Jag tittade ltiet på SkallePers hemsida och snubblade över två former av sed och seid jag aldrig hört talas om tidigare....

Stenbad och Kuraskymning.

vad är detta, hur görs det? *nyfiken i en jättestrut* w00t

Stenbad = basturitual
Kuraskymmning = utesittning

Antar jag?

Stenbad låter ju rimligt att det är bastusittning, men om kuraskymning är utesittning varför räknades då utesittningen upp som egen variant? :/

Och om då Kuraskymning är en form av utetsittning, vad skiljer sig den ifrån en vanlig utesittning då? :rolleyes:

Utesittning är under längre tid kanske?

bra fråga..... :?

Ska nog fråga SkallePer självt, för om han använder uttrycken borde han ju garanterat veta skillnaderna ^^

Så SkallePer, om du ser detta så är frågan din att svara på :D

Åh, kura skymning :) Det var länge sedan jag hörde det uttrycket, jag blir alldeles nostalgisk... I bondbyn där jag växte upp gjorde de äldre bönderna detta. Där och då innebar det att man lade ner allt arbete på gården när skymningen nalkades och satte sig (gärna framför en brasa), drack en kopp varmt te och 'kurade' tills solen gått ner. Ofta i tystnad, laddade batterierna, för att sedan gå ut i 'laggår'n' o fortsätta jobba :)

Mmm, jag hade nästan glömt bort det. Tack för påminnelsen :)

Om SkallePer avser samma sak vet jag dock inte.

Hej!
Ja, Airamya, jag kan hålla med om den beskrivningen. Kuraskymmning är att i skymmningen, som namnet antyder, stanna upp och vara med i stillhet i den övergång från dag till natt. Har läst någonstans(minns inte var just nu) att i förkristen tid så räknades det som nästa dag när solen har gått ned. Min mor har berättat att hennes far gjorde detta och under min uppväxt så gjorde vi något liknande om än inom min familjs kristna tro.

Utesetningen är längre från skymmning till gryning och göres utomhus på en vald plats utanför hemmet emedan kuraskymmning kan göras hemma.

Stenbadet är mer eller mindre samma som svettyddan, men jag skilljer på det på så sätt att stenbadet görs i en bastu och har nordiska sagan/kosmonologin som bas till skillnad från svetthyddan som oftast har nordamerikansk ursprungsbefolningskosmologisk eller synsätt som bas för formen.

Jag kommer så småningom att skriva mer om varje typ av ceremoni på min hemsida!

Må väl,
SkallePer

Tack SkallePer!

Och jag tror mycket väl att det kommer på din hemsida sen :D men jag blev bara så nyfiken! När man hör nya saker som man inte känner till så slås nyfikenheten på till max ^^

Min uppfattning av uttrycket "kura skymning" var att det innebar den sorts kontemplativ stillhet som utan elektrist ljus kanske inträder nästan automatiskt mellan att det börjar bli för mörkt att "jobba" och tills man somnar; en stund att bara sitta i lugn och ro och låte olika inre processer få sin tid... Uttrycket är säkert från bondesamhället, men jag kan tänka mig att det var samma "grej" då man satt vid elden utanför hyddan och funderade, umgicks, lyssnade på berättelser...

...jag har brukat använda uttrycket om den stillhet jag vill ha, och tror är naturlig för oss, då det blir mörkt om kvällanrna, som kontrast till att kolla på TV eller springa runt i det elektiska ljuset och vara hyperaktiv tills man oreflekterat somnar knall och fall framåt midnatt eller till och med småtimmarna...

...hur många i vår elektrifierade kultur sover lika mycket innan som efter Mid-natt? Hur många är inte uppe halva natten av stress och/eller i det syntetiska ljuset, och sover sen halva dagen eller iaf större delen av morgonen?

Jag gör själv lätt det, men vill egentligen verkligen ta del av både gryningen och skymningen och vara så där i stillhet både i början och slutet av dagen. Då blir kura skymning uttrycket för att stänga av och varva ner och känna in den naturliga rytmen om kvällen.

Att se det som närmast ceremoniellt var en ny tanke för mig, men kanske är det det även i den betydelsen jag redan hade? Hursomhelst får jag också tacka för att ha blivit påmind om det. Livet rusar runt och iväg här nu och jag vill vara med, vara med och i på riktigt. Ska försöka bli mer skymningskurande här hos oss hoppas jag. :)

Ang Kuraskymning

Hej, först en personlig fundering.
2003 sålde vi torpet vi haft inne i skogen i 20 år. Bla saknade det el, så vi hade många fotogenlampor. Dels krävs mörker för att man ska ha glädje/nytta av fotogenlampans ljus och dels så kostar fotogenen. Att traditionen ”kura skymning” snarast dött ut beror kanske på elekticitetens införande under de första årtiondena av 1900-talet.

Nåväl, i dagens (tors 27 sep) Upsala Nya Tidning finns ett kåseri med rubriken ”Nu kurar vi skymning” skrivet av en av Uppsalas spänstigaste skribenter, pensionären Gunilla Lindberg. Hon är en mästare på helhetssyn och på att ta trender, egoister och makthavare i örat. I dagens kåseri skriver hon dock lågmält och eftersom UNT inte har vett att publicera henne på webben så återger jag halva kåseriet här nedan. / Mvh Henrik E

”…Nog är det skönt att ha det bra ibland. Det kan man för den delen ha hemma också när det kvällas efter dagens id. Mörkningen kommer allt tidigare nu efter höstdagjämningen. Då sitter jag en stilla stund och kurar skymning medan västerhimlen färgas blodröd av solnedgången strax innan ljuset falnar.
En gång medan jag ännu bodde om somrarna i min lilla danska stad Nysted var jag bjuden på kvällskaffe hos en familj. Det blev allt mörkare och ingen tände lampan eller ett ljus. Vi satt där och samspråkade stilla tills det var nästan kolsvart i rummet.
- Det är så dejligt att kura skymning, sa mor i huset. Det gör vi alltid.

Plötsligt mindes jag barndomens gamlingar som gärna satt tysta och vilade sinnet i väntan på att svärtan skulle bre sitt barmhärtiga täcke över värkande kroppar och själar.
Det var stunden med den sista ljusstrimman från den nedgående solen. Strax innan de första stjärnorna skulle tändas på himlavalvet.
Skymningstimmen. Den som är till för vila och eftertanke. Med den magiska känslan att ännu ett tag få finnas till på jorden.

Och nu är jag plötsligt själv en av barndomens gamlingar. Sitter i skymningen och lyssnar till den eviga tiden. Som i Alf Henrikssons dikt:

Bländverk, sken och villa
är timmar, dagar och år.
Tiden, tiden står stilla
det är vi som går.

Kanske är det så. Vi rusar, stressar, kämpar, stretar och sliter för att hinna med allt. Medan tiden står stilla.
Det är därför jag numera unnar mig att stanna till en stund i kvällningen och lyssna till den eviga tiden.”

Nä nu grät gravidhormonstinna Yrre som en kalv igen..Så otroligt berörande skrivet!
Ska genast i skrivandets stund kura lite själv med en kopp te, tack för att du delgav oss denna text! :respect: