Du ringde mej idag.
Hej jag är på beroendepsyk nu.
Din röst darrade du var så svag.
Kan man ringa dit, frågade jag.

Älskade lilla vän hur ska jag förstå
allt som jag sagt, visat dej
kastas nu tillbaka i ansiktet på mej
Förstod du då ingenting?

Var jag inte tillräckligt tydlig
eller ville du inte se
Var du tvungen att verkligen kliva
Just i samma klaver.

Älskade älskade dotter
vad ska jag säga nu?
mer än den som jag verkligen älskat
gett allt det är du.

Du tycker att jag sviker, inte ställer upp
som jag ska
men vet du ingen annan än du
kan göra allt detta
ordentligt bra.

Jag kommer alltid att lyssna
krama dig i evighet
Hur du ska gå vidare är
det bara du som vet

Du ringde mej idag
jag rubbades i livet
väntar ju en till
samtidigt som jag vet att
liv inte är förgivet.

Förbannat är dessa droger
förljugenheter om allt underbart
Dom förstör dig, skadar dig
en gång i tiden var det jag.

Du ringde just idag äslkade jag ska
ringa varje dag.
Kanske blir det bättre
Gumman vem vet bättre än jag?

Otroligt starkt Yrre! *tårar i ögonvrån*
Kan bara ana hur det känns...

Också mor.

Hur fan överlever man? Just nu känns allt överjävligt och ingen luft värd att andas.
Man går sönder inuti.
Sen ska man fortsätta garva och låtsas som ingenting när hela ens inre brinner.

Om ni kan och har lust snälla hjälp.
Hjälp henne med era böner, sånger och trummans ljud.
Hjälp mej med era tankar, hur ska allt gå med barnet jag väntar och barnet jag
håller på att förlora??

Fy Fan vad jag hatar droger!!!!!!!
Jag är så svag just nu, kan inte ens sjunga.
Engagerar mej i meningslösa saker och ting.
Vågar inte gråta, vågar inte skrika för då dör jag.
Y

Tack Fylgia, glömde det. :/

Jag tror jag förstår hur min mor kände när jag hamnade på psyk för litet mer än ett år sedan....

Jag akn relatera til ldet du skriver, fast fårn "andra hållet"

är din tös en överlevare? har hon vilja och glöd i grund och botten?
Då kommer hon klara sig ur det här... det hoppas ajg innerligt.

Vad är hennes förnamn? så jag kan sjunga det...?

Stark var sången då bönen for
från strupen min - till dottern din

ned över landet
för att landa i god jord

----

Man överlever genom att vara Här och Nu, och inte försvinna i Tänk Om Bara- och Om Jag Ändå Hade-tankar. Man kan inte förändra bakåt, bara bygga framåt.

...genom att inte harmas på drogerna, dom är en fiende du inte kan bekämpa. Utan minnas människan som tog dom. Henne kan du hjälpa.

...genom att "hålla formen" och be sina böner, sjunga sina sånger och rida på trumman för att ge kraft och stöd.

...inte tro man är så svag att man inte kan sjunga eller gråta, för det kan du. Du är Mor. Aedni. Du är stark och kraft-full.

Man överlever genom att ha tillit till andarna att det ordnar sig.

*kram*

Mvh,
Thomas

Yrre! Det gör mig otroligt ledsen att läsa detta...

Jag fick en gång ett råd hur jag skulle "lindra" sorgen/ilskan/vanmakten - kanske kan det hjälpa dig också?

Du kanske inte är hungrig just nu: men laga och ät mat precis "som vanligt"; det är svårt, men försök känna smakerna och dofterna.

Stäng inte in dig; aktivera dig fysiskt. Gå ut och gå - stanna upp med jämna mellanrum bara för att ta in syret och dofterna (björk, tall, mossa etc), för att se växterna, sternarna, träden, himlen - för att höra fåglarna och vinden.

Fortsätt vara socialt aktiv.

På det här viset frigör du förhoppningsvis lite av kroppens endorfiner till att lindra något av sorgen/ilskan/vanmakten. Åtminstone för en kort stund åt gången kan du mobilisera tankarna på nuet - så att du kan må lite bättre; och på det sättet vinna kraft att övervinna nästa minut/timme/dag/vecka/månad.

Tack så mycket för värmande ord. Har stängt inne detta nu så länge, man kanske kommer till en punkt då man ödmjukar sig och ber om hjälp.
Jag hoppas att hon är stark, att hon orkar.
Jag vet att jag är.
Hon heter Emelie och är mitt äldsta barn, det barn jag bar på när jag missbrukade som värst. För hennes skull gav jag allt, inget ska få ta henne ifrån mej.

Tack än en gång.
Kramar er hårt. /Y

Om du vill kan vi ta en "omgång" med bot och bättring då du kommer på Norrlandsträffen. Jag vill gärna göra vad jag kan för dig.

Mvh,
Thomas

Yrre: jag är ny och känner inte dig. Men tack för dina fina ord och känslor. Jag vill gärna trumma och sjunga för din kraft som mor. För att du som mor ska orka.
Dottern får nu tack och lov hjälp. Det ska du oxå ha.
Jordman

Det är inte lätt att hitta orden, men det du skriver berör, så jag vill skicka styrka och tillit till dig och din dotter!
från en mamma till en annan

Tack Yrre, otroligt starkt skrivet.
Här är vårt anspråkslösa bidrag:

Starka var de orden,
sjöng dem ned i jorden,
till bergets djupa dal,
till tursars gråa sal
att hämta stor och väldig kraft,
som människor sällan haft.

Lyfte dem till kinden
spred dem sen med vinden
att sjungas av korpar två
tillsammans med vargen galdergrå
att sjunga väldig kraft
som människor sällan haft

Det ekade bland träden
över vattnet, över säden
spreds med rådare, spreds med djur,
sång i moll blev sång i dur
vi tog i med väldig kraft
som människor sällan haft

Vi sjöng den länge, vi sjöng den väl
vi hade mod, vi hade skäl
sjöng för folk, barn och mor
sjöng med styrka, och den var stor
Spred sen väldig kraft
som människor sällan haft.

//Vindarnas son m.fl.

Tack, tack tack, alla ni!

Tog mej ner till stenen med valpen till sällskap, inget hade jag att offra.
Moder jord gav mej den alldeles nya felfria svampen som jag fick ge.
Hälsade på Freja och Tor, mina "små" beläten, insåg att det nästan är ett år sen jag var där..

Där satt jag på stenen och försökte hitta min röst. Kallade mina kraftdjur, bad andar, gudar och väsen om hjälp att på något sätt se till att sången kom till hjälp.

Tankarna irrade och det var så svårt att få fram tonerna allt lät fult och vämjeligt.

Plötsigt befinner hon sig i mina armar på en annan plats, jag kramar henne och vi gråter. Tårarna rinner och det känns så befriande, sången får en rytm och hunden hoppar upp på stenen och sitter tätt bakom min rygg och jag känner styrkan i orden.

På väg därifrån så har jag känslan av en friskhet efter regn, jag ler och tänker det lät ju inte vackert men..
Fick ett snabbt svar från den kloka ugglan. Men det kom ifrån hjärtat och då spelar det ingen roll.

Känner mej starkare nu, det känns som om jag lämnat över henne, hon måste själv, på sitt eget sätt komma vidare. Hon vet att jag finns här varje dag, ringer varje dag och tänker på henne men att leva, det måste hon själv göra.

Jag med mitt liv måste också leva. Måste skratta och leka och se vidare. För min skull och alla barnen.

Detta blev långt. Vill säga att jag känt mej lyftad av era tankar, känt en stor inre frid av era böner hur truckt det känns att veta att man inte behöver bära allt själv.

Så Tack tack och åter tack. :respect:

Yrre

Underbart inlägg yrre! Precis så här ska det vara på forumet!

:respect:

Så lycklig att du fick till det där på stenen. Kraft-full yrre! Rock on!! On rock!!

Haha tomas, du yttrycker dig för härligt! Jo det kändes bra ;-)

Kommer dock inte på träffen, ska på dop och annars pank som en kyrkråtta

Amk har ju fått en dotter och lovade förut att jag skulle komma..Gillar inte dop vet du ju men men.

Fick en till härlig stund vid en tjärn med familjen i skogen ovanför oss där grottorna finns en stilla jojk där med som lyfte.

Tack för er styrka jag nåddes av den så stark. Vindarnas son, så trösterika ord!

Kram på er alla!

Mamma du ska veta att jag älskar dig! de kommer nog att lösa sig hon måste inse sjelv.. Kom ihåg att jag fins här för dig :) *kramar om*

Är Frida syster med berörda dotter som är på villovägar?

Tack syster för att du tar hand om din mamma när ni har det svårt! *rörd till tårar*

Jo jag är hennes syster.. Det är klart att men gör hon har ju alltid funtits där för mig :)

Hon ställde sig rak som gamla tallen
grät och såg rakt fram
såg rakt in i stormens öga
hon räddar sig, hon kan!

Med böner, tankar och beslutsamhet
åkte hon till Kramfors by
behandlingshem och viloplats
där hon hoppas att bli ny :D

Tack för alla fortsatta tankar och böner
sånger och ramsor
det går åt rätt håll :respect:
Yrr

Gott att höra...
I Kramfors kraxar de hjälpande Korparna ;)

Kram till dig