Jag har varit inaktiv väldigt länge så många här känner inte mig liksom jag inte känner många av er.
Utifrån vad jag kan drar jag slutsatser om allt jag ser / upplever men eftersom jag har en så lång tid av frånvaro bakom mig måste jag undra en sak... Är det vanligt att så många trådar spårar ur?
Symboler blir till lärande, bergsgorillor till ifrågasättande osv osv. Och shamanismen... blir till pyttipanna. Läste det begreppet i någon tråd och många ansåg att det var en bra benämning, pyttipannashaman. Vari ligger skillnaden mellan en pyttipannashaman och pyttipannashamanism? För det sistnämnda är visst farligt...

Det fanns en anledning till att jag registrerade mig på forumet. Jag brinner för shamanism, det gemonsyrar mitt liv på väldigt många sätt. När jag var ung levde jag större delen av mitt liv i skogen. Jag hade lätt för att lära mig så skolan var mest en bisak, i skogen fanns allt jag behövde, jag fiskade, åt blåbär och svamp, upptäckte nya stenar, träd och tuvor. Större och större blev mitt "revir" och fler blev mina vänner. Vartenda grävlingsgryt kände jag till, liksom öringarna i bäcken, älgarna på myren och de sporadiska besöken av björn och lo. Fåglarna flög med mig och mossan sövde mig. Länge tog det innan jag hörde skogen sjunga, innan jag hittade kunskap bakom klyftor och bark. LÄNGE tog det innan jag kunde höra träden tala... för att inte tala om hur lång tid det tog innan jag förstod innebörden av det jag hörde.

Min väg har inte alltid varit rak, lätt, rolig men från den dagen jag hittade det jag ville så har den varit min väg.
Jag är en surstöt, förhärdad i min cynism, butter av försakelse men klarsynt av mina mål. Jag vet vad jag vill, varför och hur. Allt har sin tid. Iver hör inte till min natur.

Jag har beklagat mig för en del (och fått visst medhåll) om att det börjar bli tunt om shamanism här. För mig (rent egoistisk) känns det trist. För varje tråd där reiki, änglahealing, kristallmassage etc dyker upp anser jag att forumet dör lite. Men kom ihåg att jag är en surstöt nu och löp inte amok av era känslor inför den saken.

Det finns en anledning till att jag kom hit... och anledningen finns kvar, men mer utspädd. Det finns en anledning till att jag skrivit "i stort sett passiv" i min profil. Allt har en orsak. Allt är, gott och ont, samtidigt.
Jag vet vad jag är och vad jag vill och jag kräver inte att alla ska ha samma mål som mig. Men, i ett forum för och om shamanism så kan jag (gammalmodigt) anse att det bör handla om just det...
Rent spontant trodde jag att de som hittat hit har ett intresse FÖR shamanism och skulle använda detta forum i det syftet och inte för att jämföra sig med andra inriktningar. Jag finner det irrelevant. Internet är stort.

Så, vi kan väl anse att det här kan vara bergsgorilletråden, i ny skepnad... eller så är det bara en klagosång från en surstöt. Helt klart är det nästan ordbajseri... men det var nödvändigt. :)

Kan bara säga: dina ord talar som för min känsla! Men du säger det mycket bättre än jag nånsin skulle kunna. Har funderat på om det ytliga intresset beror på att det är brist på andra forum. Tycker inte det är konstigt att det finns sökare. Men konstigt att det blir "pyttipanna" på ämnesforum. Sonen sa så klokt att man inte kan ha forum som vi har kurser eller träffar. Schamanismen är ju både mötet med allt och mötet med oss och vaandra. Det kanske inte går på internätet.
Jordman

Allt var sååååå sant! Detta var sannast! Så kände väl VildaHilde med. :respect:
Tack för detta inlägg.

Hej, jag är inte heller så väldigt aktiv på forumet just för att jag känner att jag inte vet vad jag skall säga riktigt. Vanligtvis är jag rätt pratsam av mig annars. Hur som helst, shamanism som begrepp som jag förstått det härstammar från ett sibiriskt folk med vissa traditioner. Begreppet har lånats av antropologer för att sammanfatta en viss typ av spiritism/magi som förekommer hos många naturfolk. Att tala om shamanism i andra sammanhang än hos det sibiriska folket är alltså en modern akademisk konstruktion, liksom alla moderna avarter som kommit till.

Vad menar du egentligen faller inom ramen för shamanism, det vore ju trevligt om vi kan få det definierat? Jag har inte så mycket till övers för pyttipanna, och jag tycker begreppet shamanism är rätt flummigt som sådant och kallar mig hellre trollkarl eller häxa. Jag är intresserad av shamanska tekniker, men vad är egentligen shamanska tekniker, skulle en sibirisk shaman begränsa sig till sina traditioner enbart eller vore det möjligt att bredda sina vyer emellanåt?

Så vitt jag vet använder sibiriska shamaner inte runor, men det anses tydligen vara shamansk praxis. Jag är personligen väldigt fascinerad av runorna, jag är fascinerad av många saker och jag anser att en trollkarl använder alla metoder han behöver för att nå sina mål, vad dessa än är, däremot är jag nog ingen shaman då.

Vindarnas son.

Först måste jag berömma dig för att du tar upp trådar som du själv har sett till att de spårar ur. Men i övrigt har jag svårt för ditt resonemang.

Kanske läser jag för mycket mellan raderna, men jag tycker det låter som att du är besviken för att det inte finns tillräckligt "riktiga" schamaner här, dvs personer som redan gått igenom den lärorika resan du och andra som du(schamaner) har gjort.
Jordman har rätt att det är fullt normalt att ett sånt här forum drar till sig sökare, och jag förstår dig, Vindarnas son, att du inte vill ha dem hit. eller rättare sagt, om de är sökare så ska de söka på "rätt sätt".
Jag tycker din inställning är trist, och elitistisk och jag är inte intresserad av att vara på ett forum som delar din åsikt. Att vara en surstöt är ingen ursäkt :angry:

Det är enkelt att skapa ett forum där bara inbjudna "riktiga" sökare eller "äkta" schmaner har tillträde, varför gör du inte det så slipper du oss andra?


/m

Jag håller med och samtidigt kanske inte.

Jag ser själv att diskussionerna fokuserar med på shamanism. För jag vet inte riktigt vad shamanism är. Än så länge. ;) Och det verkar inte någon annan veta heller, eftersom det finns så många åsikter om det. Vissa är traditionalister, vissa är det inte. Vissa vill följa en specifik kultur, andra inte.

Jag vet vad jag är intresserad av och inte intresserad av. Jag vet vad jag ser kritiskt på och inte. Men det är MIN åsikt, inget jag vill tvinga andra att hålla med om.

Jag är verkligen en nybörjare och jag ställer säkert tusen konstiga frågor som folk inte vill svara på. Men det bästa är väl då att inte svara på dom? Läs inte saker man inte vill läsa! Ge er inte in i diskussioner ni inte vill hålla på med. ;) Det är tråkigt om det blir en dålig stämning, men ska man ha diskussioner så blir det nog så efter ett tag.

Vad som irriterar mig mest, är att det verkar vara OK att ifrågasätta vissa saker men inte andra. Moraliska pekpinnar är alltid tråkigt att få. ;)

Ska man kunna diskutera så ska diskussionen vara fri, annars är det ingen idé att diskutera. Så ser jag på det. Jag kommer nog inte att diskutera så mycket om jag märker att det är så, att vissa får skriva kritiskt och andra inte.

Men jag måste inte diskutera heller. Jag kan nöja mig med att ha detta forum som en plattform till att lära känna andra. :)

Frågan är mest hur dom som skapat forumet ser på saken. :)

miradas: Bergsgorilletråden svär jag mig fri ifrån. Jag har inte påverkat den i fel riktning, den var redan fel då.
Symboltråden kan jag ta på mig men jag svarade (väldigt kort) på en sak som mandra frågade. Och det var också anledningen till att jag var så kort i tonen på din fråga. Det hörde inte dit.
Och elitistiskt, är det för att jag vill att tonvikten ska vara shamansk på ett shamanskt forum? isf ÄR jag det.

Lindskog: du är så klok! :respect:

Jag tror ofta att det där själva ordet schamanismen som är vad som ställer till det mest. Det kommer (det har sagts innan i detta forum) från Sibiriska samesläkters språk. Folket heter evenker och språket heter evenki eller even. Sen har antropologer använt ordet allmänt för att benämna sina historiska fynd och vetenskapliga eller akademiska forskningsresultat.
Men ett bättre ord vore egentligen jordkraft eller kosmoskraft eller allkraft eller nåt sånt. Schamanismen är ju bara ett enda språks benämning. Ungefär som alla säger engelska Walkman och vet vad det är.
Det viktiga är ju att det handlar om ett visst och speciellt sätt att komma i kontakt med animismen och med kosmos lagar för livet i stort. Tron på att allt har själ och att allt följer en praktiskt ordning. Så som med balanstänkandet. Det är praktiskt och ger resultat.
Och så är det nyttigt och veta att vi människor har använt oss av dom här teknikerna i alla tider. Transen, rytmen, givna platser och grejer och figurer i andevärlden som är lika för oss alla på jorden. Vi är ju bara budbärare.
Kraften är den som är verksam.

Men sen är det jätteviktigt att komma ihåg en sak. Det är stor skillnad på Schamanen eller utövaren av schamanismen och på själva schamanismen. Schamanismen är vad den är och jämt har varit. Men "schamanen" eller utövaren är ju färgad av sin tid och sina egna värderingar och traditioner. Men det har inte ett skit med kraften att göra. Men allt med människan.

Om både Vindarnas Son och jag kan ses som surkartar och som tråkiga så får ni skylla det på oss som människor. Men inte på schamanismen eller kraften.
Jordman

Jordman: Okej herr tråkige surkartemänniska, om du säger det så, men om kraften är grunden för schamanismen, om det är det som är själva schamanismen, finns det då några begränsningar för på vilket sätt man får använda kraften och fortfarande kalla sig schaman?

Mitt ställningstagande till allt som har med religiositet och magi att göra: grunden är densamma överallt för alla traditioner, allt annat är en estetisk fråga.

äh, jag kom hit av samma anledning för att den var "ett svenskt forum om shamanism", jag fortsatte att komma hit för jag tycker stället är fullt av ärliga, intressanta, sköna och öppna människor. Det är en spännande plats, med en dynamik som jag inte funnit någon annanstans. Jordman, jag tycker inte du är en surkart, du har nyanser och skjuter inga svartvita skott, snarare ärväl jag surkarten :$

peace,
/m

Pudels kärna, som jag erfarit den genom åren, är att folk är folk, och folk är olika.

Allt är samma skit fast annorlunda. Allt händer samtidigt, hela tiden. Sanningen är absolut men vi ser den genom olika fönster.

Vi beskriver Samma Sak med Olika Ord. Vi gör si och så, men vi uträttar ditten och datten allihop.

Allting har en röst om vi bara lyssnar.

Läs BAKOM orden på forumet. Se INUTI människan. Vidga Era Vyer.

Haka inte upp er på orden. Språket är ett virus lärde oss Burroughs. Låt det inte infektera era liv.

Ut och UTÖVA. Öva ute. Gör gör gör... Här snackar vi. Samtalar, disskuterar och debatterar (till vilken nytta? fråga er det) men shamanisera gör vi INTE. Det går inte att göra på internet.

Ut och GÖR ngt.

Om vi lagt den energi vi spenderat på att skriva och försöka definiera Vad Är Ett Kraftdjur, på att RESA och shamanisera, så skulle vi banne mig lärt oss vad ett kraftdjur var.

Prioritera kraften. Blir inte kraft.lös.

Stay kraft-full vänner. Shamanisera mera är valspråket. LÅt det ljuda från trummans kant och från nariga, svettiga läppar.

Tack :respect: för att ni livnär ett levande forum som fokuserar på en levande tradition.


Mvh,
Thomas

Jag kom också hit för att lära och att låta mig inspireras. Men det viktigaste jag lärt mig är kunskap som jag funnit ute i det gröna under regn och sol.

Inget förblir det samma, allt förändras och gammalt blir till grodd för det som är nytt. Harmonin i denna vetskap är det som varar.

När det gäller mig själv har jag också varit ganska inaktiv på senare tid. Jag har spenderat allt mer tid görandes än vad jag tidigare varit pratandes. Det har gjort mig mycket gott och det har känts bra. Tidigare upplevde jag mer av en tid i väntan och att söka. I dag vill jag uppleva och ta itu och göra. Inte för att det är mer rätt, utan för att det är rätt för mig - idag

Jag söker inga definitiva svar och jag utger mig inte för att känna till dem. Ändå har jag gott huvud och kan skilja dumhet från klokskap. - Och jag anser att att envar av ni som sagt något hitintills i denna tråd sagt kloka och tänkvärda saker och fortsätter gärna att läsa era funderingar.

Gräv er inte ner för mycket i orden bara när ni har så mycket vackert utanför fönstret. :respect:

Det var det jag menade men jag har ju inte så fina ord. Skillnaden är utövaren. Människan värderar. Om den sen kallar sig shaman eller nåjd är skitdetsamma.
Skillnaden är tekniken. Om den sen kallar sig sibirisk eller amazonsk är skitdetsamma.
Med ett litet undantag för mig personligen. Det är ingen magi med schamnismen för mig. Det är natur. Naturen som avgörs av att vi är på moder jord i vår kosmos med dom villkor som finns här. Om man ser det som begränsning beror på oss människor.
Kanske kan jag säga att skillnaden för mig är att kraften kommer av kraften.
Av granen eller djuret eller anden till exempel. Men inte av en religiös eller magisk ledare eller teologisk enskild högre persona. Som skillnaden mellan fakta och sanning. Vet inte om det blev tydligare.
Jordman

(Jag är säkert oklar ibland för jag skriver som jag tänker. Men det är bara och fråga.)

Jo, det är supertydligt. Som skillnaden mellan att titta och att se, att lyssna och att höra. :)

Jag håller med dig om detta, vindarnas son. Emellerid anser jag "shamanism" vara ett ganska svårdefinierat begrepp, jag har inte riktigt fått någon klarhet i vad som menas med det på detta forum. Det verkar också råda ganska delade meningar om vad det är, kanske för att begreppet har en så diffus historia. Min shamanism handlar mer om min kontakt med naturen och utforskandet av världen. Jag har ännu inte riktigt greppat de system som de flesta här verkar vara anhängare av - detta med kraftdjur, trummor och världar - och därför håller även jag en lite lägre profil i shamanismdiskussionerna.

Det är nog där problemet ligger lite, tror jag, att folk inte riktigt vet vad det är meningen att diskussionerna på detta forum bör handla om. :blink: En jämförelse med andra inriktningar ser jag som en ganska naturlig följd av denna osäkerhet.

Det är ju väldigt svårt, för vad är egentligen shamanism? Var ska gränserna dras?

Edit: Jag skrev mitt svar som en respons på huvudinlägget, ser nu att det jag tagit upp redan diskuterats en del. Inte alltför förvånande, egentligen.

Lindskog, du skrev: "Vad som irriterar mig mest, är att det verkar vara OK att ifrågasätta vissa saker men inte andra. Moraliska pekpinnar är alltid tråkigt att få."

Vad menar du är ok att ifrågasätta och vad inte?

Jag tycker också att det är det viktigaste för en öppen diskussion - att det ska kunna vara ok att ifrågasätta allt, sakligt, utan att det blir personligt. Man är inte sina idéer!

Och så undrar jag fortfarande varför VildeHilde har lämnat oss. Kanske vill hon inte avslöja det, men det skulle kännas sjysst att få veta. Känns konstigt att någon bara lämnar sådär helt utan förklaring... som om något måste redas upp. Men detta kanske inte har med tråden att göra egentligen.

Men magi är ju ännu ett sådant begrepp som är lite diffust, för vad är magi då? Magi är väl sådant som är utanför det fysiskt påtagliga, att dra i universums trådar? Magi är en del av naturen? Att kommunicera med naturen upplever jag som magiskt, egentligen tycker jag ibland att allt är magiskt faktiskt. Jag förstår vad du menar, men jag gör inte sådan åtskillnad, fakta kan vara sanning för någon, och sanning kan för någon annan vara fakta. Om man vill underkasta sig lärlingsskap under en ledare eller lärare är ett personligt val, det finns nog även schamaner som hävdar auktoritet och jag skulle nog anse att det handlar mer om människans natur än om vilken trosinriktning man undersöker? Sedan tycks många bibliofila trosinriktning ar vara värre än andra, kanske just på grund av dess dogmatiska natur, fakta framför sanning s.a.s. men det är ändå en mer kosmetisk fråga eftersom man kan finna sanning där också.

Missförstå mig rätt, jag håller med dig, jag föredrar naturen alla gånger, men kontraster behövs också.

Amanita

Jag måste säga att jag har svårt för magi, då jag ser det som att forcera sig på något. "dra i universums trådar" som du säger, men jag ser det nog mer som att tvinga sig på. Shamanismen upplever jag som ett medlande med krafter, kommunikation. Det är möjligt att shamanen ibland måste "ta i" ibland, men är det inte ett balansspel att veta hur man ska uppnå ett harmoniserat tillstånd? Inte att uppnå fördelar, att vara girig och ta sig för? Är inte det som magi är, att låta sin vilja diktera makten?

/m

För mig är shamanism varken en religion, en tro, eller har det minsta med magi att göra. Det är definitionssaker, men trots allt måste man först vara eniga om vad man menar med orden, definiera dem, innan det ens är någon vits över huvud taget att diskutera. Annars blir det ju bara missförstånd och en massa egon som blir trampade på tårna.

Shamanism är ingen religion eller tro för mig, det är en enkel erfarenhet. Det är så jag har upptäckt att det funkar när jag gör på vissa speciella sätt. För mig är shamanism intention, fokus, vaksam tillit, respekt och ett mycket nära samarbete med andevärlden, naturen och människor. Jag använder mig av shamanism i min vardag för att hämta kraft, information och/eller helande. Det finns inte en endaste gnutta av magi i det för mig.

För mig betyder magi övertro och manipulation. Men om man med magi menar allt som händer utanför gängse vetenskapliga defentioner, ja då blir det jag sysslar med magi. Och det viktigaste är nog att jag låter bli att ta sådant personligt, jag värnar om att egot inte ska lägga sig i och göra mitt utövande av shamanism till "sitt", bli något jag identifierar mig med eller något jag är "duktig" på.

Varje gång ett helande blir framgångsrikt, när en människa blir hjälpt att leva just sitt eget liv i kraft och harmoni, då känner jag en oändlig tacksamhet för att jag fick vara med och delta i den processen. Jag klappar mig inte på axeln och säger "duktig" till mig själv. Jag tackar andevärlden och allt det jag ännu inte vet om som har bistått i helandet, och jag släpper fri.

Det jag sett på senare tid smyga sig in på forumet är en slags kamp om att "äga" tekniker eller definitioner, att somliga är duktigare och bättre än andra, att andra vet mer än somliga, revirtänkande och allsköns annat ego-trams.

Kanske är detta traditionellt inte heller ovanligt i shamani-kretsar, för det finns absolut inget automatiskt samband mellan god shamansk förmåga och förmåga att hantera ens egna ego. Snarare måste man vara extra vaksam, eftersom kraft kan korrumpera och det finns dessutom element i andevärlden som gärna vill påverka den fysiska delen av verkligheten. En aningslös och egostark människa med tillgång till tekniker för att blanda sig in i andevärldens göranden kan bli mycket destruktiv, både för sig själv och andra.

En del av detta är också att det man inte accepterar kan man heller inte hantera. Att mycket motsträvigt hålla hårt i sin egen definition av hur andevärlden fungerar kan vara farlig, då man kan missa vissa delar eller sidor och då kan just dessa delar eller sidor börja regera och härja just bara för att man vägrar se dem. Man är inte skyddad av okunskap eller ignorans.

Ödmjukhet, vaksamhet och nyfikenhet är egenskaper som man kan behöva öva på.

Och så håller jag helt och hållet med om att shamanism bedriver man inte på ett forum på internet. Det går heller inte att undervisa i shamanism över internet.

Jag har förstått att många blir besvikna eftersom de ibland inte får svar på sina frågor. Ofta beror det på att antingen handlar det inte om shamanism eller så är det något område som shamanism inte arbetar med, eller på att det är rena undervisningsfrågor som behöver en helt annan handledning än några ord på en dator.

Den besvikelsen får man acceptera och söka upp en grupp eller lärare eller gå ut i skogen för att komma vidare. Det beror inte på att vi som inte svarar är "elitistiska" eller något sådant. Vi sysslar helt enkelt med shamanism!

Amanita: jag skiljer på ordet magi och ordet magiskt. Så som nåt kan kännas förjävligt men det är inte av djävulen för det. Klart att schamanism kan kännas magisk precis som en blommas skönhet eller en soluppgång. Men det har sina naturliga förklaringar även om jag inte är florist eller meterolog. För mig är det som görs i andevärlden inte mer magiskt än det som görs i en fabrik. Jag fattar inte alltid exakt hur slutprodukten har producerats men jag konsumerar gärna och vet att det finns naturliga (naturens) förklaringar. Och det är inte hemligt som att en endaste utvald vet hur det görs.
Jordman

Tack för din klarsynthet, Uthien, det behövdes.

De börjar också gå upp ett ljus för mig, och tänkte att det kanske passade sig i denna tråd.
Kanske är shamanismens psykologi lite malplacerad här på forumet? Jag har själv märkt när jag studerat religion, att troende(kristna) får stora personliga kriser när de ställs inför religionsfilosofi, teologi och psykologi. Har man få eller inga personliga erfarenheter, eller inte riktigt ännu lärt sig att lita på sina egna upplevelser, så har jag förstått att det kan vara ödestigert att nå insikter om människan inre verklighet enligt filosofi, pyskologi och psykoanalys.

Eftersom jag själv bara sett de olika vetenskaperna som en vetenskaplig(eh) förklaringsmodell, och inte som något som förminskar eller gör mina erfarenheter falska. Jag har sett det som en intressant infallsvinkel att förstå mig själv och andra människor, och som verktyg att vända på resonemangen. För att slänga ut en siffra, så har ca: var tredje människa haft mystika upplevelser. Det är stort! Och nutida forsking börjar få upp ögonen för att upplevelser av den andliga världen är förenad med hälsa!, och inte kvasi-vetenskap utan en numera etablerad åsikt att man helt enkelt mår bättre av denna typ av erfarenhet(t.ex. psykoanalytikern winnicot från 50-talet börjar öppna ögon idag bland religionspsykologer).
hmm.. nu spårade jag ur lite. Men, det jag vill säga är att jag förstår att teorierna om de inre mentala procceserna kanske ska läggas utanför denna sfär, då de för oerfarna verkar skapa onödiga personliga kriser?

/m

Intressant, miradas, men jag är inte säker på att jag förstår vad du menar. Menar du att det är viktigt att man får ha sina upplevelser ifred, utan att man själv och andra försöker hitta anledningar till dem, eller tolka dem, eller förklara dem ur neuropsykiatrisk, religiös eller andra teoretiska synvinklar? :blink:

Jag tolkade din text så, och jag kan hålla med om att tolkningsgrubblerier på den här nivån sällan leder till någonting alls. Det kan i värsta fall bli att hacka sönder något vackert till beståndsdelar som var och en enskilt inte betyder något alls.

Jag tycker det här forumet är viktigt som mötesplats, och jag har mött människor här som jag inte skulle ha träffat annars, och några har blivit riktigt nära vänner som jag träffar ganska ofta. Ibland är det så skönt att bara få vara med vänner som bara lyssnar och just inte plockar sönder i småbitar och tolkar allt och måste förstå allt.

Ur den synvinkeln kan shamanismen få vara lite magisk i den bemärkelsen att det inte är någon vits med att förstå precis allt. ;)

Faktum är att shamanskt utövande förr eller senare leder till någon slags kriser eftersom det inlärda och uppfostrade sättet att tolka världen inte längre fungerar hela vägen. Det kan vara en lättnad för många, som redan insett det, men känt sig helt vilsna i tillvaron. Då kan själva det shamanska praktiserandet ge den stabilitet och trygghet som behövs. Andra ska hålla tassarna ifrån shamanismen eftersom det skapar en så stor otrygghet och ångest att verkligenten inte "stämmer" med vedertagna teorier, att de mår mycket bättre utan shamanism. Och inget är fel i det, de har annat att pyssla med här på vår jord som kan vara lika meningsfullt.

uthien: Nu vet jag inte om du syftar till att alla här har ett ego och att det är någon slags viljornas kamp du pratar om, eller att någon specifik du inte vill nämna har det? Jag är mycket glad över att jag har ett hälsosamt ego, ett liv utan ego enligt min definition av begreppet vore rätt värdelöst. Däremot försöker jag nära ett hälsosamt ego framför att göda ett ohälsosamt genom att trycka bort det i skymundan. Ego är precis som sexualitet, om man förvandlar det till en synd så kommer det ta sig onaturliga former. Somliga som predikar om ödmjukhet och egolöshetsdyrkan tenderar till att ha en viss "jag är mer ödmjuk än du" mentalitet, vilket är rätt paradoxalt egentligen.

Det finns de som vandrar den högra handens väg, som syftar till att upplösa egot för att bli ett med universum, och det finns de som vandrar den vänstra handens väg som syftar till att bli fullkomlig genom sig själv och i sig själv. Somliga som vandrar den högra handens väg tenderar att demonisera de som vandrar den vänstra, och nästan dogmatiskt predika om att alla måste vandra samma väg som de, vilket återigen är rätt paradoxalt, jag anser att ödmjukhet är att låta var och en vandra sin egen väg i fred och frihet.

Jag ser personligen inget fel i att reda ut begrepp och avmystifiera dem. Om vi skall tala om shamanism och somliga säger att "nä det får man inte tala om för det vore att riskera att komma fram till något vi inte vill höra" då blir det rätt och slätt väldigt tyst här i forumet från min sida. Kanske mina funderingar inte upplevs som "korrekta", men min uppfattning om ödmjukhet är att man låter alla tala och lyssnar till var och en. Ödmjukhet går inte så bra ihop med att bara lyssna till de som säger det man vill höra, och sedan tala om för övriga att de är egoister.

Däremot anser jag att ett hälsosamt ego skall tåla att bli trampat på tårna, så ifrågasätt gärna mina resonemang, det håller jag för.

Okej, du kanske har en specifik föreställning om vad religion är för något, jag skulle säga att det är en slags naturdyrkan, det är en tro på sina erfarenheter och på naturen. Vi kan gå efter wikipedias definition av religion om du vill det. Jag har inte mycket till övers för det akademiska tjaffset heller, men nu är det inte frågan om det utan jag vill höra vad folk har att säga om mina frågor och det är inte jag som startat tråden men jag försöker hålla mig inom trådens ämne, dvs. Pudelns kärna, vad är schamanism?

Jag håller inte med dig om din definition av magi, du talar om en aspekt av utövande av magi, inte magi som sådant. Jag håller med Jordman om att det är skillnad mellan magi och magisk, därför att magi har en intention, en vilja bakom sig. Huruvida viljan eller intentionen är manipulativ eller ej är liksom med alla handlingar man gör. Om intentionen är att finna visdom genom ett orakel, exempelvis tarotkort eller trumresor, så anser jag att den inte är särskilt manipulativ. Övertro är att tro på något mer än vad som är realistiskt, det är en personlig läggning snarare än vad magi innebär.

Ödmjukhet, vaksamhet och nyfikenhet förknippar jag med att ställa frågor framför att påtala hur det ligger till, att påtala att folk är egoister och framförallt att tala om för andra att de skall vara ödmjuka. Jag föredrar att ställa frågor, men i det här inlägget väljer jag att klargöra hur jag tänker, utan att påtala hur någon annan skall tänka.

Vad folk väljer att samla på är även deras ensak, huruvida det är frimärken eller schamanska tekniker är oväsentligt. Ingen vet egentligen mer än någon annan, man kan tro sig veta någonting men i relation till det oändliga så är det som att stå med en pusselbit till ett oändligt stort pussel och anse sig veta pusslets motiv. Även om man så besitter en miljon pusselbitar och anser sig lyckligt lottad för det, inför det oändliga står vi alla handfallna ändå.

Även det destruktiva har sin plats i tillvaron, personer som använder missriktad makt enligt andra kanske använder makten korrekt inför universum, vilka är andra att avgöra det? En person står bara till svars inför sig själv och inför universum. Sedan kan människorna och samhället ha sina åsikter, men dessa besitter som sagt bara sin pusselbit och har ingen aning om vad som är rätt och fel egentligen, bara enligt dem själva, eller rättare sagt; enligt deras egon :lol:

Jag tycker jag förtjänar att känna mig duktig om jag gjort något bra. Att kunna känna sig stolt över att man gjort något bra är varje människas rättighet. Att späka sig till mindervärdeskomplex inför universum och andra för att sedan tillåta sitt ego att känna sig ödmjukt anser inte jag är hälsosamt. Man kan mycket väl vara ödmjuk ändå. Det enda man egentligen behöver vara ödmjuk inför är sig själv och universum.

Jordman: Intressant det du säger, för ursprungligen var Djävulen magikernas gud i det gamla Babylon, dvs. den bild som hebreerna kom att forma Satan efter. Ahriman var ondskan personifierad av zoroastrianerna, men enligt tidiga källor var Ahriman före Zoroaster en gud i en polyteistisk panteon som dyrkades av magiker. Djävulen och magi är alltså starkt sammankopplat. Även häxornas och shamanernas trollkonster ansågs ju av kyrkan att vara djävulsdyrkan.

Det var därför jag tog det som exempel :D
(Men Zoroaster skall då inte förblandas med magiker kanske. Ville bara säga det.)

Det blir jättesvårt om varje enskilda ord måste förklaras till ursprung och uppkomst. Då blir det nästan omöjligt att prata om en SAK utan då pratar man bara om HUR man pratar. Det är härligt och få läsa att många är så kunniga och dukiga och verkligen vet om sin menings bakgrund. För det är viktigt. Jag tycker oxå att det är viktigt att vi kan fatta varandra även när vi nu inte tittar på varandra och ser våra ögon och själar. Men vi kommer inte förbi att vi ibland får vara överens om att vara oöverens. Det är inget farligt. Kanske menar den som inte håller med min sak ändå inte att angripa mig som människa ? Kanske kan man le litet med varann ibland. Vad jag menar är att djupet i diskussionen är begränsat på skrivforum. Men det kanske kan gå hett till på en träff ? Vore säkert roligt.
Jordman

Amanita & Uthien
oj, här går vi från klarhet till klarhet!
:respect: :respect:

/m

Amanita: Nä, du missförstod mig nog, för mitt inlägg var inte menat som kritik mot dig. Jag får nästan en uppfattning att du tog det så, och det var inte meningen.
Jag ser nog inte att den här diskussionen kommer vidare just nu och här, det blir alldeles för mycket ord. Bara det att definiera ordet ego, till exempel... Jag ser inte på egot som du gör, och då blir det mycket svårt att diskutera om vi inte möts personligen över en kopp kaffe t.ex.

Ego.

Mitt Ego har vart så "ödmjukt" en gång att det nära nog kostade mig livet. Ens ego kan bli så undernärt att man till sist inte känner sig värd någonting, att man bara är eller blir en inventarie i ett samhälle eller i en annan människas (med stort ego) liv. Men det är en lång historia som vi inte ska gå in på här, det kan bli långt o otrevligt. :/

Jag håller med Amanita i att det finns hälsosamma sätt att förhålla sig till sitt ego och vad man gör.

Har jag målat en tavla som jag är nöjd med så ger jag mig en klapp på axeln för att nästa gång kunna prestera ännu bättre, för att bli ännu skickligare på att måla rotsystem eller trädkronor. Och om någon annan berömmer mig för mina tavlor och teckningar så växer både jag och mitt ego några knapphål, om inte jag och min omgivning hade gjort det hade ajg fortfarande ritat streckgubbar...
Och jag vill gärna tro att det är litet samma sak inom shamanin eller allt magiskt arbete, när man får respons och bekräftelse må vara än i vilken form som helst, så växer man både som person och som andlig varelse.

Om en shaman inte har ett Ego, eller en tillräckligt god självkännedom skulle han troligtvis inte ha den "makt och respekts"-positionen som han fick i de gamla (och de som fortfarnde finns) samhällena. För om man har en shaman som tar sitt ego på för stort allvar (dvs har en ohälsosam relation till sitt ego), kommer folk antingen frukta eller avsky förr eller senare, han tappar sin position, sin rang i flocken. Precis som en valp som blir övermodig och "dumdristig" så tröttnar resten av flocken på denna och antingen stöter bort eller sätter på plats.

Men en shaman i ett samhälle som har en bra relation till sitt ego kan förbli ödmjuk när andra i flocken blir valpiga, dumdristiga och oregerliga. Han sätter dem på plats, vägleder och i värsta fall stöter bort. En shaman som är ödmjuk i förhållande till sitt ego kan också inse när han möter sin överman, oavsett om det gäller en sjukdom eller ett väsen av "ondskefulla" mått så kan han om han har ett ödmjukt ego kalla på förstärkning och löser situationen på så vis.

Skulle någon komma till mig med en sjukdom som ska helas och jag finner denna sjukdom mig övermäktig, då skulle jag höra av mig till mina vänner som okcså är shamaner eller magiker för att samarbeta.
De som har ett ego som vida överstiger deras fysiska form (dvs ohälsosamt ego-förhållande) tar sällan emot hjälp och ännu mer sällan ber de om hjälp i en situation.

Men för att göra det långa utlägget kort; så på det hela taget känner ajg mig rätt "idiotförklarad" av ovan diskussion och att jag och mitt ego ligger långt om länge i lä eftersom diskussionen tycks ligga långt över mina egna begrepp... Men ärligt talat så är jag hellre en lycklig idiot än att jag begriper mig på allt här i världen. ;)

Jag tycker du har helt rätt här Caija!
Ego har blivit något fult, ett skällsord. Egentligen betyder det väl inte det? :)

En del människor har faktiskt ett för litet ego - om vi nu talar om ego för "normal-människor" (ej upplysta gurus mm).
Att ha ett normal-starkt ego - vilket är en balans av vad jag tycker/tror om mig själv och vad jag tycker/tror om andra - är hälsosamt och ett tecken på en psykisk frisk människa.
Människor med för litet ego - och de är massor - kommer lätt i kläm numer - ytterligare sten läggs på bördan.

Innan man kan bli egolös, i andlig bemärkelse - måste man först ha ett ego i balans!

Mandra

Vill kommentera två saker som talade till mig, som faktiskt båda kommer från
uthien, vilket är en slump. Eller inte. ;)


Jag har sen jag blev medlem här, verkligen fått lära mig dessa två saker:

Att man inte alltid vinner något på att analysera det som händer

OCH

Att jag inte alltid kan få svar på mina frågor.


Jag är rätt nöjd med att förstå dessa två saker. w00t *fniss*

Jordman: Vi planerar ju en träff senare i sommar, det vore kul om du kom förbi då så kan vi leka lite :D

uthien: Haha, nejdå, jag tog det inte som kritik alls, ditt inlägg var genomtänkt och välformulerat, jag bara spann vidare på diskussionen. Din inbjudan till att träffas över en kopp kaffe tycker jag vore trevligt, jag tror vi har mycket att prata om för jag är också mycket intresserad av växter och skulle vilja studera fytomedicin. Jag bor i stockholmstrakten och skulle kunna svänga förbi uppsala någon dag :)

Jag har flyttat till Falun!
Men jag rör mig i trakterna runt Stockholm-Uppsala lite då och då, få se till att det blir av nå't!
Och jag har precis varit på en intensivvecka på fyto-utbildningen jag går, tillsammans med näringsterapeuterna. Jag är fortfarande uppfylld och alldeles lycklig, det är så vansinnigt intressant!

Oj och wow....

När jag skrev det jag gjorde hade jag bara en sak i åtanke och det var att framföra min åsikt om vad som här skrivs och varför. Jag vet att jag ibland kan vara för selektiv och kanske är det en av mina svagheter. Det låter jag vara osagt.
Det hände så mycket så snabbt i tråden att jag inte kan svara på allt. Dessutom finns ingen anledning till det. Många kloka saker blev sagda av många olika personer (ingen nämnd för då kanske era egon seglar iväg i oönskad riktning... B) )

Jag ser det som så att pudelns KÄRNA är planterad, i god jord och att det växer så det knakar. Det ska bli spännande att se vad det blir utav den.

//Vind

Jo jag kom och tänka på den här tråden idag för vi pratade här om magi. Och så tänkte jag idag på det. För det är så magiskt. Så mycket är magiskt. När jag åkte till min gamla mor på sjukhemmet idag så hade gardinerna bytts och hon var mätt och ren och glad. Det är ju magiskt, eftersom hon numera är senil och skröpplig så hon kan varken byta gardiner eller laga mat. Och så kom jag hem igen och soptunnan var tom. När jag körde hemifrån imorse så var den så proppfull att ica-kassen överst nästan ramlade ut. Men nu var locket stängt och tunnan var helt tom igen. Det är ju magiskt. Så kom jag in i köket och en helt underbar doft slog emot mig. På köksbordet stog en tallrik med pannkakor och bredvid stog en burk med sylt. Där fanns en lapp som sa "du kan ju värma lunchen i micron", det är ju rent magiskt. Jag hann inte värma pannkakorna i nån micro, för jag åt upp dom innan. Rent magiskt. Och så kände jag mig ju litet ensam. Barna har flyttat hemifrån, hustrun var hos vänner och barnbarnet var med henne. Då kom en av unghundarna med en socka i munnen. "Lek nu, för fan" sa hunden. Det var ju oxå magi. För då kände jag mig inte så ensam längre. Sockan gick åt helvetet, men hunden och jag var ju kompisar. Rent magiskt. I brevlådan låg ett så fint brev av en vän som bor utomlands. Det är ju magi om något. Det gav mig så mycket.
Och så har jag tjatat om gråbo. Det behöver jag till en grej. Hundarna och jag gick ut i skogen och på vägen hittade vi hur mycket gråbo som helst. Det är ju rena magin! Eller är det Pudelns kärna ?
Jordman

Men du Jordman, för oss som inte lever i en sådan magisk värld som du uppenbarligen lever i, gör det då något om vi använder lite magi för att komma till samma magiska värld vi också? Jag känner att jag saknar mycket i mitt liv, och visst skulle jag kunna inbilla mig att jag kan leva utan det, och det kan jag ju förstås, jag kan vara nöjd med nuet som det är.. men skall jag vara riktigt ärlig med mig själv så är det ändå mycket jag saknar och det har jag inte lyckats förverkliga på konventionellt vis. Att använda magi är att tala om för krafterna att "det här vill jag verkligen skall ske", så pass markant att makterna väljer uppfylla önskan. Makternas funktion är att uppfylla människors önskningar, så vad är det för fel på att önska lite extra? Någon gång har du väl önskat dig dit du befinner dig nu?

Min värld är just nu magisk på det sättet att jag har ett vilt djur i min lägenhet, ett litet monster som är väldigt sött att titta på. Jag tog hem en vildkatt förra veckan från ett djurhem, hade ingen aning om att hon var så vild, på katthemmet sa de att hon ville bli klappad och tyckte om att spinna. Kanske är jag så läskig att hon ändrade sin inställning till detta med människor, eller så blandade de ihop henne med en annan katt, vem vet? Jag är helt kär i henne i alla fall, hon lunkar omkring och nosar och mjauar och blänger ilsket på mig. Ibland när hon välter ner en kruka eller om jag bara rör mig lite hastigt kastar hon sig väldigt undergivet på marken och darrar och viker ner öronen och tittar så väldigt skrämt på mig och jag skulle inget hellre vilja än att krama om henne, men hon är vettskrämd för mig och skulle inte låta mig komma fram. Imorgon skall jag volontärjobba på kathemmet för att försöka lära mig lite mer om hur man tämjer en katt, eller åtminstonde blir vän med henne. Kanske kan jag luska fram lite mer om hennes familj och bakgrund så jag kan sätta mig in i vad hon upplevt och gått igenom, kanske även förstå hur livet bland de andra vildkatterna på hemmet påverkat hennes syn på människor, för hon blev tydligen förvildad på katthemmet efter att hon varit på jourhem innan.

Amanita, du får inte se mig som din eller andras norm. Jag talade om min magi i mitt liv. Det var ju inte menat och missunna nån annan nåt och jag önskar dig att du får allt du önskar och längtar efter.
Självklart är det annorlunda för alla. Det är la rent magiskt bara det ? För mig ligger det magiska kanske mera i "görat" än i "önskat". Om jag hade skrivit ihop en besvärjelseritual, samlat på föremål till en ritual och väntat på att månen snurrat rätt, offrat duvblod eller nåt sånt, istället för och betala kommunens räkningar till äldrevård och sophämtning, så hade gammelmor kanske inte varit så magiskt nöjd och soptunnan blivit rätt äcklig. För mig personligen ligger magin i "fungerandet" och i samarbetandet både här och i andevärlden. Jag kan sluta kontrollera allt och önska så mycket och vara frustrerad och tro att allt går åt fanders, och istället slappna av, lita och känna tilltro. Rent praktiskt.

Jag har ju inte det nöjda liv jag lever nu för jag bara har "önskat" mig hit. Jag har det för jag har "viljat" och jobbat mig hit. Med egen aktion. Både här och i andevärlden. Och när jag jag säger att jag är nöjd med mitt liv och med mig så innebär det samtidigt att många andra absolut inte skulle vilja vara jag eller leva mitt liv. Dom har egna, helt andra mål. Sin egen vilja och magi. Som att viljans kraft och makt leder till styrka som leder till "görat", men kanske inte till ett mirakel som bara kommer från ovan. Därmed inte sagt att det inte finns under och mirakel.

Spännande med katten. Önskar er allt väl och att hon snart berättar för dig vem hon är och vart hon kommer ifrån. Blir alltid glad när djur får hitta bra hem.
Jordman

Vilka ritualer och cermonier man använder för att förverkliga sin vilja är ju mestadels en smaksak, huruvida man visualiserar att det man önskar blir till, eller flätar in en massa komplicerade symboliska attribut inklusive månfaser och duvblod är oväsentligt. Men att mena att magi är dumt bara för att man kan tänkas använda duvblod i sina ritualer är lika dumt som att påstå att det är dumt att skaffa barn eftersom de kan bli utsatta för incest. Att påstå att magi är dumt för att det är manipulativt är som att påstå att det är dumt att skaffa barn eftersom föräldrar toppstyr och är manipulativa. Det är bara långsökt och dumt helt enkelt.

Allting har att göra med vilken intention som ligger bakom, och därutöver finns det inget rätt eller fel såsom jag ser det.

Att använda magi istället för att göra de mest praktiska göromålen för att förverkliga sin tillvaro som man vill ha den är ju dumt det med, men det har väl ingen påstått att man skulle göra heller? Att tömma soptunnan och betala räkningar är det väl ingen vettig människa som kan tänkas ersätta med magiska besvärjelser. Magi syftar snarare till att nyansera upplevelsen av tillvaron, och att rikta energier till att påverka det naturliga flödet av saker och ting.

Efter att ha upplevt tillvaron såsom den är så är min tillit och tilltro på att allting är till det bästa relativt försvagad. Du kanske befinner dig i en trygg och alltigenom vacker värld, men som jag ser det är världen på väg att gå åt helvete, alla ekologiska system rasar samman, världens natur är på väg att dö ut, människor förgiftas av politik, media och maten de äter. Detta är på grund av människornas behov av kontroll över tillvaron till viss del, men jag skulle nog anse att det är som i talesättet "det är inte de ondas ondska du skall frukta utan de godas tystnad", problemet är inte att Hitler levde och ställde till med bekymmer för många människor, problemet är att alla andra lät honom göra det, iaf tills somliga länder med stake sade ifrån. Samma sak gäller även för de tyranner som styr samhället idag, både politiskt, men framförallt inom företagsvärlden. Att släppa kontrollen är att låta någon annan ta kontrollen, någon som vill kontrollera men som inte borde. Därför anser jag att denna låtgå mentalitet som finns hos trollkarlar och shamaner är fördärvlig. Det finns ett ansvar att använda magi, det finns ett ansvar att kriga bort tyrannerna från makten, och att vika från detta ansvar är att låta världen gå under.

Ja ojoj, det är så dumt så :D
Inte bara det. För duvan är det rent dödligt.
Därför sa jag det inte heller. Jag gav ett exempel på att det FÖR MIG kan kännas långsökt och hellre vilja "trolla" och lägga energi på det, istället för och se magin i livets göra och agera. I jordelivet. Som att gå över ån efter vann. Men det är ju inget som säger att nån ann inte hellre vill gå långt, långt över ån ända bort till havet. Vann är ju vann. Jag menar att själva magin är närmre och mer "omagisk" eller "trollsk" än vad vi kanske tror, men inte mindre magisk för det. På så sätt bli utövandet absolut inte oväsentligt. FÖR MIG.

Jorden har olika problem och svårigheter och obalanser. Det är naturligtvis inget och leka med eller och förtiga. Men det kanske snarare förtydligas - mot förtigas- genom vad vi gör och vad vi ger ut och hur vi lever. Du hänvisar till en personlig vetskap om schamaner och "trollkarlar" som inte bryr sig eller som har låt gå mentalitet. Det kan jag inget tycka om, för jag vet om ingen. Jag lägger väl egentligen inte så mycket energi på sånt. Jag vill hellre lägga energi på och veta vad jag sår, hur jag bemöter min nästa och hur min energi kan bidra med gott, eller med vad jag ser som gott, som balans. Som konsument och som far och som röstare och som make och som jordbrukare och som djurägare och som schamanism utövare.

FÖR MIG är arbetet i andevärlden inte magi. Andekraft är inte magi. Det är lika naturligt och självklart som och betala räkningar eller rösta. Det är ingen statusskillnad för mig. Bådas resultat kan för mig kännas magiskt. Båda involverar min kraft och makt och mitt agerande. Ibland går jag till affären och ibland till undervärlden, till exempel. Därför har syfte (intention) mycket med det hela och göra. Nämligen genom rimlighet. Att betala räkningen till kommunen är rimligt om jag vill ha soptömning. Rimligare än och vänta på måncykeln eller ta livet av en duva. Att vara medveten om vad mina sopor består av och ta ett medvetet ansvar för hur jag bidrar till jordeförstörelsen eller inte, är rimligare än och skriva besvärjelser.
Men och ta vara på min kraft och gärna tillsammans med andras kraft arbeta i andevärlden för att moder jord ska må bra och människors medvetenhet och ansvar får öka, är rimligt likaså. Men det är inte magi. Det är göra.

Som sagt, Amanita, det är olika för oss. Men vi kanske ska vara litet försiktiga med och döma varandra som "låta gå´are" och istället försöka se att varje själ faktiskt vill bidra till gott om den får chansen, på sitt sätt, och det är ok. Det är min personliga övertygelse. Hitler störtades till slut för att de flesta vägrade och vara tysta. Jorden berikades med Israel som stat. Äntligen. Ett fok fick sitt hem och får slippa och finnas på nåder. Jag håller med om att jag önskar att kostnaden varit mindre. Och jag hoppas att vi kan ge kurder det samma. Och jag hoppas och verkar för att Tibet befrias. Med mera. Men kanske var det den lärdomen som gjorde att Serbien inte fick fortsätta folkmörda blint ?
Chans, syfte och rimlighet.
Jordman

Tja, hur människor plågar och mördar varandra angår mig egentligen inte, jag är inte rasist, jag avskyr alla människor lika mycket. Israelernas politik skiljer sig ju inte så värst mycket från Hitlers när det kommer till kritan, däremot har jag träffat mycket trevliga individer från både Tyskland och Israel, men det är skillnad på individer och folk. Folk är idioter, men det kan finnas trevliga individer.

Man kan åderlåta en duva utan att döda den. Men jag skulle faktiskt föredra människooffer framför att döda en duva. Jag skulle inte ha något emot att bli kannibal heller framför att äta djur, men nu äter jag djur därför att jag ser ingen skillnad mellan djur och växter och något måste jag ju äta. Jag hade gärna levt livet som bonde, men nu har jag inte drabbats av den turen än, så det får vänta.

Magi är kort sagt att sätta intention bakom det magiska, och du har intention men du väljer att inte kalla det magi. Vad du väljer att kalla magi förstår jag inte eftersom du särskiljer mellan duvoffer och att fråga andemakterna om hjälp, jag anser att det är samma sak.

Att be en duvas ande om hjälp behöver inte betyda att skörda duvans liv. Inte schamanskt i alla fall. Fram för allt så har duvan lika mycket och säga till om i den frågan som jag. Skillnaden är samarbetet. Dvs att jag tar eget ansvar och agerar och inte förväntar mig att "Det" ska ske... so be it. (Amanita, läs rätt nu, jag säger INTE att du säger så.) Det är i så fall ett gemensamt offer som vi kommit överens om, duvan och jag. Duvans kraft kan vara mycket, mycket större än min. Därför är rimligheten, när jag ber duvan om hjälp viktig och skiljande för mig. Frågan om andeoffer, även blodgåva, och andedöd kan jag väl egentligen inte diskutera annat än animistiskt. Då kommer vi långt från ämnet.

Men du, resten av ditt svar: din människosyn, säger mig att vi nog inte kan komma så mycket närmre varandra, tyvärr. Sa inte du tidigare att du var emot schamaner som hade låt gå mentalitet ? Men det angår dig inte hur människor plågar varandra ? Tror du inte att det har nåt med och göra hur världen ser ut ? Din värld ? Sa du, att du hatar folk ? Starkt ord. Folk består av individer.
Jag är en av dom. Men det finns individer jag inte gillar. Det så klart.
Jordman

Men snälla Jordman, det är bara du som påstått att magi förknippas med duvoffer. Om du nu talar om rimlighet, varför blandar du in duvoffer i bilden, vad har det med magi att göra egentligen?

Läs tidningen eller kolla på nyheterna och försök sedan övertyga mig om din människooptimism igen. Om vi inte kan komma närmre så är det inte för att jag inte accepterar hurdan du är, utan för att du inte vill acceptera hurdan jag är. Jag förstår din syn på saker och ting, och jag accepterar dig helt och hållet, jag kan bara inte dela din enligt mig överdrivna optimism, som jag nästan skulle påstå gränsar till verklighetsflykt. Och om du vill se mig som surkart och som tråkig så får du skylla det på mig som människa. Men inte på schamanismen eller kraften.

Dessutom har jag inte påstått att jag hatar människor, det är skillnad mellan hat och avsky, så sluta påtala saker som inte stämmer.