Innan jag somnade igårkväll gjorde jag en liten meditation till mitt inre rum. Vet aldrig vad som ska hända när jag kommer dit eller vem/vad som ska vara där. Det är ett rum som är lite romerskt inspirerat med marmorpelare, en jättestor säng jag kan vila i när själen behöver lite balsam, mycket vattenmonument och lummiga växter.

Den här gången när jag kom dit låg det två djurbebisar i sängen som jag matade med nappflaska.. Ett rådjurskidd och en liten leopardunge.

Sen inatt fick jag min högra arm helad med någon slags konstigt bommuls-siliconliknande material. Det var en gammal man som sa att all min kraft var i den armen. När jag vaknade kändes armen så omsorgsfullt omhändertagen, den har som en annan energi i sig än den vänstra, det känns som att den behöver vila ungefär.

Låter härligt! Jag blir glad bara jag ser det framför mig, med bebisarna. :)

Ja... :) Rådjurskiddet var så fint med sitt uppmärksamma kroppspråk och stoora ögon och öron, och med sina ben fint ihopvikta under kroppen. Och leoparden låg på rygg som en busig kattunge med sina stora labbar till tassar runt nappflaskan, två helt olika uttryck i djuren som bringar stor ödmjukhet till deras Varande.