. Före mötet med mr Rai undrade jag ofta om det bara var i huvudet det hände; jag ville ha definitioner på allt.

Molnen skingrades väl lite efter det där mötet och det han gjorde och nu är jag mer intresserad av om saker funkar eller ej vare sig de händer utifrån fantasi eller verklighet. Jag är väl väl på g att inse mer och mer det Mikael P. skriver om att det kanske inte finns ngt inuti och utanför alls.

Det är en kul resa, jag vill lära mer, barfötterna plaskar genom blod svett och tårar och mun och ansikte är leende vänt mot solen!


Mvh,
Thomas

Ja, nu börjar det bli riktigt intressant här. :D
Tyvärr måste jag då avvika och hasta till tåget (typiskt).
Jag får återanknyta när jag kommer tillbaks.
Ha det bra!
Mandra :respect:

Hej Mandra.
Absolut INTE nybörjarens fel!!!! Jag har aldrig själv lett en trumresa för nybörjare förrän för två helger sedan. Däremot har jag som icke nybörjare deltagit i trumresor för nybörjare, och det är grunden för min tveksamhet.

Att ha en lärare är ju precis av den anledningen att man ska göra tex en sharing.

OK då
Kvällulven

Hej Miradas.

Personligen har jag tagit en annan väg, än genom föreställningsförmågan, och det är att övertyga mig om att det är möjligt, överhuvudtaget. Sedan har det varit av mindre vikt om jag kunnad utföra en sak själv eller inte.

Nu är jag ju en kreativ person, och har varit det sedan barnsben, så "fantisatorn" har aldrig behövt startas upp, den har varit i god trim hela tiden. Kopplat med en logisk förmåga och ett inlyssnande. Min fantisator fortsatte att fungera så väl, bland annat genom att jag inriktade den på olika tekniska mackapärer under min barndom.

Det gjorde att det från väldigt tidigt var helt klart för mig att tex drömmar finns av olika typer, som är så skilda som dag och natt. Jag har aldrig LÄRT mig att ha lucida drömmar, eller att ha framtidsdrömmar. Det har varit med mig så länge jag kan minnas. Därför är det intressant det du skriver, att du LÄRT DIG lucida drömmar. Hur gör man det? Finns det BRA böcker, osv?

Personligen har jag aldrig haft svårt att skilja mellan om jag är i en lucid dröm eller om jag är i normala verkligheten. Det är ett par anledningar till det. Den första är ju att jag vet var jag går, jag går aldrig vilse, och jag minns vart jag var stunden innan. Var jag i bingen eller inte?

Det andra är att det finns en speciell kvalite (för mig, kanske) då jag är i de lucida drömmarna. Färgerna är klarare, luften är som kristall, dofterna känns över vattnet, långt, långt. Eller så är mörkret lysande på ett koronaaktigt sätt.

Men undantagsvis har detta dock smittat åt andra hållet, från de lucida drömmarna till den normala verkligheten. Då blir det lite förvirrande, och då skyller man på att det var en dj-la dålig whisky, för det har ofta hänt då jag druckit lite mer än jag borde.

Så nej det problemet du beskriver har jag inte stött på, men det vore intressant att höra mer, som sagt.

XXXXXXXXXXXXXXXXX

Då har problemet varit mer av den typen att jag ser saker i den normala verkligheten, och att de sakerna är så verkliga att jag EGENTLIGEN inte kan skilja dem från den normala verkligheten.

Nu tänker väl någon, att då är det väl bara att prova, försök att gå igenom personen, istället för runt. Eller de funderar kanske, varför krokar inte hallisarna med vanligt folk, och vad händer i så fall?

Svaret på denna typ av frågor är två. Dels så verkar den sammantagna verkligheten inte fungera så att de kommer i konflikt med varandra speciellt ofta. Och OM SÅ SKER, så ser ju jag till att gå runt, medan en mugglare kanske går rätt igenom, och inte förstår varför de sedan helt plötsligt känner sig underliga, eller något.

Det sker som sagt inte så ofta, kanske någon gång per år, att jag ser något som är så tydligt att jag inte med synens hjälp kan avgöra om det tillhör denna verklighet eller någon annan verklighet.

Mitt trick är då att se allt som en enda verklighet, och att använda logik och eftertanke.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

I min erfarenhet så är alltså drömmandet en vida starkare metod än trumman. Vilket gör att jag mycket länge var helt utan trumma, och jag skaffade den mer som ett sätt att förhålla mig till den samiska traditionen, än som ett redskap som är nödvändigt för mig.

Jag tycker också att transdansandet är en starkare metod, utesittandet är starkare fast på annat sätt, osv, osv.

Men så använde inte min lärare trumma heller, utan bankade antingen en stav i golvet, eller slog med knogen i bröstet på sig själv.

Det är först genom mer direkt insikt i den samiska shamanismen som jag börjat förstå finessen med trummor.

Mikael P.

Hej Mikael.

Nja, jag har inte "odlat" en annan verklighet, jag blev drabbad. Och det jag menar med verklighet är precis som du säger, det går inte att skilja från den vardagliga verkligheten.

Till skillnad från dig så hade jag aldrig haft en lucid dröm innan jag började träna.

Krisen som jag beskrev var när jag kommit så lång i mina övningar att drömmen inte längre löstes upp som den brukade. På något sätt hade jag vant mig vi detta, och när allt förblev stablit så kunde jag inte längre vara säker på att jag var i den vakna verkligheten. Det tog ett tag, men jag odlade ett annat sätt att veta skillnaden, det är en sensation inom mig som jag lärt mig lita på.
Som du säger är kvalitén speciell, för mig är den lucida drömmen mer verklig än denna. Dvs, allt är skarpare, klarare och jag är mer medveten om min omgivning än jag är i denna vakna verklighet.

Jag hade ju redan klivit in i en annan verklighet då jag började träna lucid drömma, så om det funkar för andra vet jag inte. Det verkar vara så, att de som brukar få paralyseringen vid insomning är födda drömmare, jag var som sagt ingen sådan.

/m

Thomas. Låter spännande med Mohan Rai, berätta gärna mer!

/m

Hej Mirada.
Då pratar vi nog om samma sak, den andra verkligheten är mer intensiv och "verklig" än denna verklighet. Vattnet är kristallklart, luften ren. Som skillnaden mellan vanlig och HD-TV. Typ.

Men blir det överhuvudtaget problematiskt? Jag menar, du är där du är. Du gör det du gör.

Kanske har jag blivit skadad av mitt förra jobb? Resa från en världsdel till en annan, vakna upp på ett helt annat ställa av världen, med helt nya regler, nya människor, varmare klimat, osv, osv. Men slippa det där hemska flyget.

Mikael P.

Hej Thomas.

Jag ska berätta omjölken en gammal kamrat till mig. Han bodde förr i en liten stuga utanför Västerhaninge, tillsammans med fru och två barn. Jag bodde trehondra meter därifrån, men jag bodde i en annan liten stuga, på gravfältet.

Hans fru var en riktig alternativ-micklare med zon-terapi, osv, osv, medan han var väldigt skeptisk, mycket på grund av sin politiska ståndpunkt (klassisk vänster), som han fått med sedan moders-, och framför allt fadersmjölken.

Då kan man ju tro att en sådan människa ser och hör ju rakt ingenting, men se det stämde inte alls. Han kunde KÄNNA älgarna på andra sidan kullen. Alltså inte gissa att de var där, eller något liknande. Han kände dem verkligen. Och andra liknande naturrelaterade paranormala förmågor.

I en annan tid, under andra förhållanden, skulle han alltså varit en utmärkt jägare, eller till och med en shaman som pekade ut villebrådet för stammen. Hans "översinnlighet" hade alltså inget att göra med trumresor eller annat som tilldrar sig i en annan dimension, utan det var i allra högsta grad frågan om här-och-nu, konkreta förmågor. Det fanns alltså inga motsatsförhållanden för honom mellan denna verklighet och shamanska egenskaper.

En gång var han tämligen upprörd. Han hade läst Dagens Nyheter, om en författare som heter Kaj Håkansson, som på fullt vetenskapliga grunder beskrev att den normala uppfattningen om vad som är internt-externt, vetande-ovetande, osv, är fullständigt ovetenskaplig.

Den normala common-sense-uppdelningen menade Kaj Håkanson inte höll. En av de baspar som var fullständigt omöjliga var ju materialism-idealism. Och den som kan sin Marx någorlunda, förstår ju då varför min kamrat blev så upprörd!

Men problemet för min vän var ju inte att han tyckte att Kaj Håkansson hade fel, för han VISSTE ju att han egentligen hade rätt, eftersom han ägde så att säga egna erfarenheter. Nej problemet var att Kaj Hkansson gav uttryck åt detta på en debattsida i DN. Vilket självklart kunde få många att ifrågasätta verkligheten, och det var ju inte alls bra.

Lite av samma typ av argument alltså, som Rollspelshatare har mot levande rollspel. Att det luckrar upp ens uppfattningar och moralsystem. (Att rollspelshatarna också borde förbjuda kontakter med andra kulturer, överhuvudtaget, har kanske inte gått upp för dem!)

Jag vet att vi var väldigt osams om detta, och med tiden kom vi att komma längre och längre ifrån varandra.

Hur som helst Kaj Håkansson är en utmärkt akademisk författare, numera professor i jag tror det är sociologi, och han har skrivit mycket om sådant som vetande och ovetande, materialism kontra idealism, etc.

Jag har själv ett antal böcker av honom, Den skapande tomhetens bild, Ovetande och vetande, Det osedda, Dubbla verkligheter.

OM man har svårigheter med att utifrån ett teoretiskt perspektiv acceptera olika "mysko" egenskaper och händelser, kan detta vara en väg. Tungt akademiska, men väldigt bra.

Han kom också att leda vidare till en författare som heter Tarthang Tulku, som är vishetslärare och författare, från den buddistiska traditionen.

Mikael P.

Jag har ofta varit en förespråkare för "gråskalan" men ibland är saker antingen det ena eller det andra. Iaf enligt mitt huvud.
Intressant är också att du delar upp den HÄR verkligheten i BARA svart eller vitt och de andra i "grått".

För mig kan det vara på många olika sätt men jag skulle aldrig göra kopplingen att ALLT jag ser / upplever är en reflektion av mig själv (rättelse, har aldrig gjort det i alla fall)
Det förfarandet är (för mig) att blanda kartor som inte är kompatibla med varann.

Mycket har ju redan sagts, jag ligger ju 5 dagar efter men... jag försöker hinna ikapp, mellan svampplockning, fiske och allt annat som ska hinnas med när man är ledig... :)

//Vind

Hej Vind.
Får jag röra till saker en smula? Tack det var snällt! Jag hade tänkt berätta om buss 810 från Gullmarsplan till Brandbergen, söder om Stockholm.

Under flera år jobbade jag inne på Söder i Stockholm, medan jag framlevde min övriga tid ute i Stockholms södra förorter. En hel del av den tiden bodde jag just i Brandbergen, ett otroligt charmerande 70-talsområde med finstämd arkitektur nära samhörighet mellan invånarna och grannsamvaro. :lol:

Vad gör man då under bussresan på dryga 20 minuter? Jo ett alldeles lagom meditationspass blev det ju. Tack guru SL. Ofta var jag så trött efter dagens slit att jag helt enkelt somnade, men ofta blev det olika sorters meditation, olika dagar.

En gång, mer av tur än skicklighet, så somnade jag in helt lätt och vaknar tidigare än vanligt, dvs när det fortfarande är en ca 10 minuter kvar av bussfärden. När jag vaknar upp, är inte allt sig riktigt likt. Min inre karta är helt urkopplad. Alltså den karta som jag normalt har väldigt starkt, som gör att jag aldrig går vilse, vet var jag förvarar kalsongerna, ordningen i bokhyllan, ja allt detta, är helt urkopplat.

Jag har alltså inte den endaste aning om var jag är, och det bekymrar mig inte det minsta! Förutom att detta var ett alldeles intressant tilstånd, så var det väldigt tyst och lugnt i huvudet på den lagom rundnätta lilla hoben.

Alltså, olika MENTALA egenskaper finns med oss hela tiden, som filter mellan omgivningen och oss själva. Det kan vara abstrakta egenskaper som den inre kartan, eller det kan vara kulturella filter, osv, osv. Ja ni skulle säkert kunna jämföra det med residenta program på en dator, de där som ligger nere till höger på linjalen.

Men hur många sådana filter finns det egentligen? Ja troligen väldigt många och de är dessutom helt olika i olika kulturer. Tex när jag var i Pakistan medförde jag stor förvåning, när jag frågade vad för sorts träd vi åkte förbi, och vad de var bra för. För dem var träd bara en grön massa med stammar efter vägen.

Att förstå sig själv, innebär bland annat just detta, att inse vilka filter man faktiskt har, och hur de fungerar. Förtjänstfullt är ju om man kan koppla på och koppla av dem också!

Alltså utifrån ett perspektiv så är det ju så att allt vi ser, kommer att filtreras och alltså kommer vi alltid att skapa ett värde av det vi ser. På det sättet är ju just frågan om intern/extern lite knepig. Och allt blir ju en sorts mix mellan intern och extern.

Men hur är det då du reser i anden? Har du filtrena med dig, eller har du det inte?

Jag påstår att vi INTE har filtrena med oss, utan de är beroende av vår vakenhet. Ända tills drömmar blir riktigt klara, för då kan vi just välja, vi kan tex bli resonerande i drömmen. Vid den punkten upphör till stora delar skillnaden mellan vakenhet och aktivt drömmande.

Detta trick har jag aldrig lyckats upprepa vid just trummande, bara går inte.

Kommentarer?

Mikael P.

Självklart får du det Mikael och, du lyckades faktiskt.

I mitt inlägg förut sa jag att det (för mig) kan vara på många olika sätt och just så är det. Ute, inne, både ock osv. Hur och varför varierar från gång till annan.
Det viktigaste i mitt förra inlägg var dock att jag aldrig skulle tolka att ALLT som händer under resor är en reflektion av mig själv.
Jag ska lämna dörren öppen för att det KAN vara så men då vill jag helst slippa den insikten. Det som nu är så rikt och mångformigt skulle då mista sin glans och bli ganska innehållslöst (för mig...)

När det gällde kartan så anser jag att det resonemanget som användes är att beskriva en verklighet med en annan. Som att förklara färger för en blind.

Men sen, när det gäller filter så har jag grunnat ut följande:
En väldigt god vän som jag håller för mycket klok sa en gång att jag "är" en kameleont. Det kan man tolka på många olika sätt men när du nämner det här med filter kan jag se det i ett annat ljus. Förmågan att koppla av och på olika filter beroende på vilka miljöer man (jag vistas) i. Det är nu bara en "teori" som jag inte kan bekräfta med mindre än att jag reser på det (för att se om dessa filter kan användas under resande). Spontant tror jag att det är som du nämner men, jag ska ta en ordentlig titt på det.

När det gäller drömmande har jag förr bara delat upp dem (mina) i två kategorier (du nämnde sju olika typer) av drömmar. Men jag har efter att jag läste ditt inlägg börjat nyansera dem mer noggrant.
Jag lärde mig drömma av en slump och det var just RESONERANDET som skapade förändringen. Jag kunde göra det, jag kunde i och med resonerandet FÖRÄNDRA drömmen. En härlig känsla.

Hmm, vet inte om mitt inlägg svarade på någon av dina frågor. Egentligen var det väl bara EN fråga... och den ska jag ut nu och titta på.

//Vind

Mikael, Det är möjligt att vi upplever samma verklighet. Kanske upplever vi den bara lite annorlunda. Det kan tyckas som hårklyverier, men jag tycker du verkar välja dina ord med omsorg, därför vill jag ändå göra en distinktion.

Jag ser den lucida drömmen som en mer trovärdig verklighet än den vi befinner i oss just nu. När du pratar om kvalitén på den lucida, och använder analogin med tv, skulle jag hellre vilja tala om olika kanaler, där en av kanalerna är mer trovärdig. När du nämner HD-TV, skulle jag vilja se det som en följd av hur utvecklad uppmärksamhet man har. Denna verklighet vi är i nu, kan upplevas i HD, bara vi är tillräckligt duktig på att använda vår uppmärksamhet, vilket även gäller drömmandet.
Jag tror att detta förklarar på ett bättre sätt, varför jag hade en kris. Det handlade egentligen mer om trovärdighet än kvalitéet. Det är också därför jag tar den lucida drömmen på fullaste allvar.

/m

Hej Miradas.

Jo jag ser ju just detta, att med väldigt innehålskoncentrerade texter kan man jämföra upplevelser, och förstå skillnader och också vad som är mer generellt. Så det är alltså en poäng med själva hårklyveriet.

Vad jag talar om, och vad jag ser som möjligt, är ju att just klarheten i lucida drömmar, skulle kunna smitta av sig på den "normala" verkligheten. Jag vet att det är möjligt i princip, eftersom jag har upplevt det. Men det skulle behöva INTEGRERAS.

Med andra ord talar jag om att en del egenskaper i "vanliga" verkligheten, skulle smitta över på drömmandet, och en del egenskaper hos drömmandet, skulle smitta över på vanliga verkligheten.

Du har en poäng vad gäller just UPPMÄRKSAMHETEN. Både vår vanliga verklighet och drömmandet blir klarare med just uppmärksamhet. Jag håller med om det, och ser attt det finns en potential till personligt utvecklande just där.

Men, och nu börjar vi närma oss Rottweilerns kärna, jag ser HD-kvaliten som finns i VISIONÄRA drömmar, som är en sorts lucida drömmar, som något som går utöver vad jag lyckas åstadkomma genom ökande av närvaron.

Beror detta glapp på att det VERKLIGEN finns en annan sorts klarhet, som går utöver närvaro&positiva känslor för dagen?

Eller beror det på att jag inte lyckats eller använt fel metoder?

När jag talade om mitt "Pendelbussexempel" så talade jag om att vissa lager ligger över vår upplevandeskikt, som tex interna kartor, kultur, osv, osv.

Är det tex nödvändigt att skala av sig dessa lager, för att uppnå klarheten? Är det alltså nödvändigt att avskaffa allt internt, utom själva "upplevaren" och då blir det yttre så klart att det yttre och det inre är förenat?

Eller är den klarheten jag talar om av en helt annan natur?

Jag är inte säker, men jag TROR på det senare...

Visst håller jag med om att Lucida drömmar är andra kanaler också.

Vad jag önskar är alltså att kunna köra en HD-utgåva av samma vanliga kanal som vi alla abonnerar på nämligen "verkligheten". (Men en del kanske inte gör det, men det är ju en annan sak.)

XXXXXXXXXX

Sedan är det så att jag måste summera det du skrivit om dig själv i förhållande till detta.

Var det så att du tränade, du tränade, och inget hade hänt innan, och inget hände på ett långt tag, men du fortsatte träna. Och PLUPP så kom ketchupen, allt på en gång.

Det som kom var så överväldigande, att du helt enkelt började ifrågasätta giltigheten på den "normala verkligheten". Detta blev problematiskt för dig existensiellt/praktiskt, och dessa saker lder du fortfarande av?

Jag har full förståelse av om du inte vill tala om detta öppet......

Mikael P.

Jag undrar vad du menar här. Jag har vid några tillfällen varit kvar i drömmen när jag vaknat, förutom det mer vanliga övergången från dröm tillvakenhet där bilder hänger kvar. Att drömmens kontinuitet tagit över den vakna, var också något som kunde hända innan jag började träna lucida drömmar. För mig har färdigheten i den lucida drömmen skapat en större kontroll och medvetenhet, drömvärlden sipprar därför inte igenom längre. Det var förr då jag inte var medveten i drömmen som gränsen mellan världarna var difusa, jag ser tydligare gränser nu.

Under meditation har jag ibland upplevt att jag kommer åt minnerna från min drömuppmärksamhet. Jag har upptäckt att jag i drömmen kommer ihåg tidigare drömmar, som jag inte alls kommer ihåg när jag är vaken,drömmar som del av minnet i drömmen förutom att det vakna minnet är en del av det. Det har varit spännande att i det vakna meditativa tillståndet, kliva in drömmens kontinuitet.
Annars ärväl det där som du kan komma undan de lager du talar om som ligger och skymmer sikten i den normala verkligheten. Icke-göra som du tar upp, ser jag som det viktigaste tekniken av dem alla för att kunna åstadkomma ett vaket meditativt tillstånd. Det är möjligt att du är något på spåren när du ser klarheten som en annan natur, du får gärna utveckla. Inom mystikforskning börjar man titta på något som kallas DMS, "dualistic mystical state"(se Bob Forman), annars ärväl PCE, "pure consciousness events", det som är närmast det du söker. Uppmärksamheten utan den konstruerade verkligheten.

När jag började träna så kom de första drömmarna efter någon vecka, sedan rasslade det på i en snabb takt. Egentligen för snabbt för att jag skulle kunna hinna lära mig något i den lucida drömmen. I början så var de väldigt korta, min medvetenhet försvann ganska snabbt efter att jag blivit medveten att jag drömde. Med tiden kunde jag hålla kvar drömmen allt längre, tills den inte längre försvann. Men det tog många år innan det hände, kanske 4år? Så det var ingen plötslig händelse utan en ganska lång utveckling. Det är inget jag "lider" av idag, det var en kris eller kanske tröskel som jag lyckades kliva över, men.. det var svindlande, jag stod i duschen och hade tappat alla verktyg för att kunna avgöra vad som var vad, jag hade ju järt mig att fråga mig själv "drömmer jag?". Den dagen var problematisk, och den närmsta tiden efteråt svår. Numera behöver jag bara känna efter

Något som däremot är lite obehagligt är att jag är övertygad att den lucida drömmen är en verklighet... och den är befolkad. Jag kliver inte in där utan tillräcklig kraft och energi. För några år sedan dök det också upp något/någon som hakar fast utanför mitt synfällt, som ibland dyker upp också i vanliga drömmar.

För mig finns det bara två typer av drömmar, den medvetna och omvedvetna. Precis som vi disskuterade tidigare, att det är skillnad på det vi "tycker oss" se i den normala verkligheten, och det som verklighen har samma skärpa som verkligheten. Om du behöver fundera på om du verkligen var medveten i drömmen, då kan du alltså vara säker på att du inte var det. Jag har upplevt ett slags halvt-medvetet tillstånd några få gånger, då jag inte velat forcera(varför?) drömvärlden med min uppmärksamhet, kanske är de i ett sådant tillstånd du har de visionära drömmarna? Jag har märkt att det i dessa inte är lika fokuserad uppmärksamhet, och därför inte samma klarhet.

/m

Hej Miradas.

Ett intressant inlägg detta, det behöver jag idissla en stund, men vissa saker kan jag nog svara på omedelbums.

Just att komma åt drömmarna är en avgörande punkt. För mig kan det alltså vara så att jag är medveten och aktiv i drömmen, men jag kommer ändå inte ihåg dem under "vaket" tillstånd. Alltså både drömmen och vanlig verklighet är medvetna tillstånd för mig, med koherens var och en för sig, men det är tämligen vattentäta skott mellan dem.

Det betyder att rörelsen tex från dröm till vakenhet sker tämligen snabbt, så finns det en del "skräp" i cache-minnet för att prata datatermer, som jag får med mig från de två alternativa vakenheterna. Detta cache-minne vill jag alltså förlägga i själva hjärnan. Det motsvaras tämligen exakt av det som man i fornnordisk andlig tradition kallade HÅG. (Samma ord som i "komma ihåg")

Men just genom meditation kan man istället få en mer direkt kanal till minnen inom den andra medvetenheten säger du. Ja det håller jag nog med om, även om jag inte kan kontrollera detta fullt och helt. Metoder för att göra detta styrt och kontrolerat är något jag skulle uppskatta upplysningar om.

En annan metod att göra detta, är ju förstås att minnas drömmar genom drömmandet. Alltsåman försöker skapa en "utpost" i drömmandet, som man använder för andra drömmar. En teknik som jag vet fungerar väl, men som jag också behöver disciplinera.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Du skriver också att det som du tycker är obehagligt, är att du är övertygad om att de lucida drömmarna är en verklighet. Befolkade och hela köret.

Jag är fullständigt övertygad om att det är så, och att de sanna lucida drömmarna inte alls är skapade i min hjärna. Det är tillgång till, PÅ RIKTIGT en alternativ (alternativa) verklighet.

Det är med ledning av detta, som jag påstår att trumresande, som det bedrivs för nybörjare, inte alls är egentlig shamanism, för det du ser har inte alls den lucida drömmens verklighetskaraktär. Det påminner mer om den vanliga drömmens karaktär, som istället faktiskt har sin källa inom dig själv, framför allt.

För det mesta av mitt eget trumresande har nämligen den karaktären, och det kommer långt, långt efter just drömmandet.

Jag är också övertygad om att magi, ja det sköts i detta alternativa vakenhet, om man nu har en ganska vid och neutral betydelse av ordet i tanke.

Riktigt flygande, och inte inbillat flygande är helt enkelt skitballt, och framför allt enkelt, jag bara undrar varför det inte går i den normala verkligheten. Och ibland så är det så att jag känner, jamen det borde ju gå. Men det faller ofta på att PRECISIONEN i mitt psyke som behövs, inte går att uppdaga, mitt normalvakna psyke är en smula trögt, för att komma med veckans understatement.

Mikael P.

PS resten sen.

Jag tror att nyckeln är något som du dissade tidigare, nämligen föreställningsförmågan. Det kanske klinga "fantasi" för dig, medan det för mig är att ställa in sammanhanget(cohesion), "tuna in" eller ställa in intentionen. Det är lite det jag menade med att allt börjar i huvudet. Idrottare gör det, använder mentala bilder för att uppnå bättre resultat. Det handlar om att förstå att det inte är föreställningsförmågan som gör resan, och kanske är det där som en del fastnar. När de tror sig resa, är de kvar i sin föreställning, när den bara är menad som en språngbräda.

Det handlar bara om träning tror jag, men.. först måste man blivit drabbad av en annan verklighet, hur ska man annars kunna tro på att det man tränar att göra, är möjligt? Jag har inte använt trumman för att resa, däremot har jag använt tekniker för att bygga upp ett sammanhand som är utgångspunkten för resan, precis som den shamanska trumresan gör. Tillslut övertar klarheten den difusa verkligheten, dvs det går från att vara en difus uppfattning av något till att erhålla den lucida drömmens kvalitéet och trovärdighet, men Mikael, det är läskigt och jag ska vara ärlig, det skrämmer mig fruktansvärt. Precis som det jag ser i vår normala verklighet, som har skärpan och den där speciella kvalitéen som all verklighet har.

Det går, visst gör det det. Jag tror bara att du måste släppa det där rationella sinnet i denna normala verklighet.

/m

Hej Miradas.

Har jag felaktigt dissat något? Då backar vi bandet! Var bara tvungen att göra en daglig sussilur först, och låta huvudklumpen bli fri från alla flygande knollborrar.
Med andra ord nödjorda mig med en folköl och en handfull Estrella grain delight. (jordnötterna slut!)

När du talade om föreställningsförmågan tidigare trodde jag föståss att du pratade om Fantisatorn. Det gjorde du tydligen inte.

Jag börjar kanske förstå din drift. För bara några dagar sedan började jag läsa på allvar en bok som jag dissat tidigare, som handlade om Tensigrity och Magical passes.

Jag var ute efter att bringa bit efter bit till det jag kallar Stav, som många skulle kalla Run-yoga, men som är något mycket mer. Där kom jag att läsa om något som författaren kallar INTENT.

Jag var inte alls obekant med tekniken i sig, men den dök upp i en annan dräkt och på en annan plats. Jag hade dels inte kombinerat det som författaren.

Redan från lång tid tillbaka kände jag ju till tex Uneståhls arbete för att målprogrammera idrottsmän, och hans tekniklikheter med just core-shamanism.

Rent personligen har jag också en teknik i stjärnan Kunskapande, som går ut på att känna fakta i världen, och också känna dess vektorer i stumparna det har som kontaktytor mot annan kunskap eller fakta. Genom detta kan man med ett fåtal kusnakapselement, skapa en bild av verkligheten, som är om inte sanning, så åtminstonde starkt sannolikhet. Som ofta är så bra temporärmodell, att den går att använda så länge och ha som utgångspunkt för planer, osv.

Hela tekniken som författaren beskrev kallade han alltså för Intent, som kunde bli Unbending Intent, Sorcerers Intent, etc. Jag såg det inte alls som en form av föreställning, utan som att skapa en aktiv bild av verkligheten. Och jag såg ingen kopplingen till målbildsprogrammering.

Jag kanske har missat något här i sammanhangen?! Både vad gäller det du menar, och hur man kanske kan använda det som jag använder så gott som dagligen som ett mycket praktiskt verktyg. Jag och min fru brukar tex ofta kunskapa ihop, och kan tex kunskapa grannens sophantering, nästintill.

Lustigt så saker kan falla samman. Detta är förstås ett intressant resultat av denna debatt.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Men denna insikt förhindrar inte fakta. Det jag skrev förut stämmer. Jag har inte använt denna teknik/förmåga för att förbereda mitt resande eller liknande, utan jag har använt min uppfattning om det möjliga.

Det förklarar också en hel del annat, bland annat kan det förklara varför jag inte haft några allvarligare kriser i förhållande till mit shamaniserande. För allt har ju hemnat på sätt och vis INOM verkligheten. Min egen utökade verklighet.

När du pratar om att: "-Tillslut övertar klarheten den difusa verkligheten, dvs det går från att vara en difus uppfattning av något till att erhålla den lucida drömmens kvalitéet och trovärdighet"
pratar du då om att din karta/uppfattning om drömmigheten blir så klar, att den är som om den vore en lucid dröm?

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Som sagt jag undrar fortfarande vad som är läskigt, men kanske har jag en liten aning.

I en värld som är full av denna avsikt, finns inga lögner, inga fördolda ting, allt är uppenbart, och det betyder inte att det är uppenbart och överskådligt, utan uppenbart och så omfattande, så fantastiskt, så otroligt komplext, att man får närmast en tung massa i hela hågen. Man blir paralyserad.

Ett mer praktiskt exempel.
Som nåd eller av misstag, fick jag en gång se evigheten, och vilket otroligt slag den är mot våra mänskliga psyken. Vilket fick mig att en gång för alla anse att religioner som lovar evigt liv till sina korkade efterföljare, de är antingen gravt cyniska, eller så är de inte på banan, för de har ingen insikt i vad det åstadkommer till oss.

Du kan också få se dig själv utan skyglappar, eller dina nära och kära utan dessa.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Så för att gå tillbaka till dig, har ditt namn en koppling till verbet mirar? Är detta också en antydning om vad du gör normalt på denna sida? Och vilket som är din normala andliga övning? Är det en koppling till din tradition?

Jo jag kunskapar dig nu, för att ge ett exempel. Släppa det rationella sinnet? Som är en så förträfflig hammare?

Fortsättning följer.....

Mikael P.

Jag var i barcelona tvåtusen och tränade på ett av deras workshops, sjuåttahundra i en avdankad os-hall. Det är en spännande form av rörelser, fast kanske mest som ett icke-göra, en del av rörelsescheman verkligen gör trick med huvudet. Annars föredrar jag ashtanga-yogan, som jag tycker har en större effekt.

Författarens mening med intent, skulle jag vilja påstå är tingens inre föreställning. Där har du din kompling till "målbildsprogrammet".
Vilket jag pånågotvis tycker framgår om man läser hans övriga elva böcker ;)

Jag menar inte att jag framkallar någon bild av något, som om det vore en dröm. Jag menar att något kliver in i denna verklighet, lika verklig som denna verklighet, något jag inte framkallar, jag snarare.. . gör det möjligt.

/m

Hej.
Nej jag fick aldrig någon klar bild av vad han menade med Intent, och det kanske beror på att själva saken var redan helt/delvis upptagen av annat.

Nej jag menade inte att man skapar en drömbild, jag menar just det att genom kunskapande så FRAMTRÄDER en bild.

Jag ska idissla ett tag nu.....

Mikael P

Hej Miradas.
Få se om jag idisslat denna sträng något mer nu......

1.
Du säger att du har bara två sorters drömmar, medvetna och omedvetna drömmar.
Annars har jag fått för mig att det som de menar med uttrycket "lucid" eller den hemska anglisismen lucida drömmar, är just själva medvetenheten.

Jag uppfattar det hela annorlunda, jag ser det som att det finns flera olika sorters drömmar, minst sju olika kategorier av drömmar.

Jag påstår att jag kan vara MEDVETEN om drömmandet i vilken som helst av dessa typer av drömmar. Alltså jag kan vara medveten i en ordinär återupplevande dröm. Eller jag kan vara medveten i en visionär dröm.
Poängen är att medvetandet är ett resultat av ökad grad v medvetenhet, överhuvudtaget, i den "normala" verkligheten. Alltså har jag en ökad nivå av medvetenhet i vardagen, får jag per automatik en ökad medvetenhet i drömmen.

Medvetenhet i vanliga verkligheten, är bara ett annat ord för personlig makt, använd för en viss sak. Detta kallas i fornnordisk tradition för Megin.



2. Förutom medvetenhet, kan jag använda ordet kontroll. Jag kan inte ha kontroll utan medvetenhet, men jag kan ha medvetenhet, utan kontroll, och då utvecklas det ofta till en sk mardröm.

Målsättningen är självklart att ha både medvetande och kontroll i drömmarna, för då man har dessa två, kan drömmandet bli en "annan verklighet".

Presis som med medvetande, så är kontroll också något som man kan förvärva i vanligt vaket tillstånd, och det är också en form av megin, som sedan kan användas i drömmandet.

Vad som är intressant här är att det blir en tvåstegsraket. Man skaffar sig kontroll och medvetenheten i den vanliga vakna världen, och när man nått en viss nivå, kan man överföra detta till drömmen.

När detta är fullt integrerat i drömmen, kan det ske en ökning i drömmandet, av både medvetenheten och kontrollen, som kan hoppa tillbaka och förstärka detta i normala vakenheten. Men detta går först då ett minimum av vakenhet och kontroll överförts från vakenhet till dröm, där den får mångdubblas.

3. Nu till den minst viktiga delen, nämligen att minnas drömmar i vaket tillstånd. Alltså, man kan äta en god middag, men vara så upptagen av en intressant diskussion, att man inte märkt vad allt smaskens smakar. Men likväl har man ätit och kroppen har fått näring, men själva nöjet med ätande, har man missat. Förbränna maten, ta upp näringen, och till slut, skita, kommer man att göra likväl.

Det är alltså tråkigt att inte minnas alla spännande och instruktiva drömmar.

Vad som är viktigare i sammanhanget, är frågan om man minns den vanliga verkligheten i drömmen. Gör ni(du) det? Mitt eget svar på frågan är ju att ja, det kan man visst göra. Det är inte helt lätt, men det går faktiskt lättare än att minnas drömmen i vaket tillstånd. Jag tolkar det så att den aktiva drömmen har ett annorlunda och högre energitillstånd, och därför är det lättare att minnas normal vakenhet i dröm, än tvärtom.

4. Frågan om precision. Alltså om jag kan styra det medvetna drömmandet, efter min vilja? Alltså kan jag under vakenhet skaffa mig en avsikt, och den avsikten blir plats och omständighet som jag kommre att drömma aktivt om.

Här har jag ett väldigt personligt svar. Jag har alltså drömt aktivt, medvetet rent spontant. Det är inget som jag från början hade en avsikt att uppnå, det är inget som jag tränat.

Det medför att jag aldrig har haft vare sig tanke eller önskan om denna precision, vilket förstås är mitt problem. Det är därför som jag måste börja träna, eftersom jag inser att detta är ett problem för mig.

Frågan om precision har nog dessutom sammmanhang med det jag dissat, vad gäller tex trumresorna, alltså användandet av det som Castaneda kallar Intent.

5. Befolkade drömmar. Jo visst är drömmar befolkade av både bää och buuu. Vad få människor verkar förstå är att fulingarna kan i vissa fall verkligen slita sönder ditt psyke. De är farliga, och inte alls som hjärnspöken.

6. Kan man integrera vanlig vakenhet och drömmen?
Mitt svar på detta är ja det kan man absolut göra, och det är en port i sig. Det är en verklig gräns man stiger över då man kan klara det tricket, på ett kontrollerat sätt. Här ligger möjligheten till det som syns omöjligt. Detta är en del av det jag kallar Budande.

7. Mitt mer detaljerade svar på frågan om man reser inom eller utom sig själv blir alltså.....

A. Alla börjar med att resa inom sig själv, och jag kan till och med tänka mig att läraren ska hjälpa eleven med just Intent för att skicka ivägeleven i en viss riktning.

B. Mycket av det tidiga "resandet" sker inom en själv, och det har närmast själshygienisk natur. Undantag finns dock!

C. Med tiden kommer eleven att uppnå mer genuint resande, vilket är resande som är förlagt UTOM en själv, om vi nu ställer upp på skillnaden utom-inom. (Vilket jag gör för enkelhetens skull!)

D. Eleven kommer också att kunna VÄLJA att bedriva resande helt inom sig själv, just för att hitta saker i sig själv.

8. Jag är alltså osäker på hur mycket och hur detaljerat själva beteckningen Lucid egentligen är? Jag har inte läst någon litteratur, bara enstaka artiklar, som är antingen väldigt elementära, eller så förutsätter de kunskap som jag inte äger. Kan du därför beskriva just Lucid lite mer i de termer som jag försöker använda här ovan?

9. Sedan använde du ett par förkortningar om mystiska tillstånd, Miradas, som jag inte alls känner till. Kan du lämna lite mer upplysningar?

Mikael P.