Jaa, nu har det gått nästan en vecka sen jag för första gången fick vara med om en riktig trum session. Det var Makwe Manido Micke som kom till den stora staden Vänersborg för att guida oss. :) Hoppas han inte har något emot att jag skriver hans namn i samband med detta? Micke, du får protestera, isåfall så tar jag bort ditt namn. :)

Jag är ju helt ny på detta och har inte riktigt lyckats med en resa förut. Förra gången kände jag något annorlunda och konstigt, det skrev jag om i en annan post.
Denna gången kändes det inte alls som tidigare. Och själva resan var lite otydlig och vag. Jag gled in och ut kändes det som. Det jag såg var suddigt och inte så tydligt som jag hade förväntat mig (jag vet, inte ha förväntningar!) men jag fick med mig två varelser hem iallafall. Eller om jag nu inbillade mig det, det vet jag inte.

Det som hände efter själva resan är betydligt mer klart och för mig betyder det att något måste ha hänt iallafall, även om jag inte trodde det var en resa.

När trumman tystnade och jag vaknade, så kände jag en intensiv lycka i bröstet. Alldeles varmt och pirrigt var det!
Sen skulle vi berätta för varandra vad vi sett och ställa frågor, om vi ville. Innan hade jag trott att jag skulle vilja dela allt och bara pladdra, för det gör jag ju om allt. Men jag kunde inte säga ett ord på en väldigt lång stund och bara satt och lyssnade. Ibland ville jag till och med säga något men jag liksom orkade inte tala. Jag satt i ett varmt tillstånd, alldeles lugn. Ibland blev jag totalt fnittrig, det bara bubblade upp inom mig! Jag var hel-lycklig!

Jag kunde inte dela min upplevelse riktigt med de andra, vet inte varför men jag kände inte att det var tid just då.

Natten efter sov jag dåligt. Vaknade flera gånger. Drömde mycket känslor och väldigt intensiva drömmar. Jag grät bland annat över att en före detta vän till mig (vi umgås inte längre, jag har lämnat henne) hade dött.

I flera dagar efteråt kände jag mig...annorlunda. Och som det känns nu så känner jag mig stärkt av hela upplevelsen. Annorlunda definitivt! Och jag känner en viss klarhet som jag inte kan förklara. Mer motiverad.

Jag funderar nu på att sluta med min anti-depressiva medicin som jag kände mig tvungen att börja med igen för ett tag sen. Vet inte varför, det bara känns som att jag borde ta fram känslorna och all smärtan igen. Jag tänkte att det kanske var därför som min syn var så suddig, för att jag åt medicin?

Detta vill jag gärna ha råd om, för jag vet inte om det är rätt. Jag är rädd för att jag ska börja må dåligt igen, det var därför jag började med medicinen för ett tag sen, för att jag kände mig sämre och sämre.

Det kanske är en annan tråd egentligen. Jag vet inte hur jag ska kombinera medicinen, shamanism och eventuell depression.

Iallafall, detta var min upplevelse av min första trumresa Live. :) Och jag ser mycket fram emot flera!

Några tankar efter att ha läst ditt inlägg

Jag hade svårigheter att resa i början. Logiken arbetade för högtryck. Vad var resa och vad var inbillning/fantasi. Men strunta i att skilja på dom åt. Var finns tanken innan den föds? Vad eller vem är det som planterar tanken i mitt sinne när jag gör en trumresa. Det du ser och upplever finns där, var det än kommer ifrån. Slappna av och låt det skena iväg varthän det än bär.

Känner igen känslan. Upplever den allt som oftast. Och det blir oftare och intensivare allt eftersom jag får kontakt med mitt verkliga jag och med mitt förflutna. Känner ett behov av att sträcka på ryggen och verkligen visa stolthet över den jag är.
Så mitt försiktiga råd är att fortsätt att utforska både ditt inre och de andra verkligheterna runt omkring dej. Men se till att omge dig med medkännade bröder och systrar i cirkeln när du gör dina resor. Så att du har ett "andligt bollplank" och inte blir sittande ensam med dina frågor och tankar.
Och det här med medicin är något du ska samråda med din läkare om. Det är allvarliga saker som inte ska få styras av nån enstaka trumresa. Men för min egen del är jag helt övertygad av att den dagen du hittar dörren till ditt inre jag och ditt förflutna kommer du att själv veta vad som är rätt och riktigt för dej.
Hälsar Grå Arne :)

Mmm, nu är det så här att jag inte har någon läkarkontakt och har inte haft det på länge. Medicinen började jag med efter eget bevåg, för två månader sedan. Jag vet, kanske dumdristigt men jag hade kvar medicin sen tidigare. Jag slutade med medicin för ett år sen men kände att jag blivit sämre och sämre sedan i höstas.
Jag mår verkligen bättre med medicinen, jag känner mig lugn och trygg. Läkare brukar mest rycka på axlarna och skriva ut medicin så vad de kan ge för råd vet jag inte. Terapi har jag gått i förut och det har hjälpt vissa problem men jag har inte råd.
Men jag ska fundera igenom det hela. Beslutet att börja med medicin var inte lätt men det kändes som att jag inte vågade må sämre än jag började göra. Jag vet inte ens om problemet är psykologiskt eller kemiskt, dvs att jag saknar något i hjärnan som gör att jag får depression.

Som sagt, medicin är allvarliga saker. Både att börja och att sluta med. Kräver försiktighet. Men det finns mäktiga intressen som gärna vill att vi knaprar mycket med piller och då talar väl om sina molekyler. Bra för aktiekursen. Tänk om alla skenade runt i skogen med trumma och helade sej själva och andra. Det vore ju ett hot mot högkonjunkturen. :sly:

Jo, absolut! Jag håller med om detta. Finns det ett sätt jag kan slippa medicin och må bra så provar jag gärna. :)

Grattis till denna din första "kontakt". De första resorna kan vara suddiga och osammanhängande - så var det även för mig i början. Men du fick ju med dig något väsentligt, och det är inte alla förunnat första gången.
Håller med Grå Arne om största försiktighet när det gäller medicineringen - att avbryta eller fortsätta är inte lätt att veta. Läkare är ofta pigga på att sätta in antidepressiva, men inte lika bra på att sätta ut. Jag tror ändå att du skulle försöka hitta en läkare med positiv (holistisk?) syn på det här, som kunde råda dig hur länge du ska ta medicinen och hur den ska trappas ner, för trappas ner ska den förr eller senare.
En själshämtning rekommenderas. Synd att du bor så långt bort (själv bor jag i Sörmland). Just själshämtning är lite vansklig på distans, även om jag har utfört det ("klienten" bodde i Botswana) med gott resultat. Återkom gärna via mejl om det känns aktuellt.
Allt gott,
Jimmy Vit-Tiger

Tack Jimmy Vit-Tiger! :D
Jo, det vore trevligt att träffa en läkare som lyssnar och som har en öppen syn på depression. Jag har ätit medicin flera gånger tidigare och vet hur man börjar en kur och hur man trappar ner. Innan mars hade jag varit utan medicin i ett helt år och började känna mig sämre och sämre. Jag började igen efter mycket eftertanke. Jag kände att jag hade inget val om jag vill klara av studierna och inte bli ordentligt deprimerad som förut. Jag tycker jag känner igen tecknen...