Är detta vanligt bland shamaner?

Jag har märkt hur jag på senare tid har börjat reagera mer på naturen runt omkring mig och jag märker hur jag börjar tala med djur runt om mig (gjort det sedan man var gammal nog att gå)
Men jag har börjat känna av svar från dem.

Men den starkaste komunikationen sker mellan mig och min hus katt.

Jag förstår inte varför men bara genom att titta på honom förstår jag vad han vill, och han et vad jag vill (och gör som jag vill) utan att jag eller han säger/jamar något alls.

Den som drog in mig på shamanismens väg säger att det mycket väl kan vara så att jag och denna katt har enspirituel länk mellan varandra och att vi antagligen varit med varandra i tidigare liv.

Är det vanligt bland shamaner att sådanna saker inträffar? och kan det verkligen vara så att jag och min älskade katt är länkade till varandra?
Det känns som om jag inte kan vara utan honom och det känns som om han gör mig hel.

Som sagt är detta normalt? skulle uppskatta ett svar och eventuella råd.

Ha ett underbart liv.

Jag hade också tänkt att fråga nåt om hur shamanismen ser på djur och om de har själar...osv.

Själv har jag en hund men jag kan ibland tvivla på detta med telepatisk kontakt med djur. Jag kan läsa hans signaler, absolut, men det handlar om kroppspråk. Har aldrig upplevt att han läser av mig. Eller så bryr han sig inte. ;)
Han märker när jag är arg eller glad, men det har också med kroppspråk att göra.

Men jag kanske kommer att bli överbevisad så småningom! :D

Jag har haft telepatisk länk med en av mina första hästar. Han blev tokrädd för något utanför stallet en dag när jag ledde honom och jag såg itne vad det var. Men så kände jag hur han tittade genom mig och visade i bilder vad det var so mskrämde honom.

Har haft det även med min gamle nu avlivade häst, och med familjens hund som avlivades innan jul.

Tror det är på gång mellan mig och min unghäst också.

Mina katter läser mig ibland, hankatten skiter blankt i mig sålänge han inte tjänar ngt på det personligen, men mina två honkatter kna läsa av mig och även jag kan läsa av dem.

Visst handlar mycket om kroppsspråk men även sinnesstämningar och kommunikation.

Häromkvällen var jag tokledsen, och kände mig verkligne nere i skorna och min honkatt (den äldste av dem) hon slutade löpa för att trösta mig, hon kom och puffade på mig och tröstade, och även när jag klappade henne så var hon itne intresserad av att bli "tillfredsställd", för i vanliga fall räcker det med at tjag säger henens namn när hon löper så skriker hon och svankar.

Jättekul!

Det där är något som jag själv har tagit emot mer och mer, när jag accepterade min öppenhet (istället för att stänga av)

Jag har kontakt med vissa katter. Har ingen katt själv, då jag är allergisk, men det är 2 grannkatter och en väninnas katt, som vill skicka bilder till mig. Och det är helt på katternas boliner... jag kan inte alls bestämma det här!

Ett ex: En grannkatt skickade bilder på springande fötter och underben... jag blev konfunderad när såna bilder kom in i mitt huvud (från knän och nedåt :D ), när han gick med mig från parkeringen... till slut fattade jag att katten skickade bilder om sin situation.
Den här katten ville också flytta in till oss. När jag snackade med en kompis som känner kattens familj, fick jag bekräftelse på att denna gammkatt tyckte det var stressigt hemma och trivdes inte där längre.

Odla detta! :)
Djur sänder och tar emot bilder. En vän skickar bilder till sin hund, om att den ska hämta vissa saker. Då gör hunden det.

Shamaner (ni vet vilka ni är) talar med djur och växter Sol, Vind och Jord på en daglig basis, så visst skulle jag säga det är vanligt att ha kontakt - speciellt med djur man lever nära inpå.

Just "själ" vet jag inte riktigt vad det är, men jag vet att allt som lever har en ande, och den kan man kommunicera med.

---

Appropå telepatisk kontakt med djur, och nu då i synnerhet husdjur, såg jag på ett program på TV där de visade att hundar visste exakt vilken tid deras ägare var på väg hem, och började svansa runt där hemma och springa till dörrn etc. Detta oberoende om ägaren gick tidigare, i tid, eller senare från sitt arbete.

Andra djur har rapporterats veta då deras ägare varit i fara och på ett eller annat sätt varnat/räddat/kommit till undsättning. Och tänk på alla bufflar, hästar och elefanter som helt hux flux, timmar före det hände, drog upp i bergen innan tsunami-katastrofen. De hade väl lyssnat på Havet som sa åt dom vad som var på väg att hända (eller så hörde de de seismiska undervattensbomberna som orsakade vågorna ;)

Mvh,
Thomas

Djur har en oerhörd förmåga att reagera på saker o ting.
Mina katter kan ibland sitta och stirra på något rakt ut i intet i lägenheten. Och sedan är allt som vanligt igen.

På ett ställe i skåne ryktades det om att en/flera hästar gått ner sig i ett vattenfyllt dike/bäck och drunknat, och att folk som red förbi där fick sina hästar skrämda til ltusen och att alla djur i allmänhet reagerade annorlunda där.... Det finns ju många sådana historier, om djur som reagerar på platser där det hänt olyckor med andra djur. Det blir ett känslominne eller ett bildminne på den platsen.

Mina katter blir helt hispiga (iaf den lilla) när jag är på väg hem, oavsett om jag slutar tidigt elelr sent, jag märker okcås på katterna när sambon är på väg hem, speciellt på den lilla eftersom hon verkligen är husses katt.

Djur har en själ/ande, för mig är det ingen större skillnad på de två begreppen. Eftersom mina djur har olika personligheter så måste de ju också ha en själ. Något anant hade jag aldrig accepterat, att dom bara är tomma käril fyllda av pur instinkt att äta sova, skita och para sig.... Jag ahr sett alldeles förmånga djur som visat på känslor och förståelse för känslor för att tro på att dom itne har något känsloliv eller att de inte kan se och höra sådant som är dolt för oss självupttagna och ickelyssnande männiksor.

Hade människorna fortfarande haft kontakt med naturen så hade även dom flytt upp i bergen vid tsunamin.

Att kunna "kommunicera" med djur är något av det roligaste som finns. Jag skulle kunna berätta många historier där jag direkt har haft en ömsesidig kommunication med hästar, kattor, hundar, spindlar, möss och mullvadar t o m vid vissa tillfällen utan att ens se dom. Jag har skickat "bilder" till djuren och dom har svarat med både bilder och ord i mina tankar. Vi har haft en ömsesidig dialog och det har jag haft inte minst med mina kraftdjur, ormen, lejonet och örnen.

För många år sedan hade jag hästar. Jag kunde t ex stå och longera (hästen springer runt en i en cirkel i en lång lina) utan att säga ett enda kommando ord högt. Jag skickade i tankarna ord eller bilder på vad jag ville att hästen skulle göra och så skedde det så. Dom som stod och såg på kunde inte fatta hur hästen kunde skifta från skritt till trav, till galopp, till att sakta av och stanna osv. Det hade jag mycket roligt med många gånger.
Min son Emil, som den gången var 9 år, lärde sig att sitta barbacka och fullständigt avslappat på en häst och bara hålla sig i manen och så sände han i tankarna bilder på vilken gångart eller moment han ville att hästen skulle utföra och så gjorde den det. Han kunde också få hunden att skälla enbart genom att sända tanken "SKALL" till den.

Minns också när jag var hemma hos en bekant. Jag hade den gången lite problem med gallan och la mig på rygg på en soffa med slutna ögon. Framför brasan fyra meter därifrån, låg huskatten och värmde sig. Då fick jag för mig att jag skulle be katten om att komma till mig, så jag sände i tankarna orden: Snälla kisse, kan du inte komma hit och lägga dig på min mage och värma mig. Där gick väl en minut eller två och inget hände och jag minns att jag lite roat drog på smilbandet över att jag kanske var lite väl naiv, att man kanske inte så här direkt kan kommunicera med alla djur. Men då plötsligt känner jag katten hoppa upp på mig och så lägger den sig precis över min mage. Jag blev alldeles salig av lycka och ödmjukhet över det som hände och jag låg alldeles stilla i kanske fem minuter. Då känner jag att katten vill resa på sig och jag ber den igen: Snälla, stanna kvar lite till. Men då får jag svaret direkt från den: Det räcker! Och så gick den ner och la sig över mina vrister en kort stund, hoppa därefter ner, gick ut i hallen och jamade och blev utsläppt. Jag skickade naturligtvis tacksamma tankar till katten och kunde konstantera att mitt begynnande gallbesvär började avta och försvann efter en liten stund helt.

Jag har en klok hund som ska fylla 11 år nu den 1 maj. Hon är av rasen rottweiler. Hon är rent ut sagt otrolig till att läsa av mina tankar. Det slår aldrig fel. Ligger hon i hallen och jag står i köket, tänker tanken att jag ska ge Melissa (hennes namn) mat, så reser hon på sig och kommer ut i köket genast med viftande svans, slickar sig om munnen och sänder lite finkänsligt till mig: Och du ville mig nått? Sänder jag då tillbaka: Är du hungrig? Så börjar hon studsa runt och med ett kraftigt kroppsspråk tala om att här ska ingen tid gå förlorat med småprat. Ja hon är för rolig! Sitter jag framför TV:n och tänker för mig själv tanken att jag ska gå ut en kisserunda med henne, så reser hon sig genast och kommer och ställer sig i dörren och inväntar mig.
Klär jag på mig jackan och ska gå och handla, ligger hon kvar på sin bädd. Då vet hon att hon inte får följa med ändå, så varför då anstränga sig med att resa på sig. Möjligen kan hon höja på ögonbrynet och sända mig en blick med budskapet: Sno dig hem igen. Men huvudet ligger kvar mellan hennes framtassar. HON läser av mina tankar lätt som en plätt, även om hon inte är inom synhåll för mig. Däremot är jag lite dålig på att uppfatta HENNES tankar alltid och måste ofta se hennes kroppsspråk och uppförande för att riktigt förstå henne. Vet inte varför det kan vara så olika, för med många andra djur har jag fått direkta svar genom t ex ord, hela meningar eller genom bilder.

Gick en dag ute på stan i folkvimlet. På 50 meters håll fick jag syn på en bedårande söt mellanstor långhårig hund i chockladbrun färg med gråaktigt markerat ansikte. Den gick i koppel med sin matte och såg allmänt ledsen ut. Jag blev av någon anledning så rörd av synen så jag kände hur känslor välde upp inom mig och jag skickade bilden av att jag kelade och kramade om hunden. Plötsligt, en tio meter ifrån mig får jag blickkontakt med hunden och den börjar kråma sig och vifta på svansen och är helt vild av glädje över att se mig. Jag får en bild ifrån den att den vill upp till mitt ansikte och slicka mig. Kände så intensivt en kontakt mellan oss. Hundens matte tittade lite konstigt på mig, ryckte i kopplet och sa lite bryskt "Sluta" till hunden och skyndade sedan vidare. Jag vände mig och såg efter dom och hunden gick åter med sänkt huvud och såg allmänt ledsen ut.

Jag hälsar ofta på hundar förmedelst tanken när jag är ute på stan och inte har Melissa med mig. Och dom allra flesta svarar med en svansviftning. Det är lustigt och på samma gång helt underbart att kunna kommunicera med djur.

Faktum är att jag tror att vad antingen man är Shaman eller inte Shaman, så kan man lära sig att kommunicera med både djur och människor via telepati. Det gäller bara om att ha ett öppet sinne och tro på det som kommer till en.

Mvh
Lillemor :)