Det är kul att det är så många här som verkar ha lång erfarenhet av shamanistisk praktik. Det har inte jag. Jag tycker att det skulle vara oerhört givande om så många som möjligt ville ge er uppfattning om hur man lämpligen kan börja sin vandring på shamanens väg.

Kandalope tackar på förhand för alla spännande svar :respect:

Gå en shamankurs och eventuellt läs bra böcker om shamanism. Som bra författare kan nämnas Michael Harner och Jörgen I Eriksson "Atrid Grimsson", eventuellt Alberto Villoldo (om man gillar den grenen) och Castaneda. Om Castaneda kan man tycka både det ena och det andra, men de flesta böckerna är faktiskt rätt bra.

Men gå en shamankurs, för då kommer du även att se om den shamanska vägen är den rätta för just dig. Jag kom förvisso in på den shamanska vägen långt innan jag gick en kurs. Att jag slutligen gick på kurs var mer för att få inspiration och träffa andra likasinnade. B)

Oj då, hur börjar man...

Först så skulle jag undra, var är du nu? För det spelar ju roll.

Enklast är säkert att anmäla sig till en nybörjarkurs *tips: den som vi har i föreningen Centrum för shamanskt utforskande, på våra möten i östra Värmland, kostar inget i kursavgift, vi jobbar ideellt, se www.shamancentrum.nu*

En väg att gå om man promt vill göra det själv är att läsa t.ex. Shamanens väg av Harner, skaffa trumband eller CD och göra en första resa till undervärlden för att träffa ditt kraftdjur. Nästa resa kan gå till övervärlden för att träffa din lärare där. (Grundregel: gör inget shamanskt arbete utan ditt kraftdjur eller vägledare/lärare!)

Men jag ser nog helst att du träffar andra praktiserande i någon form som kan ge dig mer detaljerade instruktioner, svara på funderingar och frågor och ge mer konkret hjälp och stöd om det skulle behövas.

Anledningen till det är att jag upplevt många nybörjare som tror att allt sker "i deras huvuden", dvs att det är någonslags process i våra psyken. Och visst, där händer det nog en del, men långtifrån allt. Och då kan det gå mycket illa, inte minst kan man få en chock den dagen ens gamla världsbild rämnar och man förstår att "det här är på riktigt!"

Inte för att skrämmas, men det har hänt att vi fått hjälpa nybörjare som fått med sig "skräp" i någon form från andevärlden, och mått dåligt av det på något vis. Just därför kan det vara tryggt att ha någon att rådfråga och få vägledning av.

Lycka till!

Teck för era svar.
Jodå visst tror jag det är klokt att gå en kurs och visst vill jag träffa andra mer erfarna som kan vägleda mig - det är ju bl a därför jag är här.

Jag har genom åren läst en del. Harner för länge sedan och Castaneda tillhör nog dem som format min världsbild fast jag inte läst honom på 20 år. Det verkar som en bra idé att läsa Harner igen och Jörgen I Erikssons böcker verkar möjligen också kunna befästa mitt sökande i ett sammanhang där det är någorlunda lätt för mig att orientera mig. Jag har nyligen läst Villoldo men hans symbolvärld känns ganska svår för mig att relatera till. Dessutom har jag en aning om att jag nu ska söka mig mot en tydlig praktik och vara lite försiktig med läsning. Det är tyvärr så att saker alltför ofta stannat där. :/

Helena skrev om möjligheten att med hjälp av trumband själv göra en resa för att hitta mitt kraftdjur. Det lockar mig och jag tror mig om att kunna fixa det. Jag skulle i så göra det tillsammans med en vän som har en del erfarenheter av andligt resande.

Var får jag tag på ett trumband och vettiga instruktioner?

En annan sak som rymdes i min fråga gällde väl också hur man kan förberda sig i väntan på kurs eller erfaren handledare.

Kan man skärpa sin känslighet för de andar som finns i den natur som omger en?

Finns det saker jag kan göra för att t ex förbättra och rikta min meditation.?

Undrar Kandalope

som nu är uppe i 5 av utlovade 100 frågor

Var får jag tag på ett trumband och vettiga instruktioner?

www.shamans-drum.com säljer CD (eller måste det vara band?) med trummor på, 4 trummor, 20 min och 30 min med callback. Trummorna har underbart ljud, rik på sjungande övertoner och ett mäktigt driv.

Kan man skärpa sin känslighet för de andar som finns i den natur som omger en?

Ja. Till slut ser och hör du dem som du vill.

Finns det saker jag kan göra för att t ex förbättra och rikta min meditation?

Svårt att svara på när jag inte vet hur du gör idag.. vilken slags meditation du använder dig av och varför etc.

Mvh,
Thomas

Jag har lite newbiefunderingar.

Jag har gjort en del resor med trumband och mött både kraftdjur och guider.
Jag har även gjort resor utan trumband, genom att använda tekniker jag lärt mig för att leda ner någon djupt inför en regression.

Tyvärr gör jag för lite resor, sist jag gjorde en guidad trumresa fick jag en utskällning av min indianguide. Jag tror det beror på att jag under några resor påbörjade en utbildning i medicinhantering. Men sedan av någon anledning inte fortsatte det arbetet. Efter utskällningen dansade vi vilket var rätt häftigt.

Tacksam för lite tips, hur ofta ska man använda trumband?
Söker en egen trumma, kan man trumma samtidigt som man reser?

:respect: Rose

Ja du, hur ofta får såklart ett "det vet du bäst själv"-svar. Det beror på intention, målsättning, behov.

Och javisst kan man resa och trumma själv. Så har jag iaf alltid gjort. Jag har på senare tid fått börja lära mig resa till ngn annans trumma!

Mvh,
Thomas

Hej ja längtan efter en egen trumma har kommit nu, mitt intresse för det shamanska som funnits länge har blivit starkare.
Det här forumet hjälper mig jättemycket.

Jag vet att det mesta handlar om att lyssna inåt där kommer svaren och kallelsen.
Men ibland är man lat och orkar helt enkelt inte.
Jag mediterar alldeles för lite trots att jag av egen erfarenhet vet hur välgörande det är.

Ännu en fånig fråga..........
Jag får till mig guider i vanlig guidad meditation. Som jag pratar med. Vad är det för skillnad på mina shamanska guider och de jag möter i vanlig meditation.
Min shamanguide är en indian och min mentor som jag utbildar mig medialt hos, såg en indianguide bakom mig när jag mediterade.

I resor har jag mött örnen som lärt mig flyga, jag har fått för mig att indianen och örnen är ett. Visar sig på olika sätt för mig helt enkelt, beroende på syftet.
Kan det vara på det sättet?

:respect: Rose

Rose, inga frågor är väl fåniga. Men den du ställer om guider är svår, för vem kan svara? Däremot kan jag ju berätta om mina erfarenheter, utan att tolka in så mycket om hur det ÄR. Kanske ÄR det på olika vis ? ?...? :)

Jag vet inte i alla fall. Jag "ser" mina kraftdjur och lärare både på resor och utanför ibland, jag har sagt till att de får finnas "utanför" resorna om jag behöver hjälp. Annars vill jag faktiskt att det ska vara ordinärt när jag inte gör resor eller arbetar schamanskt, jag vet av erfarenhet att jag inte mått så bra om jag alltid har "öppet" mellan världarna, men det är ju jag det.

Men jag arbetar ju med frigörande andning, och med healing, och då kan de också dyka upp, eller ibland så kommer några vägledare som tillhör den personen jag arbetar med. Ibland "ser" jag ingenting alls. Men min upplevelse är att det finns många guider, om de är samma och byter skepnad, eller om de faktiskt är olika verelser med olika syften vet jag inte. Måste komma ihåg att fråga dem någon gång!

Jag gillar att använda trummor att resa till, av lite olika orsaker. En av dem är att trummornas rytm faktiskt har en skyddande funktion. Det har vi fått veta och sedan fått bekräftelse på flera gånger när vi arbetat på våra möten i föreningen.

Ett annat skäl är att jag som sagt inte vill ha dörrarna öppna till den icke-ordinära världen jämt. Visst kan jag både resa och arbeta shamanskt utan trummor, men mår bäst väl grundad till vardags. Så trummorna i sig blir en signal till att det är "öppet" och jag kan sticka iväg. Att det inte är "vardag".

I sammanhanget kan också nämnas att jag "öppnar" inför varje schamanskt arbetspass, och "stänger" efteråt, ALLTID. Oj vad det är mycket gäster från andevärlden som vackert får masa sig iväg när jag stänger. Men så är det lungnt och skönt hemma hos mig, folk brukar säga det när de är här.

Det kan till exempel bli mycket "trumnissar" (vet inte vad de är för några faktiskt) som gillar att vara där det trummas, oavsett om jag använder trumljud i hörlurar eller "live". Det är inte lika kul att ha dem hoppandes runt lägenheten sedan när jag ska sova... När jag "stänger" ber jag dem gå hem, och de gör de alltid utan knot.

Men en god vän till mig har alltid öppet, den personen mår bäst så. Vi är olika!

Jag tror det där med meditationstekniker också är individuellt. Somliga mediterar som bäst när de rör på sig, springer eller dansar. Jag behöver mina stunder varje dag när jag sitter ensam i soffhörnan och bara stirrar ut på naturen genom fönstret, då blir det tomt inuti och jag hämtar kraft i den stillheten. Annars är min favoritmetod att sitta ensam ute i naturen. Jag väljer en plats där jag är välkommen att sitta, och sätter mig med alla sinnen öppna i en inre stillhet och tomhet.

Ett sätt att träna sitt "seende" är att titta på mellanrumsformer, dvs på tomrummet mellan saker. En väg som jag gick var att börja teckna och måla, i och med det öppnades även mitt "shamanska" seende.

Jag ska fundera vidare, återkommer så småningom...

Tack alla för era intressanta och tänkvärda inlägg...
Jag förutsätter att tillfället att göra min första trumresa kommer att infinna sig...
Till dess kan jag väl, läsa, tänka, meditera och vara öppen för naturen

Och fortsätta läsa alla era kloka och spännande inlägg här förståss...

Vi hörs mera

Kandalope

Jag tror att sättan att "börja" på är lika varierande som vi är här. Alla våra steg har tagits av olika orsaker och resultatet av dessa steg har påverkt oss både lika OCH olika.

MITT shamanska liv har "börjat" två gånger. Hur är det möjligt? Jo, först hade jag lösryckta upplevelser som jag inte kunde styra. Mer eller mindre aktiv påverkan från andevärldarna... kaotisk i stora delar, intressant i andra, spännande hela tiden. Namnlöst dock. Sen, när jag "hittade" en lärare i den HÄR världen så börjde det igen. MED namn ("shamanism"), min egen vilja och ett helt annat förhållningssätt.

I början var det som att bygga lego utan en ritning. NU har jag en ritning men den tittar jag inte på.

Känner du att du vill "börja" och vet att detta börjande har med shamanism att göra så har du ju kommit en ganska bra bit på vägen. Sånt hade inte jag en aning om. :)

Böcker hjälper... lite, men att "göra" är det enda som funkar på riktigt (tycker jag)

Kurser finns runt om i landet så, du har verkligen chansen att ta klivet.

Uthiens länk (http://www.shamancentrum.nu) är en bra start.

Lycka till.

Jag "blev till" på precis samma sätt. Och nu har jag gått in i vad jag ser som en slags tredje gången gillt med att starta om..

Jobbigt.
Spännande.
Lärorikt.

Man fortsätter in- och utvecklas.

Mvh,
Thomas

Verkligen mäktigt att det finns människor därute (dvs ni) som funderar över ens frågor och tar sig att ge genomtänkta och allvarliga svar som bottnar i egna refarenheter.

Jag har fått några kommentarer av typen "svårt att säga när man inte vet var du står" Det förstår jag så väl och jag blir givetvis utmanad att försöka formulera var jag står... Det handlar om en väg som är ganska lång men som aldrig varit särskilt målmedveten men som rymmer ett antal intensiva erfarenheter... Utan att jag egentligen ägnat mig åt några andliga tekniker utom meditation så tror jag helt enkelt att en animistisk syn på världen sakta mognat fram till något rätt självklart och oproblematiskt.

Det här är verklligen inte bara en intellektuell process. Det handlar i högsta grad också om hur min upplevelse av trygghet och anknytning till världen (skapelsen) förändrats. Jag tror att jag kommer att kunna berätta mer konkreta saker så småningom. Just nu handlar det kanske bara om att vara tillfreds åt att en betydligt mer aktiv fas verkar ha börjat och dessutom hittat sin riktning. Och sedan inte forcera utan ha tillit till att nästa steg ger sig efterhand.

En fråga till: Uthien skriver oim att "öppna" och "stänga" sig. För mig är det nog inte så viktigt att stänga just nu men säkert behöver jag jobba med min "öppenhet".

Har ni några tips?

Undrar Kandalope

:D Tack för ditt svar Uthien.
Det där med att titta i mellanrummen känner jag igen från min tid när jag studerade Antroposofi. Konsten och kreativitet är viktigt och löser upp mycket av de mönster man är präglad av.

Trumnissar, fniss ja det närmaste upplevelse jag haft, var för 10 år sen när jag satt o mediterade tillsammans med två personer på Ramsbergsgården. I den stora sal där alla seanser hölls.
Jag hörde fötter som sprang och att de kom nära o tisslade o tasslade i mina öron.
kändes som småknytt alternativt barn som gått över. Jag brukade inte ha såna upplevelser men den kändes bara intressant och inte alls skrämmande.

Men jag håller med om att det är viktigt att stänga, att ha vissa tider när man öppnar upp och jobbar med andevärlden. Är man väldigt känslig och alltid öppen kan det annars bli jobbigt.
Men vi är olika så man måste nog känna efter själv.
:respect: Rose

Kandalope: Se det så här: Det är olika världar, ungefär som ett hus. Jag kan välja att ha dörren öppen hela tiden eller stängd när jag inte ska "någonstans". Att ha dörren öppen kan vara både praktiskt och skönt MEN det kan komma lite olika orosmoment in i bilden. Kan, måste lltså inte ske. Mygg, flugor, getingar etc. Besväras man inte av dess ting så visst, låt det vara öppet.

Samma sak med de icke ordinära verkligheterna. Är "dörren" öppen så kan vissa saker smita in... och ut. KAN, måste alltså inte ske.

Behöver du jobba med din "öppenhet" i betydelsen "lära dig att resa" eller hur menar du?

Hm, råkade trycka på någon knapp och allt försvann...

Får börja om från början...

Jag öppnar mellan världarna "bokstavligt". Skallrar med min skallra i de fyra väderstrecken plus uppåt och nedåt. I varje riktning talar jag om vad jag vill göra och att jag vill ha hjälp (eller vad det nu är jag vill). Bjuder in andevärlden helt enkelt. Efter att jag jobbat färdigt gör jag samma sak igen, men då tackar jag i varje riktning för den hjälp jag fått, eller vad det nu är som skett. Vanligtvis ser jag då en del andeväsen tacka för sig och glida iväg hem. Jag "ser" hur det stängs. Det gjorde jag inte i början, men det fungerade ändå.

"Trumnissarna", "knytt" och andra sällskapliga figurer brukar glatt skutta iväg ner till undervärlden igen, de vet att de är välkomna tillbaka nästa gång jag öppnar.

Jag har andeväsen som bor i min lägenhet, som ska vara där, de försvinner inte när jag stänger. De bor ju här hemma hos mig, och tar hand om mig, mina växter och min lägenhet. Jag brukar ge dem lite mat då och då. De gillar fikon!!

Det händer att jag inte "får", eller ska stänga i någon riktning (eller alls), det händer speciellt när jag jobbat helande för någon annan. Då ska det vara öppet tills vidare för den personens räkning, och det respekterar jag ju.

Det enklaste tycker jag är att helt enkelt fråga sina kraftdjur hur det bästa är för just dig att öppna och stänga och om du ska göra det alls.

Har jag inte skallran till hands går det bra att öppna på andra sätt. Det är ju intentionen som bär mycket av kraften...

Jag har märkt att dans ofta öppnar upp mellan världarna, alldeles av sig självt liksom. Så har jag dansat här hemma så kan jag få stänga efteråt, även om jag formellt inte öppnade upp innan.

Testa själv!

Det som fungerar det fungerar!