Jag har varit på en eldcermoni, det var kraftfullt, tror även att det hade verkan.

Så min fråga, är någon av er insatt i det?

Kan man elda av band? Jag har fått ett besvärande band till en person och jag fårstår varken syftet eller nyttan med det. Kan jag lägga in bandet i pinnen o elda upp det? Bandet har ändå inget syfte varken för mig eller denne.

Vilken pinne?

Band brukar man oftast skära av med en helgad kniv, snarare än att elda av dem...

Helgad kniv?... då får man väll helga en kniv då B) Något annat man ska tänka på?

Haha, menar ni känslomässiga band eller tygband? :) Fick för mig att ni pratar om två olika saker. :D

:D :respect:

Jag talar om känslomässiga band vilka saknar nytta bara tar energi.

Du kan ju okcså rent mentalt föreställa dig detta bandet och visualisera hur du klipper eller skär av bandet (jag föredrar att skära)

Jag har planer på att göra mig av med gammalt groll snart. Jag har en rejäl hårpiska från mitt ex kvar i min ägo som jag ska elda upp. Och när ajg har gjort det har jag frigjort mig från honom en gång för alla.

Antingen sker detta under foteviken eller under det möte vi ska ha i sommar.
För jag tror jag kommer behöva stöd från vänner när det ska göras.

Men om du promt ska elda upp det hela så kan du ta ett snöre, eller fläta ihopa ett av snören, kvistar eller gräs och tänka in allt negativt i det, och viasualisera det som en del av det själsliga/känslomässiga bandet, och sedan elda upp eländet.

Det som andra skrivit härovan fungerar bra när man ska kapa gamla osynliga band. Ett annat tips är om du har ett föremål kvar som är personens i fråga, då kan du blåsa in bandet och allt det andra energimässiga i dig som har med den personen att göra in i föremålet, och sedan lämna tillbaka det. Personen behöver aldrig få veta att det inte bara är en "sak" som de får tillbaka.

Men elden har i sig en renande energi som kan vara både behövlig och väldigt skön.
Ett tips då är att först göra dig av med bandet på det vis som du tycker lämpligt. Sätt dig sedan vid en eld, sitt där en hel "eldcykel" dvs 3-4 timmar, gärna i tystnad. Du ska sitta så nära att du kan känna en behaglig värme från elden mot din kropp hela tiden.
Efter detta känner du dig ren och "genomblåst" och alldeles som en ny människa.
Detta kan hjälpa även om man börjar känna sig förkyld eller sjuk, då kan det även fungera att sova så nära elden att det hela tiden känns behagligt varmt i minst 3-4 timmar.

Nja, var och en gör så klart som han/hon känner är rätt och riktigt samt inför sig själv försvarbart, men jag personligen skulle rent etiskt/moraliskt dra mig för att faktiskt fysiskt lämna tillbaks något sådant "laddat", preparerat föremål, utan att då låta personen i fråga veta innebörden av min handling.
Klart det kan vara svårföklarat, och man kanske inte har lust eller möjlighet att gå in på diskussionen "shamani eller inte" men det finns ju sätt att vara någorlunda tydlig ändock. Tydlighet och ärlighet är viktiga, speciellt när vi blandar in andra människor, och i synnerhet när dessa inte bett om att få bli inblandade.
Nu kan man såklart hävda att en person (skitstövel) som skadat dig, gjort dig ont och illa på ett eller annat sätt ju faktiskt "bett om" att få ta konsekvensen därav, och då naturligtvis måste bära ansvaret för sina handlingar, och lika självfallet ska ta hand om sin egna skit, och allt det där är helt sant, men det är inte vi som är domare eller bödlar bara för att vi är offer eller utsatta. Att få tillbaks ett sådant föremål har konsekvenser för personen. Dessa kan ibland vara rätt så påtagliga, rättvisa men klart märkbara. Dessutom kan personen i fråga själv lyckas mycket bättre med att ta sitt ansvar, bära sin konsekvens, och lära sig av denna erfarenheten om han/hon på något sätt får veta vad och att du gett tillbaks hans/hennes ballast.
Man kan t.ex. säga:"här får du tillbaks detta som är ditt, jag har ett behov av att lämna tillbaks ditt till dig, det känns rätt och bra så" eller liknande. Mer behöver man inte röja, men det är ärligt och tydligt ändock.

Ja givetvis, ibland tar jag bara för givet och blir alltför kortfattad.
Ibland hjälper inte klarspråk för att allt som sägs blir en ny anklagelse. Då kan det fungera att säga och göra som du skrev i citatet ovan. Kan man prata klarspråk med varandra behöver man sällan kapa några band ensidigt, problemet uppstår helt enkelt inte då på samma sätt.

Det går egentligen aldrig att göra något som inte påverkar någon annan, bara att göra en enkel reningsceremoni i all ensamhet påverkar också andra, även om jag inte har det som avsikt. Vi hänger alla ihop.

Helt rätt, det var väldigt bra sagt, uthien, vi hänger alla ihop med varandra och med allt, så även i den verklighet vi finns i här, inte bara i ickeordinär verklighet. Allas ageranden i alla dimensioner hänger alltid ihop, vilket ju alltid ger oss ett ansvar för vad vi ger/lägger ut.
Jag menade bara att man, när man tar ett aktivt (altså ett syftat, intentionellt) ställningstagande till/mot en enskild individ, måste vara x-tra nogran med tydligheten.
En egen reningsprocess, där man ämnar rena sig själv ifrån smärta, sorg eller sår som t.ex. en dåligt relation kan ha orsakat, påverkar självklart, så som du sagt, också den andra parten / de andra parterna; och det är alltid ett val i både ansvar och etik vi gör. (T.ex. vet jag att flera skriver ett brev till en person de uppfattar sig blivit illa behandlade eller kränkta av, adresserar detta och sedan bränner det men en önskan om rening. Självklart fungerar detta, självklart påverkar detta den andre personen också.)
Precis som du, uthien, så bra skriver så behövs ju detta sällan i relationer där man har rak kommunikation, och där man, då man stöter på konflikt eller hinder, kan ta tag i problemet verbalt på en gång.

Jag vågar dock hävda att man, när man väljer att fysiskt återge det man själv uppfattar som någon annans ansvar, skuld eller smärta, måste vara särskild uppmärksam på att detta har (inte kan ha, utan de facto har) inverkan direkt och omedelbart på denna person, på denna persons kraftdjur och andehjälpare, och på denna persons enskilda existens. Därmed inte sagt att vi på något sätt skulle ha skyldighet att bära andras känslor, själsdelar, sår eller hinder.
Absolut inte! Motparten har såklart samma ansvar som vi.
Tydligheten är också till för att rena oss själva ifrån sådant som känslor av hämd, vendetta, att ge igen, vår egen prestige- eller maktkampslust, och att se till att det (målet) snarare blir bra än att vi nödvändigtvis "vinner" och "får rätt".
Kontentan är väl klyschan
"gör inget emot någon annan du inte själv skulle vilja bli utsatt för", och det gäller i verklighet som i ickeordinär verklighet.
Så menade jag.

Jag klippte av med sax i min sinne, jag blödde mycket det var två sladdar. jag la dem tebax och tänte att det kanske är farligt.. Men senare tänkte jag att nej, det ska nog blöda ut. Så jag tog dem loss igen.

Idag har jag gråtit och uppfört mig som en person med krossad hjärta.

Lever jag i total förnelkelse?? :blink: Jag är inte kär i denna person mig veterligen men jag har varit väldigt väldigt orolig för denne. Varför???

Känner inte han, så lustigt det kan bli.
Han undrar oxå varför jag reagerar så starkt på en främlig, har inga svar att ge.

Tänkte för en kort stund att tänk om jag ändå är kär i han då? För det brukar vara det normala orsaken till att bry sig så.. Men näää... :rolleyes: och i förnekelse tror jag inte jag lever i... :/ Jag blir knäpp!!!

Och svaren ska ligga i mig?? JOJO tacka fan för det, svaret är nog att jag har tappat vettet helt! :angry:

Vet du, det är inte alltid som det man reagerar på är vare sig logiskt eller från här och nu.
Det låter i mina öron som om du behövde gråta. Även om du inte begriper ett dugg varför. Ibland måste vi få veta sanningen för att läka, men ibland kan det faktiskt räcka med att bara gråta ut det, eller hur det nu blir. Problem blir det bara om det liksom aldrig tar slut, då kan man behöva forska vidare.

Det låter som om du ändå är på rätt väg...

Jag tror inte alls att du har tappat vettet! Din ledsenhet och alla känslor är antagligen en direkt konsekvens av att du har släppt något som varit en del av dig och nu är det en tom plats. Låt det läka och växa ihop i lugn och ro. Lita på dig.
Kär..... ja..... definiera kärlek ? Nog kan man ha mycket starka känslor för någon utan att känna en romantisk eller erotisk bindning ? Man kan känna oro, omsorg, moderlighet, förbindelse, samhörighet och kärlek till många.
Det underbara med kärlek är väl att vi inte bara får t.ex. 100%. Om vi då ger 30% till vår partner så har vi bara 70% kvar. Våra barn kanske tar 50% och då har vi bara 20% kvar att älska våra vänner, våra djur, våra syskon, föräldrar, vår bil, vårt hem, inte minst oss själva, vår hobby med, ja.... det blir knappt med kärlek då. Eller hur ? Nix. Nog har vi förmågan att älska och känna kärlek/kärlekar obegränsat. Det gäller även hat och de bådas motsats, nämligen oberördhet, ignorans.
Jag vet inte alls vad denna person betytt för dig eller vad han/hon ska ha gjort/åsamkat dig, och vad som utlyst att du velat bli av med bandet, men var trogen ditt beslut att rena dig från bindningen, och var vänlig mot dig. Kanske var det inte han/hon som band dig till sig, utan förmer du själv som knöt knuten ?
Att du blöder mycket är ett sätt att kvitta. Om du har tillgång till alun kan du trösta dig/ stilla dig med det. Du kan lägga alun nära hjärtat eller nära halsvenen. Blodet är också ett tecken på att du i sinnet var väldigt knuten/uppbunden och att det här var starkt för dig. Så bra och modigt att du gjorde nåt åt det!

Tack för era svar!

Ja, han har inte gjort mig någon illa alls den männsian, han är hur fin o go som helst!

Men min oro för han höll på att ta kål på mig!
Det var inget sunt oro jag upplevde. Vissa dar vakna jag i oro för honnom och somnade i oro för honnom.
Och det kanske oberättigat? För vi känner inte varandra så, så därav är bandet lite skumt. En väldigt nära vän jaa, familjemedlem eller make.. om han skulle ha varit det så skulle jag förstå.

Jaa, jag är trogen mitt beslut det känns bättre för var timma som går. Det är så som att jag klarnar upp och även om bandet var enkelriktat så kan det inte ha varit gott för honnom heller... På något sätt måste det ha påverkat honnom oxå om inget annat så medvetandet om att jag oroar mig för honnom i sjukliga propotioner. :rolleyes: Och om min oro är berättigat, så gjorde jag rätt, han behöver all energi hos sig själv, och inte några oroare omkring sig.. inte enns på distans :)

För min del känns din reaktion helt logisk Xrunan. Du börjar med att kapa något, sedan släpper den fördämningen som ligger bakom det du har låst upp dig kring. När man plockar bort en sten som stoppar upp en flodfåra så kommer allt vatten först med kraft, och det kan mycket väl göra ont! Sedan mattas det dock och blir det lugna naturliga flöde som ska vara...
Med helgad kniv kan man egentligen ta vad som helst och sedan i en enkel ceremoni inviga kniven i de 5 elementen. Det viktiga är att det känns rätt och bra - ta inte en smörkniv som inte ens kan skära genom ett torkat löv - utan något som har den rätta känslan. Anledningen till att jag använder en fysisk kniv för att kapa ickefysiska band handlar om att göra det verkligt. Antingen då att föreställa sig bandet framför sig eller att ta ett verkligt band och skära av det. Det mesta beskrivs ju bra här ovan... Att först skära av ett fysiskt band och sedan slänga det över axeln ner i ett strömmande vattendrag kan ha en väldigt bra effekt. Nu har du ju redan gjort din ritual och jag gratulerar till att det fungerade!