Var på besök vid min gamla studentlya förra veckan. Utanför fanns en liten Eklund jag älskade att sitta i och läsa. Där och omkring började jag bekanta mig med ett spirande intresse för biodynamisk odling, permakultur och självhushåll sommaren 2003. Sen hände något mindre roligt.

Jag och dåvarande killen flyttade in till Stockholm (vilket visade sig vara mitt livs misstag). Två år av ångest, panikattacker, isolering, krashat självförtroende, arbetslöshet, trasigt förhållande avbröts av att en udderbar liten minkvalp visade sig för mig när jag satt på en sten i Brunnsviken.

Minkens budskap var att jag skulle slå mig fri från allt som höll mig fast, bejaka friheten helt enkelt. Då förstod jag att jag måste bryta upp och så stack jag hem till föräldrarna och till Naturen igen. Har sakta byggt upp mig själv även om det är en bit kvar.

Men. När jag kom tillbaka till det vägskäl jag stod efter att studierna var färdiga och den stundande flytten till sthlm, kände jag att jag tappat mig själv just där i Eklunden. Det var som att jag kopplades upp till den kraften jag hade då.

Är det detta som menas med att tappa själsdelar?


Tänkte också skriva och berätta om regressionen jag var på i onsdags.. ..men efter kritik om att vi inte ska prata annat än shamansim på trolltrumman känns det plötligt inte ok att dela med sig. Tråkigt.

Är det någon som vill höra, som har intresse kan ni ~smyga~ via ett PM. *herregud*

Min ärliga mening är följande; Nu är du bara tramsig. :/

Berätta du om dina regressioner, JAG anser att dom är lika valida som en trumresa. Trumresor kan säkerligen göras regressions-mässiga också, att kombinera tekniker, göra dem bättre och "användarvänliga" för shamanen/häxan/magikern/whoever är en del av den andliga utvecklingen.

För övrigt har regressioner nog diskuterats på andra ställen här på forumet.

Om detta var en fysisk själsdelhämtning (vilket JAG tror det var, eftersom du itne hämtade själsdelen under en meditation/trumresa med syftet att hämta själsdelen, från en annan plats utan du var faktiskt DÄR) så plocakde du upp din själsdel rent fysiskt genom att fysiskt bevista platsen där du förlorade delen. Om detta är rent

Shamanistiskt möjligt så tycker jag att du ska tro på det, för jag tror att det mycket väl kan vara så enkelt att man ävne kna hämta själsdelar i midgård/mellanvärlden/den mundana världen. :

Härlig minkbild!!! Har tänkt på din känsla för djur även i nåt annat inlägg du skrev. Det är inte alla som har det. Det ger mig glädje, Skrotis.
Inom nyschamanismen finns förklaringsmodellen med själsdelar. Såna kan man tappa vid bland annat smärta eller sjukdom eller sorg och trauma med mera. Men inte alla schamanistiska traditioner tror på att själen är i delar. Antagligen säger din egna känsla dig mer än nån annan kan. Det är obalansen som ger förlusten. Vid förlusten blir det tomrum som vill fylla sig. Då kan annat få plats som inte ska vara där. När balansen vill återställas så kan själsdelen bjudas hem igen och ge balans. Men det du berättar om är sånt som hör livet till. Det är sånt som gör att vi lär oss och du berättar ju oxå vad det gav dig. Det är oxå lärande och givande. Så du behöver inte alls ha förlorat nåt utan kanske bara har vuxit. Fast det kan var jobbigt och tungt emellanåt.

Om du vill dra nån annanstans än Trolltrumman kan bara du bestämma. Men om du har ett äkta intresse för schamanismen vore det kanske synd. Jag skulle ändå sakna dig. Men man får svar på det man skriver och det är inte alltid vad man vill läsa. Fast det är ju vad som kan ge oss fler synvinklar på våra tankar.

Om du är orolig och om du vill kan jag göra en trummresa och kolla om du har någon själsdel som vill komma tillbaks nu. Då kan du skicka ett PM.
Jordman

Ja okej då. Jag ska sluta att tjura och ge med mig. Regressionsberättelse kommer i tråden om upplevelser.


/Skrutt

Själsdelar, det är sånt som nekromantiker pysslar med i World of Warcraft om jag minns rätt. Det låter iaf väldigt mycket svartmagi och voodoo över det hela. Det kanske fungerar, vad vet jag, men jag tror inte man blir av med själsdelar av traumatiska upplevelser, snarare skulle jag gissa på att traumatiska upplevelser och stress skapar knutar och blockeringar som kan upplevas på alla möjliga sätt, ångest, smärta, tomhetskänsla. Vid något tillfälle har du istället för att stanna i det fria flödet av energier hållt tillbaka eller tryckt ifrån dig och då känslomässigt skapat en blockering som nu hämmar i andra delar av livet också.

Hm ja.. Kanske är det mer så att det fanns energi från hon jag var då, där i Eklunden kvar där som inte hade någonstans att ta vägen, förrens jag kom dit och hämtade upp det igen..!

Undrar vart ett modernt dataspel kan ha fått såna ideér ifrån ? RPG tar mycket bra material från vår äkta historia. Det är väl det som gör det så trovärdigt och roligt. Vad är det nu som är så svart och voodoo med själsdelar? Till exempel Harners tanke om själsdelar är allt annat än svart. Jag är säkert för gammal och för korkad, men det fattar jag inte ! Varför är det svart för dig Amanita ?
Jordman

Jordman: Hehe, absolut, många spelmakare är säkert även schamaner och trollkarlar.

Hur gammal måste man vara för att kunna skylla på att man är gammal och korkad? Kanske det är jag som är gammal och korkad då, vem vet?

Jag har ändå föreställningen om att själen är intakt, det är som ett ägg av energi som jag förstått det. Förlorar man energi fylls det på med ny energi, energi är energi, man kan förlora energi men än sen? Att förlora en själsdel låter som att förlora något mer väsentligt, något man behöver tillbaka för att kunna vara hel, stämmer det? Är det inte mer ett bildligt begrepp för att man inte är hel i själen och behöver läka den delen som inte är hel?

Det jag förknippar med svartkonst och voodoo är att där talas det om att bokstavligen stjäla någons själ, kanske rent av förvandla personen till en zombie.

Att förlora själsdelar/själen och att ta tillbaka dom är en av de äldsta shamanska teknikerna som finns. Berättelser om det finns i de flesta urgamla kulturer, så inte är det ngt nypåhitt inte.

Då man lär sig jobba med detta så är det läskigt tydligt hur många som drabbats, och hur sant detta är, och hur ruskigt effektivt behandligen kan vara.

Wow har jag aldrig spelat, men som Jordman säger så hämtar rollspel ofta sin inspiration från verkligheten :)

Mvh,
Thomas
lvl 70 tauren shaman

Som jag sa. Olika traditioner eller världsdelar har olika föreställningar. Det gör inte föreställningen om själsdelar till ont eller svart i mina ögon. Energi är energi. Det är helt och fullt sant. Men allt har sin plats och tid. Väldigt praktiskt och logiskt. Inget magiskt på nåt sätt. Och det innebär att energi kan komma fel och orsaka obalans, en grundläggande schamansk princip. Det betyder inte att energin i sig är fel naturligtvis. Det betyder att den kan vara i fel sammanhang och på fel plats. Sjukdom till exempel. Överbelastning i obalanserade kretslopp till exempel. Då strävar även sydamerikansk schamanism efter återställande av balansen. Inget fel eller ont eller svart med det. Det var därför jag undrade.
Jordman

Då skall jag ta och arbeta lite mer på mina själsdelar då och se om jag kan pussla ihop mig själv igen :)

Nu undrar jag hur man egentligen kan förlora själsdelar, för som det jag läst om i vissa trådar så verkar det finnas en aning skrock inblandat också som inte känns särskilt realistiskt?

Låt säga att vissa upplevelser gör att man väljer att klippa bort delar av själen. Det handlar alltså om att ta bort delar av sig själv för att förstå varför man behöver även dessa bitar för att kunna älska sig själv helt och hållet. Detta med själsdelar tror jag från ett högre medvetandeplan syftar till att lära känna sig själv och älska sig själv som en hel individ, genom de erfarenheter man utsätter sig för. Är mina antaganden korrekta?

Svart magi är när man använder magi till att störa en individs fria vilja, det är min definition. Jag lägger ingen moralisk värdering i begreppet, ondska som sådan är så svårdefinierad utöver att orsaka onödigt lidande hos någon individ. Samtidigt undrar jag om det på ett själsligt plan existerar något annat än fri vilja? Dvs. kan man på ett själsligt plan betvinga någons fria vilja?

Det är nog klokt tänkt tror jag, Amanita.
För länge sen fick jag förklaringen av en peruansk "schaman"kvinna så här:
Själen ger självet. Själen är den samma jämt. Men självet är olika i olika liv och olika genom samma liv i olika åldrar. Självet kan tappa sånt som glädje eller ilska eller rädsla till exempel. Om självet tappar ilskan så kanske hålet fylls med mer rädsla. Då blir man inte riktigt bra på att ta hand om angrepp eller tackla faror. Då känner man sig bara förföljd kanske. Ilska är inte ont. Det är bra. Rädlsa är inte fegt. Det är bra. Men för mycket eller för litet blir obalans och litet fel. Allt har så många ord men är samma fenomen.
Jordman

Jordman: Även om själsdelar låter bättre så borde det egentligen heta självdelar alltså? Mitt resonemang är detsamma att själen är atom, odelbar. Själen är själva urformen som övriga kroppar är fäst vid och formar sig efter.

När jag studerade kinesisk medicin så var det precis det du talar om som vi lärde oss på kursen, alla känslor behövs men de behöver vara balanserade. Olika känslor relaterar dessutom olika till varandra. Enligt kinesisk medicin förknippas ilska med elementet trä och organet levern, och även leverns meridian. Träets element förstärks av vattnets element som är rädsla och njurarna, och träet försvagas av metallens element som är sorg och mjälten. På så vis kan man balansera känslor genom att veta vilka känslor som stärker och försvagar varandra, allt har sin dynamik. Även för mycket glädje kan skapa obalanser.

För mig är det inte så viktigt att definiera själ, jag tror att det är mycket vi människor inte begriper så länge vi är begränsade av en hjärna... :D

Det går utmärkt att använa begreppet själsdelar i helande arbete. Att hämta hem själsdelar eller plocka bort intrång ger resultat. Många känner sig mer hela, får kraft att leva sina egna liv och äntligen göra det de vill. Begreppet själsdelar fungerar och då är jag nöjd.

Fast ska jag fundera vidare så känner inte jag att en själ är en odelbar helhet, snarare ser jag fram lite emot att dö och bli ihopblandad med andra själar, låta min identitet upplösas och få ta del av andras erfarenheter... låter liksom skönt i mina öron :)

Själen är för mig en stjärna av medvetande, närvaro. Den är tid och rymdlös, och därför är den absolut och oföränderlig. På själen kan man fästa olika kroppar, eteriska kroppar och fysiska kroppar med vilka själen kan uppleva tiden och rymden. Dessa kroppar kan, eftersom de lever i tiden och rymden, förändras, de kan dö och de kan skadas och läka. Själen är som en ljusstråle som strålar ut från källan till alla själar, som är det oändliga, och därför är själen förbunden med det oändliga och kan se det oändliga, det är detta som är det gudomliga inom varje människa. Själens mål är inte att förena sig med källan till alla själar, källan till alla själar är fullkomlig i sig själv och behöver inget sådant. Därför är själen fri att göra det den känner för, att uppleva det den vill uppleva, vad detta än må vara.

Själen är alltås enligt mig oföränderlig eftersom den existerar utanför tiden, det är bara i tiden som något kan förändras. Däremot kan flera av de eteriska kroppar som sitter fästade vid själen förändras, de kan säkerligen förlora delar som måste hämtas tillbaka.

Amanita.
Då du säger att själen är oföränderlig, menar du då att när kroppar fäster på den så är de inte förenade? Låter trist att själen inte kan växa, dvs att den slulle vara onåbar(oförstörbar) från de kroppar du säger fäster sig på den.Jag har lite svårt att förstå hur själen kan vara en stjärna, och samtidigt vara en ljustråle från en annan källa? Menar du att själen inte har någon egen kraftkälla(ljus)?

Själv har jag lite problem med att förhålla mig till begreppet själen, vad är det för något? Ser man klassiskt med tex en djur själ, en rationell själ och en översjäl så kan jag förstå att det är delar av människans natur. De olika samiska själarna upplever jag som delar av den fysiska kroppens helhet, då dödsrikets väsen kan knycka dem och därmed göra dig sjuk. För att ha hälsa behöver du dem alla(shamanen dyker ned och fixar tillbaka delarna).

Närmast en egen definition av själen skulle vara det sanna inre kärnan, där kreativiteten och spontaniteten bor. Bakom mitt ego, finns ett sant jag som är skört men full av kraft.

/m

miradas: Är det då inte skillnad mellan andar och själar? Shamaner arbetar väl mer med andar, alltså eteriska väsen eller eteriska kroppar? Jag menar att själen är den aspekten av en människa som befinner sig utanför tiden, och eftersom den befinner sig utanför tiden så är den oföränderlig. Det är bara där det finns tid som något till synes kan förändras. Själen är fullständig i sig själv, den kan inte utvecklas eller förändras. Somliga tycks intala sig att de har ett arbete med att förmå själen att växa och utveckals, men det enda som kan förändras är de kroppar som är fästade vid själen.

Trist o trist, det finns ju många andra aspekter som kan växa och utvecklas, varför måste just själen kunna det också? Jag tycker det vore trist om det inte fanns en del av människan som vore evig och tidlös.

Din definition att själen är "det sanna inre kärnan, där kreativiteten och spontaniteten bor" stämmer ju rätt bra faktiskt. Källan till skapande är det gudomliga skulle jag anse, och det gudomliga är absolut, det är utanför tiden.