Hej!

För att göra en lång historia kort så undrar jag om det finns någon av er som kan hjälpa min vännina att ta sig ur ett misshandelsförhållande.
Detta har pågått i över 2 år, anledningen till att jag reagerar först nu är att fram tills i juni var hon ganska fri ändå.

Sista gången hon fick stryk så kom hon hit.
När hon gick härifrån hade hon plockat av förlovningsringen, frågat efter husrum här osv.

Vad som sedan hände när hon kom hem vet jag inte.
Jag vet bara att efter det är jag ute ur leken, mina sms och mail sorteras förmodligen bort av honom.

Jag provade att sända en bukett med rosor till henne via blomsterbud, dom var hon ner och nekade till att ta emot. Givetvis var han med! Det ser jag som ett rop på hjälp! Hon älskar rosor och skulle i vanliga fall ha tagit emot dessa med ett stort leende. Jag jämställer hennes nekande till blommorna med en narkoman som tackar nej till droger. Inte normalt alltså.

Jag har beskrivit henne som "trollbunden" av honom.
Han har en otrolig makt över henne, går den att plocka bort så att hon kan "hitta" tillbaka till sig själv igen?

Finns det någon som kan hjälpa min vännina att bli av med sin plågoande?
Han är en riktig psykopat. Dessutom så är han kapabel till att slå ihjäl.
Jag såg hans ögon en gång när han bara var arg på henne och dom är inte att leka med.

Jag vill ha tillbaka min vännina och kommer givetvis att finnas här för henne.
Som det är nu så har han trasat sönder hennes självförtroende så mycket så att hon kommer aldrig våga polisanmäla honom eller någoting sådant själv.
Dessutom så bevakar han ju henne 24/7 så hur ska hon kunna göra det?

Hon är öppen för sådana här saker, vi har suttit i timmar och diskuterat detta.
Tacksam för svar

Polisen ?

Det som är det väsentliga i vad man än gör... ringer polisen, erbjuder flykthjälp till kvinnojouren, skickar stärkande kraft, gör nån magisk ritual om man kan sånt... det är att HON SJÄLV MÅSTE VILJA BRYTA SIG UR.
Så länge hon inte vill, är det svårt att hjälpa.

Går inte om hon själv anmäler!
Eller att jag har sett någonting som jag kan polisanmäla.
Det har jag inte :(

Lilla Jag,

Ett misshandelsförhållande kan se ut p åotroligt många vis. Själv var ajg utsatt för ett sådant föhållande men det var 95% psykisk misshandel, resten var fysisk, men det var upprepade sexuella övergrepp där mannen forcerade fram sin vilja gneom tjat eller att han helt sonika bara tog för sig.
Jag vet at tajg många gånger önskade att han skulle börja slå mig, för då hade jag verkligen ngt att gå på, då kunde ajg äntligen lämna honom.

De här slagen kom ytterst sällan, en gång blev han rosenrasandes för att jag knuffat till honom (han försökte slänga ut mig och mina djur från sitt hus), det slutade med att jag låg på golvet och han sparkade tills han insåg vad han gjorde.

Jag började gå till en psykolog först i smyg och sedan vågade ajg berätta detta för honom och han tyckte det var skitbra, nu skulle jag få ordning på mina psykiska problem och få professionell hjälp eftersom det behövde ju jag. NÄr vi sedan separerade (till följd av att jag nära var påa tt mista livet) så krävde jag att vi skullegå i familjeterapi eftersom ajg fortfarande älskade honom och vile itne leva utan honom. DÅ gjorde han det för min skull eftersom han inte hade någora problem utan det var bara jag som hade psykiska problem. (klassisk projektion, jag är frisk men du är sjuk.)

Han fortsatte utnyttja mig, slutade med at tajg låg inlagd på psyket i nästan 2 veckor, alla vårdare där undrade vad i helvete jag hade hos den karln o göra. De försökte få mig att förstå att ajg måste lämna honom, när han kom på besök så fick dom alltid ge mig rejält med lugnande efteråt. Han talade med läkarna och med vårdarna och det verkade som om ha nförsökte få dem att tro att ajg var riktigt sjuk och borde omhändertas under längre tid. i samtal med läkarna min mamma och socionom-vad-hon-nu-var-för-yrke så sade han rätt upp o ner at tajg borde låsas in.

Han var svartsjuk under den tid vi levde ihopa, var jag ute hos hästarna 5 minuter längre än jag sagt från början så ifrågasatte han hurvida jag hade vart hos grannen och haft sex med honom/grannen :blink: varenda gång. Eller om jag vart o träffat någon. Han isolerade mig från min familj, men mamma släppte jag aldrig taget om, han isolerade mig från mina vänner. Lärde känna en tjej som bodde åtskilliga mil från mig, och allt gick bra tills hon ifrågasatte mitt ex en gång, då ville han att ajg skulle bryta med henne omedelbart.

Idag försöker han fortfarande topprida mig så fort han talar emd mig, psykar och beter sig illa. Jag hade inte hört av honom på ett halvår o så hörde ha nav sig igen.

Detta senaste året har vart ett hlevete för mig. mest föra t tajg själv måste ha börjat plocka ihopa mig igen, detta har jag gjort med viss hjälp av psykiatrin, men edet mesta har ajg gjort själv.
Det värsta är att ingen kan göra detta åt mig, jag var tvungen att själv inse vad som händer och vad som skedde med mig. Jag har fortfarande inte läkt, men jag är på god väg. Idag är jag hundra gånger starkare än jag var tillsammans med mitt ex.

men vägen är fortfarande lång, jag har en ekonomisk skuld till honom som löper på en 10 års avbetalningsplan, jag mår fortfarande litet dåligt när jag tänker på honom elelr som igår när han hörde av sig så blev jag upprörd. Enda skillnaden är att ajg kan släppa det relativt fort numera.
Jag vill tine ha ngt med den här karl att göra.

Men jag ahr lärt mig otroligt mycket, idag lever jag med en jordad (men ack tankspridd) man som är bara några få år äldre än mig. Han håller mig på jorden, är litet av ett ankare men som låter mig fatta beslut, han blir itne svartsjuk för att jag kollar in en kille på stan som är söt (eller en tjej för den delen heller). Vi kompletterar varandra, hos mitt ex så verkar det som om jag kmopletterade honom men fick inget i gengäld.

Det du kan göra är att göra en polisanmälan, har du fler vänner som sett henne bli slagen, eller ha blåmärken? Gå och anmäl honom, gör det upprepade gånger. redogör för hur ofta det har hänt, detta kan få hans beteeende att trappas upp men det medgör också att han kan göra misstag. En aggressiv approach tror ajg på, visst han kommer säkert att ev hota dig, bra, då går du också till polisen för hotar han dig, ger det dig vatten på hjulet hos polisen.
Kvinnomisshandel ska anmälas!

den här mannen du talar om låter som en psykopat, eller sociopat hur man nu vill se det.

Jag ahr delgivit er en del av min levnadshistoria här, jag vill INTE ha en massa "oj vad synd om dig..." det stadiet har jag passerat, bara acceptera det och genom det hjälp mig att bli starkare, acceptera att det hänt och att jag lärt mig massor av det. För så fort någon börjar tycka synd om mig så hamnar jag "där igen".

Jag hoppas att din väninna ska ta sitt förnuft till fånga och lämna honom, gå dit, ring dit, fortsätt smsa, skriv mail osv. Visa att du bryr dig. om ha nsorterar bort 100sms o mail så kanske iaf 1 når henne. Be era gemensamma vänner hjälpa till också. Det här klarar du itne ensam, inte om du ska få henne därifrån, hon måste inse det själv..... och ajg vet hur lågt självförtroendet blir med en sådan man som säger saker som "om itne jag älskar dig, vem tror du skulle kunna älska dig?" sådana ord äter sig in i själen och lämnar öppna och blodiga sår som snabbt varar sig och sprider sig i hela hjärteroten.

Visst jag erbjuder ett ställe att fly till, Kvinnojouren råder till att kidnappa henne vilket är olagligt i sverige.

Jag vet att hon ville när hon gick härifrån sist. Vad som hände sist när hon kom hem heller.

Som det är nu så har han trasat sönder hennes självförtroende så mycket så att hon kommer aldrig våga polisanmäla honom eller någoting sådant själv.
Dessutom så bevakar han ju henne 24/7 så hur ska hon kunna göra det?

Du kan och får i egenskap av medmänniska annmäla en annan för misshandel om du tror det föreligger.

Det är precis som om när man mistänker att ett barn blir misshandlad eller vanvårdad hemma så ska man änmäla detta om man är förälder till ett annat barn eller om man är lärare.

Varför ska detta enbart gå att anmäla om det gäller barn? Nejdu, anmäl honom för medmänsklighetens skull. Berättade inte din väninna att ha nslagit henne när hon var hos dig sist? DÄr har du ett bevis, sedan är det upp till snuten att redogöra för hurvida hon talar sanning eller om han gör det.

Ring polisen, förklara läget, förklara hur hon var innan hon träffade den här mannen och hur det är nu. Sitt inte bara där och gör ingenting. Du kan troligtvis inte reda ut det här själv. Ta kontakt med polisen, ring och fråga hur du ska bära dig åt, se till o fåtala med en kvinnlig polis, manliga brukar oftast bara vara nedlåtande och säga just "anmäler hon inte själv är det ignet vi kan göra..." kvinnliga poliser kan var mycket mer tillmötesgående gällande affärer likt dessa.

Hej!

Jodå hon kallade honom för psykopat också.
Tyvärr har vi nog inga kvinnliga poliser här istan.
Allt är semester stängt :sly:

På måndag ska jag ringa en kvinna som jag vet att det är lite "ryggrad" i.
Annars är det tyvärr så här istan att folk gärna lägger sånt här åt sidan.
För jobbigt och obekvämt.

Jag vet att det är lång tid tills på måndag men i det här fallet säger mitt inre att det är bättre att vänta på rätt person!

Tro mig jag räknar dagarna till måndag!!

Vill bara förklara vad jag menade med att "vilja":
Det är skillnad på att säga det med munnen och att vilja det av hela sitt hjärta.
Vi drivs av osynliga psykologiska behov och ofta kan människor säga en sak rätt starkt med rösten, men sedan överensstämmer inte den egna gärningen/beteendet med det... för att det finns något annat som styr.

Jag träffade en kvinna under semestern som är alkoholterapeut och själv fd missbrukare. Hon har vuxit upp med alkohliserade föräldrar och hon har en son som är fd narkoman... hon VET vad son är rätt och fel... bra och dåligt... som terapeut... men hon har väldiga bekymmer med att inte fastna för män med missbruksproblem, trots att hon men hjärnan VET. Jag fick också en uppvisning av 3:e gradens förnekande när hon upptäckte att nuvuarande sambon brukade hasch.

Om du har hört begreppen beroende och medberoende, har du kanske också hört att det beteendet också finns utan alkohol eller andra rusmedel. Det är ett beteende och är någon medberoende, hänger man sig fast vid en dålig miljö för att man är medberoende i det sjuka som händer. Varianten light är kvinnor som lever för att hjälpa alla och utplånar sig själv.

Det vi säger och vad vi gör är inte alltid samma sak... Om hon verkligen ville bryta sig ur, skulle ni kunna fixa det, det är jag övertygad om. Hon "vill" inte tillräckligt ännu... Förstår du hur jag menar?
Du kanske får stånga pannan blodig, men ändå inte få lös henne och ja, det gör du säkert för hennes skull. Jag ville bara fylla på utifrån mitt perspektiv och erfarenhet.

Kram till dig och jag hoppas innerligt att din kompis blir fri psykopaten.

Hej!
Det är ju det som är grejen.
Hon har ingen egen vilja längre, den har han krossat.
Skulle hon haft sin egen vilja kvar så hade hon;
* tagit emot blommorna,
* svarat på mina sms (även om dom var sura),
* svarat på mina mail
* hört av sig till mig flera gånger (det är snart 2 måndader sen jag hörde något)

Vi hade en vänskap som var så stark att inte skulle gå "sönder" för lite sura
sms eller mail, missförstån eller annat tjafs.
När hon gick härifrån sist så hade hon den viljan kvar och skulle lämna honom.
Jag har till och med röjt på min vind för hon var så säker att hon skulle bo här ett tag.

Vad som hände när hon kom hem den dagen vet jag ingenting om.
Hon såg mig som sin livlina, hon hade mitt hem som safeplace.
Jag har hjälp henne igenom 7 sorger och 8 bedrövelser

Det är också av denna anledning som jag vet att hon behöver hjälp!

Jag är inte typen som inte försöker lösa det själv först.
Jag har kollat och hon sitter i en rävsax i myndigehets sverige.
Ingen kan göra någonting om hon inte själv tar första steget.
Det KAN hon inte ta då han är med henne 24/7.

Så nu undrar jag om det finns någon som kan hjäpa henne att bli stark i sig själv igen så att hon kan ta sig ur detta eländiga förhållande.

För djupt inne i hennes hjärta vet jag att viljan att dumpa honom finns men hon kan och framför allt törs inte idagsläget.

Svår situation du är i, jag har själv levt i ett sådant förhållande som du beskriver att din vännina har, det som en sån här man gör är ju att plocka bort alla kontakter som tjejen har, kontrollerar allt, utövande av fysisk och psykisk terror så att man till slut blir så rädd för den här mannen att man inte vågar gå ifrån relationen. Dessutom så börjar man tycka synd om han, för han har säkert spelat på det också, att hon får skuldkänslor fast det är han som är j....lig. :/

Mitt råd till dig är att, börja aldrig tro att han kan förändras, om du kan så är det bra om du förmedlar detta till henne också, stå kvar vid hennes sida, visa henne att du finns kvar, sen om du tror att han är en fara för hennes liv så kan du ju alltid göra en anonym anmälan.
Vet hennes föräldrar om det? berätta för alla som står henne nära om vad som pågår, ju fler man är mot en sån här människa desto bättre, försök ordna en träff och prata ihop er om vad ni skulle kunna göra, för jag tror att det är viktigt att du inte är ensam i det här.

Lycka till, och jag ska ha det här i tankarna då jag trummar.

Mvh Marina

hur stor eller stark är du ? kanske kan du samla ihop litet folk och "snacka" med den lilla grabben ? sånt kan ha effekt, det råkar jag veta..... har aldrig haft med misshandlade människor att göra, men jag har hämtat hem både hundar, kattor, hästar, ormar och all sköns kreatur med den "snackmetoden", för dessa gäller nämligen inte så många lagar, som det skulle finnas till din väninnas hjälp, om hon vill ta dem i bruk.
är det nån, som har försökt att snacka med väninnans pojkvän, och gjort honom uppmärksam på, att hans sätt och ageranden är under uppsikt, att de inte går att döljas och gömmas ?

Hej!

Om jag säger så här han har respekt för mig och vågar nog inte slå mig.
Säkert skulle jag kunna blåsa omkull honom.
Får jag se honom slå min vännina så ligger han risigt till.

Det finns folk i den här stan som gärna skulle se till att han blev flaggfärgad (gul & blå)
ett tag. :sly:
Fast det känns som att sjunka till hans nivå :$
Tanken känns mer och mer lockande måste jag erkänna.
Som sista utväg alltså.

Hej!
Just nu är att få loss min vännina min prio 1
Honom kan jag be om hjälp för sedan.
Självklart vill ju jag att han ska bättra sig och bli normal.

Jag är dock medveten om att han aldrig kommer att ändra sig!
Det är ju inte honom det är fel på!

Han har rätt och resten av världen är dumma i huvudet.
Så är det bara.

Tar tacksamt emot all hjälp jag kan få med min vännina först när hon är i säkert förvar här hos mig så ska jag göra vad jag kan för att se till att han får hjälp.

Saken är sådan att hon har inga andra än mig och hans familj här istan.
Inga som bryr sig i alla fall.
Hennes familj bor minst 40 mil härifrån och vet förmodligen ingenting.

Så jag är ganska själv i det här.
Gör inte jag någonting så kommer ingen annan att bry sig heller.
Har pratat med hennes förra kille som bekräftade mina misstankar om att hon inte skulle göra vissa saker om hon var sig själv så att säga ;=)

Tar tacksamt emot all hjälp jag kan få oavsett om det är trummor, healing eller vad det nu heter. Jag är en novis på området (inte ens det faktiskt).

Vad händer när du trummar??
Som sagt vad novis

:respect:

..... till bönder, på bönders språk. Till de lärda, på latin..... heter det visst, och jag är bonde, får jag nog lov att säga.

Nja, jag tror inte på, att vi gör oss till förmer genom att överskyla väsentligheter, och genom att inte ta "tjuren vid hornen". När den sänker nacken lågt... då får man böja sig ner, helt enkelt. Nedrigt arbete, kräver låg arbetsställning.

Du, Lilla jag, om jag inte kan råda dig till handgripligheter, och inte tyvärr inte har någon specialkunskap i ämnet att ge dig, så vill jag dock gärna medsända dig detta:
Alla bode få ha en vän som dig! En vän, som engarerar sig, som tar vänskapen på allvar. Egentligen, så är det allt som behövs.
Jag förstår fullt ut, att du mår dåligt av, att se en nära vän lida, kanske t.o.m. tappa själsdelar, och bli förlamad och förstummad, men så länge du ser henne, så finns hon. Det är äkta vänskap, på ett plan. Det kan hjälpa henne, att se sig själv. Och den värmen, som du ger din väninna, den sprids överallt, t.o.m. på ett forum i cyberspace, och den kan ingen psykopat i hela världen tysta.
Vet det!

LYCKA TILL!!!
:respect:

Jag håller med Marina om detta.
Jag har själv en dotter på 19 och om hon var i något sådant...
Jag skulle åka 400 mil!

Men vad konstigt... det jag skrev hamnade i ett inlägg från Marina :blink: /Lie

Hmm, men om du samlar ihop några som kan skydda dig och din väninna, så kan ni ju sätta er ner och PRATA: ställ dom mot väggen. Säg som det är, du har sett honom slå henne. Sanningen kan ingen dölja i längden och det kan vara starkt att behöva möta sanningen. Den här killen som hade sett misshandel och slog honom, kan han följa med och övertalas vara "ovåldsam" men som vittne?

PÅ ett sätt tror jag att inget kommer att förändras om inte HON vill det. Så brukar det vara i dom flesta misshandelsfall - hon säger att det är hennes fel och hon går tillbaka, för det är inte hans fel att han slår henne. Hon måste själv inse hur fel detta är, han måste också inse det. I grunden är han en olycklig person som antagligen själv blivit slagen som barn, många som misshandlar gör ju som dom blivit lärda. :/

Jag förstår också att han antagligen brutit ner hennes vilja och då vet hon ju inte vad hon vill...

Det är svårt att veta vad som hjälper och vad som inte hjälper. Mina råd kanske är konstiga, jag vet inte. Tror bara att en konfrontation kanske leder någon vart iallafall... Kanske leder det till att hon vaknar upp? Kanske leder det till att HAN vaknar upp och ser att andra vet?

Jag uppmanar inte till kidnappning heller...men hur tror du hon reagerar om ni är en grupp som helt enkelt frågar om hon ska följa med er ett tag?? Kan du tala med familjen och be dom följa med också? Kanske få med nån utomstående hjälp, en terapeut eller liknande? Jag menar, vem ska anmäla er för kidnappning? Om ni övertalar henne till att åka på semester till annan ort? Tror du verkligen HAN kommer att anmäla er för kidnappning? Det tror jag inte, han vill nog tysta ner det hela. Han vill nog inte att allt ska komma till polisens kännedom...

Usch, så obehagligt. :(

Ja många tårar har runnit för hennes skull..
Det är ganska jobbigt att veta att hon inte blir uppskattad för den fina människa hon faktiskt är! Karln är ju dum i huvut ju!
Här har han hittat guld och så behandlar han henne så

Tänk att det har tjejen i fråga också sagt ;=)
Hon har kallat mig sin ängel så det är väl dags att leva upp till det då..
Bara att hoppas att jag fixar det innan det är försent.

Låter bra att den sprids även här.
Brukar sätta mig ner och tänka på henne i bland (rätt ofta faktiskt)
Försöka skicka kramar och stöd även om jag inte har en aning om ifall det kommer fram eller inte. I det här fallet hoppas jag ju givetvis att det gör det.

På ett sätt så kan man ju säga att jag hade tur..
Jag var också ute efter grabben förut :? :?

Enligt min syster så har jag gåvor som jag inte vet om.
Kanske är det så. :/

Just nu skulle jag önska att den gåvan var att man kunde tala med deras undermedvetna. Då skulle jag nog manipulera honom till att skriva in sig själv på psyk för han behöver verkligen hjälp. :?

Henne skulle jag skicka alla sms som han raderar direkt till i stället.

För varje dag som går så känns det mer och mer okej att sjunka till hans nivå.
Samla ihop några grabbar som låter honom smaka sin egen medicin.

Dom finns säkert även i denna lilla stad :sly:

Som sagt tackar för all hjälp vi kan få även detta att skriva av sig är en hjälp i sig för mig i alla fall :$

Hej Fylgja, Thomas här.

Det du gjort är att du har redigerat Marinas inlägg istället för att svara på det! Iom det har du raderat det hon skrev och bara sparat den lilla snutt du citerade. Det är därför det ser ut som om det var Marina som skrivit det du svarade med.

Var försiktigare med vilka knappar du trycker på i framtiden ;) du är moderator du vet, och kan fippla med folks poster.

Mvh,
T&M

Åh nej!!!! :$ :$ :$ :$ :/ :(

Jag ber tusen milllioner gånger om ursäkt Marina!
Du hade skrivit så mycket annat bra i det inlägget.

Thomas, nu förstår jag hur en för oss känd person på ett annat forum, kan fippla bort folks poster...


:$ Skämming

Erhm ja, eller radera folk helt :$ erhm, lätt hänt, ingen fara...

Marina är inte arg, hon kommer bara skriva om det hon skrev helt enkelt.

Mvh,
Thomas

Tja, jag kan ju tycka lite jag också... ;)

Jag skulle nog strunta i mannen, för mig är det din tjejkompis det handlar om. Det är hon som behöver hjälp, jag tror inte vi glada amatörer kan ge sig ikast med en misshandlande man, helt enkelt. Psykopater behöver proffshjälp (om han nu är något ditåt), att bara snacka med honom lär inte hjälpa. Inte att slå på honom heller, risken är att han då bara får bekräftelse på att det är alla andra som är dumma och så får han anledning att tycka ännu mer synd om sig själv.

Att vara kvar hos någon som misshandlar/hotar/vädjar/manipulerar är lite att likna som ett missbruk, man vet innerst inne att det inte håller, men man kan liksom inte låta bli... det finns ju inget annat efter ett tag. Jag skulle nog göra som man ibland gör med alkoholister som förnekar, skapa en intervention.

Då samlar man så många människor man kan som bryr sig om personen det gäller, familj, vänner, arbetskollegor, grannar... Och sedan ser man till att alla samlas på samma ställe och får dit personen. Eller går hem till henne. Sedan konfronterar man personen med konsekvenserna som alla andra har med problematiken, hur det påverkar alla, och så berättr man att man är väldigt orolig och så erbjuder man alkoholisten ett behandlingshem (som tar emot samma dag) eller den misshandlade kvinnan en plats på skyddat boende och terapihjälp (samma dag).

Mycket starkare än så här kan det inte bli. Kvinnan kan fortfarande neka att följa med, hon kan fortfarande välja att stanna kvar, men man ger henne stöd i att välja sin egen frihet och hälsa och liv, och det är ett starkt val.

Det allra första jag skulle göra är att prata med hennes familj som bor 40 mil bort. Berätta om din oro och vad du sett och känner. I sådana här lägen behöver man varandra.

Var lyhörd, och låt inte dina egna behov och önskningar styra över en annan människas liv, men stå inte heller och se på ren destruktivitet eller hjälplöshet. Ensam är inte stark.

Lycka till!

Jag har skrivit in svaren i "Quote"
Hoppas du ser dom :=)

Hon har ingen egen vilja längre, den har han krossat.
Skulle hon haft sin egen vilja kvar så hade hon;
* tagit emot blommorna,
* svarat på mina sms (även om dom var sura),
* svarat på mina mail
* hört av sig till mig flera gånger (det är snart 2 måndader sen jag hörde något)

Vi hade en vänskap som var så stark att inte skulle gå "sönder" för lite sura
sms eller mail, missförstån eller annat tjafs.
När hon gick härifrån sist så hade hon den viljan kvar och skulle lämna honom.
Jag har till och med röjt på min vind för hon var så säker att hon skulle bo här ett tag.

Han vet att andra vet men det skiter han i, han har fått stryk när han slog henne ute på stan.
Om ni någongång ser någon som spöar en tjej! Slå honom inte flaggfärgad. Vem tror ni får sota för det när dom kommer hem? Ska ni slå nåt så slå 112 och polisanmäl för det vågar hon förmodligen inte göra själv

Du säger att hennes familj bor 40 mil bort, och att du inte känner dom, och att föräldrarna förmodligen inte vet vad som händer med deras dotter, det kan väl vara en väldigt bra ide att informera dom om vad som sker, hade det varit min dotter så hade jag velat veta, då hade jag farit personligen och hämtat hem henne.

Om du inte känner hennes familj och inte har telefonumret så kan du ju alltid söka på www.hitta.se det finns lösningar man måste bara se dom, kliva ur offerrollen och börja slåss på riktigt.
Vill också tillägga att du gör det bra som står kvar vid din väns sida.

Mvh Marina

Trummandet är en del av shamanismen. Det är med trummans hjälp jag kan förändra mitt medvetande så jag kan resa till andevärlden och läka det som läkas skall. För det är det som är min intention. Trummar som hjälp till en slags bön till din vän i det här fallet.

Det som kan hända då man jobbar med trumman är alltså helt upp till vilken intention jag har då jag arbetar. Mig har det tex hjälpt för att stärka mitt självförtroende och min självkänsla, starka rädslor har minskat enormt och jag var förut väldigt allergisk varje dag, det har också försvunnit.

Mvh Marina

Var är "här uppe" om man får fråga?

Mvh,
Thomas

Hej igen!
Jag tycker det låter lite som om du behöver hjälp du också. Du skickade ut en vädjan om hjälp, och du har fått massor av alternativ, men enligt dig är allt av detta helt omöjligt. Det verkar som om du tappat sugen helt. Om det är som du säger, att du är den enda som kan hjälpa din vän, ja då behöver du tydligen mer kraft och styrka så att du klarar att sluta tycka synd om dig själv och faktiskt börja agera istället.

Jag kan inte göra en resa för att din vän ska få "tillbaka sin vilja" för jag har inte pratat med henne själv. Däremot kan jag göra en resa för dig, för att hjälpa dig få handlingskraft eller vad det är du behöver allra mest. Kontakta mig via pm (klicka på mitt namn här brevid) om du vill, men gör det snabbt för jag åker bort till helgen och är borta i en vecka sedan. Eller så kontaktar du någon annan i gänget här på Trolltrumman.

Ge dig inte, din vän behöver dig tydligen, och då är det nog hög tid att du börjar se lite lösningsorienterat istället för att bara se på allt som inte går.

Ännu mera lycka till!

Har svarat dig privat. Förmodligen tycker du inte alls att det är häruppe med tanke på var du sitter :=)

Enig med er i detta, detta är mer Lilla Jags vädjan om hjälp till att bli mer kraft-full än det är en fråga om att rädda hans/hennes väninna som jag ser det.

Lilla Jag: det finns inget att vara rädd för, handling är bästa sättet att få resultat. Inget kan lösas genom att man bara skickar "goda energier" etc, sånna mirakler tror jag inte på. De flesta som sysslar med shamanism är väldigt resultatorienterade. Det man gör ska få resultat, och man vet att handling ger resultat.

Så mitt råd, det sista jag kommer säga i den här saken, är att du skall handla. Göra allt du kan för din vän, utan att vara rädd eller misstänksam mot resultatet.

Det kommer gå bra bara du gör ngt. Snart, för imorgon kan det vara för sent.

Mvh,
Thomas

Hej!

Kanske är det jag som behöver hjälp?!? Har inte sett på saken ur den synvinkeln förut.
Kanske är jag inte så rädd för den lille skiten som jag vill tro?
Kanske ä r det bara ett sätt att slippa dra igång någonting?

Jo jag Är rädd för honom! Man ska vara det också! I bland är faktiskt rädslan ett ganska bra försvar. Fast jag ska villigt erkänna att jag har tänkt tanken att
provocera fram ett slag på mig. Då har jag ju faktiskt någonting att anmäla.

För att orka hjälpa alla som vill ha min hjälp!!!
Inte bara min vännina.
Hon är ju faktiskt den enda som inte ringer och "tjatar" på mig.
Vi stöttade ju varann förut!
Så min ventil är ju också borta så att säga.

Livet har varit skit dom två sista månaderna.
Jag härstammar dessutom från en familj där allt är bra..även när det inte är det.
Man ska vara glad och ställa upp på alla och alltid orka lyssna på alla andras bekymmer helst kunna lösa dom också.

Jag har minst 2 vad jag har sett att dom kallas energi vampyrer.
Är helt slut efter att dessa människor har ringt.

Nehe nu ska jag messa han som kan ge mig namnet på den person som
slog knölen. (Tack så mycket Synd att inte jag var där då hade det varit kö!!)

Han på ***** är inget bra att komma med på Måndag.
Företaget är ju stort och hans förnamn är vanligt..

Sen ska jag nog skaffa mig en telefonsvarare
w00t :D

Jag ar lite i samma sits som du Lilla jag, har en van som ar i ett liknande forhallande som det Caija beskrev. Han forsoker kontrollera allt hon gor och forsoker hindra henne fran att traffa och prata med sina vanner. Han ar ocksa valdigt svartsjuk och vill inte lata henne ha tex klanning eller lite urringad topp pa sig, fixar hon till sig lite sa ar det nagon annan hon gor sig fin for, tror han. Dock ingen fysisk misshandel vad jag vet men valdigt mycket kontrollerande av hennes tankar och levnadssatt. Han later henne anvanda sin msn istallet for att gora en egen, och sen "rakar" han ta bort alla hennes kontakter. Sen blir det losenord pa datorn. Vi mailade lite dagarna runt midsommar da han var hemma hos sin familj och hade glomt datorn pa. De flesta meningarna hon skrev var nagot liknande "jag har trakigt!" "bleh jag ar tjock" "jag har inga vanner" upprepat om och om igen med lite andra ord hur daligt hon madde. Nu maste jag ringa lite da och da for att hora hur det ar med henne, da hon aldrig har pengar pa sin telefon eller ork att hora av sig. Hon har varit deppig i flera ar och hennes sjalvfortroende ar nu sa lagt att hon inte kan slappa honom. Hon har egen lagenhet nu sen ett par manader tillbaka eftersom det blev for mycket brak nar de bodde tillsammans, men hon har inte en tanke pa att lamna honom, och nar hon ar sjalv hemma hos sig sa blir hon bara mer deppad for att hon ar ensam. Fick hora att hennes mor hade varit tvungen att hamta hem henne mitt i natten for nagra dagar sen for hon var ensam och madde daligt. De var sedan till vardcentralen for att fa tag i nagon att prata med, men de ville bara ge henne piller! :(

Vet inte vad jag ska gora, kanner mig sa maktlos sahar langt borta nar jag inte kan bara aka till henne och prata, min mor ar god van med hennes sa vi tre haller kontakten o forsoker komma pa vad vi kan gora. Kan egentligen bara stotta och visa att vi bryr oss om henne och forsoka bygga upp hennes sjalvfortroende igen tills hon inser sjalv att hon kan leva utan honom. Ar nog mycket det att man haller fast vid det man ar van vid, speciellt nar man ar deppad och kanner sig svag, man vagar inte andra pa rutinen. Har sjalv varit i ett forhallande dar jag inte madde speciellt bra men anda stannade kvar tills jag fick en bra anledning att lamna honom.

Det skulle nog vara bra om du tog kontakt med din vans foraldrar, som nagon skrivit tidigare. Fortsatt forsoka hora av dig sa hon vet att du finns dar och bryr dig om henne. Har sjalv varit dar - delvis psykisk "hjarntvatt", delvis mitt eget val- gomde mig och stangde ute alla manniskor som lade sig i mitt liv och brydde sig for mycket. Svarade inte i telefon opnnade inte dorren nar min mamma forsokte fa tag pa mig for att hon var orolig Gick efter manga om och men med pa att prata med kurator men det funkade inte alls. Men till slut hade iallafall mina nara och kara lyckats banka in i mitt huvud att jag inte borde vara med den killen jag var med. Och inte forann da jag insag det sjalv kunde jag lamna honom.
Det ar svart med psykisk misshandel da man oftast inte kan peka pa nagot konkret. :/

Vet inte riktigt vad jag ska gora nu annat an att fortsatta ringa och skicka sms till min van. Sa tar garna emot tips. Hon har visat intresse att komma hit ett tag och leta praktik/jobb, men hur vi ska ordna med pengar till flygbiljett vet jag inte. Hennes mamma vill ocksa skicka hit henne men kan inte heller hjalpa med pengar. Jag och gubben min forsoker ordna mer jobb och till hosten har vi formodligen ordnat det sa da ska jag forsoka ordna med biljett till henne. Wish me luck med det ;)

*

Hej!

Du har privat svar..
Önskar dig verkligen lycka till!!

Jag dras neråt stan ikväll!
Vet inte varför brukar inte vilja gå ut?? Trist att gå själv!!

Har lärt mig att lyssna på mig själv..tänk om jag hade gjort det förra gången
någon/någonting sa åt mig att gå på krogen... men man lär sig av sina misstag
Då hade jag inte behövt sitta här för då hade jag sett misshandeln och anmält kräket.

Nåja..vi får väl se vad som händer =)

:D

Alla råd du kan tänkas få för att hjälpa denna människa har du fått.

Tråden stängs.

Lycka till!

Mvh,
Thomas
admin