Hej! Jag är novis på det här området och har nyfiket surfat runt här på trolltrumman en tid. Är intresserad av psykologi och vad man kan göra med tankens makt. Det är min ingång i detta. Är fascinerad av allt ni kan och har upplevt. Jag har bara nosat i ytterkanterna av det ni sysslar med. Det jag funderar över är om man verkligen ska slänga sig in i detta utan vägledning. Om jag mot förmodan skulle förirra mig ner i undervärlden under en meditation, är det säkert att jag hittar tillbaka? Eller är det så att jag inte lyckas innan jag är redo för det? Jag har ett ganska starkt kontrollbehov och det hämmar väl mig förmodligen. Å andra sidan så känns det som om det är en del i det hela att jag ska lära mig att släppa det. Läste något bra nyss om att ha delmål men det är liksom inte så lätt att veta hur man ska börja. Jag satsar på att "utvidga" mina meditationer nu.
Nyfiken Rubin
Hej och välkommen Rubin!
Psykologin och shamanismen är nära besläktade - psykologin har antagligen hämtat mycket från den shamanska urtolkningen av människan ;)
Jag tycker nog att vägledning är bra i början. Det finns ju en risk för att man gör på något sätt, man inte riktigt mår bra av och då är det bra att ha nån att snacka med och få råd av. Om du håller koll på "annonser" om trumresor och kurser under "Anslagstavlan" eller "Trumcirklar och träffar" så kanske det händer något i närheten där du bor.
Kontroll är ingen nackdel, i alla fall inte i början... sedan kan man släppa på den. Men tappa kontrollen helt, är aldrig bra - om det inte är bara för en liten stund ;)
Fylgja
Tappa kontrollen helt gör man bäst under kontrollerade former! Hitta en bra kurs eller lärare. :D
Visserligen är det mesta inte farligt med shamanism, men det är heller inte ofarligt, så i början är lite vägledning och guidning bra att ha.
Shamanism handlar förresten inte om att släppa kontrollen, snarare om att våga bli trygg på ett annorlunda sätt än att förstå intellektuellt.
Från vad jag har hört och upplevt själv så ska man försöka att släppa lite kontroll, att sluta försöka styra resan och upplevelsen. Jag är ofta för intellektuell och bör nog arbeta med detta...
Välkommen Rubin, ser att vi är intresserade utav samma saker, psykologi och tankens kraft och förmåga! :)
Som svar på dina frågor skulle jag vilja säga att "resa" Shamaniskt, är för mig att sammanlikna med när man går in i en djupare meditation. Och precis som man jordar och skyddar sig innan en meditation, så gör jag på samma sätt när jag reser i världarna. Jag har mina kraftdjur och guider med mig och är dessutom i ett tillstånd av medveten vakenhet, precis som i en meditation.
Är du hemtam i meditationens värld, tror jag inte att det kommer att bli några större konstigheter för dig när du börjar resa Shamanskt. Men att börja i en grupp med en duktig ledare och kanske bli guidat in i resan kan helt klart vara en fördel och mer givande.
Vad det gäller kontrollbehov och att det kan vara hämmande har jag också några tankar om.
Att ha ett strikt kontrollbehov betyder för mig att man befinner sig i ett spänt tillstånd mer eller mindre för jämnan. Detta kan vara medvetet eller omedvetet! Man är hela tiden på sin vakt, man ifrågasätter och vänder ut och in på allt innan man kan ta till sig. Man nästan maniskt söker, för att finna en svaghet eller bristning i det som man ställs inför.
Att kunna släppa detta tillstånd gör att man upplever livet mycket mer nyanserat och detaljrikt. Att ha modet, att våga lita på och verkligen tro på det som kommer till en, utan förnekelse och bortförklaringar och utan behovet av att analysera itu allting, är för mig en bekräftelse på en friare och högre självkänsla.
Mvh Lillemor