Kom sa hon
Kom till mig
Kom lite närmare
Kom nära mig

Lägg örat mot stammen
och lyssna noga
Jag vill säga dig
något om livet

Se mig, Se på mig
och granska mina grenar
Vad ser du nu?
Nu ser du ju
Svaret som du behöver

Separation är inget ont
Se systerträt är borta
Självständighet
Utvecklingsfas
Luften kom till västers gren

Luft att växa
Breda ut
Grenar som vingar i skyn
Nya vyer och erfarenheter
som du annars ej kunnat få

Se mig, hör mig
och ta till vara
mitt budskap
Lev ditt liv och njut i det
Gå din egen väg

Underbart :respect:

vackert, och så bekant.
15 år sedan, en underlig sommar så ropade en tall på mig. Eller, kanske drog mig till sig. Som om jag inte använde mina ben, flöt jag fram. och precis som om barren var en älskades hår, smekde det min kind och tallens armar höll mig hårt och jag hennes.
Träd är en kärlek och jag älskar deras sång.
Även nu stannar jag upp när jag tänker på dem, de träd jag mött. Jag blir så lugnt och stilla när jag återkallar deras beröring. Så tryggt att få vara i deras famn, och en sådant djup längtan att möta dem igen.

/m

Ord som får målas till en bild man verkligen kan se. Tack!

Man får nya "hints" hela tiden... Igår träffade jag på en person som sa att olika träd har med olika känslor att göra och h*n sa att tall har med ilska att göra. Det skulle passa in väldigt mycket i detta sammanhang, som är en upplevelse av en fråga=intention och en resa, som har med en smärta och ett systerskap att göra. Att smärtan skulle ha varit undertryckt ilska i detta fallet, syns helt naturligt för mig.

Upplevelsen är flera år gammal, men den tog form som en dikt, nu i maj.
Nån slags assimilation av en pågående process, som nu antagligen har avslutats ;)

Vad härligt att vi får höra fortsättningen om tankarna om denna vackra dikt.
Tack ska du ha!

Jag har också hört berättas om trädens olika krafter. Barrträd har t.ex. med skydd att göra, enligt vad jag fått veta, och då är det inte så konstigt om de är bra på ilska också.

(I Folktron finns ju bl.a. seden att lägga granris med taggarna utåt från ingångsdörren längs stigen. Detta för att osaliga inte skall kunna gå på gången och komma in. Man la även barrträdsris runt en döds kista där denna var uppställd, då med taggarna inåt (mot kistan) för att den döde inte skulle skulle kunna gå igen och lämna kistplatsen.)

Men det alldeles speciella och underbara med denna Tall är ju att den kallade på dig när du behövde det. Din Tall.