2007-04-03

I går kväll gick jag genom hallen och kände en konstig lukt. Jag tänkte inte mer på det, men 3:e gången jag passerade, så stannade jag upp och stod alldeles stilla. Gick fram och tillbaka... kände efter... Där! Det var en unken lukt...
Jag gick in till köket och såg ut mot hallgången och tänkte en stund... och då så jag en genomskinlig gestalt. En person med mörkt långt hår. Vi såg på varandra och jag tänkte är det Jesus... (måste le, jag som absolut inte är kristen ;) ) men sedan tänkte jag på I.B som dött samma dag - hon hade mörkt långt hår.

Jag öppnade upp för kontakt och kände något... en vibration kanske? Så satt jag mig ned i soffan och var i min "trance-syn"... kände en energi, som satt sig vid sidan av mig och jag blev alldeles varm.
-Är du där? frågade jag
-Ja svarade hon.
-Vad vill du? frågade jag.
-Jag vill säga något
- Är du I.B?
- Nej
- Vem är du då? Inget svar
- Du ska veta att jag alltid har älskat dig. Det ska du veta; jag har alltid älskat dig
Hon sa det säkert 4 gånger och jag frågade om jag skulle säga detta till I.Bs dotter.
- Nej detta er till dig, sa hon

Nu var jag alldeles het och det var en stark vibration i hjärtchakrat.
- Är du min farmor? frågade jag men kvinnan svarade inte.
Jag fick inget riktigt svar, men hon sa att hon var kommen, for at hämta I.B. Vi kommer alltid for å hämta den som dött, sa hon
-Men kände du I.B? frågade jag, fortfarande i tron att det var min farmor.
-Nej, men vi kommer i alla fall...
-Alla? Kommer ni allesamman?
-Ja, svarade hon

Efter en stund, blev jag alldeles kall och jag kände att kontakten var bruten.

Kärleksfullhet... det var känslan!

***

Fortfarande efter 6 dagar, var känslan av kärlek otroligt stor i mitt hjärta" B)

2007-04-20 Trumstund ute på ett berg

Gestalterna kom
Seglande genom luften
Alla...
Ännu en gång
De kom och stod runt oss
Delade stunden med oss
Så kom rösten igen
Kvinnan.
Andekvinnan, som sa
att hon älskade mig

Du ska veta att jag älskar dig
Så är det, min vän
Älskar… Älskar…!

Vem är älskad?
frågade jag
Alla min vän
Alla är älskade
Säg det… Säg det!

Så jag säger det:
Alla är älskade!
Hör ni det?


Så kom den stora örn
Ställde sig, bak rygg
Flaxade och svepte
Med sina långe vingar
Svepte runt mig
Smekte mig
Och jag kände mig
så trygg

Så smälte den in i mig
Gjorde mig ren
Berörde mig
Örnen

Jag kände kärlek
och jag log
Vi är alla älskade!

***

Varför jag inte sa det, på en gång till er som var med... var antagligen för att det var för färskt. Osmält. Ointegrerat. Oassimilerat. Jag tänkte sedan, varför sa jag inget? Men ni hade ju också er egen upplevelse av stunden.

Till saken hör att min morbror dött samma vecka och att en till av oss, hade färskt dödsfall med sig i sinnet. Det behöver inte finnas något samband alls, eller så finns det det! ;)

Sååååå fint bara... :respect: