Jag lyssnar, iakttar och väntar.

Det finns en uppgift som är den viktigaste
Det finns en fråga som är den svåraste
Det finns en kunskap som är den mest självklara

Mössen höll rådslag om vad de skulle göra med katten
De hade förlorat många av de sina och alla var måna om att göra något
Någon sade: Vi sätter en bjällra på katten så kan han inte överraska oss mer!
Alla tyckte det var en utmärkt idé
Frågan var nu bara: Vem ska sätta bjällran på katten? (Trad.)

Människorna pratar om vad de ska göra med alla som utnyttjar Moder Jord
De hade insett att situationen hotade kommande generationers vällevnad
Någon sade: Låt oss rädda henne! Låt oss använda oss av alla goda människors visdom!
Alla tyckte det var en utmärkt idé
Frågan var nu bara: Vem ska inleda räddningsaktionen?

Många är vi som lyssnar, väntar och iakttar. Vi utforskar, utvecklar oss och delar med oss. Målet med vår strävan syns alltför avlägsen och onåbar. Uppdraget alltför stort. Mycket pågår men vi borde kanske göra mer?

Har någon av er funderat på/forskat i vad som borde göras nu?

Har ni hittat/fått ta emot något svar?

Finns det någon som vet om ett sådant samlat grepp och finns det i så fall på nätet?

/ Thao

För min del resonerar jag så här: I och med att jag försöker bli en bättre människa, bli klokare och bättre på att ta hand om mig själv, andra, djur & natur så skapar jag en bättre värld.

Sen kan man alltid göra mer. Det tar aldrig slut, inte än på ett tag iallafall. :)

Ja de var ett djupt och stort ämne Thao som kräver en djup eftertanke.
En sak är säkert och det är att där långt ifrån görs tillräckligt. Där finns allt för mycket själviskhet bland allt för många människor här på jorden, för att en enad front skulle kunna bli möjlig jorden utöver. Och jag tror att det är vad som krävs för att rädda moder Jord.

Många finns som jobbar på det, men tror ändå att dom är i minoritet mot dom som skövlar och fördärvar. Jämför med dom som krigar av allehanda slag och dom som verkligen vill leva i fred och harmoni.

Men jag tror ändå som lindskog skriver att var och en har ett personligt ansvar. Och försöker man leva upp till det, bidrar man till en bättre värld. Det blir som ringar på vattnet, det når ut även till andra.
Det är som ordspråket säger: Många bäckar små, blir en stor Å. Det är nog så vi får se det och så göra det bästa vi kan var och en.

Mvh Lillemor

Ett tips i det lilla - läs Daniel Quinns "Ishmael". Om ni redan gjort det, tipsa era vänner att göra detsamma.

God dag!

Tjaa, inget nytt under solen kan man säga. Jag tackar för era fina svar då mitt inlägg kan ses som en galen tanke från en galen medelålders pappshaman.

Jag kommer att under våren och sommaren att göra forskningsresor med syftet att förstudera ett eventuellt gemensamhetsprojekt.

Tills vi hörs igen / Thao

Det är många av oss som (ofta dagligen) jobbar med att "rädda jorden" på ett eller annat sätt, svårt är det eftersom man blir så våldsamt motarbetad hela tiden, värt är det eftersom vi dör utan henne.

Många kombinerar ekonomisk donation till verksamma grupper med eget aktivt miljöarbete och så shamanskt arbete. Både shamanskt arbete för att rena små lokala platser och de större områdena.

Vaksamhet över kulturella trender är en annan väg att bliga, att se om sitt eget bo då det gäller bilkörning, slit och släng, och plastförpackningar etc, elförbrukning och vattenslöseri är ett annat sätt att jobba för en helare moder. Det ger henne lite andrum.

Lobbying, påverkan av de som bestämmer och direkt manipulation är kanske ett annat alternativ för den som kan och vill syssla med lite mer sotarmetoder. Ändamålet helgar medlen?

Mvh,
Thomas
som kunde göra mer

Jag känner mig oftast väldigt trött. Anledningen till det är att i min familj bryr sig inte så mycket om naturen, en gammaldags inställning på att naturen ska vara under människans viljan. Denna trötthet gör att jag ibland orkar inte kämpa emot även när jag vet att jag har rätt. Detta leder i sin följd till att jag flytter med strömen.

Allt som händer nu i världen gör mig också trött. Alla dessa krig och alla katastrofer som är en bieffekt av människans förvridna vilja gör mig svag. Det verkar som i slutänden finns det inget hopp. Har tänkt länge att när jag får chansen flytta ut någonstans så lång bort ifrån "civilisationen" som möjligt.

Dock på senare tid har jag insett att det kanske inte går. Som människa har jag gjort min del med att förstöra naturen. Jag kan inte bara lägga ned händerna, flytta ut till en stuga och låtsas som att jag är oskyldig.

Så därför har jag börjat med att ändra mig. Jag accepterat att världen är sån som den är. Jag har insett att det är min skildighet att ändra mig och inte fortsätta på denna väg.

Men för att ens börja betala min skuld för jorden måste jag göra mer. Jag kan inte bara acceptera situationen "jag hjälper naturen andra gör det inte". Man kan inte tvinga andra till något, så därför ska man sträva efter att bli ett exempel som andra avundas.

Man måste också komma ihåg att små detaljer är viktiga men man kan inte låta de störa ens uppmärksamhet.

Det är ibland väldigt svårt att leva som man predikar, men även om jag misslyckas har jag inte råd med att ge upp.

Var starka och bestämda.

Lauki

TACK för dessa fina och talande tankar!
Helt ärligt, de berörde djupt och sinnligt!
Jag vet inte det "sanna svaret" på vad jag egentligen gör för jordemors väsen för och den "egentliga sanningen", för det som "egentligen" bär mening.
Får erkänna mig ifrågasatt och tvivlad.
Nyttigt!!!! KLOKT!!!! :D
Vad gör du ? Hur gör du dig till vittne ?
Ge mig gärna uppslag och infallsvinklar så skall mitt sinne betänka dem i sanning och med respekt.
Jag lovar dig inte inte att jag håller med, men jag lovar att betänka de förslag du ger, och att överväga min sanning i dem.
Tack för jättefina tankar och associationer, Thao! :respect:

Jag tror nog att det är viktigt att inte glömma det lilla i detta stora. Om jag känner att jag inte kan påverka politiken eller ekonomin eller vad jag nu ser som de stora drivkrafterna i detta smutsiga spel, så gäller det att inte ge upp utan hitta de små, små sakerna som just jag orkar med.

Jag ser exempelvis ofta att människor som börjar intressera sig för shamanism så småningom börjar bry sig om sin närmiljö, sortera sopor, tänka på var maten de äter kommer ifrån osv.osv. Då kan en väg att påverka för mig vara att undervisa de som är intresserade av shamanism. Så sköter sig resten självt, så att säga.

Eller så vet jag att en deprimerad människa inte orkar bry sig om sin närmiljö och kan vara både öppet och försåtligt destruktiv. Då kan jag hjälpa till lite genom att finnas där, göra resor eller vad det nu är som behövs. På det viset kan personen i fråga bli lite mindre deprimerad och lite mindre destruktiv och börja ta in naturen runtomkring, och då hjälper jag Moder Jord också. På ett tillsynes indirekt sätt.

Jag kan visa respekt, även om inte alla andra gör det!

Jag kan känna kärlek, även om inte alla andra gör det.

När jag har studerat egot närmare, ser jag ofta att just tröttheten och desperationen och känslan av att just jag kan inte göra något, är en särdeles effektiv egofälla.

Eftersom jag tror att det är allas våra egon som skapar trasigheterna i vår värld, så gäller det att streta på, det kan bli riktigt bra! :D

Det är aldrig fel att börja med att tycka om sig själv lite! :)

Detta är vad jag funnit:

Vår viktigaste uppgift är att göra oss mer medvetna om tillvarons sanna natur, att leva i nuet.

Alla gärningar du gör i ljuset av detta medvetande ligger i linje med hela universums samlade intelligens och syfte och de bidrar därmed till att uppfylla mänsklighetens syfte.

Mitt svar på min egen fråga (När ska vi påbörja det viktigaste arbetet?) är då:

Vi kan påbörja det viktigaste arbetet här och nu, med oss själva, med att bli mer medvetna. Allt vi sedan gör är sekundärt.

Då så, shamanisera i ljuset av ett medvetet sinne och vårda moder jord på det sätt du finner bäst!

Lev väl / Thao

Hålller med föregåendes åsikter om att göra sitt för vår jord, även om det kan ses fjuttigt. Som Uthien är inne på, så är det ofta i det lilla det stora sker.
För mig är det också viktigt att vara ett föredöme och lära ut respekt för vår natur till nästa generation. Jag har två barn och två barnbarn (kanske får jag fler - och då menar jag barnbarn) Just nu kan jag göra skillnad för minst fyra personer, det är inte lite det. Dessutom har jag mig själv (och till viss del min man).

Våra små ord och handlingar har vingar, och man vet aldrig vart dom slår sig ner.

Då så, då kanske en ska sträcka på sig när en nu slutat att röka.
Hjälper inte längre till att förslava tobaksplantan, hjälper inte längre dem som säljer den i det syftet, och hjälper inte längre industrin att få fram fler slavar.
Ingen stor insats, må hända, men litet bra ändå. :D

Har tänk på detta ett tag och kombinerat det med tankar på vård, äldre och barn.
Som jag ser det så behöver vårt samhälle bli bättre på känslor och psykologi. Vi är för fokuserade på pengar och makt. Vi måste bry oss mer om hur vi själva mår och hur andra mår!
Både fysiskt och psykiskt! Att må bra måste ju vara det viktigaste och det tror jag man blir av andra saker än pengar... :)

Bara en liten tanke sådär...

God Dag!

Det fina i kråksången är ju att alla kan hjälpa till att rädda världen, här och nu!

Jag gillar era sköna kommentarer och den del av mig som är uppfylld av lust att göra en skillnad i världen mår bra. :D

Bli medveten, lyssna till naturens ljud, bli medveten om din andning och din kropp, bli medveten om din inre observatör som observerar dina känslor, impulser och intryck, använd din shamanska talang till att bli medveten om dig själv och din livsuppgift. Du är livet och livet lever dig!

Lev väl / Thao

P.S. Fick just en idé om att skapa ett forum för medvetet liv, återkommer om något kommer att manifesteras i den verkliga verkligheten. Any ideas? D.S.

Thao: om din idé om forum om medvetande:
Är med på ett dataspelsforum. Där kan man skriva dagbok, om man vill. Meningen är att man t.ex. ska skriva om hur man tillverkar en mod till ett visst dataspel, vilka problem man kommer på, hur man löser dessa, vad man spelar, vilka svårigheter man möter, hur man spelar, m.m.

Medlemmarna på forumet är i alla åldrar, från 12 och uppåt, uppåt, uppåt.
Det är det härliga med dataspel; det är en av de sakerna som förenar generationer.

Dagböckerna ser naturligtvis väldigt olika ut, men 12 åringarns ser förvånansvärt ofta ut så här:

Vaknade. Morsan väckte mig och kittlade mig. Hon tror jag är baby.
Åt frukost. Skulle äta gröt och mackor, men gröten gav jag till hunden när morsan inte såg. Den ska ju också växa....
Gick till skolan. En kompis sa att jag skulle få låna hans "FallOut" (spel) men han hade glömt det. Kändes förjävligt. Är vi inte kompisar eller ? Man glömmer väl inte vad man har lovat en kompis! Kompis 4ever!
Gick hem. Syrran tog min cykel. Hon tror att hon kan göra vad hon vill med mina grejer. Men nu har jag gömt hennes ACMEskiva. Kanske hon ser att jag också kan göra grejer nu! Ska säga till morsan att syrran sminkar sig.
Måste göra läxor. Morsan kommer hem sen. Ska bara leka litet med hunden först ute. Han hittar ALLT man gömmer!
Imorgon kommer farsan och hämtar oss. Jag tänker inte åka om jag inte kan ta med mig hunden! Farmor har sagt att hunden får va med, så det kan han inte säga nåt om. Hon är ju hans morsa.

Allt detta är naturligtvis helt oviktigt i dataspelssammanhang, men när jag läser sådana dagböcker ler jag och tänker: tänk att få vara så medveten, på ett sätt.

Varför inte göra ett forum i daganteckningsform där medlemmarna kan skriva om sin dags medvetenheter, känslor, upplevelser eller nya lärdomar, den dag de upplevt sådana medvetet ?

Jag satt o funderade på att jag skulle vilja dela med mig av fler tankar...men att dom kanske inte passade in på forumet. Menar du att man skulle ha en avdelning på forumet för vardagstankar eller dagbok?
Skulle jag tycka var roligt. :D

spännande tråd!

Ok skall vi rädda ngt så börjar jag gärna med mig själv(så sluta röka vore ju topp prioritet) sedan så kan jag lära mig om vår omvärld, lära mig om på vilket sätt som jag lever förstör min omvärld. Sedan ändra på mitt sätt att leva. Men innan dess så kommer givetvis att ändra på mitt tankesätt; jag är en del av allt omkring mig och det som jag gör och det som andra gör påverkar mig och vice versa.

Sedan så vill jag tänka lite större, dvs att även andra skall agera på ett sätt som bevarar livets, och jag menar B]allt liv[[/B] så handlar det om att medvetandegöra och påvisa praktiskt möjliga förändringar i levnadsätt.

Men på ett mer filosofiskt plan men ändå grundat på Modern, så är det så att det handlar om att bevara livet såsom vi känner till det för livet kommer att fortsätta. Modern kan skaka på sig lite så är vi alla borta!

Bevara med andra ord livets mångfald på det sätt som vi känner till det nu. Annars så kan man strunta i alla budskap om miljöförstöring för livet kommer fortsätta ändå, om än inte som vi känner till det idag....