<edit>Topicsplitt från kraftplatser, seiter</edit>

ja så har jag förstått det med.. oftast skapad av naturen, och kanske utmärk av en människohand för att lättare kännas igen av andra.

jag vet att en del samer och även svenskar ex lämnar en del av sitt byte vid exempelvis fiske på vissa platser för att tacka skogens andar för sin givmildhet.

att döda går inte undvika, det hör till människans natur att äta kött, likväl som andra djur behöver kött... sen att vi dräper ut hela djurarter, skövlar skogar och fiskar ur haven är helt onaturligt och kommer leda till vår arts fördärv...



personligen tror jag människan kommer duka under, dra med sej många av jordens arter i fallet..

men livet i sej kommer fortsätta, om inte här på jorden så någon annanstans, livet i sej är som fågel fenix, det återuppstår efter sin egen förintelse

såvida inte jordens politiker blir miljömedvetna och kan satsa lite av sin karriär och pengar på miljön.


långt sidospår :$

Ja, vi har en del olika uppfattningar om saker och ting. Personligen är jag vegetarian av etiska och emotionella skäl, jag tycker det är fel att döda. Jag tror även att människan kommer att överleva.."life finds a way"...och den spirituella evolutionen verkar vara den snabbaste stigen nu, såvitt jag kan se det. :)

Jag tyckte också att det var fel att döda en gång. En jobbig vecka av mitt liv men sen fick jag en insikt (som fungerar bra på mig iaf) och det är att "Liv kräver död"

jag har en "offersten" på min gård där lite av dagens mat alltid läggs ut samt gåvor vid slakt och skörd. En fin handling anser jag. (men nu är vi nog ganska långt ifrån ämnet...) :)

Jo, man hittar ju alltid sätt att rättfärdiga sina handlingar.
Och egentligen kan man inte peka finger och säga att det ena är rätt och det andra fel, utan var och en följer sin väg.

Jag har varit vegetarian sedan förra seklet , 1995, men har de senaste två åren börjat äta fisk igen, i små mängder ( därför att min sambo fick en vision om att vi skulle äta fisk ) , men nu börjar jag tveka. Det känns inte bra längre.

Om jag hade varit en sådan person som själv hade kunnat jaga och döda, då hade jag förmodligen rättfärdigat köttätandet, men nu är jag inte sådan.
Och eftersom människans diet faktiskt inte kräver kött, så väljer jag att avstå.
För vad är alternativet? Att köpa kött i affären från köttindustrin faktiska helvete och därmed stödja denna, det går helt enkelt inte för sig.

Du har lite rätt, vårt leverne "kräver" inte kött. Ska man sitta och blippa framför en dator så klarar man sig finfint med vegetarisk kost. men, ska man utföra mycket fysiskt arbete så är kött att föredra. Men nu är det ju inte sagt att alla människor har samma ämnesomsättning som mig... men det är iaf vad jag kommit fram till, jag har provat att vara vegetarian men den maten kan inte göra mig mätt, snarare matt...

Jag tycker inte att det handlar om att "rättfärdiga" ens handlingar. Det handlar om att vara konsekvent, att vara sann i sin tro. Jag äter kött, jag kan döda, jag är konsekvent i mina handlingar. För mig är det viktigt. Och köpkött är inge vidare, precis som du nämner.

I stort sett anser jag inte att man behöver rättfärdiga sina handlingar... För vem? Och, framför allt, VARFÖR? Som sagt, det finns inga rätt eller fel. Det finns handlingar... och konsekvenser. :)

En vän till mig brukar alltid ta upp Henry Rollins när sådana här diskussioner tar fart. Han är vegetarian/vegan (vet faktiskt inte vilket) och ändå en biffig jäkel.



Men jag vet inte, att bygga muskler på enbart vegetarisk kost kräver nog en hel drös med både kunskap och disciplin...

Jag behöver rättfärdiga mina handlingar för mig själv. Jag kan inte gå och köpa kött ifrån en ko uppfödd i en "köttfabrik" och sedan äta den med gott samvete, alltså gör jag det inte. Egentligen anser jag att det enda "rätta" sättet (för mig!) att äta kött är att döda djuret själv. Bara då tror jag att man riktigt kan förstå konsekvensen av sin handling.

hehe, biffig var ordet sa Bull.
Rent spontant jag jag fundera på hur mycket tid den människan lägger ned på att se ut så där?

Men visst Kalle, man kanske måste rättfärdiga ens handlande för sig själv. Kanske det jag pratar om att vara konsekvent?
Jag minns när de första kalkonerna skulle slaktas. DÅ kunde inte jag, en kompis (som faktiskt är vegetarian) gjorde det..!! :?

Nåja, nu kan jag. Och det har varit en nyttig upplevelse för mig.

Men när det gäller just att "döda" så borde ju shamanskt folk ha lika "svårt" att döda en morot som en gås? Eller görs det få resor till växterna?
"Dödande" för att livnära någon är en naturlig del av livet.

Skillnaden mellan att döda en morot och ett djur är ganska stor.

Ett djur har en hjärna som inte alls är olik vår, de känner smärta, rädsla, sorg, glädje etc. En växt har ingen hjärna med tillhörande kvaliteter. Visst påverkas även växter av att man rycker upp dem ur jorden eller bryter av grenar men iom att de saknar hjärna och smärtcentrum, så kommer deras eventuella lidande inte ens i närheten av den djuren upplever.

Sedan så bajsar( sorry) vi ut frön från växter vi äter och därmed kan nya växter växa upp, detta sker inte med djur. Vi bidrar till växternas spridning och överlevnad som art.


:)

men genom att döda ett djur kanske vi förbättarde oddsen för de andra djuren som fanns kvar och därmed säkrade vi stammen?

jag vet allt det där om hjärnor och sånt men det var ju inte den aspekten jag tog fasta på utan den SHAMANSKA, tanken / tron på att ALLT har ett liv / själ, är delar av samma liv / själ. Det blir ju väldigt uppenbart då man reser till växterna...

Liv är liv... för mig.

Jo, allt är liv, allt har samma värde, och alla är ett. Men detta innebär inte att man inte behöver respektera den individuella fysiska existensen och ta ansvar för de effekter ens bemötande orsakar. Det handlar om att visa hänsyn för andra livsformer helt enkelt. Man kan låta bli att orsaka smärta och lidande, när man är medveten om att det är det man gör och istället göra mötet så smidigt som möjligt, för allas välbefinnande.

Hm, jag kan rikitgt höra pekpinnen svischa i luften...:D ...sorry.

Ehh, jag är inte hundra på vad du menade där men, jag tror jag håller med? Eller så gör jag det inte? :?

Jag skyller på att det är ganska tidigt än... B)

Min syn på det: Allt är liv, vare sig det har hjärna eller inte.. Jag har talat med för många växter för att tro ngt annat.

Liv krävs för att Liv ska Leva. Enkelt.

Några av oss är köttätare, andra växtätare. Naturligt.

Mvh,
Thomas
blandätare

PS bidrar du verkligen till ngn spridning av växter via ditt bajs bebelina? gör du som björnen? :) DS

Jag vill bara berätta hur jag kan leva med att djur slaktas för att vi ska äta.
Jag köper allt mitt kött från en gårdsbutik, när det är dax för slakt av gårdens egna djur, dom handlar inte med annat, så lastas dom på samma transport som dom åker när dom byter bete.
I detta fallet åker ägaren med till slakteriet söndag kväll, stallar in djuren i en separat bygnad.
Där står djuren och äter i godan ro utan stress, på måndag morgon slaktas djuren ett och ett utan att uppleva vare sig smärta, blodlukt eller oro.
Detta betyder inte att jag inte respekterar andras uppfattningar, men om ni kan styra hur "era" slaktdjur behandlas så kan fler sådana här gårdar överleva och kanske fler starta

Ko 1: Jaha, då var det snart söndag..
Ko 2: Ja, dax snart då.
Ko 3: Ja, har ni sagt hej då till de yngre?
Ko 1&2: Mmmuuu-ja.

Bara för att vi inte förstår dom, betyder inte att de inte kan snacka med varandra :)

Mvh,
Thomas

Att det skulle vara mer "etiskt" att äta vegetariskt är något som vegetarianer, och ännu mer veganer, gärna framhåller. Underförstått så är man som vegetarian en bättre människa än en köttätare. Framförallt vissa österländska läror kräver vegetarianism för att man ska kunna komma någon vart på den andliga utvecklingens väg. Många kräver också celibat. Nu är det dock så att både vegetarianism och celibat är för människan onaturliga tillstånd. Människan är skapt som allätare och hennes sexualitet är naturlig och nödvändig.

Mänmniskans optimala kost är uppenbart den sk stenåldersdieten, dvs mycket proteiner och fett och lite snabba kolhydrater.

Nu är det inte heller så att vegetarianer skiter i skogen där eventuella frön man ätit skulle kunna gro. Som de allra flesta andra spolar de ner skiten i toaletten. Om det vore ett argument så skulle man vara sträng frukterian och alltså bara äta de delar som växter producerar som är avsedda att ätas, dvs frukten. Inte nötter som ju är det som ska gro, inte heller rötter, blad eller stjälkar.

Frukteriansim är egentligen en lyxkonsumtion. Man skulle inte kunna överleva - och det är knappt frulterianer gör det ändå - utan import av frukt från varmare länder. Inte heller skulle man här i Skandinavien överleva som vegetarian utan vår moderna tids bekvämligheter.

Sen om man vill vara riktigt "andlig" så blir man ju lufterian och börjar leva på luft och solljus. Det vart en liten fluga i new age-kretsar för ett antal år sedan, men som väl nu är i princip bortdöd, liksom några av dess utövare, att man skulle kunna sluta att äta och dricka och enbart leva på prana, livskraft. Ack ja, vilket påhitt.

Och jag känner mig inte friskare eller bättre på vegetarisk kost. Jag har vart med om att ordna diverse shamankurser där man tyvärr blivit serverad rent vegetarisk mat. Efter nån vecka med sådant har vi alltid varit några som tagit bilen in till närmsta stad för att få i oss en rejäl köttbit (och ett stort glas öl) för att återfå balansen.

"Björnen sover, björnen sover i sitt lugna bo. Han är inte farlig bara man är varlig".

Jag tänker inte väcka björnen, bara sparka lite på honom, och låta honom sova vidare.

Det Bodvar tar upp är en intressant aspekt som många säkert glömmer bort i sin iver att vara "etisk"... varifrån kommer maten?

Lyxkonsumtion... javisst... OCH, ett storstadsfenomen. Man träffar inte på veganer och fruktarianer på landet. Ju längre ifrån verkligheten man lever desto knäppare kan ens förhållningssätt bli. Ja, nu kanske jag var hård men så tror jag att det är.

MITT mål med mitt liv är att till största delen försörja mig själv på det min gård klarar av att producera, alla har inte den möjligheten.
Men, etik handlar inte bara om VAD vi äter (saker med eller utan hjärnor) utan även om VARIFRÅN de kommer.
Ett "matliv" som kräver tusentals och åter tusentals mil i transport är för mig väldigt oetiskt.

Medvetenhet kommer inte av vad man äter... snarare av HUR man förhåller sig till det. Men medvetenhet kommer av mycket annat också. Jag tror på att använda alla tillgängliga möjligheter för att skapa ett bra liv. Andra tror på att inskränka livet. Uppenbarligen går vi olika vägar.

För att ge mig in i debatten om vegetarianism kontra allätare, så förstår jag inte varför det blir en debatt alls. Vi människor är väldigt olika och behöver olika saker.

Jag har själv varit vegetarian många år, vegan under ett par år, men det fungerade inte för mig, jag blev helt enkelt sjuk. Rådfrågade en schaman, och fick faktiskt det bokstavliga rådet av andevärlden: Ät kött!

Just jag behöver äta lite mer protein och undvika alla snabba kolhydrater som pesten (socker, bröd, pasta, ris, potatis osv) och helst också mjölk, då mår jag mycket bra och har engergi jämt. Jag äter mycket grönsaker och frukt, och lägger till kött, fisk, ägg. Dvs i praktiken en stenåldersdiet, fast med bönor och ärtor, för det gillar jag.

Givetvis blev det ett dilemma för mig att äta kött efter mer än 15 års vegetarisk/vegan kost. Insåg att jag inte skulle kunna göra det av moraliska skäl om jag inte kunde döda. Sagt och gjort. Åkte och fiskade. Jo, jag kunde döda fisken! Älgen blev det värre med, jag har inte jaktlicens. Så jag satte mig i skogen, rådbråkade min själ, skulle jag kunna döda älgen som stod där? Jo, det kände jag att jag skulle. Med så mycket tacksamhet och respekt över livet som jag kan uppbringa i mitt hjärta.

Så jag äter fisk, vilt, Kravnöt, Kravägg, men inte gris. Då kräks jag, kroppen vill inte ha gris. Nåväl, då vet jag!

Första gången jag åt kött efter alla dessa år var jag orolig att jag skulle få ont i magen, bli trött, förgiftad nästan. Vad hände? Jag åt lite torkat renkött, och jag blev HÖG! Vilken energikick! Oj, så förvånad jag blev. Och magen bråkade inte det minsta.

Men jag har vänner som är vegetarianer. Och som har varit det i närmare 30 år eller så som längst. Som t.ex. äter frukt hela dagarna och bara varm mat på kvällen. Och mår utmärkt, är storväxta, muskulösa, pigga och glada. Det passar dem utmärkt! Vi är helt enkelt unika, olika!

Det går inte att trycka värderingar i halsen på folk, och helt klart inte vilken mat som helst heller, då mår man ju inte som bäst. Eller hur? ;)

Reflektion från Helena

Det är lustigt hur köttätare ofta känner sig hotade och kränkta av att man bara talar om vegetarianism, varför gör de det? Det är en laddad fråga.
Jag slutade säga till folk att jag var vegetarian därför att det genast ledde till utfrågning och argumentation. Man blir less på att hela tiden vara tvungen att försvara sig, som om att man gjorde något fel mot köttätarna genom att själv inte äta kött. Det kanske är stresshormonerna i köttet i kombination med dåligt samvete..eller? ;)

Sedan det här med bajset, även om jag spolar ner det i toaletten så återgår fröna till naturen.

Människan befinner sig inte längre på stenåldern, så varför skulle då stenåldersdieten vara den optimala?

Jag anammar Uthiens poäng. Det är en personlig fråga, och kan svårligen ses som någon universell fråga. Jag tror inte på att någon handling i detta avseendet kan beskrivas som rätt eller fel, då detta skulle innebära att man kunde mäta vegetarismen i positiva eller negativa värden för oss alla.

Vegetarism eller köttätande är en högst subjektiv värdering (iaf. för mig). :)
Själv äter jag det mesta och helst ekologiskt.

Människan, nej - människokroppen, ja.

Mvh,
Thomas

Ja visst är det märkligt???

När vi får höra att vi äter FEL, att vi är MÖRDARE, OETISKA, bidrar till världens SVÄLT. Visst är det märkligt...
jag har hört så mycket tok under min internettid att inget förvånar mig.

Kanske är det en högst subjektiv upplevelse men det tycks mig som om vegetarianer OFTA anammar en missionärisk stil. De ska framföra, sprida budskapet om den "rätta" dieten... ? Men kanske har denna "stil" utvecklats av det du nämner, att ni hela tiden måste försvara er? Men måste ni det? Inför vem och vad? Jag tror inte jag kan påminna mig om nån "köttätare" som ifrågasatt en vegetarian. Naturligtvis kan det bero på att jag inte "ser" / "sett" sånt pga att jag inte ÄR vegetarian. Men JAG åtminstone har blivit ifrågasatt många gånger på grund av mitt val att äta kött. Men egentligen är det inte ett val.

Som Uthien och Hedning säger, det är en personlig sak. Vegetarisk kost? Javisst, men inte för ALLA! Jag har testat, det funkar inte för mig. Bodvar har testat, det funkar inte för honom heller. Jag och han är såna.

Och förresten Bebelina... om du på allvar tror att du sprider frön genom att bajsa i toaletten så ska du nog ta dig en titt på ett modernt reningsverk... och vidare till den lokala tipp där massorna oftast hamnar sen... :?

Ät lugnt, det försöker jag göra. :)

...eller lite mer förenklat, som De Lyckliga Kompisarna sjunger i den eminenta låten "punkskolan": "Det spelar ingen roll hur du ser ut och vad det kallas, så länge du tänker själv och gör ditt eget val"

Lätt översatt till "mat"... :D

Det är lustigt, jag upplever det precis tvärtom. Jag har valt att inte äta "kött" (men jag äter fisk ibland, blir dock enklare att säga såhär) eftersom den största delen av köttet idag kommer ifrån djur som inte betraktats som varelser utan produkter och behandlats därefter. Jag respekterar andras åsikter och så länge de äter kött ifrån djur som behandlats väl kan jag t.o.m hålla med. Trots detta upplever jag att jag ibland flera gånger i veckan (jag överdriver inte nu) blir tvungen att försvara mig mot människor som känner sig hotade över att jag inte vill äta kött. Detta till trots att jag aldrig missionerat för vegetarianism.

Och ja, om valet står mellan att inte äta kött eller att äta kött ifrån köttfabrikerna så tycker jag att mitt val är med "etiskt". Därmed inte sagt att jag anklagar någon för att vara oetisk, etik och moral upplever jag som högst personliga saker.

EDIT: Stavfel

Både kostfrågor och könsfrågor upprör känslorna...

Känner sig köttätare hotade av vegetarianer? Knappast det är ju ingen risk att man blir uppäten av dem.

Och vi lever till viss del i olika världar. Jag kan nog säga att jag stött på vegos som haft en väldigt föraktfull attityd till köttätare. Och se bara på den militanta veganernas rättfärdiggörande för sina våldshandlingar och egendomsbrott. Släppa ut minkar i naturen är ju ett jättefint sätt att visa sin repekt för djur och natur på. Såg förresten ett intervjuinslag med två unga vegantjejer vid någon demsonstration. Båda hade varsin fängslad iller som husdjur. Snacka om dubbelmoral.

I slutändan är det naturligtvis individens val. Jag äter kött andra gör det inte och om vegetarianism skulle ha med hög moral att göra så kan man ju dra sig till minnes några i historien kända vegetarianer. Man ska äta det man mår bra av och framförallt det man tycker är gott. Då lever man friskast.

Vad fint att veta att de frön vi äter kommer ut i naturen och gror. Är det därför vi har så många bananträd runtom reningsverk och utsläppsplatser.


Nej, nu ska jag ner till affären och se om de har något fint kadaver jag kan glufsa i mig. Kanske en söt liten Bambi med rönnbärsmarmelad, mmm...


Ät gott!
Bodvar

Såg en länk här nedan till Gay Vegetarians och då slår det mig: Vid oralsex så gäller det att inte svälja...

Ja, jag har också många gånger faschinerats av hur just mat väcker djupa, svallande känslor i folk. Jag var ju vegetarian själv, och är numera köttätare, så jag har upplevt att bli ifrågasatt från båda hållen. Jag vet inte varför just olika mat gör oss så upprörda, kanske har mat även en djup symbolisk mening för oss, det går ju att tröstäta t.ex. Mat=gemeskap, trygghet, kärlek.

Modern forskning visar ju också att vad vi stoppar i oss i förvånande hög grad påverkar känslorna. T.ex. socker och andra raffinerade kolhydrater. Men även där är vi olika, någon reagerar knappast, andra får en betaendorfin kick och blir mer eller mindre beroende. Och då har jag full förståelse för att det blir jobbigt att prata mat, när jag själv var fast i matberoendet så ville jag inte höra att bullen jag just njutningsfullt satte tänderna i var vansinnigt dåligt för mig. Jag blev mycket irriterad minst sagt. Och när jag fick min glutenintolerans diagnos kändes det som om jag grät i en månad. Vad fanns det att leva för om man inte kunde äta bröd?

En gång var jag med gamla och nya vänner och åt på en pizzeria. Eftersom jag reagerar starkt på gluten så kunde jag ju inte äta pizza. Så jag beställde in en sallad istället. Den nya vännen brevid mig visste inte om min allergi, och var MYCKET irriterad på mig för att jag bantade! "Du är ju inte ens tjock!" hävde hon ur sig. Hon ville ju gärna gå ner lite själv, men valde pizzan för att hon längtade efter det, och fick så dåligt samvete av min "goda karaktär" att hon var tvungen att attackera mig. Min förklaring att jag var allergisk mot bröd ansåg hon först vara ett osant svepskäl för att få sitta där och trona i min goda karaktär. När andra intygade att jag faktiskt talade sanning blev hon tvungen att lugna sig, men jag såg att hon var oförmögen att njuta av sin efterlängtade pizza trots allt. Min sallad (olikhet) hade förstört det för henne.

Jag är numera mycket van vid att min "specialmat" ifrågasätts, speciellt om jag är ensam i ett större sällskap om att få specialmat. "Men duger det här inte åt dig?" "Varför äter du det där?" "MÅSTE du äta sådan där mat?" "Varför äter du inte samma mat som oss andra?" är faktiskt vanliga frågor, och jag har insett att det här med gemenskap, tillhörighet och att delta i måltider på lika villkor: "bryta bröd i goda vänners lag" verkar ha mycket, mycket djup symbolisk mening för oss människor, långt bortom logik. Att inte äta samma sak skapar oro.

Omvänt kan jag själv uppskatta oerhört när jag blir bortbjuden på fest och maten till alla är glutenfri (oftast märker inte ens övriga gäster att maten faktiskt är glutenfri), för då får jag äta samma sak som alla andra och det är GEMENSKAP och TILLHÖRIGHET.

Knäppt va?

Så jag antar att debatten kommer att fortskrida, och att det inte finns någon slutgiltlig lösning vilken mat som är bäst.

Höhö, har björnen vaknat nu?

Förväxla nu inte vegetarianer med konceptet vegetarianism. Det finns en hel drös köttätare som inte har mycket inför pannbenet de heller, men det skulle inte tillföra debatten så värst mycket att ta upp dem.

Ja, och jag ska ut och slakta en tupp... Tupp i vin kanske? Eller vitlöksspäckad? Eller fylld med färska örter? *mums*

Kör hårt. Själv blir det dövöra nersköljt med kaffe, utmärkt mot provokationer... ;)

Nej, jag har heller aldrig missionerat när det gäller mat, utan blivit ifrågasatt ändå, när man vid olika sammankomster i samband med mat inte tar av köttet.

Kanske skulle bananträd frodas här om vädret tillåtit.

Människokroppen befinner sig inte heller på stenåldern, vad är det för nonsens?

Poängen är väl ändå att djuren lider oerhört i dessa köttfabriker och om vi har något samvete kvar alls så måste vi som medvarelser på denna planet ta vårt ansvar och hjälpa dem.
Kycklingen är förmodligen den mest plågade djurarten i världen.

Enligt mig Bebelina så missonerar du just nu.

Kanske skulle fröna göra det... förmodligen inte. Det gror väldigt lite äppelträd och andra rester också.

Jag lever med den tron att mina kycklingar inte plågas. De har det inte trångt, de får en mycket varierad kost och har stora gräsklädda ytor att vara på. De växer i naturlig takt och är slaktfärdiga efter ett drygt halvår istället för 5 - 9 veckor som de är i "fabriken". Dödandet sker skonsamt och syns inte för de övriga.

Det jag tycker är MEST intressant är argumentet att djur lider mer pga centralt nervsystem. (kom ihåg att vi är inne på ett shamanskt diskussionsforum nu)
Visst, djurfabriker och den allmänna slakten till allt kommersiellt bruk är fasansfull men grönsakshanteringen är inte bättre. SÅ, rent shamanskt är det för mig ingen skillnad på att döda... kyckling, morot, lamm eller oregano. ALLT är liv OCH lika mycket värt.

Res till en växt och fråga eller bara prata lite.

Låt maten tysta mun. ;)

Jag är helt enig med dig Vinden - för mig som shamaniserar ser jag ingen skillnad i grund och botten på Liv och Liv. Allt som lever har ande, och liv behöver liv för att leva. Det är naturens lag. Sen gör vi egna (ej mer rätt eller fel) val runt vad vi vill stoppa i oss eller ej.

Djuren lider i massproduktionen. Det kan man kämpa mot om man vill, på shamanskt eller annat vis. Det finns många organisationer och rörelser man kan stödja ekonomiskt eller aktivt. Så länge man håller sig från att terrorisera och släppa ut och bomba och elda upp. Jag brukar, de få gånger jag ens köper kött, bara köpa kött (de få gånger det händer) från viltbutikerna.

Bebelina, det är inte nonsens att kroppen fortfarande "befinner sig på stenåldern" om vi ser på hur och vad vi ätit som ett 50 meter långt band, är det bara på den sista halvcentimetern eller ens det som vår matkultur befinner sig.

Det finns mer att läsa om detta på nätet & i bibblan för den som är intresserad.

Låt oss sluta försöka övertyga varandra om vad som är rätt och fel och istället shamanisera mera :)

Mvh,
Thomas
allätare

Sannerligen kloka slutord. Ingenting i världen blir bättre av att man sitter här vid datorn och argumenterar om vad som är rätt och fel. Ut och gör praktiskt arbete för att förändra tillvaron och göra världen bättre för allt liv. Shamanskt arbete och stödjande av lämpliga organisationer typ Djurens Rätt och Greenpeace. B)

Fast det kan ju vara ganska roligt att argumentera också, det nöjet ska inte förnekas ...
Jag är stolt Greenpeacemedlem, men har ännu inte dristat mig till att medverka i någon aktion. men känner en tjej som kedjade fast sig i ett träd för att rädda skogen--jag tror hon lyckades med uppdraget ( dvs skogen avverkades inte) men blev bötfälld i domstol..fast Greenpeace betalar ju böterna.

Ikväll har jag shamaniserat genom att spela rytmer på en trumma av kohud, med händerna. Väldigt bra för att grunda energier kan jag säga. Man måste gå helt efter känsla och bara släppa taget om alla konstruktiva tankar.

Jag är också Greenpeacemedlem och har även varit fastkedjad och lite annat.