Ja, dom djur som man träffat. Hur vet man vad dom vill säga en om dom inte har sagt nåt? Symboliserar dom någonting speciellt eller måste man ta reda på det helt själv?
Jag är ju rätt ny på detta men jag vill veta vad dom två djur som jag sett vill säga mig. :)

Jag börjar känna mig som en papegoja, för det här har jag skrivit ett antal gånger, både här och på andra ställen: :rolleyes: ;)

Du ska själv ta reda på varför ett kraftdjur har kommit till just dig.
Ett kraftdjurs uppgift varierar från person till person. Ibland kan det verka rätt allmängiltigt och kanske man kan vara rätt säker på ett kraftfullt djur, är fullt av kraft... men uppgiften att jobba med, är alltid individuell.

Jag känner folk som läser Solögas "Djurens språk" som en bibel...
men det är inte så enkelt.

Det är enklare! w00t Fråga kraftdjuret varför det har kommit!
Det går väldigt bra att göra i en undervärldsresa, men ibland kommer svaret ändå och ibland kan man drömma... det beror vilket sätt som funkar för varke enskild person.


Får ett antal år sedan, stod jag och tecknade en sorts djur och en individ uppförde sig mycket märkligt, så jag reflekterade verkligen över dess beteende; Den tog väldigt mycket kontakt. Mycket tydligt var sorten och könet.
Gick grundkurs i coreshamanism sommaren efter och när jag jobbade med en smärta i en mellanvärldsresa blev detta djur väldigt påtaglig. Jag hade fått ett djur, jag bestämde en intention och jag fick svar på djurets uppgift. Detta djur följde mig i flera år, för en enda uppgift; att jobba med min rädsla.

Läser jag i Sölögas bok, står någor helt annat ;)

Fylgja: Ja, jag läste just ett inlägg, det var därför jag skrev min post. *fniss*

Problemet är att jag inte lyckats med nån trumresa än, förutom den då jag "fick" två djur med mig hem.
Jag är bara så nyfiken och vill veta mer om vad jag ska lära mig...men hur ska jag kunna göra det när jag inte kan resa än? :D

Umgås med dina kraftdjur. Studera dom, kolla deras kroppsspråk. Hur uppför dom sig i din närhet. Vad är starkt och vad är svagt hos dom. Vilka egenskaper har dom som kan komplettera eller förbättra dig. På vilket sätt kan dom hjälpa och vägleda dig. Fråga dom. Och fram för allt, vad känner du själv i deras närhet.

Att lyssna inåt på dina tankar och intuition kan ge dig svar på mycket. Börja med att umgås så ofta möjligheten ges. När tiden är mogen kommer du att veta deras betydelse för just dig.

Lycka till :)

Ja, det mesta har redan sagts i tråden mycket bra!
Tänkte bara på en liten sak också.

Ibland så här i början och startgroparna, när man lär sig mer om att själv hitta sitt sätt att resa till ickeordinär verklighet, och innan detta fungerar riktigt pålitligt, så kan det bli någon slags "mental kramp", om man kan utrycka sig så.
Ju mer man vill focusera och få kontakt, ju längre bort kommer man, och ju svårare blir det.
Då kan det vara jättebra att koncenrerat jobba med just det enskilda problemet, d.v.s. att man plockar isär det hela i mindre bitar och tar "babysteps".

"Stor-målet" är att du skall få möta de två djuren som följt dig åt och få reda på om de har något/ vad de har att säga dig. Frågan är hur.

Första delmålet kan då vara att du finner en ro och plats i dig att släppa krampen och bli öppen. Strunta i alla andra syften och mål i ett par/tre dagar och jobba koncentrerad med att hitta ro och utrymme i dig.
(Kanske bäst gjort EFTER tentan.... :blink: )

Nästa delmål, och det jobbar du inte med innan du känner att du har riktigt god koll på det första, kan vara att förbereda ett möte. (INTE ha det, utan förbereda det.) Du kan koncentrera dig på en mötesplats, kanske en uppsamlingsplats eller din kraftplats, där du känner att du kan vara redo för att möta dem, eller vem som helst för den delen. Så övar du på det i några dagar.

Tredje delmålet, som du då inte jobbar med innan det första och andra sitter som en smäck, kan vara att faktiskt ha själva mötet. Att öppna ögonen och börja titta på de två djuren, och kanske även andra som vill vara med. Att titta på dem nogrant, hur de ser ut, hur de kanske rör sig, hur de låter, om de gör något speciellt, om de luktar, om de ler, om de vinkar, eller vad som helst.

Sedan kommer resten att ge sig helt av sig självt och du kommer inte att tänka på att det är olika steg längre. Kraftdjuren kommer säkert att jobba parallelt med dig under tiden och ta lika stort ansvar för att ni skall få mötas som du.

Ibland rör vi till det i början, precis som i all annan lärdom. Vi ser inte skogen för alla träden, brukar man säga. Man kan bli sifferblind i matten, få skrivkramp i språkämnen och sånt. Då kan det vara bra att dela upp det hela i små delar och se att det hela inte en oöverstiglig hög utan går att lära sig med metodik.
Det bästa med denna lärdom och kunskap är att man aldrig behöver vara nervös för ett prov eller en tenta eller nån examen.... :/

Bli inte förvånad om du under den tid du övar drömmer intensivt och om en av övningarna tar lång tid, emedan en annan funkar på en gång. Det där är väldigt olika för oss alla.
Var kanske också litet uppmärksam på din verklighet runt omkring dig under denna period. Finns det kanske djur som du möter här och nu som får dig att skratta eller tänka nåt ? Nån fågel som inte hör hemma där, nån konstig bagge eller nåt husdjur som beter sig annorlunda ?

En praktiskt sak till slut, det gäller väl oss alla som har husdjur.
Det kan vara störande för andevärlden om våra älsklingar är med oss när vi reser. Försök att ha övningarna utan hunden, även om den är jättesnäll och lugn.
Detta faktiskt också för hundens skull.

Precis som Fylga skriver så är det ingen annan än kraftdjuren själva som kan tala om för dig vad de har med dig att göra. Oh, det är så SPÄNNANDE!!!! :D

Ha det så roligt.

Bra tips från Lillemor och VildeHilde har du fått.

Ett mycket enkelt tips:
Har det mediterat lindskog nån gång Lindskog?
Du kan sätta dig ner i stillhet, med frågan vad kraftdjuret har kommit för/vilken uppgift det har
och låta svaret komma till dig. 10-15 minuter kan väl vara lagom.

Min erfarenhet härhemma när jag mediterat och föröskt mig på trumresor till CD är att mina katter gärna kommer och tittat på eller lägger sig bredvid mig. Speciellt om jag ligger på golvet.

Sedan brukar de gå å lägga sig där jag legat efter att jag klivit upp igen.

Stänger jag sovrumsdörren brukar dom ofta bli "oroliga" och sitter och kraffsar så jag har en känsla av att mina katter vill övervaka mina försök till resor.

Även om jag håller på som jag gör då jag shamaniserar på allvar - spottar, fräser och skakar i spasmer, ylar och tuggar fradga - så brukar de flesta djur vara väldigt toleranta. Kanske känner de vad som är på gång, eller ser det/dom jag ser. Klart, lite konfys kan de kanske bli till en början, men då energierna stiger i rummet, lägger dom sig som du sa Caija, och håller koll.

--

En annan kul tanke är att i Sibirien, tror jag det var, kommer folk till shamanen för att bli AV med andar och kraftdjur och sånt - för det är en börda att ha andarna med sig, de ställer krav och de kräver saker osv. Men här är det tufft och åtråvärt att få ett kraftdjur, gärna ett på varje newagemässa man är på, sen samlar man, likt Ash i Pokémon på kraftdjur, kramar dom och så :) ja tänk, sån skillnad.

--

Sen tänkte jag på det där med djurets "uppgift" den har väl inte bara en (1) uppgift utan är en lärare, en hjälp, en bundsförvant. Det är djuret som lär en om andevärlden, eftersom det inte är ett naturligt ställa för oss att vara på, det är djuret som visar var man hittar den man söker, och det är det som har den djupaste kollen på en själv och (förhoppningsvis) säger till på skarpen då man spårar ur.

--

Djuret ger och tar emot. Man kan inte bara utnyttja det eller inte bry sig om det, då sticker det. Värna om det, sammarbeta med det. Shamanen är aldrig ensam (hur tröttsamt det än blir efter en par år och man verkligen vill ha tyst och stilla en stund) så lär av sammarbetet m djuret. Lär känna det i verkligheten, hur det låter, vad det äter, hur dess spår ser ut, etc etc. Allt det underlättar och förstärker arbetet med djuret.

Grrrrrr!! :respect:

Mvh,
Thomas

Ja, Caija, jag håller helt med dig. Man kan få en känsla av att våra nära husdjur vill hålla ett vakande öga över oss när vi mediterar eller reser.
Visst är det speciellt med vissa djur och vissa människor, och visst är vissa djurs totala beredskap att följa oss vart vi än går, skydda oss mot vad som än komma skall, och finnas för oss i ur och skur helt unikt och fantastiskt ? Det är ett under, ett mirakel och ett krafttecken vi kan tacka för var dag i våra liv, tycker jag. :respect:

Det är en väldigt speciell form av förbindelse, en helt egen form av kärlek och samhörighet. Flockens kraft.
Den präglas av att djuret har fullständig tillit till oss och har "gett sig själv till oss". Den präglas av att vi har ett enormt ansvar, just för att denna gåva är så oerhört speciell, att värna djurens säkerhet så som de djur de är, och att se vilket privilegium det är att få älskas så förbehållslöst och oberoende.
Ibland blandar vi ihop detta med mänskliga känslor och ger djur mänskliga egenskaper, eller använder mänsklig psykologi på djur. Det är dock helt respektlöst, menar jag. De har sitt eget beteende och språk för att det är just vad och vem de är. De blir inte "bättre" av att vara människor. De duger mer än väl om djur. Vi kommer alla av samma Kraft.

Djur är djur och människor är människor. Människor är överlägsna djur för att de har ett mer utvecklat intellekt OCH ett mer utvecklat själsliv än djur. Detta gör dock inte att djur är mindre värda eller att människan har rätt att behandla djur illa. Det gör oss bara olika, och det ger oss olika ansvar och uppgifter.

Problemen med djur som närvarar vi trumresor kan vara så här:

Påverkan:
Det ena är att de hjärnvågor och den hjärtrytm som bevisligen påverkas hos oss människor av trummans rytm och kraft, påverkar även andra däggdjur, och då menar jag ändock bara den fysiologiska effekten. Vi vet inte hur detta påverkar våra djur själsligt, så vi kanske bör vara försiktiga med att s.a.s. "utsätta" dem för det.

Effekt:
Det andra är, och detta är bara min personliga erfarenhet så det finns inga vidare, egentliga belägg för det, att andevärlden blir "störd" av djurens närvaro, antagligen för att dessa kan gå in i ett liknande transtillstånd som vi, fast kanske på en annan frekvens, eller hur man ska säga. Djurens behov av att följa oss, eller kanske även skydda oss, kan komma i vägen för andevärldens kontakt med oss.

Ansvar:
Det tredje är att när vi människor t.ex. gör en gemensam trumresa tillsammans, d.v.s. när vi finns på samma plats och samlas till samma trummas/trummors kraft, så har vi mycket lättare att skilja på våra och andras andenärvaro, vilken därav vi kan dela och vilken därav är till för oss alla. Vi har en mer säregen syn på vad en individ är, på vårt Jag, än vad djur har. Det sker egentligen autonomt. Vi är inte så djupt förbundna med varandra, eller i alla fall inte på samma självklara, kanske primitiva och oberoende sätt som vi kan vara med vår flock, som är helt i vårt våld, i vår makt, helt beroende av oss och helt till för oss. För djur är skillnaden mellan flocken och jaget betydelselös.

Jag hade en väldigt trogen hund för många år sedan. Han avgudade mig och skulle verkligen gjort vad som helst för mig. Jag älskade honom fullständigt till vanvett och för mig var det självklart att han alltid var med mig, vad jag än gjorde eller vart jag än gick. Även när jag gjorde trumresor.
Så en gång, jag gjorde en resa åt en häst som hade fått i sig gift och behövde hjälp att läkas och rensas, så hände något hemskt. Under resans gång, i undervärlden, fick jag möta giftet. Det var ingen trevlig gestalt och jag och mina hjälpandar hade fullt sjå med att få bort giftet som satt sig litet varstans på helt fel ställen. Hela tiden var jag medveten om hundens närvaro, och var också upptagen av att se till att han inte på något sätt skulle komma i kontakt med denna situation. (Han var inte där hos mig, men jag kände honom med mig.)
Mitt kraftdjur uppmanade mig flera gånger att se mig för.

Så plötsligt slogs jag omkull av en stark kraft, ramlade rätt illa och länge, kom till mig igen på golvet där hemma och hade abrupt fått avbryta resan.
Över mig står hunden med blottade tänder och morrar och gör nästintill utfall.
(Det var en stor "XX-large" Rottweilerhane, så det var ingen vidare "behaglig" syn. :blink: ) Hans utfall var dock inte riktade mot mig eller mot mitt huvud, utan mot något som han tycktes se ovenför mitt huvud, i luften över mig. Jag kände inget, men han var helt focuserad. Vi pratar här om en oerhört trygg, lydig, vänlig och lugn hund som aldrig någonsin innan (eller efter) visat oberättigad aggressivitet eller betett sig konstigt. Jag fick strängt kommendera ner honom, han lydde, men släppte inte "det - vad det nu var" ovanför min skalle med blicken.

Jag återupptog inte resan innan nästföljande dag, då utan hundsällskap. Situationen hade förvärrats, jag fick göra en omväg till övervärlden för att träffa lärarandar och bli "uppläxad" om mitt ansvar för hunden, för mig och för de jag blandar in både här och i andevärlden! Dessutom fick både hunden och jag som hemläxa att rena oss i salvia och med jordkraft för att även han skulle få bli kvitt upplevelsen. Någon som renat en Rottweiler med salvia nån gång ? Inget jag rekommenderar som hobby.... :?

*ASG*

Kan se det framför mig.... mina katter flyr så fort dom ser mig tända rökelse härhemma.... för dom vet at tajg går runt i hela lägenheten, men fårgar jag dom om jag ska dammsuga istället så brukar dom ligga kvar där dom ligger ^^

w00t HAHA, du är rolig du ! Tja, om jag hade nos istället för näsa så kanske jag skulle tycka likadant, vem vet. Smaken är som baken, den är bred.
Du får väl festa med litet kattmynta kanske ? :D

Kattmynta?! :/

Det är livsfarliga grejor.... har en burk med sådant i bkhyllan tills för alldeles nyligen, katterna rev ner böcker, porslinsfigurer och tavlor för att ta sig dit!
Nu har jag gömt burkne med kattmynta i min byrålåda och katterna sitter o sniffar i lådskarvarna.

Mina katter är gravt kattmynte-narkomaniserade... Hankatten blir nästintill aggressiv när man tar fram burken. Honkatten börjar löpa o fjolårskattungen blir mest misstänksam änsålänge...

Men man renar djur som ma nrenar i vanliga fall, sprider röken över personen/djuret/föremålet?

Altså, Caija, du skriver så roligt så jag kiknar ibland!!!! Kan se det framför mig. Kattornas kallabalik, kattornas "missbruk" och så "kattornas avgiftning och rehab"... :D

Jo, om rening finns det olika skolor. Jag tror att det vanligaste här i norden är att man renar med rök, altså sprider röken över kroppen.
Jag har gått i en litet annan "skola" för just det där med rening och jobbar mycket med elementen, riktningarna och växtlära, så då kan man göra på flera olika sätt beroende på vad som är aktuellt och behövs.
Men själva processen är den samma för människa som djur, fast djur behöver nog inte renas så ofta, tror jag.

:D Trevligt att man skänker litet glädje och tokigheter ibland då! w00t


Höga katter latar sig i mattes säng ^^

Men då var det iaf så som jag trodde, och så som jag föredrar att göra med renande med rök då ^^

*trött o litet vimsig*

ooohhh... så söta så man kan äta upp dom!!! och så äro di barfota med... :D