Små eller stora pärlor av visdomen som ni har snappat upp på er väg och hjälper er i vardagen

--- Behandla andra som du vill själv bli behandlad ---
--- Det är inte svårt att hitta rätt väg, det svåra är att stanna på den ---

---tro inte att din sanning gäller alla andra
---en omväg leder nånstans, ta reda på vart

---den totala sanningen är den totala lögnen
---tro inte på den som talar om hur det är, tro på trumman
---den som ifrågasätter ditt sätt har inte ork att skapa eget vett
---vi har fått armar för att skapa armlängds distans

---jag är gammal, jag har rätt att snacka skit :D

Lauki, det är klokt att du tar upp att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Det kan låta som en klyscha, men det är så sant.

Bara man inte förväntar sig att andra skall behandla en själv som man själv vill bli behandlad.... :blink:

Har inga visdomar att dela med mig av, är väl ovis :D

Sa om man ar masochist sa ska man sla sa manga som mojligt?

Na, jag for min del tycker att denna gamla klyscha ar allt annat an klok eller sann, och att det rentutav kan vara farligt och destruktivt att leva efter den. Den grundar sig i att alla ar likadana och har samma behov, vilket ju inte ar fallet.

hihi :D , det är så sant som det är roligt skrivet, eldduva, och tydligt!

Men, jag har inte det där tänkandet om gott och ont, om att man måste vara "snäll" och "god", för annars är det "fel".
För mig är självets/jagets sätt att vara inte en fråga om moral, eller en fråga om värdering, utan en fråga om ansvar och konsekvensbedömning.

Masorchisten, ett bra exempel du skrev (!), njuter av "kontrollerad förnedring" han/hon inbillar sig har med tillit och förtroende att göra. Han/hon vill bli utsatt för "gränsöverskridanden" för att nå sin personliga gräns. Han/hon hittar sin vän i sadisten, som njuter av att ge "kontrollerad förnedring", av kontrollen (makten) han/hon inbillar sig ha över det förtroendet och den tillit masorchisten känner.
Redan i det ligger det värderingar, men "blessed be", menar jag.

Jag tror att vi lär vår omvärld hur vi, enligt vår uppfattning om vårt "jag"- om oss själva, skall (får) bli behandlade. Den som inte tror på sig själv har kanske svårt att finna trovärdighet för sin sak. Den som hyser själväckel har kanske svårt att ses som ren och skön. Den som är bitter, ironisk och sarkastisk kanske uppfattas som missunnsam, ogin och elak.

Att man ger ut det man vill ha, att man får det man ger, "what goes around, comes around", det tror jag på (på ett personligt plan) för att livet har lärt mig och visat mig det.

Det är, jag var inne på det i mitt svar till Laukis tråd om visdomar, när man tror sig ha "rätten" att förtjäna det man själv ger som det blir stökigt med värderingarna och med "rätt-och-fel-uppfattningarna", tror jag.

Om man säger så här: de flesta människor jag känner (och djur) vill hellre komma överens med sin omvärld, vill hellre leva i fred och samklang med sin miljö och dess övriga varelser, och vill hellre känna sig älskade och uppskattade, än ratade och illa behandlade. Därför agerar vi därefter. Vi lever efter "minsta motståndets lag", och inte minst Moder Jord själv lär oss att det är det mest effektiva sättet för vår överlevnad.

Men det händer ju ibland att man möter någon som är inne på spår av mörker, är i "gråzoner" och är inne i gränsland som gör att hans/hennes samklang och integrering i sin värld rör upp allt annat än vänlighet och behag eller medhållande och flöde.
Jag hoppas kunna försöka att bemöta även denna person med respekt.
D.v.s. jag hoppas kunna förmedla att jag inte håller med om hans/hennes ageranden, men att jag skiljer på dessa och hans/hennes person/själ, och jag hoppas kunna ge honom/henne eget ansvar för sina handlingar och för att han/hon själv måst bära konsekvensen han/hon valt genom sitt sätt.

Jag hoppas att det är samma form av respekt som när jag leendes och glad kan se en medmänniska som t.ex. är en bra förälder eller liknande, även om det naturligtvis är mycket "lättare" att visa repekt då.
Men jag vill vara medveten om att värderingen av vad som är "lätt", "rätt" och "behagligt" kommer av mig, kommer ur mig och är subjektiv.

(oooohhhh, nu tänker jag osökt på boktipset "Elva Minuter" :D )