Det jag ska berätta om nu hände mig för några år sedan under en period då jag hade väldigt svårt för att koncentrera mig.

När jag t ex på kvällarna innan jag somnade, höll på med samtal eller bön till någon i Andevärlden, så kunde jag gång på gång finna att tankarna flippade ifrån ämnet och var på helt annat håll. Eller så höll jag på att somna ifrån och kunde vaknade med ett ryck för att fortsätta där jag slutat.

Det var verkligen jobbigt och jag upplevde det som ett stort problem. Var ibland skamsen och befarade att Andevärlden skulle uppfatta mig respektlös. Visst kunde jag ha testat med att sitta upp, men var väl lite för bekväm och aningen lat helt enkelt. För det här samtalet var liksom det sista jag gjorde sen jag lagt mig.

Men problemet att koncentrera mig kunde uppstå även när jag satt och läste en bok på dagtid. Kunde irriterat läsa samma sida om och om igen medan tankarna levde guling på ibland andra sidan jordklotet.

Det här fortsatte under en tid. Tankarna for hit och dit som yra höns som man gång på gång fick hämta tillbaka för en stund. Bara för att i nästa ögonblick bli varse, att dom flugit all världens väg igen. (Suck)

Nåväl, så hände följande. Mitt sovrum skulle lånas ut till en bekant, så jag flyttade in min säng i TV rummet och satte sänggaveln upp mot en vägg där det hängde en stor vacker tavla på ca en meter x sextio, med fjäll, skog och vattenfall, inhägnat av en förgylld bred ram. Denna tavlan hade hängt där under ett par år tidigare.

Nåväl, sagt och gjort, när kvällen kom och jag hade fått fint och i ordning och det var dags att belåtet krypa ner i min säng och i vanlig ordning ville samtala med vissa i den andliga världen om div ting. Så hände naturligtvis det som hänt så många gånger förut. Tankarna for iväg på ett helt annat håll och jag bad som vanligt om ursäkt och tog vid i tråden igen av vad jag ville ha sagt.

Då plötsligt råkar jag somna till mitt i alltihopa. Med en duns for tavlan på väggen rätt ner i huvudet på mig och jag hörde orden ringa i mitt öra: "Nu kanske du kan koncentrera dig"!

Märkligt nog blev jag inte rädd. Utan jag låg där i några sekunder, med tavlan på huvudet, för att ta in vad som hade hänt och vad jag fått till mig. Sen reste jag på mig, tog tavlan och satte den på golvet, för att hänga upp den nästa dag. Skrattade lite generat för mig själv över upptuktelsen jag fått och över det faktum att det inte ens, märkligt nog, hade gjort ont i huvudet när tavlan slog i.

Men efter den stunden gick det bra mycket bättre med koncentrationen måste jag erkänna. Och jag anade att den som orsakade händelsen, hade hjärtligt roligt på sitt håll, även om det var menat som en upptuktelse :lol: .

Mvh/Lillemor

Tack för en spännande och rolig berättelse, Lillemor1946 ! Du är inne på en en viktig sak, nämligen focus.
Signaturen ythien har skrivit väldigt bra om detta i en annan tråd (om att resa i tunneln).
Jag tror precis som du att det är viktigt med koncentration och respekt när man vill tänka eller handla andligt, så jag förstår precis vad du menar när du berättar att du ibland nästan skämdes.

Nu kan ju tavlan ha ramlat av väldigt fysiska orsaker också. Om golvet inte brukade belastas av säng och sovande människa så kan det ha påverkat väggens spänning och tavlans upphängning, men det ena utesluter ju inte det andra.
I vilket fall som helst nåddes ju syftet, om än något bryskt w00t får jag lov att säga, men det hjälpte ju helt klart.

Ibland får man också, tror jag personligen - men andra kanske har helt andra uppfattningar-, vara litet aktsam på en annan sak.
Om man har en period av innre oro och/eller t.ex. splittring, så kan man "öppna upp" för energier som speglar detta. Man kan råka öppna vägar och sedan inte stänga dem ordentligt, och det kan absolut påverka en koncentration och känslor. Dessutom har man då ingen aning vad som använder vägen eller öppningen.

För att undvika detta OCH för att hjälpa sig själv med koncentrationen och focus så kan man ha en öppnings- och en stängningsritual innan man kontaktar andra världar eller andar. Början och slut, helt enkelt. Det behöver egentligen inte vara mer komplicerat än att man har en innre bön om att få inleda och få styrka och sedan en bön om att få avsluta och få ro.

Men vad modig du verkar vara. Jag skulle nog ha "skitit på mig" på ren svenska. Hade jag dessutom misstänkt att det var andra krafter än bristande spikbärighet i spelet, så hade jag nog förbannat och fördrivit var och en stackars andekraft närvarande i hela huset, skrämt slag på hundar och kattor och gäster och behövt ett stort glas av Caijas shots....
Hängde du upp tavlan sedan igen ? Har den i så fall hängt kvar ?
(Ursäkta... jag måste erkänna att den bilden jag får för mig när jag läser att du låg med tavalan i huvudet i några sekunder..... den är jädrigt rolig..... :lol: )

Jag har faktiskt varit med om sånt oxå. Det är ju lite skrämmande men jag brukar tacka då. Om man är stressad och så tänker slarvit så kan man ju behöva en påminnelse.

Ja du VildeHilde, jag brukar också själv skratta gott varje gång jag kommer att tänka på händelsen. Det har säkert varit en kul syn att skåda när tavlan stod på högkant på huvudet mitt :lol: .

Men tavlan blev hängt upp nästa dag och har orubbat hängt kvar sedan dess.

Visst KUNDE det ha varit fysiska orsaker som rubbat den, den där natten, sånt händer ju också. Men för mycket talar emot att så skulle vara fallet den gången. Därför att för det första hade där stått en soffa under tavlan tidigare under nästan två år och som fick byta plats med sängen. Och soffan nyttjades flitigt vid TV dags av både oss och när barnbarnen kom och hoppa runt i den, allt medan tavlan hängde kvar på sin plats.

Så någon annorlunda spänning i väggen för att sängen bytte plats med soffan, tror jag inte riktigt på. Och sen dom där orden som kom till mig väldigt hörbart, "Nu kanske du kan koncentrera dig"? gjorde att jag förstod att det var mer än en tillfällighet.

Och om jag mot all förmodan ändå skulle ha tvivlat efter detta, var tvivlet totalt bortblåst när jag "såg" min indianguide stå med armarna i kors och gapskratta åt min generade min. Han är ganska humoristisk, vilket jag för övrigt har känt av vid andra tillfällen. Och jag är mer än övertygad om att han hade ett finger med i spelet :D .

Visst behöver vi påminnelser, som du skriver Jänta. Det är bara att tacka och ta emot vägledningarna som ges. Ibland blir vi mjukt påminda och ibland kan det bli lite hårdare tag :rolleyes: . Tror att vi får efter behov!

Hoppsan, ja då får en väl vara glad för att barnbarna inte blev "tavlade".
Hehe, detta kanske ger begreppet "att göra en tavla" en helt ny betydelse....
Hörru, vilken fräck en... din indian :D , vad roligt!!!
Fast jag förstår verkligen att du inte hyste tvivel när du hörde orden och såg honom!
OK, OM något sådant nånsin ska hända mig ska jag försöka att tacka.... försöka duger.... :$ Men om jag blir rädd så tar det hus i helv....
:sly:

Vilde hilde:

Nej, inte aprikos-shots! *ryser o mår illa*

Nej men allvarligt talat, att bli tillsagd o påmind är inte helt ovanligt. Jag satt här o läste och fick rysningar i hela kroppen, jag blundade och väntade. O så ringde telefonen, jag hade glömt bort ett möte jag skulle vara på idag men som jag itne har ngn lust till alls så jag avbokade efter ha sagt att jag faktiskt hållt på att glömma. Men det hade itne så mycekt med själva andevärlden att göra, det var ju mera jordiskt men ändå... budskapet var klart "har itne du glömt något???"

aprikos..... fy fanken så sliskigt.....
Hehe, den unga damen kanske skulle behöva en tillsägning om detta istället för skolkade möten...... :lol:

Hej Lillimor!

Fick mig ett gott skratt! Tack så mycket!! :lol:

Ja, ibland får man väl en liten tavla i huvudet i rätt ögonblick! ;)
Så som jag känner min lärare är det nog också bäst för mitt huvud att jag håller mig vaken och uppmärksam - kanske därför jag bara har böneflaggor över sängen?? De är liksom lite skönare att få i huvudet. :lol:
Nä, min vän där på andra sidan har andra sätt att väcka mig - han kan stå och göra småljud - det ligger lite småstenar på fönsterbrädan. De kan han ibland låta falla på varandra - i alla fall låter det så. Sedan har han lite andra ljud för sig också. Låter lite mera försiktig - eller? :respect:

Men det var väl snällt att du inte fick någon bula. :D

Jag behöver nog en fallande tavla jag med.. :rolleyes: Jag somnar jämt titt som tätt.. :( ingen som helst årdning på det hela här hos mig.

:lol: Kul att efter det vart orning på det.