Hej på er alla!
Jag är en man på närmare femti som på ett lite avvaktande sätt närmat mig schamanismen under ganska lång tid. Jag har läst en del men inte praktiserat. Något säger mig att det börjar bli dags för det nu...

Jag har haft några erfarenheter som betytt mycket för mig. Det har kännts som mycket dyra upplevelser som jag i allmänhet undvikit att prata om för att inte "spä ut dem med en massa ord". Jag har tänkt att de här upplevelserna, som hör till helt andra förnimmelsesfärer (snyggt ord, kom på det nu) än de intellektuellt strukturerade som jag vanligtvis lever i, har varit dyrbara gåvor. Gåvor ska man ta emot med tacksamhet och det är sniket att begära mer när man fått nått fint. Dessutom finns det någon slags andlig konsumism som jag känner mig väldigt skeptiskt till.

Fast nu på senare tid har jag misstänka att man i sin allra ödmjukaste anspråkslöshet även kan vara för passiv. Gåvor, ja visst men kanske handlade det också om en inbjudan. Kanske måste man lära sig lyssna och gå till mötes.....

Där nånstans står jag. Jag tänker att jag kan få en del hjälp av er, tips och hjälp att få fart på mitt samtal med andarna innan de ger upp mig...

Träd är viktiga för mig och jag har de senaste åren fått upp en riktigt intressant relation med björkar....
Är mycket intresserad av örter och växter överhuvudtaget och vill gärna lära mig mycket..

Bor i Umeå och har ett litet hus i fjällen där jag är rätt mycket

Den här lilla "programförklaringen" får räcka för den här gången


Kul att vara här :)

Kandis

Jag tror du gör rätt i att sätta igång och börja gå framåt. Det är ju enda sättet att komma någonvart! :D

Det var intressanta tankar du för fram. Jag tror inte att andarna någonsin ger upp på en, det är min tro att för de flesta människor som väljer att inte lyssna så talar de tystare och tystare för att till slut nästan inte höras. Och jag tror att de gör så av ren kärlek och insikt i människans natur. För vad hade varit mer hjärtskärande än att alltid höra det som kan leda till lycka och framgång för en, och av någon anledning inte känna att man kan agera på det.

Välkommen hit!

Välkommen Kandalope!

Kul att du vill sätta igång på riktigt.. kämpar man emot så kan de ibland dra i en tills man blir helt trasig. Så bättre sätta igång å bli hel på en gång :)

Mvh,
Thomas
lapptäcke

Vi skåningar hälsar dej också välkommen!

mvh,
stig :D

Tack för era välkomnanden

I och med beslutet att gå har man redan kommit en liten bit på vägen.

I min morgonmeditation prövade jag ett nytt fokus och erfor en överraskande närvaro som var fysiskt påtaglig och starkt energigivande. Det kändes som en bekräftelse...

Senare på dagen fann (återfann) jag min signatur. Ett stäv som jag hittade för femton år sedan men som jag uppenbarligen tappat kontakten med.

Man ska inte förakta sina perioder av bidan och avvaktan - de visar i allmänhet sitt värde om än i efterhand. Men det är härligt när man känner hur en riktning har samlat sig i en och man tar de första stegen på en ny väg...

Jag har hundra frågor att ställa

Kandalope

Välkommen!

Hej!

Hundra frågor att ställa, det gör mig nyfiken (jag gillar också att ställa frågor).
Vilken är din första fråga?

Och den andra??...


Hälsningar,
Helena

OK
Bra att nån tar mig på orden...
Fråga ett ligger nu under rubriken shamanism
Fråga två kommenr nog snart....

När så till slut min hundrade fråga kommer kan vi väl fira med en liten fest. B)