Nu blir väl alla jättetrötta på mig som skapar nya tråda hela tiden. Jag håller på med att arbeta med att lära mig om skydd. Det finns olika skyddman kan få hjälp av, och det här är jättesvårt tycker jag. Mitt kraftdjur har gett mig skydd på olika sätt men de finns platser dit jag nu får komma och lära mig hämta speciella skydd åt både mig och andra. Har ni erfarenheter och kan tipsa mig ?

Det bästa skydd man kan ha är att vara utan nojor och komplex och andra svagheter. Låta saker vara som de är utan att vilja förändra dom. Att skita i småsakerna, och att tillämpa fukkit-principen (leva och låta leva) på saker man inte rår över ändå.

Samerna säger att det bästa skydd man kan ha mot "svart magi" är att helt enkelt inte bry sig. Det ligger mycket kraft i det.

Sen tror jag ibland att folk som tror sig behöva skydd, behöver skydd bara för att de tror sig behöva skydd. Och hela den där grejen med att tro sig vara utsatt och i behov av skydd blir precis det de försöker skydda sig mot.

Mvh,
Thomas
skyddad

Tack för dina klara rader Thomas.
Självklart... men ibland ser man inte klart... ;)

Ja, det ligger mycket i det du säger, Thomas, tror jag. Nån slags ständigt närvarande "paranoid beredskap" i brist på perspektiv och distans. Men skydd emot/för personens egna vanföreställningar är likväl skydd.
Fast ibland kan man behöva skydd mot både verkliga angrepp och/eller sjukdom - heriditet och sånt.
Just nu är jag personligen t.ex. involverad i arvet efter min far som dog för en månad sedan.
Det visade sig att han hade två barn till som varken min mor, mina biologiska syskon, eller jag hade en aning om. Hans utomäktenskapliga barn har nu ett behov av att få betalt för allt förlorat, allt saknat. Få igen för all den tid, uppmärksamhet och närvaro min far helt enkelt förnekade dem genom att att inte stå för att han hade fler barn än mig och mina biologiska helsyskon, och att han hade fler avlingspartner än min mor. Jag förstår verkligen deras vrede, deras sorg och deras attityd. Jag förstår att de har frågor angående varför hn inte såg dem som lika värdefulla, varför han "glömde" dem, varför han valde oss istället för dem. Men jag har på samma gång ingen lust att bära "hundhuvudet" (intressant uttryck i sammanhanget.... hundar utgör ofta skydd....) för min fars tillkortakommanden. Han var en skitstövel och ett fegarsel som valde bort sina andra barn som om de inte var värda hans kärlek, men jag, som ett av de barn han av någon anledning godkände, känner att det var hans val, inte mitt.
Då har jag rest för att skaffa mig skydd mot "de andra barnens" vrede (en av dem skickade mail om att vilja döda mig, om att veta vart jag jobbar och att vilja döda min hund, eftersom jag är den som handhar pappersarbetet om begravningen och arvet) och mot min fars oansvarigheter.
Man kan måna sin angripare eller"bödel", men ändock behöva skilja på den känslan mot att acceptera att bli hotat eller angripen. (Det du känner är förståligt, att agera på det är fel.)

Men jag har även börjat att få lära mig att få skaffa skydd till djur.
Djur lider tack och lov sällan av de värderings- och attitydproblem vi människor lägger oss till med. De har nästan aldrig konstiga, förvridna och rent av ologiska värderingar om sin omvärld, men de behöver rätt mycket skydd i vår tid. Långt ifrån alla av oss vet vad djur har rätt till, eller behov av. Det gäller t.ex. både de olagligt skadeskjutna och mördade rovdjuren (ibland även de lagligt skjutna) och/eller de Pekines-/eller Chiuawawahundar i människosmycken och konstiga kläder och handväskor. Det gäller akvariefiskar och reptiler i alldeleses för små utrymmen (aquarier, terrarier), det gäller klövdjur för köttproduktion, djur i forskningslaboratorier, och djur vars möjlighet till åtkomst av t.ex. vatten berövas genom vägbygge eller staket.
De gäller människor som råkat ut för maktgalna partners, arbetsgivare eller myndighetspersoner, oskyldigt folk som fått skärvor, stickor och smet på sig som de inte ska ha, och som de inte kan försvara sig själva emot. Det gäller människor som hemsöks av döda som har svårt att hålla gränsen. Så menar jag. Så visst behöver vi skydd ibland ? Tycker du inte det ?

Men hlet korrekt är det så att vårt nutida samhälle är en utmärkt grogrund för konspirationsteorier och annat overkligt skrämmande, och visst får ondska mindre kraft av brist på rädsla för den, det är helt sant.

Jag vill tipsa dig om att jobba med Nyckelpigor . Skriver gärna om mina egna erfarenheter med dessa djur, men det kan kanske ge dig förhastade slutledningar och hindrar dig i ditt utforskande.

Men som sagt Nyckelpigor. :)

Det här är inte riktigt färdiggenomtänkt än, så ursäkta men jag blir upprörd.
Visserligen förringar jag inte det minsta de krafter som andevärlden kan bistå med men:

Jag anser att hur många shamanresor kan än gör så är ett mail med dödshot ett polisärende. Det spelar helt enkelt ingen roll hur arg, ledsen, sjuk eller vad det nu är personen är, att skicka dödshot är ALDRIG acceptabelt!!! Och jag ser inga förmildrande omständigheter, personen ifråga behöver veta att detta inte är ett acceptabelt sätt att lösa problem. Att "tycka synd om" är en stor fälla och en egogrej, du gör varken dig själv eller personen någon tjänst.
Det handlar om makt/maktlöshet, och det är stora centrala teman hos oss människor, och ibland även i andevärlden.
Visserligen leder sällan en polisanmälan vidare, men du drar beteendet ut ur skuggan och det är oftast alldeles nödvändigt med ljus på ett sådant beteende för att det ska sluta.
Många gånger (om än inte alltid!) får jag förfrågningar om skydd där det helt enkelt måste lösas i den här fysiska världen, vi människor kan inte smita undan våra konflikter i den här världen och dumpa över ansvaret på andevärlden. Ibland är det bästa skyddet att gå till en advokat, t.ex. Eller så är det ett kombinerat skydd som krävs, andevärlden syddar det de kan skydda emot, och vi människor får fixa resten här där vi är. Andevärlden är inte magisk i den bemärkelsen.

Sedan när det gäller shamanskt skydd så finns det en hel uppsjö varianter, ljus, nyckelpigor, väktare osv och jag ser inte att det finns väldigt generella regler utan jag brukar kolla med andevärlden i varje enskilt fall vad det är för skydd som behövs och fungerar i just den situationen.

Tack, Hedning, utmärkt tips. Då förstår jag litet mer om varför det har varit så mycket med nyckelpigor nu..... nyckelpigor och en spindel som lånar mig sina nät ofta. Ska fortsätta jobba på det. Stort, Varmt Tack!

Jättetack också till dig, uthien, för dina starka tankar!
Håller helt med om ditt sätt att se på "dumpning" och att försöka att slänga bort/lägga över sitt härvarande ansvar till andevärlden och tro att det funger som "katolsk-kristen biktning*", man säger till och "simsalabim" blir allt så "rosenröd" och fin, och man skulle slippa själv ta ansvar eller agera.... (det är bl.a. därför jag själv mest vill jobba med dur, jag har brist på tålamod och empati för dumpning)
Självklart har jag polisanmält hotet och lämnat mailen till polisen, självklart vet advokaten som handhar bouppteckning och arvskifte om att detta har hänt och åtgärdats medels anmälan, och självklart har jag, i denna verlighet, MYCKET tydligt signalerat att jag INTE accepterar hot. (Jag skulle nog ha skrivit det.)
Att jag förstår de andra barnens vrede och ilska är inte det samma som att jag känner ansvar för att ta på mig "container"- eller "sandsäcks"-rollen. Den skit som min far ställde till med är som sagt hans ansvar. Rätten till ilska är inte det samma som rätten att lägga ut den.
Men jag fick skydd/hjälp av andevärlden för vad dessa människors ilskas och illviljas kraft kan försöka att behäfta mig med. Det kan fara rätt häftiga grejer genom luften i dylika stämningslägen.
Jag fick också hjälp att kunna stötta vår gamla mor, som tagit väldigt illa av allt detta, fast det kanske mer beskrivs som annat än skydd.
Man kanske kan beskriva det som paralellarbete ? Att man naturligtvis ska hantera sitt liv och sina ansvar här och nu (!), men att man kan få hjälp, råd stöttning och även skydd i andevärlden för samma process, eftersom allt hör ihop ? Jag vet inte.

Tack också för nämnandet av t.ex. ljusskydd.

(*med "katols-kristen biktning" menar jag den föreställning och attityd man allmänt möter om detta fenomen. Jag menar inte att beskriva kyrkans eller kristendomens egentliga mening och skäl till biktning, som numera bibehållts i katolsk och ortodox tro men borttagits i de Lutheranska församlingarna.)

Tack för förtydligandet, NeverYouMind, nu kan jag lugna ner mig! :D
Jag har oerhört lätt för att bli arg när någon blir behandlad så där, känns skönt att höra att du kan ta hand om dig.

Det är ju väldigt sant! Kom bara att tänka på hur lätt det är att känna sig rädd i nattens mörkret när det tisslas och tasslas runt omkring, och hur fånig man känner sig när man sedan vaknar upp i dagsljus! Det finns inte många rädslor ett knippe solstrålar kan bota! (förutom kanske då rädslan för att bli solbränd... ehr... :blink: )

w00t hehehe... sol-skydds-faktor 512 ???

Nä, så klart man kan ironisera även om detta, och det är roligt, men jag tror ändock att själars behov av skydd är djupare än så. Min mentor brukar säga att :"skydd kan ses som soltid, att man lär sig det både med och genom liv, och att det starkaste skyddet är att vi vågar möta hotet.
Egentligen vet jag inte riktigt vad hon menar. Skydd kanske är lika relativt som tid, vi kanske är vår största fiende själva och att livets "flow" ger perspektiv genom erfarenhet. Litet som nåt av svaren var inne på, att ljuset, -belysning av fakta-, motarbetar mörkret, -döljandet av sanning-. Ingen aning. Jag har största respekt för henne men hon är tyvärr rätt otydlig ibland. Jag berättade för henne om tipset med nyckelpigorna och då skrattade hon gott och sa att jag kommer att få mycket att göra och hellre ska ägna mig åt studierna. Fast jag har börjat att arbeta med det ändock och tror att det lär mig nåt.