Eftersom det finns flera duktiga hästmänniskor här på detta eminenta forum tänkte jag fräckt passa på att fråga om någon har erfarenhet av ryska Basjkirhästrasen.
Jag har läst litet allmänt om dom, men aldrig träffat ett exemplar.
Över juli och augusti månad ska min "lilla" polle (ardenner), flocken och jag få ta hand om en sån där liten urhäst. Dom ska bland annat ha en gångart som heter "kosacktrav" ????? :/

(Hm... om det krävs att jag tar på mig puffbyxor och dricker vodka innan jag rider så lär jag strejka å det bestämdaste! :angry: )

Hingsten är 6 år och beskrivs som lungn men envis. Dom säger att han gillar andra hästar och han är tack och lov hundvan.
Är dom ungefär som islänningar ? Stog så på en sida på nätet. Har dom samma värme/sol-problem som en del islänningar kan ha ?

Vore jätteglad för era erfarenheter och tips. :)

Basjkir och curly hästar (den amerikanska varianten) Har diverse hudproblem, där dom kan fälla mindre eller större delar av pälsen och man och svans. De får klåda i manen och svansen vad ajg har förstått.

Jag ahr ignen personlig erf av curlisar alls em nahr hört o läst en del om dem. Det var en uppfödare här i sverige som gång på gång blivit anmäld för vanvård av sina curlisar och vetrinärernas omdömen går skarpt isär. den här uppfödarens avelshingst blev avlivad på plats i stallet för att en vetrinär bedömt hästen som ohjälpligt skadad, medan hästen gått o mumsat o betat i hagen innan ägaren åkte därifrån. Så det ahr vart en del skriverier om detta i bland anant tidningen hästfocus. o han blev anmäld just pga att hästarna saknade päls här o var även om det är en "sjukdom" som är vanlig inom rasen och är helt accepterad (ej smittsam vad jag vet.) Det är precis som shire och tinkerhästar är mer benägna att få ben/fotskabb.

De är otroligt härdiga små hästar men har en del ponny-attityd. Mao, de är tokenvisa men samtidigt väldigt kloka. O är han hingst.... tjihoo :D du verkar få dig en spännande sommar! w00t

Har träffat basjkirhästar i värmland för några år sedan och där var det hingsten som var lugn och snäll. Stona var lite mer oregerliga.... ;)

Jaha, jag vet inte om jag ska störas mer av att de kan få samma hudåkommor som islänningar eller av att det finns "en amerikansk variant".....
Men det låter ju bra att hingstarna verkar lugna. ;)

Okej VildeHilde, det var ju en kul grej att du nämner Basjkirhästen, för även om jag inte själv har personlig erfarenhet utav den, så hade min far det.

Han var nämligen en kosack ifrån Kaukasus. Han drev ett jordbruk tillsammans med sin far utanför Tiflis och födde upp får och just Basjkirhästar. Många är hans historier om när dom samlades vid vissa högtider och hade hästtävlingar i landsbygden osv. Han älskade dessa små hästar och var en skicklig hästkarl och ryttare.

Basjkirhästen ja, den kan vara envis och tjurig. Men enligt min far, bara när den blev hanterat utav oförståndiga människor. För honom var det av yttersta vikt att behandla hästen med stor respekt och kärlek. Det var nästan så att dom flesta kosacker satte hästen högre än kvinnor.

Basjkirhästen är otroligt klok, berättade min far och kan gå i döden för den som till fullo har vunnit dens hjärta. Enligt min erfarenhet av Islandshästar, är dom nog ganska snarlika varandra, precis som arabhästen. Att dom kan få hudproblem, tror jag beror på dåligt eller otillsträckligt foder och i viss mån även fel hantering som leder till psykiska störningar. Och detta kan hända alla raser.

Vi ska ju inte förglömma att där Basjkirhästarna kommer ifrån, finns en vitamin och mineralrikedom i jorden och i det vattnet som kommer ner ifrån bergen, utan dess like och som numera i viss mån är svår att finna maken till på denna planet.

Även Island är en vitamin och mineralrik ö där hästarna går ute året om på beten sommarhalvåret. Och vintertid blir dom fodrade med ensilage eller hö som tagits från markerna. Hästarna äter även torkat tång från havet. Så dom får tillgodosett sina behov och som gör dom så starka, friska och uthålliga.

Att Shire och Tinkerhästar, som du nämner Caija, har lätt för att få ben och fotskabb är ju inte alls så konstigt med tanke på deras enormt tjocka hovskägg. Det är ju viktigt att tvätta och rengöra noga. Och att se till att dom inte går i gyttja och gödsel.

Det är viktigt att överhuvudtaget se till att tvätta sin häst OFTA. MINST en gång i veckan! Och då menar jag inte bara att ta en slang och skölja av, utan att schamponera ordentligt. Tänk själv hur det skulle kännas att gå några månader eller bara ens några veckor, utan att få duscha sig eller tvätta håret!

Sen reagerar jag på uttrycket "ponny-attityd"! Varför är en "ponny" envis och tjurig? Jo därför att det ofta är oförståndiga BARN som sitter och sliter och rycker dom respektlöst i munnen och hanterar dom allt efter vilket humör dessa ungar befinner sig i. Är det konstigt att dom små hästarna blir tjuriga till sist?

En ponny är otroligt klok. Men behandla den respektlös och den blir tjurig och ilsken. Och vem sjutton skulle inte bli det?

Vad det gäller "värme/sol problem som en del islänningar har" som du skriver VildeHilde, så skulle jag vilja säga så här. Håll hästen REN först och främst som jag beskriver ovan. Ge den bara det bästa av det bästa kraftfodret och blanda i vitlökspulver med honung ifall den får besvär med knott och mygg. Låt den inte gå på för kraftigt bete som drivits fram med konstgödsel.

Dom tåler sol och värme MEN problem kan uppstå i samband med en blandning av skitig häst, knott och mygg och kraftigt bete eller felaktigt foder. Och ge aldrig föl och unghästar en massa kraftfoder. Det är inte meningen att dom ska växa som broilers, utan långsamt. Annars håller dom inte utan får lätt skador eller går sönder som vuxna. Och det gäller alla raser!

Och varför att det är så viktigt att tvätta sin häst ofta, är därför att i villt tillstånd har hästen enorma arealer att springa på och håller sig ren. Den står inte och stampar i små inhägnader, inramade i bästa fall utav, i vårt tycke, fina vitmålade staket, där den springer och trampar i ur och skur.

Vi måste försöka komplettera i den mån vi kan, det som vi har tagit ifrån hästen och som moder natur normalt skulle förse den med.

Nää det här börjar och bli väl långt. Gnistan från förr väcks lätt i mig när vi kommer in på ämnet hästar. Och jag har väl min syn på det här. men okej, nog får vara nog för denna gången.

Hur som helst, så tror jag att det kan bli en trevlig erfarenhet för dig VildeHilde att bekanta dig med just Basjkirhästen ;)

oh.... TACK LILLEMOR!!!!! Nej. det kan inte bli för långt. Jag älskar att få lära mig av folk som har egen erfarenhet och kan.

Jag håller sååååå med dig om dina tankar om hästskötsel gällande attityder. Ponnyn får bära så mycket ovett. Ovett som barn har av helt naturliga skäl, men som vi vuxna egentligen skall stävja, och som barn har rätt att få ledarskap och lärdom om, men detta sker tyvärr för sällan. Det är både ponnyn och barn som får bära dessa konsekvenser.
Islandshästar ses, enligt min erfarenhet, tyvärr ofta som "tuffa och robusta" i den bemärkelsen att de skulle klara sig utan skötsel eller omvårdnad och då ta mindre tid och uppmärksamhet ifrån sin ägare. Det är naturligtvis varken "tufft" eller "robust", det är bara ignorans och vanskötsel!
Tyvärr finns denna attityd om flertalet djur, bl. a. vissa hundraser. Visst folk ska nog inte ha varken djur eller barn, helt enkelt.

Ponnyn är otroligt intelligent och har mycket god problemlösningsförmåga. Det måste den ha för att klara sig i sin naturliga miljö. Detta gör ju då att ponnyn kan "vägra" göra vissa saker, som enligt ponnyns "bedömning" är tossigt, och då uppfattas den kanske som envis.
Jag tror att det var detta Caija menade.
Lösningen på det är så klart förtroende. En ponny som litar på sin ryttare eller ledare går i döden för den, den saken är helt klar.

Vad spännande att din far var kosack och haft hand om basjkirer. Tänk om man fått resa i tiden och sett detta! Att basjkiren av kosackerna räknas före kvinnan, är väl som att kristna, enligt den gamla bibelöversättningen, sätter åsnan före hustrun. Tack och lov visade (förhoppningsvist) inte dåtiden kvinnor heller den trogenhet och lojalitet en häst, åsna, eller ett älskat djur kan och bör göra, utan såg sig som självständiga individer som inte behövde varken flockledare eller husse. w00t

Att man håller sin häst ren och vårdad ser jag som en självklarhet - oavseett ras-, så även med hundar. Så om det är det som avgör om den hingst jag skall ta hand om får exantem eller ej, så lär han definitivt inte få det. Det var ju bra att höra.
Sommarhagen är dessutom blandad skog, äng och har egen strand, så det är väldigt varierad jordmån och förhoppningsvis trivs han med det.
(Klart vi i sverige måste kompensera för en del näringsämnen i utfodringen, det är också självklart.)
Hästarna går dock inte ute dygnet om, utan får minst 5 stalltimmar om dygnet, tyvärr kanske, men det är min egna lathet. Jag ids inte hålla på med hinkar och spann, täcken och atteraljer, med kilometer-slangar och borstväskor, utan de får vackert stå i boxen där jag har tillgång till allt och så får de huvud-käket där.
Så slipper både de och jag knott och mygg också ett tag. Men de flesta hästar har väldigt brottom till stallet när jag kommer, så de verkar inte ha något emot det, om jag så säger. :D

Ja, det ska bli spännande. Har fått bilder på hingsten och där ser han definitivt varken vanvårdad eller felnärd ut. Familjen som äger honom skall på långsemester och ville inte lämna honom hemma där de inte har någon som har nog med tid, och det verkar ju omsorgsfullt. Hoppas bara att det funkar bra med min polle (han är litet bortis av att ha varit min enda ett tag), och att jag slipper lägga tid på en massa "föhandlingar" kräken emellan, men det verkar ju ha goda förutsättningar.

PS: Du, nu fattar jag ju varför ägarfamiljen frågade mig om vad jag använder för shampo på min häst. Jag använder mest grönsåpa eftersom såpa är fet och inte torkar ut huden, motverkar mjäll, den är okemisk och irriterar inte huden men är ändock litet atiseptisk (vid småsår och sånt är det bra), den innehåller naturligt tallbarrsextrakt som doftar tall (litet som eukalyptus) och så litet terpentin, och det gillar varken mygg, knott eller fästingar. Som sköljning tar jag vanlig olivtvål (köper block i turkaffären) i vattnet, det ger en helt underbar glans och är också helt giftfri och naturlig, samt motverkar insektsbett.
Det hela kostar ca 190:- spän i månaden, och är för både häst och hundar.
Familjen med basjkirhingsten ska skicka med nån shamposerie som kostar "fläsk och halva ärmen", där man först ska förbehandla med ett medel, sen shamponera med ett annat, och sen efterbahandla med ett balsam. Inte nog med det, sen ska man spraya hästen med ett glansspray.... och jag som tänkt sprayar på mitt fästingrecept.......
Jag tror deras serie hette "Equigold" eller nåt liknande. Tänk om min lilla krabat sen också vill ha snusfint sånt parfymerat för 100tals daler i månaden.... w00t ...

VildeHilde, ser att vi har ganska så lika värderingar vad det gäller hantering och skötsel av djur. Det gläder mig!

Skulle kunna skriva böcker om vad det gäller både barn och i synnerhet vuxnas hantering av sina djur. Det är grymt, nedslående och genomsyrat av inte bara oförstånd utan direkt ondska.

Har fått se häst/hund/katt hantering, inkl andra djurarter, i både Europa, Afrika och USA så man kunde gråta på kuppen och bli fullständigt förtvivlat över djurens lidande.

Här i Sverige har jag sett folk som fodrat sina hästar med hö som var fullt av mögel och damm. Och så kliar dom sig i huvudet över att hästen får hosta och kvickdrag. Fy f-n!!

Jag har sett folk hantera Islandshästar rått och brutalt, därför att så skulle man göra med denna hästras. Jag har sett föräldrar prygla upp barnens ponny med både ridspö, grova käppar och sparkar i magen, för att dom slängt av ungen, därför att den hade fått nog av tortyren i munnen och av bankandet i sidorna.

Jag har sett folk snitta karleder och svansroten undertill och sedan strö salt i såret, på Tennessee Walking horse samt Araber, för att dom skulle lyfta högre på benen och få hög svansföring. Vid ETT tillfälle har jag sett en häst ge igen, istället för att som dom flesta gör, försöka skydda sig, komma undan och fly.

Det var en kvinna här i Sverige som skulle rida in en ganska oinriden nyimporterat Islandsvalack i ett ridhus. Den förstod inte hennes hjälper och hårda tygeltag, så den var motsträvig. Då hoppa kvinnan av, tog tag i tyglarna och började piska hästen helt vettlöst i raseri så den skrek till sist. Då plötsligt fick hästen nog och gick till anfall mot henne med sparkar och bett. Gissa om "kärringen" fick springa för livet?

Det här är endast ett litet axplock av allt jag fått se med egna ögon. Och jag kan känna en enorm avsky och ett hat emot den kategorin av människor som tror dom är herrar över djuren och kan behandla dom hur som helst.

Där finns även kategorin "snälla människor" ?? som inte har förstånd på att uppfostra sina djur på rätt sätt. Dom låter djuren ta kommandot, låter dom få göra som dom vill och underkastar sig deras flockledarinstinkt. Följden blir att dom känner rädsla i umgänget med sina djur. Och djuren är sannerligen inte lyckliga, utan blir oregerliga och ibland elaka.

Allting måste ha balans. Man måste visa kärlek, förståelse och tålamod. MEN för den skull inte glömma bort att vara konsekvent och sätta gränser, vara ett föredöme och en ledare.

Det räcker ju att bara se dom här TV programmen om "Super-Nanny" och "Mannen som pratar med djuren" för att inse hur otroligt många okompetenta föräldrar och djurägare där finns. Ibland tror man inte sina ögon när man ser hur gränslöst DUMMA människor är.

Nåväl, nog om detta. Är övertygad om att din nytillkomna hingst kommer att trivas hos dig och får det bra. Och det var ju det den här tråden egentligen handlade om.

Ler lite över deras överväldigande shamposerie, meeen well, well, huvudsaken är att hästen blir ren. Fast glanssprayen är ju endast till fröjd för människans öga, inget annat. Den använde jag mig endast av vid hingstvisningar eller tävling. Annars var det grönsåpa som gällde även hos mig B)

Det enda jag har att opponera mig mot är att bada/duscha hästen med schampoo en gång i veckan. Ute i det vilda förekommer jui inget sådant, där rullar dom sig i sin lera, gnuggar sig mot sina träd och så. Men dom har ignen som kommer o schamponerar dem.

Jag är för naturlig häthållning, visst är stallet bekvämt och för mig ett nödvändigt ont för at tjag är för lat för att ha hästen ute 24/7. Min häst är barfota, bettlös och vildvuxen, jag änvänder itne täcken mer än i nödfall. (snöstorm och 20- men han ska ut några timmar om dagen iaf!!! o då kommer han bara ha regntäcke på sig.)

Benlindor och senskydd för att beskydda hästnes ben är bara dumt att använda, skyddar ma nbenen blir dom bara emr oförsiktiga med vart dom sparkar sig själva. Visst har Harry några överben på bakbenen men nu slår han sig itne längre.

Däremot anser jag att man ska rykta sin häst ett par gånger i veckan, eftersom det fördelar den naturliga hud-oljan i pälsen.

Respekt och kärlek, ledarskap och vänskap är viktigt i samröret med hästen.

jt småtjejer sitta på sin ponny och försöka tvinga den 4 åriga unghästen över ett hinder som rä lika högt som dess egen mankhöjd, och när han vägrar piska honom vettlöst. Jag har sett ridskoleelever såga hästarna i munnen och rycka sparka och slå i hästen med händer sporrar och spö. Jag höllpå att gå i tusen bitar när min hovslagare lappade till harry över ryggen med verktången sist han var där. jag blev så chockad att jag itne visste va djag skulle göra. :S

Caija: nä, det är därför jag använder såpa som är fet och bra, och inte kemiskt shampo som torkar ut och irriterar. Dessutom blir det inte miljögifter i avloppsvattnet.

I naturligt tillstånd går ju hästar inte på samma ställe -som i en hage- lika länge som i fångenskap, de vandrar och byter jordmån, och då slits inte marken och blir lerig och dammig lika mycket.
Jordskårpan är också ofta hårdare i vilda naturen, eftersom den inte såras av plöjande, gödslande eller sående tunga traktorer, och därför få förbli stängd och motstå vatten och klimat.
Vildhästar håller sig därför renare än fångenskapshästar. Det är väl i så fall den lilla skillnaden.

Rykta gör jag varje dag. Både mot damm och skit och för blodcirkulationen, min om inte annat.... ;) men också för att jag fysiskt vill känna igenom hästen efter småsår, spänningar eller ömheter.

Du, den hovslagaren kan du med gott samvete och i fullt förtroende skicka hit.
Jag vet vad man gör med såna..... :sly:

Caija, egentligen har VildeHilde redan skrivit det jag också tänkte.

Kan försäkra dig att även jag är för en naturlig hästhållning, absolut. De är bara det att vi människor har tagit ifrån hästarna det mesta av den möjligheten. Och får därför komplettera den så gott vi kan.

Hästar i fångenskap, i små hagar och boxar i ett stall, blir mycket skitigare än vildhästar, som har ofantliga arealer att röra sig på. Och likaså har dom större möjligheter till att finna det gräs och dom örter som har en läkande effekt.

Och när jag skrev om att schamponera hästen minst en gång i veckan, tänkte jag utifrån att jag har mest haft Islandshästar med tjock hårrem och kraftfull man och svans. Och att mitt råd i synnerhet gällde dom hästar som fick exem och sår på kropp och i man och svans.

Jag hade 26 stycken issisar samt en skock minishettisar och nått fullblod och hade ingen möjlighet att göra så på alla. Utan det blev ordentlig rykt varje dag och spolning med vattenslang när dom ridits och var svettiga och vid behov av övriga.

Vad det gäller hovslagare, så vet jag inte om ni har sett den beryktade Nicke Pålsson som kör fyrspann? Han har varit många gånger på TV i tävlingssammanhang. Han var hos mig "tre" gånger och skulle sko mina hästar. Första.........Enda.......o…...Sista!!!

Han fick springa gatlopp ut till sin bil, efter att i all hast ha samlat ihop sina grejer, för jag höll på att handgripligen kratta ögonen ur honom. Han slog nämligen också en av mina hästar med all kraft med sin verktång över ryggen och höll på att bryta av henne frambenet som han höll mellan sina knän, när hon förtvivlat med ett skriande gick ner på knä på det andra.

Mötte han sedan en hel del år efter den händelsen. Han måste ha känt igen mig, för han kom emot mig, stannade tvärt, vände på klacken och gick mycket hastigt iväg i en annan riktning :lol: .

Där gick många historier om det "svinet"! På en ridskola där han skulle sko, hade han tatt en hötjuva och stuckit genom låret på en ridskolehäst som han blev förbannad på. En hingst, som han hade på tillridning, förstörde han psyket fullständigt på.

Du milde tid, när man närmare börjar tänka tillbaka i minnena på ämnet hovslagare, så kunde jag skriva en hel bok även om dom.
Ska nog sluta nu!! :sly: :lol:

Du, den tror jag att jag har hört talas om efter han hade vart på TV. Hörde att han blev stämd. Hoppas att han fick sitt!

Du är då en pärla när du berättar så roligt!
första--- enda--- sista.....
ser honom smita som den lymmel han är! :D

Nä, vill sända en varm och glad sommartanke till min underbara hovslagare i södra uppland som kan få vilken häst som helst att le och tro på pedikyr.... ;)
Litet långsam och omständig kanske (norrlänning.... hihihihi w00t ), men lugn och mjuk med djuren.

Men hörrni, gott folk, kan ingen av er som vet lära Lillemor och mig steg för steg hur man lägger ut bilder här så vi också får visa upp och se varandras guldklimpar ? Tala långsamt och förståndigt......

Naturlig hästhållning är A och O för mig, men från att ha vart indoktrinerad ridskoleelev i många år så har man äntligne börjat se med egna ögon och finner att metoder inte riktigt är så bra som man fröst trodde.

Jag håller ju på att köra in min Harry (shire/ardennerkorsning 2 år sedan igår ^^) på hackamoore, för änsålänge har jag bara ett hack o ett sidepull med alldeles för smal nosdel som skär in i nosryggen på honom. så sidepullet använder ajg itne längre.

Jag avskyr formligen allt vad bett heter numera, jag ahr sett så mycekt skit dessa åsamkar hästarna, och jag blir så evinnerligt ledsen när ajg ser dem gapa och grimasera.




Och detta är hemskt o se, det är på varje tävling, även på höga grand prix tävlingar som det ser ut såhär.

Nej, såhär föredrar jag att se folk jobba med sina hästar:

Jag och Harry

Harry är oskodd, både fram o bak, han har bara haft bett i mun ett tiotal gånger sedan slutade jag med det. Han går ute så mycket som möjligt under vintern, och på sommaren ute dygnet runt. Använder som sagt nästan aldrig täcke på honom, vi har tränat att ha täcke på några gånger.... så ha nhar vant sig vid att man slänger på honom ett. Sanrt dags o börja träna det igen så att vanan sitter i. :P

Vilken härlig häst du har Caija och vilka sköna färger han har. Ser ju nästan ut som du har lärt honom att gå fot.

Påminner mig om när jag ibland lekte med mina älsklingar. Lärde dom att gå fot, springa och stanna, precis som man gör med hundar. Och dom gillade det verkligen, det blev som en avkopplande lek mellan oss.

Harrys färger påminner mig starkt om när jag var 18 år och gallra betor på en gård utanför Mörarp här i Skåne. På gården fanns två ardennerhästar, mor och son och med nästan exakt samma färger som din Harry. Jag blev särskilt förälskad i mamman som hette Sally. Frågade bonden om jag fick lov att rida henne och det fick jag.

Åhh hon var ljuvlig, jag älskade henne. Så klok och snäll hon var. Jag brukade rida henne barbacka. Märkte hon att jag kom lite på glid uppe på hennes stora breda rygg, så sakta hon av tills jag satt rätt igen. När jag skulle upp på henne, kröp jag upp på mjölkbordet och hon inväntade tålmodigt bredvid, tills jag hade satt mig tillrätta på henne.

Hon kunde stå och titta på mig i hagen, när jag hackade betorna, rad upp och rad ner. Brukade stanna upp och vinka till henne många gånger under dagen. Tog alla tillfällen jag kunde att springa bort till henne bara för att krama eller ge henne och sonen, (en femårig yngling) en famn full av smaskiga maskrosor.

Jag bodde där på gården under ca en månad. Men när arbetet med betorna var slut och jag skulle åka därifrån, grät jag med armarna om hennes hals. Och Sally, som alltid var så försiktig när jag höll på med henne, gjorde något som jag aldrig skulle trott att hon kunde göra.

Hon lyfte sitt framben och satte hela sitt stora dasslock (hov) rätt på min fot. Jag blev så häpen och kom helt av mig i mitt sorgliga avsked till henne. Förstod senare i livet varför hon hade gjort så. Det var hennes sätt att säga att jag inte fick lämna henne. Hon stod länge och tittade efter bilen som försvann iväg med mig.

Det var lång väg mellan oss, så jag träffade henne aldrig mer. Men hon finns alltjämt kvar i mitt minne och hjärta som en vacker kärlekssaga.

*snyfta*

Blev alldeles rörd, min Harry säger ifrån när det är ngt han ogillar eller är osäker på. Som förra veckan skulle stallägaren köra honom til lsommarbetet i transporten, hon kom 500m så krängde hela lådan till och hon stannade, öppnade luckan o kikade in på Harry, där stod han i godan ro medframbenen över inredningen i transporten, lugn som en filbunke men tydligt ifrågasatte varför han skulle ut och åka låda.
Så idag när vi hämtade honom med släpet (ut till betet som ligger 1½ mil från stallet) så satt jag bak i lådan med honom, men först så konstrade han litet när vi skulle upp i släpet, andra gånger går han rakt på som en klocka. Men han ifrågasatte litet varför han skulle åka idag.

Efter en halvtimmes skranglig och klart uppskakande färd för oss bägge (att åka bak i en transport är ingen höjdare, det är ett under at thästarna går på alls) så lastade vi av och ledde honom till sommarhagen, där mötte hans kompisar oss. Vallackerna Teo och Renaldo, samt hingsten Calle.
Calle adopterade harry direkt (Calle gilalr itne de två andra killarna) så när vi sedan åkte därifrån gick Harry o Calle med huvudena tätt ihopa och betade.

Men han var troligtvis rädd för att hamna på ett helt nytt ställe där han itne känner ngn (han har flyttat många gånger under det snart 1 år jag ägt honom)

En annan gång betedde han sig märkligt på stallgången,stod och tittade mot sin mage, och jag trodde först det var ngt som kliade på magen men han fortsatte. Efter ett tag så knäppte jag loss honom från uppbindningslinorna och han lyfte på sitt bakben och nosade mitt på det, fast på insidan. Då hade ah nslagit upp ett fult sår där. Ett sår som jag troligtvis hade missat annars för det satt så konstigt till. Hade ju missat det dagen innan när jag visiterade o rykta. så han visade mig o jag kände i hela själen att han sa "Titta här mamma, här, här gör det ont..."

Harry är en korsning mellan Shire och ardenner, mamman är okcså brunskimmel men nästan alltid bara brun, medan harry vitnar väldigt om somrarna.

Hästarna är så otroligt kloka, och påhittiga! om de får behålla sin själ och inte blir underkuvade totalt. Jag tror inte p åatt slå in vett i djur, men biter han biter ajg tillbaka elelr stryker bildligt talatr öronen bakåt och ibland har jag även sparkat efter honom. Jag är hans vän, men okcså ranghögre än honom, och han måste vara försiktig med mig. Jag går lättare sönder än hans kompisar.

Ska ev ut till betet imorrn och mysa litet :D och prova vår nya longering-cordeo. (halsrep)

Jaha, hästvänner,

nu har den lilla basjkirhingsten, som initierade denna tråd, varit här ett tag. Hingstarna är jättesams, tack och lov. Han älskar hundarna, men han är VÄLDIGT försiktig med kattorna, verkar inte riktigt tro på, att de vet vad de snackar om, och det kan han ju ha rätt i, de är rätt lösmynta!

Men ack, vilken härlig ras!!!! Du har så rätt såååå, Lillemor!!! Han är så kelen och snäll, lydig som en hund, och han fattar allt på en gång. Aldrig nåt tjafs, aldrig några missförstånd. Jag önskar, jag kunde ta in honom och ha honom i soffan!

Men det raraste är, att han "pratar", eller kommunicerar så mycket. Babblan går i ett, och det finns ingen "off-knapp". Han signalerar, kollar, lägger sig i, vill hjälpa till, skrattar och kommenterar, det är en härlig prick!

Hingstarna ser rätt roliga ut tillsammans. Min stora ardenner, och så denna lilla filur, men de har väldigt roligt ihop. Min egna hingst är lärd, att apportera sin foderhink till mig, när han är färdigäten. (I´m a lazy daughter of a toad...)Detta har den lilla Basjkiren bara härmat, och nu gör han likadant. Visst är det gulligt ?

Bilder på grabbarna?

Här kommer litet nytt från betet där Harry går! bilderna ca 2 v gamla



(Hingsten som är skäck, så jädrans läcker, de andra är vallacker)


Ponnyn är fd vanvårdshäst, den stora skimmeln är fårn argentina, en "gammal" boskapshäst o jäkligt speciell.

oh, vilka fina bilder ! Harry är verkligen jättesöt!

digitalkameran är så klart hemma i lägenheten, i stan och inte här, där jag behöver den, men jag ska försöka komma ihåg den nästa gång.

B)