Jag är evinnerligt trött, känner hur det värker i muskler och ben,
ögonen går i kors och jag har tjyvat till mig en halvtimme trekvarts extra rast.... sitter nu hemma i blöta kläder utan at tha något att byta om till (tvättkorgne är sprängfylld men tvättstugan fullbokad.)

vet att om en stund måste jag ge mig ut i pissvädret igen, finns ignet dåligt väder jag vet... men ibland så tror jag att världen är medvetet litet tyken mot de som faktiskt kan höra eller känna mer än vad andra ger sig tid till.

Det hällregnar här, kläderna vi lyckades tvätta i grovtvättstugan har itne hunnit torka över natten pga den höga luftfuktigheten. Så jag fick ta på mig redan fuktiga byxor imorse.... ut i regnet, bli genomvåt, in på kontoret, ha breifing, ut till en vårdtagare som skulle duschas.... nu borde ajg vara på väg till nsäta vårdtagare som ska duschas.... sedan har ajg en påklädning/morgontoalett kvar.

jag blev av med två vårdtagare innan idag, bland annat pga jag inte har delegation på insulin och blosockerstagning samt så har vi en tant som går på cellgiftsbehandling så jag som är på väg att bli förkyld får itne åka dit pga infektionsrisken.... så på 4 timmar ska jag hinna med 3 vårdtagare.... allt som allt.... en vårdtagare är klar emd sin dusch som sagt...

jag är så trött i huvudet, trorts jag sovit hlea natten är jag fortfarande helt slutkörd. tog med mp3-spelaren till jobb idag, lyssande litet på trummorna och det höll mitt humör i någorlunda schack.... annars hade jag vart förtvivlad.

Jag undrar litet hur de tänker de som lägger schemat, visst har jag inget körkort men vissa turer är dubbelbemannade, dvs at tajg kunde åkt med ngn annan som har körkort. en dag till ute i det här regnet så kommer ajg bli knallsjuk. Igår kunde jag mota bort alla känslor av en annalkande knallförkylning, men idag blir det tuffare o imorrn tror jag itne längre at tjag reder det....

ska tala med den som är ansvarig för schemana, att om det itne är bättre väder imorrn så vill jag verkligen hamna på onsjö schemat istället, slippa cykla o åka bil istället......

just nu känns väldigt mycket väldigt hopplöst.

Visst är det skönt att gnälla? :)

Det är fruktansvärt skönt o få gnälla litet nu o då... samt att man blir accepterad för att man gnäller och faktiskt tagen på allvar.

Men god nyhet är att nu är jag hemma, halvt ihjälsvettad innifrån och helgenomdränkt utifrån (trots jag tog o letade rätt på min vinterrock i arméns ylle.) så är jag vid gott mod, om än trött.....

har redan suttit på kontoret i en timme, slutar egentligen inte förrän 16, men eftersom inget mer fanns att göra så smet jag hem. så nu är jag hemma som sagt....

virrig, varm/kall omvartannat och yrslig..... men imorrn får jag iaf åka bilen på jobbet hela dagen :D

Nämen, usch vilken dag!
Hoppas att de ändrar din tur snarast möjligt till biltur!!!
:(

den här tråden borde döpas om till min tjat o gnälltråd..... :/

Idag har det gått käpprått åt helvete..... jobbar med en kille som är 31 år, som troligtvis aldrig har arbetat med människor överhuvudtaget, han pluggar samhällsvetenskapligt nånting på universitet... och han är nära nog hopplös men menar bara otroligt väl... för väl....

Ska han göra en sak, så vågar han inte riktigt ta tag i det, och när ha ngör det så är han så försiktig och det tar en så evinnerlig tid.... han diskade häromdagen med en annan kollega hos en farbror, det tog honom 30 min o diska undan en diskho med disk. för mig tar det max 10 minuter, o då står jag ändå och pratar med farbrorn. Idag skulle han utföra en underlivstvätt på en kvinna och han började med fötterna :( , jag sa till honom att det var ljumskarna och underlivet bara som är den "nedre toaletten" 5 minuter senare var han klar med tvättandet av framsidan och han hade itne den blekaste aningen om att man skulle torka och smörja in, trots att både jag och tanten vägledde och sade åt honom vad han ska göra.

hos en annan tant tog det nästan en timme att fixa iordning henne, i vanliga fall tar det 30 min sen är man klar. men idag så var det så besvärligt (hon ahr svår afasi/talrubbning pga stroke) inget blev bra hur man än vred o vände på blöjor elelr kläder eller någonting. men till sist så blev det ivf ok.

Han är otroligt valpig i kroppen och rörelserna för att vara 31 år, tror han levt i en väldigt skyddad verkstad som yngling. jag ÄR äldre än vad han är rent psykiskt.

När vi sedan körde in till kontoret för lunch var vi en kvart sena. jag hann med nöd o näppe slänga i mig min mat (som tog 10 min att tina i micron) på 5 minuter. Sen var det ut igen och vi skulle köra mat, han kör helt ok, litet långsamt bara, men iaf, när vi är på näst sista stället, ligger vi efter med nästan en timme i tidsaspekt. och han slutade jobba 14.00, vid tre var vi klara med det besöket vi höll på med.

inget har gått som det ska idag, och imorgon ska ajg jobba med honom också och jag ser itne fram emot det..... inte om det blir som idag, och jag hopaps innerligt att jag slipper matkörningen ett tag framöver nu.
Däremot så ska vi duscha den tantan som har den svåra afasin och det ser ajg itne fram emot. och skicka in min manliga kollega med den griniga lilla tanten i duschen, njah, tvivlar på det, då överlever inte han iaf.....
man blir så handfallen när tanten inte akn prata, bara göra ljud som är otroligt svåra att tolka om de är jakande eller nekande.....

men imorgon är det en ny dag.... 7.30-16.30 troligtvis eller så slutar jag en halvtimme tidigare... ( :rolleyes: ) men vi får se.....

jag ahr iaf fått min lönespec för förra månaden då jag jobbade en 4-5 dar.... 1700, då räcker det till min hyra, resan til lherrljunga och "avgiften" för mat... så något gott med denna veckan iaf.....

bara 4 dagar kvar innan jag åker till skåne!

Nämen du..... :blink:
Nu blev jag nog faktiskt litet ledsen ändå..... :/

1.) Har den här mannen fått adekvat utbildning, träning, handledning och praktik för att vara välförberedd för de färdigheter och göromål som jag innerligt hoppas att vi avkräver dem som går hem till våra samhällsmedborgare som av olika anledningar behöver hemhjälp och/eller hemsjukvård ?

Det är faktiskt en rätt gedigen specialkompetens att kunna bevara en hjälpbehövandes integritet, motiveringsarbete, särskilda vårduppgifter, bemötande, och hushållstjänster, m.m.m.m.

2.) Jag har inte jobbat inom vård eller hemhjälp just av den anledningen att jag personligen aldrig skulle klara av situationer som de du beskriver, och det måste ju ändock vara rätt märkligt för en ovan 31 årig man att fullständigt komplikationsfritt sköta en äldre dams intimhygien ??????? :?

Allvarligt talat.... jag skulle hellre svimma än att vara varken 31 årig, manlig, ovan, vårdgivare, eller äldre dam i det läget!!!!

3.) Vad gjorde du själv i dessa situationer för att underlätta för hjälp/vårdtagarna och för din nya, ovana kollega ?
Bjussade du på din erfarenhet och kunskap ? Var du tydlig och informativ om sådant som tidsschema, planering, vikten av lunchtid, disktid, simultanarbete som disk och samtal, m.m.? Tog du tag i er arbetsledare någon gång under dagen och bad om att ni tre skulle sätta er ner och prata igenom detta ?

Caija, nu menar jag inte att låta sträng eller dryg, verkligen inte, men jag blir litet chockad av det du skriver, faktiskt. Antagligen för att den världen är så främmande även för mig och jag därigenom lätt kan identifiera mig med din kollega.
Jag tror absolut på det du skriver och att det säkert finns många människor som är lämpligare på ett så krävande och mångbottnat jobb som ditt, än vad han är; men det gör ju inte att han inte är medmänniska, får se ut, gå, tala och vara som han vill / är, och inte skulle ha rätt att respekteras ens så mycket så att han får veta vad han gör fel och hur han kan göra bättre. Det ni underbara själar inom hemtjänsten gör är ju faktiskt ett jobb som kräver många kompetenser.

Dels psykologiskt, bemötandet av väldigt olika människor i olika livssituationer, dels hygientekniskt, städning, eventuella infektionshindrande åtgärder, m.m., dels ledarskapsmässigt, att få ihop tid, pengar, planering, schema oh "leda" vård/hjälptagarna och er själva genom dagarna.

Du skrev att kollegan studerar sammhällsvetenskapligt. Det kan ju vara mycket. Men om du tänker dig att du imorgon skulle åka till universitetet och göra en statistisk prognosanalys av Ungerns BMP och sedan spegla det i en uppsats ur ett historiskt perspektiv, för att kunna beräkna ungerns norra regions tillväxt ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv........ w00t
Skulle du då inte gärna vilja ha fått litet förkunskaper ?

Visst, kollegan sökte sig till ditt jobb, du har inte sökt dig till hans studier, men jag menar bara att det kan vara bra att behålla perspektivet och objektiviteten.

I sin miljö kanske han inte alls verkar lika tafatt och valpig, där kanske du verkar litet hmmmm... jag jag vet inte.
Om jag skulle vara antingen på ditt jobb eller i hans samhällsstudier, så skulle jag te mig tämligen okunnig och ovetande i båda världarna.

Altså, missförstå mig rätt ;) , så att säga, jag har också jobbat med folk som är olämpliga på det dom gör, men dom brukar sortera ut sig själva rätt effektivt. Såvida dom inte är chefer.....
:lol:

Visst har denna stackars kollega fått en utbildning, men av det jag förstått så gick den ut på att läsa på litet om mediciner och lyftteknik och sedan två eftermiddagar senare så är kursen avslutad (har dock inga belägg för detta :S) så jag tycker faktiskt synd om honom och försöker hjälpa honom, vägleda och stötta.

Han ahr fått gå bredvid en annan kollega under 3 dagar för "inskolning" och förväntas nu av "alla" klara av uppgifterna lika väl som vi som jobbat inom vården tidigare. vilket jag tycker är fel... det tog mig nästan 2-2½ vecka att bli varm i kläderna som praktikant inom hemvården nu i våras. Men den stora skillnaden är att han nu ska täcka in för en ordinarie anställd med all deras kunnande och erfarenhet.

Så det här med adekvat utbildning bryr dom sig itne så mycket om när det gäller sommarvikarier i hemvården (tyvärr) och jag tycker att nu min stackars kollega han har hamant väldigt fel på sätt och vis. Jag tycker han är jättemodig som vågar ge sig in på ett så pass svårt yrke som hemsjukvård....

Och gällande intimhgienen så hade han själv efterfrågat att få lov att börja tvätta, och då tänkte jag att dne här damen är en mycket bra person att träna på eftersom hon säger ifrån om man gör ngt fel.... hon låg o småflinade när han försökte tvätta och tog det hela med ro. hade det vart ngn annan tant så hade jag nog inte låtit honom få prova, och självklart frågade jag ju tanten om det gick bra. "Ja alla måste vi väl lära nångång..." var hennes svar. men skillnaden på övre och nedre toalett borde ju en kursledare tagit upp med eleverna.... det är det minsta man kan kräva tycker jag.

Jag försökte som sagt vägleda min kollega, visa och sen låta honom göra- det gick sådär... jag får en känsla ava tt han inte kan ta till sig informationen direkt... Sedan att beskriva hur han skulle göra gick inte så bra heller.... men jag gav honom "lätta" uppgifter, såsom att diska och bädda, och liknande medan jag gjorde tyngre (hygien, påklädning osv) men jag känner att jag har vårt att förmedla mig till den här kollegan. men får se hur det går imorrn. då har jag sovit i många timmar (förhoppnignsvis utan jobbiga drömmar. drömde inatt att jag dels stack mig på en narkomans spruta, och dels at tajg var på jobbet och besökte massa vårdtagare.... så jag har jobbat extrapass inatt :/ ) och kan ta tag i allt igen o ge det ett nytt försök.

jag talade med gruppchefen om detta en kort stund (min kollega slutade 15.00 och jag 16.30, jag kom inte hem förrän närmare 17 give and take....) och hennes svar på att jag klagade över att vi var två rookies som fått matörningen var; "ja men ni har vart med båda två vid tillfällen så det ska ni kunna nu." ingen förståelse what so ever.... inte ett gram. jag ahr stressat så jag värker i kroppen, mitt bäcken och mina höfter gör vansinnigt ont. eller snarare de värker o molar....

min kollega får vara så mycket medmänniska han vill, men att enbart tycka synd om vårdtagarna hjälper inte någon. jag ahde själv svårt med det i början.
Man ska ha empati och föstå personen men inte överdriva sympatin och börja tycka synd om.... för blir man för sympatisk överlever man itne i det här yrket, och det är rätt fruktansvärt.... Hade man bara haft 3-4 vårdtagare perperson som man tog hand om, eller ännu bättre var personlig assistent så hade det vart en helt annan sak,d åhade man kunnat påkosta sig en helt annan sympati och kunnat stötta sina vårdtagare.....

nu är det litet som löpande band, av med blöjan, torka av, på med ren blöja, tillbaka i rullstolen *pling* färdigt! och det är verkligen avskyvärt.... men vi har många personer som ska ta som hand, en del flera gånger om dagen. Så därför försöker jag ändå göra ngt extra hos varje person, för at tfå dem att känna sig speciella, och för at tajg ska kunna arbeta på i det höga tempo som vi vanligtvis håller. att se hemvården och andra vårdapparater från insidan är en fruktansvärd upplevelse, och jag försöker göra det bästa av den för så många som möjligt...

när jag kom hem o skrev mitt inlägg var ajg trött och upprörd, hade mer ont än jag har nu och vet at tjag ahr ytterligare 4 dagar kvar innan jag är ledig i några dagar.

*ASG*

DET, skulle aldrig hända! :P Ett sådant jobb skulle jag aldrig söka! en matematisk dyslektiker, hur snyggt vore det? ^^ däremot så sökte ju min kollega detta jobbet av egen fri vilja... och visst ser det bra ut i papprena när han söker jobb sedan "erfarenhet inom vården" det ser jäkligt bra ut om man ska jobba inom samhällsorienterade yrken.... Men visst är han en trevlig prick, men han är itne min typ... han påminner mycket om en fd vän nere i skåne (vännen bröt för att hans ex-flickvän blev svartsjuk) men på ett mer byråkratiskt vis.... och jag tror att detta kan spela in i min bild av denne kollegan.... och det är inte rättvist alls av mig att tänka så så jag försöker verkligen hitta exakta saker som jag stör mig på eller finner märkliga för at tkunna ta upp dme med kollegan imorrn.

En sak jag definitivt ska ta upp är att han måste öka arbetstempot en aningen. Annars blir det för sent igen. och Vi måste ha vår 30 minuters lunchrast......

I hans egne miljö, där tror jag definitivt inte att han är valpig, jag ser honom som en klockren "bokråtta" eller "datanörd" eller akademiker, men inte som hemsjukvårdare....

När jag är trött och upprörd så tenderar ajg att bara gå på om det negativa... men nu när jag fått litet mat i magen, glass til lefterrätt och har fått titta på miami inc i lugn o ro så ser jag litet ljusare på morgondagens tillvaro. :$

Men det här med min kollegas "oförmåga" att ta till sig instruktioner retar mig att ajg itne kan komma på en annan mer pedagogisk lösning för hur jag ska få honom att förstå exakt vad jag menar. Jag finner mig själv med så basala förklaringar på moment att jag själv hade blivit bvansinnig om någon talade så till mig. När jag ser denna karln framför mig ser jag en grabb på 16-17 år som behöver vägledas, men jag vet itne hur. :/

Jag är itne så bevandrad inom vården som ajg skulle önska, jag gör fortfarande många misstag och ska ajg då vara den som "uppfostrar" en okunnig kollega? det blir ltiet att en synskadad leder en blind.
Visst detta ger ju mig en otrolig möjlighet att utveckla mina egen ledarskapsroll och så, men det var ju inte det jag planerade när jag sökte detta sommarjobbet... Jag ville jobba med andra än mig själv.... (hur vrickat nu det låter :blink: ) Jag ahr nog med mig själv på terminerna när jag pluggar.... :(

Så Vildehilde jag är egnetligne inte ute efter att klanka ner på min kollega utan jag klankar egnetligen ner på de som har hållt i de (tämligen bristfälliga) kurserna han deltagit på. Jag accepterar helt o fullt att en person inte kan lära sig lika mycket som ajg gjort på ett halvår i skolan, men att dom iaf ska få lära sig så basala skillnader i omvårdnaden som övre och nedre toalett och hur man sätter i/tar loss en kateterpåse eller åtminstonne vet hur man tömmer dem.... Det är kursledarens ansvar anser jag.

Och jag tar inte det som om du är sträng elelr dryg, och jag misstolkar det itne (viss risk förelåg innan jag käka middag om jag ahde läst detta då w00t )
Vårdmaskineriet är en skum plats med konstiga hierarkier och jag är glad att ajg "bara" är inom hemvården och inte inne på ett vårdhem elelr ännu värre, ett lasarett.

min kollega, han ahde passat utmärkt på uppdrag inom hemvården som går ut på att vara ledsagare och ha social tid (man brukar fika, prata elelr spela kort o liknande med vårdtagaren) för den typen av omvårdnad hade han passat allra bäst i. Han verkar itne vara den här "hands on"-typen. :) men tyvärr har vi bara några få timmar social tid med folk.....

Det var ngt mer jag ville få sagt nu när jag ändå skriver så tangenterna nästan far av tangentbordet..... B)

Men det verkar som om min tillvaro kräver väldigt mycket av mig just nu, både jag själv med viktminskning och neddragande på min favoritdrog; Socker. att börja äta frukost varje morgon, att lära mig förlåta gamla oförätter, klippa band som stjäl energi och bli en blomma igen (min psykologs uttryck) och samtidigt försöka hålla rätt på hem, djur och allt annat. och uppenbarligen också träna och utvekcla mina ledarskapsförmågor..... (blev smärtsamt medveten om att det kanske är därför ödet lagt saker o ting så att jag hamnar med dne här kollegan imorgon också, dagarna därefter har ajg itne koll på.)

Nu ska ajg snart gå isäng och se om jag blir av med smärtan i bröstkorgen.... känns som om revbenne/lungan på vänster sida har hakat upp sig..... och fortsätter det såhär har jag nog fått en muskelinflammation igen.....

Life sucks, get a helmet :sly:

Caija, du är otroligt bra på att verkligen vara medveten om och kunne uttrycka dina känslor rakt på sak och öppet. Det är en egenskap jag verkligen beundrar hos människor! :D

Jag ger dig helt rätt i att det kursledarens, arbetsledningens och organisationena ansvar att dels hitta lämpligt folk som semestervikarier (dig t.ex. ;) ) och att sedan ge dessa rätt utbildning och information. Det ska naturligtvis inte ligga på kollege-nivå!
Vill också säga att jag tycker att det är TOTALT OFÖRSKÄMT och HELT OACCEPTABELT hur du blev bemött av gruppchefen!!!! :angry:
Hon verkar ju egentligen veta om problemet och bara agera defensivt!

I sådana situationer kan det vara bra med direktspegling, d.v.s. att göra sig, den andra/de andra parten/parterna omedelbart uppmärksam på vad det är som EGENTLIGEN pågår.
Man kan säga :" vänta, nu stannar vi upp ett tag. Som jag upplever situationen så har jag just berättat om ett problem i mitt arbete för dig i din roll som chef. Det bemöter du med att säga att vi ska kunna undvika dessa problem eftersom du har gett oss tillräcklig utbildning. Någonstans har det ju dock blivit fel eftersom problemet uppstod.
Då är min fråga: Hur löser det problemet ? Hur gör det att vi slipper att komma i samma situation igen ? Ska vi tillsammans försöka att hitta en konstruktiv lösning på problemet istället ?"

Det är hemskt att samhället ser era insatser som något vem som helst, hur som helst, ska kunna fixa för skitlön. Att jobba under förhållanden där man ideligen tvingas göra avkall ifrån sina personliga principer, ifrån hur man personligen värderar liv, människan, sig själv, tid, o.s.v., utan tvingas behöva stressa, jäkta, blunda och låtsas att inte se "både det ena och det andra", att bli så illa behandlad att man inte ens får ordentliga arbetskläder och regnställ, utan man tvingas cykla och jobba i sjyblöta, egna kläder, det är en form av själslig prostitution, menar jag.

Var gång vi tvingas trycka ner en känsla av : så här skulle jag egentligen INTE vilja göra, eller : det här känns egentligen helt fel, så går vi emot vår själ.
Likväl så måste vi jobba, försörja oss och alla kan inte automatiskt fullfölja sina dröm-karriärer, bli "astronauter", "konstsmedar", "läkare" eller "helandehäxor"....whatever... :blink:

Men jag tror att det viktiga är att man inte gör för mycket våld på sig själv.
Nu är du inne i en period av stress, jäkt, hårda prioriteringar och valde en lösning som så många gärna tar, att jobba för en organisation som så tydligt struntar i människovärden (både patienternas och personalens) utan mera är ute efter statistik, ekonomi och makt.
Ditt val är inte fel på något sätt, tvärtom så ser jag personligen det som något väldigt hedersvärt att vilja jobba med människor (!!!), men jag tror att det är väldigt viktigt att du verkligen är medveten om vad som försiggår och vem (vilken kraft) du "dealar" med.

Ditt beslut att sluta med giftet socker t.ex. är ju sannerligen ett tecken på att du vill förändra din situation och hälsa. SKITBRA!!!!
Ditt beslut att jobba så mycket som du bara kan just nu är ju ett tecken på att du vill tjäna ihop litet cash för att kunna göra annat än bara överleva. SKITBRA!!!!
Om du kan försöka att hålla fast vid t.ex. dessa mål och försöka att hålla blicken på den horisonten, så tror jag att du kan ge andra bekymmer, som t.ex. det här med kollegan, mindre betydelse och tvinga ner den typen av kraft där den hör hemma, i källaren!
Det är så lätt (jag vet verkligen, jag åker jättelätt in i det där) att fästa mer vikt vid den lilla stenen som man stöter i med tån på vägen, än att se den vackra utsikten resan ger. Du förstår säkert vad jag menar. B)

Kom att tänka på en sak. Detta vore ett bra mål för en stor trumresa med många. Att verka för att människovärdet i sverige höjs, för att pengar, statistik och makt inte får gå före själen och för att de människor som ger av sig själva i sina yrken med människor får det bättre!

Jag pratade med min kollega mer eller mindre direkt på morognen idag, och sa till honom det att han får gärna öka sitt arbetstempo eftersom vi annars kan hamna bakom schemat och sa även till honom att han måste morska upp sig litet, för om han inte gör det så kommer han itne överleva sommaren. Sen sa jag också till hono mdet här att det är viktigt at tha empati, att se och förstå personen, men man ska inte bli sympatisk för då tar man på sig den andres lidanden. och det verkade han förstå. Jag sa till honom både det ena o andra, som jag itne minns längre. det har vart en mycket lång dag idag okcså..... men han tog det braoch har hållt ett högre tempo och vart duktigare på att ta instruktioner så förhoppnignsvis var det en engångsföreteelse....

Jag sa okcså att jag säger inte detta för att på något sätt vara elak, utan såhär är det bara.... han måste öka tempot och inte vara så mjuk som han är just nu. och han verkar ha tagit det väldigt bra, jag sa också det at tjag inte var beredd p åatt få ta den ledarroll som blev mig tilldelat igår, men idag var jag mer förberedd och kunde skicka honom på "uppdrag" så medan jag gjorde vid tanten med intimhygienen från igår, så lagade han till hennes frukost.
Berättade ävne för henne att han bara ahde fått en så kort utbildning (frågade honom om det idag o han sa att utbildningen var på 4 timmar :blink: ) och hon tyckte det var "skamligt och synd om pojken" ordagrant.

Samma gruppchef har kommit med uttalanden som "har du inget körkort får du skylla dig själv att du får cykla i sånt här väder...." men det ahr hon tack o lov itne sagt till mig.... utan det var ngt gammalt sedan långt tidigare....
Däremot det här med arbetskläder ska jag ta upp med högsta chefen för det finns lagar so msäger att jag ska ha arbetskläder (som inte är mina egna civila kläder när jag arbetar inom hemsjukvården) för jag ska inte dra med mig "sjukdomar" hemmifrån till jobbet, och inte heller från jobbet och hem.
Så jag ska ta upp det med högsta chefen och fungerar inte det så får jag ju ta det till arbetsmiljö-nämnden här i kommunen. För ävne om jag är timanställd som vikarie så borde jag i varje fall ha rätt till att få köpa arbetskläder via dem. Men som det är just nu så får jag itne ens köpa arbetskläder på kommunen.

ska försöka hitta lagarna o föreskrifterna om det här med klädseln.....

O lönen är låg, att folk kan tjäna över 30 000 på att sitta vid en dator hela dagarna medan en annan får knega livet ur sig när man hjälper andra människor till en bättre vardag för ynka 15000/månad om man har en heltidstjänst.... så tekniskt sett är människor hälften så mycketvärda som kommercialismen och andra administriva yrken..... det är vidrigt rent ut sagt....

Jag ahr mina små tanter som ajg tycker om att gå till, sen har ajg de tantenra som jag skyr (som den som jag duschade idag..... duschen gick utmärkt men allt arbete kring duschandet vart ett rent helvete... hennes besök ska ta 1 timme max, det tog nästan 2) fick höra nu innan jag åkte hem av de som kört maten att hon hade blivit så förbannad tanten att hon hade själv satt in maten i micron o micrat, för att dom hade tagit fel mat till henne från början.
så hon har bevisat att hon kan göra mer än vad hon tror, men hon är så bekväm och självömkande att hon itne vill eller bryr sig om att göra det bästa av sin situation. hon kan ju itne kommunicera vanligt utan gör mest oooande- ljud som är skitsvårt att tyda, men hon hade kunnat använda sin friska hand till att knappa p åett ltiet tangentbord för att säga exakt vad det är hon vill ha sagt.

*sucka*

Det finns dom som vill ta tag i sitt liv och ta til lvara p ådet som finns och det som kan uppnås, sne finns det dom som nöjer sig med det skitet dom har och har ingen förmåga att se framåt eller önska sig något mer.
Jag vet, jag ahr vart där, men nu är jag i den första aktegorien.

Hmmm... får jag komma med ett tips ?
Kommunen finns till för oss, inte tvärtom !!!
Lägg inte ner en massa tid och energi på att leta på nätet eller i EU-protokoll om föreskrifter gällande arbetsmiljölagar, m.m. det tar timmar och längre, jag lovar.

Du har redan lagt ner en massa skattepengar på att den informationen är din.
Lyft på luren, kräv av telefonisten att få tala med den levande människa som har med dessa frågor att göra (om telefonisten inte vet det, blir detta ett utmärkt tillfälle för henne att lära sig sitt jobb...), och sätt fart på den tjänsteman vars lön du betalar. Får du inte tag på denna skatteavlönade person på en gång, så kräv att bli uppringd! Terra dom.
Be honom/henne att kolla de regeler och förordningar som gäller för just din arbetsplats och be dem sända detta till dig.
(Med "be" menar jag kräva!....)

Man tjänar inte allt för dåligt på kommuner, och man har ofta tillgång till bra, arbetsanpassade arbetsplatser med dyra ergonomiiska stolar, fina datorer med specialanpassade tangentbord, arbetsgympa, frivårdsgympa,m.m.
Inget fel på det, men.....
Då kan de bjussa dig på arbetskläder och regnställ!!!

Vad jag vet så träder nya lagen om arbetskyddet gällande arbetskläder i kraft i höst i år. Det har med multiresistenta smittor (t.ex. den fruktade MRSA) att göra.

Det låter väldigt bra att du tänker vända dig till en högre chef när din lilla "mellanchefs-sippa" verkar vara så snorkig! Jag har känslan av att vissa ibland blir chefer för att de gillar makten, inte verksamheten och jobbet. :sly:

Och du..... ca 70% av mitt jobb görs bakom datorn.... jag gör nytta i alla fall :$

LYCKA TILL!!!!! :D

Nu får du missförstå mig rätt ^^ men jag tycker ibland att det är väldigt snedfördelat, att folk som jobbar med döda ting har mer betalt än de som jobbar emd levande och andandes människor, varav vissa ligger inför döden, andra återhämtar sig från skador och sjukdomar elelr lever i ett kroniskt tillstånd....

Idag gör läkarna otroligt litet för sina patienter, de som verkligen sliter inom vården är undersköterskorna och vårdbiträdena. sjuksköterskorna är snorkiga och alldeles självupptagna precis som många av läkarna.... Kirurgerna är bra och räddar verkligen liv, men de vanliga läkarna är inte till så mycket nytta idag anser jag..... men sen så har jag en väldigt skum syn på vårdmaskinen idag, mycket stämmer otroligt dåligt överens med de normer och regler som gäller enligt förordningar om intigritet, omvårdnad och själahjälp....

Sedan har min husläkare gjort bort sig ett par gånger förmycket i min familj, missade en diagnos på min lillebror som kunde kostat honom livet när ha nvar bebis. Min andre bror kanske är laktosintolerant elelr iaf har ngn matallergi eller överkänslighet, det viftade läkaren bort, och nu sist samma sak med min lillasyster... hon hade UVI i ett halvår år innan dom tog det på allvar.... mamma har blivit stämplad som hysterika och överbeskyddande trots det funnits väsentliga fel i mina syskons hälsa. mamma har svår dyskalkuli men läkaren sa bara "vi remitterar intefriska männiksor här...." när ha ndessutom är husläkare åt min mormor som har alzheimers..... *morra*

Nåväl.....

Du gör säkert ett toppenjobb och får förhoppnignsvis den lön du förtjänar, me ntänk om jag okcså hade fått en lika bra lön som du? och då hade helt plötsligt vårdyrket blivit högre ansett.... och vara mer än bara torka gamlingar i röva efter att dom skitit ner sig som många tror att äldrevården går ut på....

Att vårdpersonal, inklusive den kommunala, är både underbatalda och blir gravt utnyttjade, så väl som att de är totalt undervärderade även i sin yrkesstatus och för sina insatser, det håller jag verkligen och totalt med dig om!

Jag kan inte förstå att vi t.ex. är så nograna med våra bilar, att vi åker till specialist-verkstäder för bilens märke. Vi skulle väl ALDRIG låta någon som har fått fyra timmars teoretisk utbildning, och sedan har fått gå bredvid en dag (som din kollega), pilla på våra fina, dyra motorer, och vi är noga med att kolla att verkstaden är branschregistrerad, certifierad och godkänd.
Allt detta samtidigt som våra gamla, sjuka, handikappade eller på annat sätt hjälpbehövande istället med varm hand överlämnas till folk som inte sällan har kortare utbildning än de som jobbar på McDonalds (där får man tre veckors utbildning....). :blink:

Jag kanske inte håller med dig i din syn om läkare och sjuksköterskor helt och hållet, även om jag förstår att den situation och miljö du befinner i dig säkert ger en del bittra erfarenheter på området.
Som i alla yrkesgrupper så är ju läkarkåren inte heller förskonad ifrån vissa rötägg och klåpare. Det är bara att beklaga att din mor, dina syskon och du har behövt råka ut för en sån dåre. Hoppas att ni har tagit er rättighet att få byta husläkare i akt och skridit till verket, och att dina småsyskon får hjälp av en barnspecialist istället.

Det jobbet jag gör bakom datan handlar i mycket stor grad om liv. Som marinbiolog registrerar, analyserar och katagoliserar jag vatten- och ämnesprover som ger oss svar om vår miljö och förhoppningsvist leder till att vi kan lära oss ett bättre sätt att behandla våra sjöar, våra hav och vårt klimat på. Det är definitivt inte så glamoröst som det låter, jag lovar! :/

Just nu är man inom fältet bekymrade för att våra nordiska vatten blir allt varmare till följd av klimatförändringarna. Inresande båtar tar med sig t.ex. maneter som egentligen lever i varmare vatten långt bort, och som tidigare inte klarat sig här. Nu överlever dessa och hotar våra fiskarter. De främmande maneterna äter den plankton våra vattendjur och småfiskar lever på så att dessa svälter ihjäl och dör ut. Detta har i sin tur som följd att andra fiskar, som t.ex. sillen, får väldigt svårt att hitta föda, vilket sedan leder till att större matfisk som torsken inte klarar sig, o.s.v. För att hantera detta och kunna lagstifta, lägga fram vetenskapliga bevis och påvisa verklig effekt/skada, behövs det undersökningar. Annars tror inte media, lagstiftare och politiker på det. Det handlar om mer än några människors liv, det handlar om planeten, kan man säga.

Jag har jobbat hårt för att få plugga till detta. Under många år var jag fattig som en kyrkmus, lappade kläder, tejpade skor, gröt, gröt, gröt, såg t.ex. inte en biosalong från insidan på många år, fick tacka nej till det mesta av fritidsnöjen, och många gånger kändes det rätt tufft.
Jobbade på nätterna med städning i affärs- och kontorslokaler, pluggade på dagarna, var trött så in i vassen, fick anemi, och kunde svimma litet då och då.
I och för sig var situationen också frammanad av att jag vägrade att ta studielån, så det ska också sägas i sanningens namn.

Jag skäms inte för min inkomst. Nu, många år senare, tillåter min lön mig att jobba halvtid och fortsätta att plugga till nåt annat på halvtid. Det är jag oerhört tacksam för, men det är något jag själv har åstadkommit med kamp och slit, hårda prioriteringar och uppoffringar, och för vilket jag själv har burit kostnaderna. "No pain, no gain", sägs det.
Det är inget som har "ramlat mig i knät", eller som har fallit som "manna ifrån himmelen".

Denna väg har många akademiker vandrat. Det är ytterst få förunnade att leva "Hilton-Syle"..., bli försörjda under långa studieår, att få bo gratis, få mat, få tvätten skötta, få ett fint studierum, få alla studieböcker till skänks, ha en berikande och rolig fritid, att över huvudet taget ha tid till fritid och socialt umgänge annat än med pluggkamrater, och att få all kunskap och inlärning magiskt till sig sovandes i någon drömvärld.... Nix!
Det är ett väldigt medvetet val de flesta gör, och man brinner inte sällan för det man vill uppnå och bli. Annars skulle man nog inte klara det. Just denna hägring gör att man i slutänden ändock står ut med fattighets- och slitåren. Man vet att det väntar ett annat liv, en annan tillvaro med andra möjligheter, en hägring, helt enkelt.

När man jobbar som sjukvårdsbiträde, hemtjänstsassistent eller hemvårdare t.ex., kan det vara svårare att se detta slit som en tillfällig börda på vägen till något bättre. Man kanske inte ser ett slut på eländet och då blir det naturligtvis jättetungt.

Likväl kan ju inte alla gå vidare på utbildningens teoretiska väg, och vi som samhälle MÅSTE finna ett sätt att höja både kompetens, värde och status, och naturligtvis lön, för de av oss som orkar göra denna isats.
Sånt som lönehöjning, 6-timmars arbetsdag, individuella scheman, friskvård, gratis vård och mediciner, längre semester, bättre möjlighet till vidareutbildning och kompetenshöjande insatser, att integrera dagbarnsförvaring och annat sånt i jobbet, det borde vara lika självklart som att VD´ar får fallskärmar och specialersättningar för att de sägs bära ett så tungt ansvar och påstås jobba dygnet runt !!! Vem bär inte ansvar ???? w00t

Caija, vad är din hägring ? Vad är målet för dig ? Vart hoppas du att denna tuffa men utvecklande period i ditt liv ska ta dig ?
Vart leder detta slit, att cykla dyblöt genom regnet och stressa så att din kropp värker och hälsan betackar sig;
att få snorkiga svar av en idiotisk "chefsmatrona";
att försöka att blidka och hjälpa en bitter, sur och otacksam tant med klockan tickandes i bakgrunden;
att behöva skynda på patienterna och med huvudet redan vara på nästa ställe;
att kasta i dig maten på 10 minuter, m.m., att arbetsleda okunniga och outbildade, att ta ett enormt ansvar, som du verkligen kan tvingas bli bannad för om du inte klarar det, oavsett om det ges dig rimliga möjligheter,
vart leder det dig ?

Jag frågar inte provokativt. Men jag önskar dig så att du har ett mål, att du kan känna i dig själv, och inför andra, att "detta gör jag för att jag tror på min väg och på vart jag ska". Jag önskar dig ochså att sambon, mamman, syskonen och andra nära dig stöder dig på vägen och påminner dig om målet när det käns som värst, samt uppskattar dig för din kamp.

Ja, det är ett stort ämne du berör. Man önskade det avhandlades i pleniumsalen av politikerna istället för på ett dataforum. ;)

Det kan du väl skriva lite mer om i en separat tråd, Vildehilde?!
Mycket intressant för oss andra, att få ta del av fackfolkets upptäckter.
Tänkte först splitta tråden, men eftersom du har innbyggd turbo, kan du antagligen skriva ett nytt inlägg, snabbare än jag delar tråden ;) w00t

Marinbiolog? Då var du verkligen inte i dne kategorien som jag menade med datornissar.... jag tänkte med på dom som daganra i ända sitter och pillar med C++ och massa webscript och som inte bryr sig om ngt mer än att tjäna storkovan på det dom gör (har en väninna och både hon och hennes man pysslar med detta på en hög nivå fast som fritidsintresse, och de bryr sig båda två om miljön och den värdlsiga utvecklingen och inte om ekonomin även om det lilla dom gör drygar ut hushållskassan.)

Mitt mål, min hägring..... just nu.... vet jag inte. Jag vill utbilda mig till hästmassör/terapeut, eftersom jag i längden inte vill jobba med människor under de villkoren som är nu. Men jag måste överleva, och jag måste se till att saker o ting flyter på tills vidare. Just nu är jag inne i vattentramparstadiet, ett fåfängt försök att överleva, bara för att kunna komma vidare.

Min yrkesdröm är otroligt dimmig, jag vill bli massör/terapeut dels för min egen skull att billigt kunna behandla mina egna djur. Drömmen har alltid vart att driva en liten ridskola eller ett inackorderingsstall, en ridskola med 6 egna hästar så att ridgrupperna alrdig blir för stora, hästarna ska vara barfota och ridas bettlöst. Barn och vuxna ska få se att det finns sätt att rida och hantera hästar utan att missbruka dem, mishandla eller utnyttja...

Vara den första ridskolan i sverige som är "naturlig" där man bejakar hästarna och männiksornas samvaro på ett hlet annat sätt, inte bara gå til lstallet, finna en sadlad och betslad häst, rida en timme och sedan åka hem igen.... utan lära sig allt och framförallt att tiden med hästen är det dyrbaraste, inte att rida....

Så på sätt o vis, är min dröm också att uppnå den lilla gården, med stall och hagar, kanske en belyst ridbana, ett fint litet hus och en hundgård, plats så katterna kan springa fritt och jag får ett ltiet hörn någonstans i boendet elelr ett uthus att bygga min länge efterlängtade ataljé där jag i lugn o ro kan måla och sy utan att behöva oroa mig för att jag stökar ner hemmet.

Men något 100% fixerat mål har jag inte, och har aldrig haft heller......

Jag funderar på att jobba ett år efter att jag tagit "studenten" och sedan efter det första året göra värnplikten. För då får man yttelrigare en hel del livserfarenhet och det militära har alltid vart en stor del av mitt intresse. Pappa har alltid haft militärprylar hemma och han är med i hemvärnet och diverse.... Men komma iväg under ett år och få en gedigen utbildning, jag funderar på att gå antingen som sjukvårdare, som kock eller transportör (då får man lastbilskort när man muckar o det vore inte så dumt) och se till att hamna någonstans i närheten av hem så man inte behöver åka tåg i timtals innan man kommer hem. Utan att ma nrentav kan köra själv....

Jag ahr massa smådrömmar som kanske itne är möjliga att genomföra praktiskt.
Men en dröm som ska förverkligas nu i höst det är mitt körkort, nu ska jag ta det förbannade lilla plastkortet.

Jag tror så här: Det ÄR jobbigt att jobba inom vård, äldrevård, sjukvård, barnvård osv. Det tar mycket på både kropp o själ och man måste vara försiktig så att man inte sliter ut sig.

Samtidigt är det bland det viktigaste jobben som finns i samhället. Att ta hand om någon som behöver det. Det borde prioriteras både bland vanliga människor och bland politiker.

Jag kan förstå din frustration, Caija. Jag tycker själv det är jobbigt med folk som inte förstår vad jag menar när jag försöker förklara.

Samtidigt känner jag så väl igen mig hos denna unge man.

Jag har ju själv alltid varit högst intellektuell (fast en känslomänniska) och är inte superbra på att tänka logiskt.

Denna sommar är första gången jag jobbar inom vården på riktigt och jag har SÅÅÅÅ mycket att lära mig.

3 dars introduktion är allt man "får". Jag kanske skulle kunna kräva mer men samtidigt lär man sig bäst genom att faktiskt göra det.

Och denna unge man lär sig just nu något som är toppen för honom.

Vi behöver fler unga män inom vården, fler som får erfarenhet och insikter om hur det är att vara gammal och beroende.

För då kanske samhället förändras så smånigom och folk börjar inse hur vi måste tänka med våra känslor och mindre med vår plånbok och egoism? :)

Nåja, detta är kanske inte ett direkt svar till dig, Caija. Mer mina tankar om vården och så, eftersom jag just nu är en nykomling som kanske är i samma situation som din unge kollega. :D

Caija: det låter som en alldelses underbar och fullt görlig dröm!!! :D
Att börja med en militär utbildning är smart! Det slår högt och ger en hel del, så det låter genomtänkt. LYCKA TILL!


Fylgja: dont get me started.... hehehe ;)
om just klimatförändringarna kan jag inte uttala mig mer än nån annan, jag håller bara på med en del av dessas effekter.
Att skriva om det är för omfattande, (och så har jag semester och vill syssla med annat.... :) ), men jag kan varmt rekommendera ett par länkar:

http://www.marinbiologi.lu.se/

är till lunds universitets marinbiologiska campus. Dels för den som är intresserad av studierna, men här finns ochså litet om forskningen och fr.f.a. en bra länksida för den som vill ha ha mer utförlig information.

http://www.frammandearter.se/

är en väldigt bra, sammanställande och lättläst informativ sida om våra vattenmiljöer och dess hotbilder.

http://www.tv4.se/klimatsmart/5551267.html

är en länk till en liten programinfo i TV4:as serie klimatsmart, med innehåll om det jag angav ovan.

Länkarna säger det bättre än jag kan. Hoppas ni vill ta er tid att få litet information om vattnen i nutid.

:D