Hej.
Jag skämms att fåga detta för det är riktigt klantigt.. :$

På något sätt så har min förlovningsring försvunnit.
Jag hade den på mig när jag åkte till jobbet tog av mig den
när jag kom dit la den i skåpet i en jacka jag hade med mig.
När jag senare kom hem så skulle jag sätta på mig den igen och då var den borta puts väck...
:(
Nu är det kanske inte någon vidare schamansk sak att söka borttappade saker men finns det någon som kan göra detta?

Mvh

Sebastian/Klantarsle,

Det där är så typiskt..... man tapapr bort saker o ting.

Har du frågat småfolket? Om de vet var den är? om de har lånat den?
Eller om de tagit den för att du elelr någon anan npå arbetsplatsen gjort något "dumt" som kanske att ställt en stor tung kartong för deras osynliga dörr i väggen så de itne kan komma ut och in? Elelr har ni grävt i ett dike på jobbet där ni stört småfolket?

Har du tittat i fickan om det finns ett hål i den? ringen kanske har glidit in i jackans foder?

oh jo, en av de saker dåtidens shamaner var riktigt bra på var att hitta förlorade saker och bortsprugna djur

hade du bråttom ut den dan, tog jackan över axeln och sprang ut?

ligger i en slags rabatt av "flis" liksom, inte jord

du hittar den om du känner igen platsen och om jag sett rätt

Vi trodde vi visste vilken rabatt du menar, men näpp där var den inte. :( Tror du att du kan specificera lite mer? Hur ser det ut runtomkring? Mvh / Sara och Sebastian

hummm måste säga samma sak ja med .....*skrattar för mej själv*
för fick själv ordet rabatt direckt utan å se att nån annan nämmt de där....
men fick även en kännsla av utan för ett fönster eller kanske rakt nedanför....
skadar inte å titta efter! *ler*

och om inte i rabatten så de närmsta skatbo kanske?

:lol: Hittade nyss min sambos förlovningsring. Den låg i vecket på skinnsoffan!

Japp! Helt rätt regnbågskrigaren, soffan står nedanför ett fönster.

Nja men nära blomkrukor med jord i och i en brun skinnsoffa.

Så nu ska jag ringa min sambo och delge honom den glada nyheten! Tack för alla hjälp!

Snyggt jobbat hörni! :)

Jag tänker: Är det möjligt att göra samma saker med "borttappade" personer? :D

Jag har en bror som jag inte hört ett pip ifrån på 4 månader sedan. Han stack i väg ensam med lätt packning och mycket pengar på fickan (skulderna betalda, bilen avställd, jobb, mobiltelefon och lägenhet uppsagda). Intet en käft visste att han skulle sticka. Och han vägrade säga vart han var på väg. Det enda jag vet är att han tog ett södergående tåg från Kiruna.

Mina böner om hjälp har inte gett resultat; har inte "fått något till mig" - varken åt ena eller andra hållet. Eller så kan jag helt enkelt inte se/höra de svar som jag får.

En röst inuti mig säger att han ÄR vid livet. Men ändå. Finns det något sätt att "veta"?

När min syster försvann fick jag lära mig en hel del om att spåra försvunna personer. Jag kan inte bekräfta att det stämmer för alla och alltid.

Vi fick veta att om personen lever kan det vara mer eller mindre omöjligt att spåra den eller få kontakt med den via andevärlden. Om personen är död är det en helt annan sak. Mycket lättare.

Jag fick "kontakt" med min syster mer eller mindre omgående, jag "visste" att hon var död, men jag kunde inte lita på de bevis jag fick genom andevärlden, varken de jag såg med egna "ögon" eller det som andra fick se. Jag ville inte att hon skulle vara död, och jag höll på att bli tokig av hoppet på att jag såg "fel". Efter ett par månader hittades hennes kropp, det gick inte att säga när hon dog men jag "vet" att hon dog någon timme efter det att hon försvann hemifrån.

Erfarenhetsmässigt vet jag hur svårt det kan vara att lita på något som inte är fysiskt konkret i så här laddade lägen, så jag brukar inte ställa upp på att spåra personer via andevärlden. Dessutom har jag en felmarginal, och det vore fruktansvärt att ha fel i ett läge som detta. Men jag har vid ett enda tillfälle frångått detta (mycket speciella omständigheter) och andevärlden sa rent ut på min fråga att "personen är hos oss". Jag framförde budskapet utan att tolka det. Några veckor senare hittades personen i fråga död.

Om du känner att din bror lever så tycker jag verkligen att du ska gå på det.

Sant.

Tack uthien för att du delade med dig av hur det var när din syster försvann. Och jag beklagar.

Hm. Jag kom på mig själv efter att jag skrivit inlägget, att ÄVEN OM jag inte haft känslan: Hade jag verkligen velat veta om han gått bort? Eller för den delen kunnat "tro" på det?

Så. Summan av kardemumman: Ignorera min fråga - jag går på känslan tills det kommer fram något annat.