Igår kväll, på jobbet så hade ajg precis vart inne hos en tant som bor i marklägenhet, jag klev med bestämda steg ut för hennes "uppfart" mellan buskarna coh svängde i 90 graders vinkel åt höger.
1 meter framför mig satt en kotte, och hans uttryck speglade min så totalt, en fullkomlig förvåning. Jag i min halvstressade situation kom av mig helt, satte mig på huk när lillebror kilade in under närmsta buske, jag tittade på honom och gjorde sedan ett litet lockljud, och han vänder och kommer ut igen!
Litet trevande, men sedan nyfiket, han vädrade i luften och såg på mig, hans tassar påminde om ett amrsvins, hans öron likaså, och nosen var som på en råtta, och ögonen var som små pepparkorn.
JAg har aldrig mött en kotte så nära inpå tidigare, jag ahde kunnat sträcka ut min hadn och rört vid honom om jag ahde velat. vi var väl max en halvmeter ifrån varandra när vi "talades" vid, jag blev lugn och nyfiken och oerhört glad över att fått träffa den här kotten så nära inpå och att ha ndessutom kom fram till mig.
Efter några minuter så gick han helt sonika in i sin buske igen och jag gick vidare till nästa vårdtagare utan att stressa.
Det var väldigt speciellt.
oh... vilken härlig berättelse. Vad underbart, att du tog dig tid, mitt i arbetsvägens jäkt, och tillät det här mötet. Igelkottar är utrotningshotade, så de ska man vara rädd om och tacksam för att få möta, speciellt så nära och personligt. Tack för att du berättade. :)
Var det en unge? Jag råkade på en unge som var så nyfiken att den kröp upp i mitt knä. Vi matade den med, kommer inte ihåg vad, men den bara tassade på :) Var lite rädd att den skulle bita mig (varför?) så jag tordes knappt röra mig. Men den följde sin nos och var så nyfiken på maten vi lockade med att den var helt orädd :)
Detta var troligtvis en årsunge, stor och rejäl var han. Som en halv fotboll storleksmässigt, bebisar är ju inte mycket stärre än en knuten hand....
Så en tonårskotte var det nog :D
oavsett ålder så kände jag mig ändå speciell och hedrad, att få möta en sådan liten krabat.