En fråga eftersom jag aldrig hör något när det gäller saker jag vill veta…
Jag jobbar en del med healing men jag förmodar med något som skulle kunna kallas min egen metod… jag jobbar mycket intuitivt med det som känns rätt för stunden och idéerna är ofta hämtade från olika tekniker… För ett tag sedan när jag skickade distanshealing till en god vän kom plötsligt mitt kraftdjur och visade mig på att jag skulle ta (det såg ut ungefär som en kåsa) och gräva upp en massa svart sörja mellan solar plexus och navelchakrat och när det var färdigt så skulle jag blåsa tre gånger i ”hålet”… något som jag uppfattade som att det fylldes på med energi… nu undrar jag eftersom jag antar att detta var en början på någon form av shamansk healingundervisning… vad var den svarta sörjan för något ? Eller är det så att man alltid uppfattar det ”sjuka” på det sättet?
Jag gjorde en trumresa några dagar senare men blev tyvärr avbruten men där fortsatte undervisningen men det enda jag hann att uppfatta var att man först skulle jobba ifrån huvudet därefter fötterna och sedan avsluta med den här magpunkten…men jag hann aldrig med att uppfatta vad som gjordes och vilket syftet var… har jag tur så kanske det kommer igen men om inte annat så kanske det finns någon här som kan berätta vad det handlade om???

låter lite som eneri arbete . .den svarta sörjan ska du vara lite försiktig med skicka gärna upp den till ljuset i himlen och be om att den tas omhand. ..jag har lite erfaren heter att det är inte roligt att få det på sig själv. .om det är samma ,som olja och väldigt otrevlig känsla om den

Sörjan är det dåliga/det sjuka som måste bort ur kroppen. Den ser inte likadan ut varje gång utan kan ha olika utseende. Den kan t.o.m. vara insekter eller larver, ormar eller annat "hemskt."

Få ut skiten bara (sug ur den, dra ur den, slå ur den, skär ur den -gör det du måste för att bota) och blås in ny kraft (eller energi som du kallar det), precis som du gjorde. Gör vad du vill/kan för att bli av med smörjan. Själv använder jag mig ibland av hjälpare längst bak i halsen som helt sonika "förbränner" skiten jag suger ur. Andra gånger, om jag t.ex. drar ut den med händerna eller så, kan man föra över dyngan i en kristall eller sten som man senare slänger på elden för att dyngan ska bort.

Några samlar allt det sjuka i sin trumma, och tar hand om det senare. Då man suger ut skiten är det väldigt viktigt att det inte tillåts passera ned i halsen. Då kan man bli sjuk själv. Då kan man spotta/spy ut skiten i en behållare med t.ex. vatten eller blöt sand som sedan hälls ut/grävs ned ngnstans "långt från människor."

Metoderna är många, men huvudsaken är att jobbet görs! :D

Mvh,
Thomas

Ja, jag känner också igen den svarta sörjan om nåt "skit" och jag brukar "tvätta" eller dra ut det och får jag inte ut allt första gången, fortsätter jag en annan gång. Det låter brutalt med att "skära" Thomas...? Jag tror alltid att jag måste vara så försiktig. Behöver man inte det?

Jag ger bort skiten till min "eldhjälpare", som tar hand om det. Räcker det?
Viktigt att fylla på med ny kraft/energi där man tagit bort, ja.

En lustig historia om svart sörja, var när jag jobbade på distans med en person, som hade svart sörja kring baschakrat, som jag "tvättade" bort. Jag sa det till henne, att jag har gjort rent i basen, för det var lite grumsigt där... och så slog det mig; om du inte har mens förståss... Jo det hade hon ;) så det behöver inte alltid vara som man tänker i första taget.

Det är vanligt att man får undervisning av sina kraftdjur när man arbetar helande. Jag brukar alltid be om vägledning, de bistår gärna med information om det bästa tillvägagånsättet vid varje enskilt helande. Och ibland gör kraftdjuren det mesta av jobbet också!

Svart klegg är vanligt. En annan grej jag ofta får plocka ur folk är något som ser ut som gammalt rostigt järn, spikar, dolkar och allsköns skrot. Det finns någon slags skrotnissar i andevärlden som kommer och tar hand om det, de har tydligen användning av råmaterialet och gör om det till något annat. Kul! :)

Ja, det kan vara farligt att få "sörjan" i sig. Just därför gör jag ALDRIG detta arbete själv!
Jag har en hel arsenal av hjälpare till det - kallar dem "renhållningsarbetare". :)
De är massvis med paddor, två elefanter, en asgam och en myrslok. Använder dem till lite olika sorters renhållningsarbete, beroende av art och storkek på "smutsen". Fungerar helt perfekt och jag behöver aldrig riskera att få något i mig.
Mandra :respect:

Ja...det kan ta sig väldigt många uttryck och på nåt sätt, har jag fått för mig att man ser det i den form, som "passar ens öga", precis som väsen gör... alltså jag har sett en massa pilar - antagligen för att det är något jag kan tolka?


Mitt "seende" på det sättet, började faktiskt på min reikigrundkurs och min reikilärare, rådde mig att gå en shamankurs, för att lära mig jobba med det jag såg. Mycket bra råd, som jag naturligtvis följde ;) Jag jobbade med en kompis på reikikursen och upptäckte något i magen. Det såg ut som en hjärna tyckte jag och kursledaren kallade det för valnöt... Ja tänkte jag, det låter ju trevligare än att säga att man ser en hjärna i magen. Vi jobbade tillsammans med det där, kursledaren och jag och min kompis blev bra i magen. Bra.

Synen av hjärnan har dock hängt med i mitt sinne och ifjol fick kompisen diagnos om begynnande Altzheimers... Ja, ni förstår hur jag tänker... det VAR en hjärna jag såg, men jag hade inte kontakt med mina hjälpare då.

Jojomen, det måste man. Men kan man skära, så är det ju inga problem eller hur.. samma sak gäller att suga i sig det, vet man vad man gör är det ingen fara. Oftast :?

Mvh,
Thomas

Ja, den svarta geggan är den andliga aspekten på vad som orsakat en eventuell åkomma. Oavsett om det hunnit manifestera sig fysiskt än eller inte så är det högst troligtvis en obalans som uppstått och skräpet bör komma dit det hör hemma. Och det som ska vara hemma hos klienten i det som nu tillfälligt är ett "tomrum" bör föras dit, till sin rätta plats i kroppen. Vilket kanske innebär att tillföra kraft och/eller en själsdel. Det bästa är att alltid fråga sina hjälpandar.

Svart gegga, skräp, slask, insekter, kräldjur, rostiga föremål... listan kan göras lång på hur det kan se ut. Jag brukar använda mig av ett öppet fönster, en skål med vatten, en skål med jord och ett brinnande ljus och sedan frågar jag i arbetets gång mina läkehjälpare och kraftdjur ifall något ska avlägsnas och vilket element som isåfall ska ta hand om det. Efter helandet får klienten själv försiktigt gå ut med jorden till jorden, vattnet till vattnet osv. En skallra brukar vara behjälplig för att "skallra upp" saker som passar på att gömma sig.

Tack alla ni som svarat... :respect:
För min del känns det oerhört intressant eftersom jag dels började mitt "andliga" sökande så gjorde jag det via trumman och shamanismen... men efter ett tag blev jag osams med mina kraftdjur och bad dem gå... sedan gick jag över till ett mer (ja, jag antar att jag får kalla det för...) New Age aktigt sökande innan jag brände ut mig och inte sökte alls... När jag sedan började komma tillbaka så fortsatte jag med de guider som jag haft under New Age-eran och började lite smått med healing som jag fick till mig av guiderna... det var intressant men många gånger frustrerande för att jag kände att jag inte hade den blekaste aning om vad jag gjorde... ok, kontrollbehov... ja, åtminstone till viss del... men samtidigt en stark känsla av osäkerhet om vad det var jag sysslade med och inte blev det bättre av att de jag gjorde det på undrade vad jag upptäckt, gjort etc - "jag vet inte" är inte så kul att säga och det var det ärligaste jag kände jag kunde säga... så då började jag gå diverse kurser i typ reiki, andlig healing och lite till för att få struktur på det och även att jag blev medveten om ifall jag var t ex i ett chakra och arbetade eller någon annan stans...
Så helt plötsligt för en tid sedan dyker mitt kraftdjur upp igen och det känns helt rätt, jag är på något sätt tillbaka där jag började men det hindrar mig inte från att bli lite förvånad när jag ser honom komma och sätta sig på andra sidan av den person jag healar, sträcka mig en kåsa och säga åt mig att börja ösa/gräva samtidigt som han sitter där med sina ramar och gräver för fullt... jag har ju aldrig sysslat med den här typen av healing tidigare... Min fundering här är bara om någon/jag kommer att få reda på vad det är som tas ut eller om man ska nöja sig med att det är "skräp". För jag antar att man kan diskutera både framlänges och baklänges om det handlar om kontrollbehov att vilja veta vad tusan man sysslar med ;)

Men oavsett så ska det bli spännande, framför allt eftersom jag har träffat på en ny guide, en indian, som inte ser ut som filmstjärnetypen med tvättbrädesmage och långt välkammat svart hår :blink: utan är en gammal mager krake med ganska kort ovårdat hår och som stinker gammal sur bränd salvia w00t Jag har en känsla av att det inte är en "person" som skrattar för ofta utan är ytterst allvarlig...

Vad skulle det vara om det inte var diverse skräp, menar du? Menar du att det egentligen är något annat och varför skulle det vara så? Ett träd är ett träd och en brandgul plastbil är en brandgul plastbil och ibland är en cigarr bara en cigarr. (Uh, ogillar egentligen att citera fruddan.) :D Eller menar du som i olika perspektiv?

Grattis till det nya mötet! Det låter onekligen som om du får en hel del backup på den shamanska vägen. Prata med Indianen om skräpet och fråga vad det är vetja! :)

Visst är skräp skräp hur man än vrider och vänder på det hela men det var inte det jag var ute efter utan vad för sorts skräp det handlar om... kan man få en känsla för vad det är eller nöjer man sig med att det är skräp... inom många andra healingtekniker har det ju blivit ganska vanligt att beskriva om det t ex är chakrana som är i obalans eller om det det är en fysisk eller "psykisk" smärta som tas bort... och min undran är om man märker det även här...

Lita på att jag ska ta till vara på indianen och hans kunskaper :lol: :respect:

Ibland "ser" jag saker när jag tar i skräpet. Långt ifrån alltid, men ibland händer det. Oftast är det då bilder från när skräpet fastnade. Om dessa kommer brukar jag berätta det för den jag gör helandearbete på. Det är väl en del av helandet antar jag, att han/hon får veta. Annars skulle nog bilderna inte dyka upp...

Men oftast är det bara "skräp" så där i allmänhet, och jag tror inte man behöver veta vad det är eller varifrån det kommer och varför det kom eller ens hur för att ta bort det och må bättre. Det är liksom ointressant för helandets effekt. Ibland kan det nog rent ut vara bättre att inte veta... Skräpet försvinner ju, man behöver inte bry sig om det något mera och gå och älta på det.

Det fastnar lätt skräp. Jag och några vänner brukar turas om att rensa varandra från skräp, det blir ofta en hel del i vardagen och det är skönt att bli "avdammad" lite då och då. Visst finns det gott om skydd, men lite jox blir det ändå.

Tack Uthien för ditt svar... och jag både håller med och inte (undrar om jag lider av personlighetsklyvning ;) )

När man jobbar med vad jag kallar ren healing så håller jag fullständigt med om att klienten inte har någon nytta av att veta, åtminstone i nio fall av tio. Tvärtom kan det förmodligen många gånger göra mer skada än nytta...

Men... jag jobbar och har jobbat en hel del med personlig utveckling och där kan jag se att budskapen många gånger är en hjälp till självhjälp dvs att man genom att finna vad som är fel och grunden till det så att klienten själv kan göra en viss del av jobbet då har man nytta av budskapen... men det kanske är så att vissa sätt passar bättre än andra att jobba med då...

Ja att bli avdammad känns aldrig fel :lol:

Jag håller med dig, grejen är att många som kommer till mig med problem mår ganska dåligt och det är inte alltid läge att jobba djupt psykologiskt eller självutvecklande förrän man har kraft nog, intresse och vilja att göra det. Det är bra att även personer som inte är så värst inne på utvecklingtanken, de som bara rätt och slätt vill må bra här och nu, kan få hjälp de också.

Då är det bra att bara städa och fixa kraft, så att peronen mår bättre och orkar intressera sig för det som är meningsfullt för just den personen.

När jag jobbar med frigörande andning är ju det med mycket motiverade personer, det är en av de allra kraftfullaste tekniker jag känner till för att både göra energiarbete och djup psykologisk/andlig healing. Då ser jag oftare orsaken till skräpet och hur det hamnade där. Och min andningselev vill veta och är redo att ta itu med det.

Sedan jobbar jag ju rent shamanskt helande också med trumresor, men det är förvånasvärt sällan som orsaken till problemen är relevanta, bara hur man kommer ur dem. Min erfarenhet är att länken mellan orsak och verkan ofta ser helt annorlunda ut än vad vi människor vanligtvis tror. B)

Det är skönt att läsa dina ord ;)

Jag känner mig ofta kluven när det gäller "ren" healing för många gånger upplever jag att folk förväntar sig att få höra vad man sett och upplevt... vilket kan få mig att känna mig som att jag både ska jobba som healer och medium... då tänker jag på en bekant till mig som gått den engelska healingutbildningen som gör att man får legitimation att arbeta på deras engelska sjukhus. Hon berättade att enligt den utbildningen så är det absolut förbjudet att berätta något för patienterna, utan anser man något vara av så stor vikt att det inte kan ignoreras så går man till läkaren med det och denne avgör sedan vad som händer med den informationen.

Hon och jag har diskuterat detta en hel del och jag kan tänka mig att det är så att om man viftar bort meddelanden och helt fokuserar på själva healingen, att den då blir kraftfullare. För det innebär ju att man inte lägger ner någon energi på att ta till sig budskap.

När man jobbar med självutveckling i olika former är det däremot enligt min åsikt viktigt många gånger att plocka fram t ex grunden till varför man mår som man gör. Där är ju healingen något som underlättar för klienten eftersom den inte bara bara underlättar klientens eget arbete men även styr det in på "rätt" spår och på det sättet kapar många "kringelkrokar"

Så sammanfattningsvis så borde ju shamansk healing vara lämplig när det enbart handlar om att ge healing och andra former kan användas när man vill jobba med orsakerna på ett mer "här och nu-plan".. eller???

Nej, det är nog inte riktigt så jag menar, snarare att healingen/shamanskt helandearbete behöver anpassas till varje klients enskilda behov. Och jag litar mycket på mina andehjälpare, visar de mig information ska jag lyssna på informationen. Men sedan gäller det att sortera, har jag fått informationen för att patienten behöver den, eller är informationen till för mig för att jag bättre ska förstå vad patienten behöver?

Oftast håller jag tyst om det, men om informationen kommer igen och igen och allt liksom fastnar där så förstår jag att jag varit onödigt försiktig och jag säger vad jag sett så att helandearbetet kan fortsätta.

Jag ska ta ett konkret exempel: om jag får bilder av t.ex våldäkt eller andra sexuella övergrepp berättar jag det aldrig. Kanske nämner jag något om att personen i fråga inte alltid blivit korrekt bemött, och så jobbar vi vidare därifrån, men att säga sådana saker kan orska mycket större skada än helande om personen inte är redo att ta itu med det. Det är så oändligt mycket bättre om min klient själv berättar!

Likadant om jag får information om hemska tidigare liv. (Nu är jag dessutom tveksam till definitionen på tidigare liv, men jag vet att de har en terapeutisk verkan så jag stannar där). Det går oftast mycket bra att bara "ta bort" effekter av tidigare liv utan att de når upp till medveten yta. Flera gånger har klinter jag arbetat med sagt att problemet är borta, de vet inte hur eller varför, men det är bara borta och de är jättenöjda med sitt friare och gladare liv.

Vissa saker måste man däremot arbeta med tydligare, om det är något som ständigt återkommer. Men förvånansvärt ofta försvinner problemet för att aldrig återkomma även om helandet var helt "omedvetet".

Om min klient behöver mycket mer hjälp för att sluta med ett destruktivt beteende brukar jag be dem kontakta en terapeut. Jag gillar inte att vara klåfingrig och försöka "terapeuta" på det vis en terapeut har utbildning till att göra, så jag lämnar med varm hand över till proffsen. Att vara en närvarande vän och "vittne" räcker långt, men inte alltid. Jag är inte rätt person att vara någons trygghet under en längre period, och det är ibland nödvändigt. Därför arbetar jag också bara med "friska" klienter i frigörande andning. Jag är andningspedagog och har elever, jag är inte terapeut. Min funktion är att stödja en process som eleven själv bär.
Ibland har jag andningselever som också går i terapi, och det brukar fungera utmärkt.

Ibland när jag ser något berättar jag det och lämnar tolkningen helt över till min klient. Ex, vis: "det känns som om du släpar stora tunga stenar bakom dig, vad får du för känsla?" Det kan leda till stora insikter och förändringsarbetet kommer inifrån.

Det här var ett svårt ämne att skriva om märker jag, jag vet inte om det har blivit något tydligare... :blink:

Edit: vill tydliggöra att ovanstående handlar om healing. När jag gör resor åt andra i helandesyfte berättar jag allt som hände på resan, för det är ju "deras" resa som jag gör, och att hålla tillbaka information då vore att styra och ställa med min klient utan andevärldens samarbete. ;)

Ja, visst är det ett svårt ämne men ack så intressant och så lätt att missförstå…

Anledning till att jag lyfte ut den shamanska healingen från övrigt arbete är att jag inte har någon större erfarenhet av att arbeta med den… Mitt kraftdjur kom för ett tag sedan i samband med en healing och visade mig hur jag skulle gräva ur en svart sörja och blåsa in energi och det är min enda erfarenhet av att jobba med den. Och eftersom det bara var en svart sörja som jag insåg var ”skadlig” på något sätt men inte mycket mer så var jag nyfiken på om man brukar får reda på vad den svarta sörjan innehåller eller inte. När jag började med healingen så var det ju också via instruktioner från mina guider och då var det aldrig frågan om att ge mig information om vad jag gjorde… och jag kände nog ett visst obehag över att aldrig kunna tala om vad jag healade… delvis förmodligen beroende på en rädsla för att man kanske gjorde något galet men också för att jag ville förstå och lära mig mer… sedan finns ju förståss diskussionen om tillit men den tänkte jag just nu lämna därhän B) :D

Precis som du säger så när man får ett budskap gång på gång så är det nog ganska tydligt att man ska framföra det. Det jag har svårt för är att verkligen veta hur jag ska förhålla mig till detta att det mer eller mindre alltid krävs att man ska lämna budskap i någon form… så ur den synvinkel kan jag känna att det skulle vara skönt att slippa att ”se” jämt…

När jag gick min hypnoterapiutbildning så ingick regressionsterapi/tidigare liv som ett av momenten. Jörgen, vår lärare, berättade att utomlands framför allt finns det en hel del psykologer och psykoterapeuter använder sig av regressioner i sitt arbete med sina klienter. Inte för att de nödvändigtvis tror på att tidigare liv existerar utan för att det är en utmärkt form att gestalta dagens problem. Genom att de gestaltas i ett tidigare liv så kan klienten få en viss distans och därför är det då lättare att ”våga se sanningen och bearbeta problemet”. Så oavsett vad man tror kan man ju använda sig av det… även om jag inte tror på att när vi dör så slocknar lyset :blink: :lol:

Jag har aldrig gjort en trumresa för healing så jag får väl se när jag kan få den förmånen att försöka… och som du säger… att gör man en sådan sak så måste man ju berätta allt … för den resan är ju inte din

Menar du att de som får healingen kräver budskap?

Jag har också erfareheten att många vill veta, ha råd osv. Och ibland är det just det som behövs. Det brukar märkas, för då står ofta mina andehjälpare där och "pratar" nästan redan innan vi har satt igång jobbet.

Men ofta blir jag lite irriterad, för det handlar mer om att klienten vill att någon annan ska ta besluten åt sig. Andevärlden är inte till för att fatta beslut åt folk. Och det brukar jag vara noga med att poängtera. Oftast accepterar mina klienter det och tar emot hjälp att i stället själva kunna ta ansvar för sina val, och att utveckla sin egen intuition för att själv stärka sin egen kraft.

Om du är väldigt medial och öppen kanske lösningen ligger där, att lära dig styra ditt seende. Egentligen är det du själv och ingen annan som ska kunna styra över ditt seende, när och hur och varför du ser. Det går att träna. Själv har jag fått hjälp av mina shamanlärare både i den ordinära och den ickeordinära verkligheten. Med disciplin och mentala tekniker styr jag ganska hårt över det, och det är skönt. Jag har arbetat fram små "ritualer" för att öppna och stänga seendet, det är inget som min klient märker av annat än att jag fokuserar någon minut i tysthet.

Men jag har sagt till mina andehjälpare att de får slå igenom min "avstängdhet" om det verkligen behövs, och det har de gjort några gånger och jag är helt klart tacksam för det. Så jag behöver inte vara rädd för att vara "för avstängd".

Eftersom du inte själv arbetar med resor på shamanskt vis kan jag inte ge dig rådet att resa och få undervisning :/ men antingen löser du det på annat vis eller så kan du kontakta mig så kan jag göra en resa åt dig!

En annan tanke som plötsligt slår mig är att många gånger är skräpet jag plockar bort ur folk inte "deras" dvs de har inte gjort ett dyft för att det ska hamna där, möjligtvis varit på fel plats vid fel tillfälle eller så. Jag brukar säga att om folk visste hur mycket av deras känslor och problem som faktiskt inte är deras känslor och problem utan andras, så skulle de bli lite mörkrädda. Och det fyller verkligen ingen funtion att rota i oraker till andras problem, även om jag fått dem på mig, eller hur? :blink: Intressant då blir ju bara att ta bort dem. Hur man skyddar sig handlar ofta om att vara "hel och ren" och välja sin miljö så att man mår bra där man är.

Lättare sagt än gjort ibland... :)

Ja, jag upplever att det blir bara vanligare och vanligare att de som får healingen förväntar sig en massa budskap… det kanske bara är i den här staden eller jag som missuppfattar något, jag vet inte men det är åtminstone min uppfattning.

De budskapen ska inte förväxlas med när det frågas om råd… för som du säger att folk som frågar om råd är oftast mer intresserade av att slippa det egna ansvaret och dessutom få någon att skylla på om det går galet… det är något jag håller med om till 110 %… I och för sig är det ju inte så konstigt för det ligger ju i människans natur att vara bekväm… så varför ta ansvar när någon annan kan göra det ;)

Resor gör jag både med trumma och utan men jag har aldrig gjort det i samband med healing utan det har mer handlat om sökande av kunskap inom andra områden… jag har aldrig provat på att göra ”healingresor” men kanske är det dags snart för igår när jag healade så kom på nytt min ”indianska lärare” och visade en teknik som jag skulle använda mig av… så vem vet… men tack för erbjudandet… vi kanske kan resa tillsammans någon dag istället … :)

Att vi tar på oss andras ”negativa energier” eller skräp är jag den första att skriva under på för det är något som jag tyvärr har en förmåga att göra… det är nästan en dagligt kamp för mig… jag vet att jag gör det… jag vet vad jag ska göra för att inte ta på mig… men lik frbnnt så gör jag det w00t …Hopplös :? :blink: :lol:

Detta tycker jag var verkligen intressant. Själv har jag oxå upplevt att fler yngre vill ha sina helanderesor tolkade eller tydda till riktiga betydelser. Mer så nu, än bara för 10 år sen.
Om man till exempel berättar att man på personens helanderesor fick hjälp av ett visst andeväsen så vill patienten veta vad andeväsendet betydde. Jag kan naturligtvis bara berätta vad andeväsendetet gjorde och hur, men inte om andens "betydelse". Den frågan förstår jag inte och kan heller inte svara på. Eller om det under helanderesan förekom ett visst föremål: jag har till exempel rätt nyligen fått hjälp av snäckskal till en patien, dessa fick jag av en sjöstjärna som säker många av er vet om; då vill patienten att jag ska ge ett "analytiskt svar" på modernt språk om vad snäckskal är för noe. Snäckskal är så klart snäckskal! Men på nått vis duger inte det svaret. Dessa snäckskal var ju snäckskal som var viktiga för just den här patientens helande och därför att vi (jag och mina hjälpare) fick dom av sjöstjärnan som var villig att hjälpa just denna patienten. Men snäckskal är fortfarande snäckskal. Och det är väl bra nog ? Men samtidigt är jag så glad för att allt fler yngre verkar och kolla mer kritiskt på sig och världen. Så det är dubbeltydigt. Men allt är inte arketyper.
Jag önskar att Nerre fortfarande var medlem här (VildeHildeHunden) för hon är helt suverän på och få patienter att fatta sin behandling och hon hade säkert kunna beskriva det här mycket bättre än vad jag kan.
Jordman

Tack för att det finns fler ;) som upplever det här med budskap på samma sätt som jag...

Har funderat en del på vad det skulle kunna bero på och undrar om det inte är alla healingkurser som finns, där det blivit tradition att alla ska berätta för både den de healar och alla andra på kurserna vad de upplevt och att sedan ska de fortsätta att öva hemma och då blir de här berättelserna något som blir till en vana och sedan släpps inte den vanan och jag tror inte heller att det på dessa olika kurser diskuteras så mycket om hurvida man ska berätta eller inte och därför har det uppstått en kultur där man helt enkelt ska säga allt som man ser...

Jag kan tycka att liknar lite vad som på en annan tråd diskuterats om hurvida man ska berätta om sina trumresor eller inte... i alla meditationsformer så är det ganska vanligt att man ska dela med sig,,, för att andra ska kunna lära sig av mina erfarenheter,,, hur nu det går till... och iof sig kan jag se riktigheten i att om inte annat för min egen skull få berätta men... till motsats mot vad som här beskrivits inom trumresans värd så "tvingas" mer eller mindre att berätta... det sägs så snyggt att det är frivilligt och sedan börjar någon och när denne har avslutat sin berättelse så börjar alla att stirra på nästa man tills henom börjar tala... och det syns ofta på en del att de egentligen inte vill prata och berätta men känner sig tvingade....

För att nu på något sätt knyta ihop detta :lol: så känner jag att problemen är snarlika men tvärtom... :blink: i det ena fallet borde folk nöja sig med den healing de får och i det andra borde de inte "tvingas" att berätta men ändå få möjlighet att fråga...

Ja, det var ju så klokt sagt!!! Problemet är väl bara att människan inte alltid är medveten om vad som är problemet egentligen. Asså, man kan ha ont i foten fast det är gångstilen det är fel på. Eller så kan man känna sig ledsen, men det är inte fråga om sorg utan om vrede. Eller så kan man vilja reparera nåt som inte är ens att reparera utan som man borde lämna. Med mera.
Om människan inte beskriver sitt problem så kan andevärldens hjälp handla om helt annat (grungproblemet) än det som patienten uppfattar vara akutast. Det kan ju ställa till med missförstånd mellan helare och patient. Men ibland frågas man om hjälp mot till exempel kärleksbekymmer och andevärlden vill väl egentligen mer koncentrera på medvetenheten och sambandet. Då är det viktigt att ha formulerat ett exakt syfte med patienten som man precis kan återge till hjälpandarna.
Ännu viktigare är detta om man jobbar på distans och inte ser (känner av) patienten framför sig.
Jordman

(Jag glömde jus säga att folk inte bara ska nöja sig. De ska vara nöjda.)

"Men ibland frågas man om hjälp mot till exempel kärleksbekymmer och andevärlden vill väl egentligen mer koncentrera på medvetenheten och sambandet"

Blev det konstigt har aldrig gjort ngn quote tidigare

När andevärlden visar på något som inte stämmer överens med vad klienten frågar om. Uppfattar jag nog mer det som ett tecken på att för att få ett ordentligt svar så måste man arbeta med/titta på det andevärlden visar... däremot är det inte säkert att klienten är mogen/villig att se och förstå det... vill kanske ha lättaste vägen ut...
/catha

Jo, det har du verkligen rätt i, Catha. Så länge man inte lägger ett för psykoanalytiskt seende på det. Andevärlden är ju ofta rätt praktiskt inriktad och på så sätt väldans logisk. Men visst är det så att man ibland får veta att problemet är annat än patienten tror och då kan det blir kinkigt. Och som du sa så har det ju med mognad och villighet och göra och kanske lite med helarens förmåga och förtroendet patienten och helaren emellan oxå. Men andevärlden brukar vara väldigt bra och effektiva på och få patienten och se själv. Fast det kan ju ta litet tid.
Det var ett intressant problem du tog upp. ;)
Jordman