Med anledning av funderingar som lindskog hade i en annan tråd: Depression och medicin kände jag att jag skulle vilja veta om hur nu andra upplever att ni får meddelanden från andevärlden. Både i trumresor och andra sammanhang.

Många berättar att de ser bilder, andra hör eller känner och en del upplever allt.

Det lät väldigt likt, det jag hade försökte beskriva tidigare i den tråden och jag känner att jag vill utveckla tankarna kring det här.

Det är skillnad på ens egen inre dialog och andra röster, som man hör i huvudet... Det känns ju onekligen konstigt att skriva det här, känner också jag... jag har nog aldrig skrivit det förr. Jag har sagt det verbalt, till några vänner, men skrivit det - svart på vitt - det är nog första gången... och så läser jag mina egna ord, om röster i huvudet :blink: :D


Som barn hörde jag röster, men det stängde jag av i tonåren. Sedan som ung vuxen var det enbart bilder och känslor. Efter ett tag började det komma röster i form av enstaka ord, vid healingsituationer. Ord, som jag fick, efter att ha frågat om "mottagaren" behövde något mer... ord som den personen, tydligen behövde. Det har varit mycket intressant, för de har inte haft relevans för mig, men däremot stor relevans, för den de var ämnade för. Det har också hänt att andesläktingar, kommit in och lämnat info om vägval etc.

Jag satt på en seans en gång, då en ny röst "tonade sig" i mig och sa att det som mediet, säger till damen därborta nu, det gäller också dig. Det handlade om att ta det lugnt, så det var rätt logiskt. Därefter hade jag en egen dialog om vem han var, för det var en helt ny röst, som jag inte kände igen. Han visade bilder, så att jag skulle förstå. Det var en märklig situation att sitta i en cirkel i ett kollektivt sammanhang och ha en egen "grej" på gång.

Just denna röst har inte kommit någon fler gånger, så jag tog det för att situationen skapade händelsen (seans, medium öppenhet m.m.). Däremot beskrevs han av ett medium, vid ett senare tillfälle, som en andehjälpare som funnit med mig sedan barnsben.

I ett annat sammanhang, kom min vanliga hjälparröst in och störde mig, vid en slags seansliknande sammankomst... rösten sa att shamanen inte var bra/inget för mig att lyssna på. Det var också en säregen upplevelse. Jag tog och undersökte saken lite närmare, innan jag bestämde mig och när jag pratade med personen i fråga, sa h*n att han kände av att min guide inte var glad i att jag tog kontakt. Vad jag kom fram till var att jag inte hade något större behovatt odla bekantskapen mer, så det löste sig naturligt (min guide hade inte behövt vara så ihärdig)

Vad har ni andra för erfarenheter?

För min del är det nästan bara i drömmar jag har haft kontakt, eftersom jag inte gjort en trumresa än.
Har gjort vissa övningar som påminner om shamanism, på min terapi. Mötte då ett djur som var väldigt vänligt mot mig och visade att hon kunde beskydda mig. Jag tror jag ser mest i bilder faktiskt, fast "folk" har ju talat med mig i drömmarna också...

För mig gäller tankar och känslor som språk med andevärlden. Vid trumresor gäller även bilder, men dom är ändå inte bilder utan mer känslan av en bild.... svårt att förklara :/

Allra oftast ser jag bilder. Men ibland hör jag också. Eller känner saker i kroppen. Det verkar som om medan åren går och jag blir allt mer efaren så både ser och hör jag allt mindre men "bara vet" allt mer när jag reser eller arbetar helande. Det är ett underligt "vetande" för det känns inte som när jag bara vet något till vardags. Jag kan inte riktigt förklara skillnaden i ord. Vetandet "känns" på ett alldeles speciallt sätt när det kommer från andevärlden.

Kanske beror det på att jag långsamt men ändå tydligt litar allt mer på informationen jag får, att det inte bara är jag "som hittar på't".

En liten historia lärde mig mycket:
En person jag jobbade helande med var allergisk mot vete, och för att ge mig den informationen skickade andevärden ut mig på en slags skattjakt. Så småningom blev det uppenbart för mig att det var just vetet som var boven i dramat för den här personen. Jag frågade mina andehjälpare varför de inte bara sa det till mig direkt. Svaret blev: "Om det blir för lätt tror du inte på det!"
Tja... sedan dess försöker jag lita mer på de impulser jag får när jag "bara vet" så att andevärlden inte ska behöva arrangera skattjakter och äventyr för mig för att jag ska kunna ta till mig informationen. :$

Jag har också haft "röster" som sagt till mig saker och ting. Eller placerat en känsla i mig och/eller knuffat på rätt väg. Ofta är det syrliga röster, som retas och tetas och får mig att fungera om jag låst mig i en situation.

Men aldrig illvilligt. Enligt en gammal (nu död blind farbror) som mamma träffade och han hittade vatten under hennes hus och sa att dom tokarna borrat efter vattnet två meter fel om vattenådern. Hade dom som byggde huset bara gjort det skulle brunnen inte gå sin någonsinne. Men han sade att jag (som var mycket liten då) hade två följeslagare. Två änglar, en som gick rakt bakom mig och en som gick snett till vänster om mig bakom.

Jag tror att oavsett vilken religion man har så ses hjäparna efter den som ser dem, denna kristne gamle mannen såg dem som änglar, en annan shaman skulle nog se dom som fylgior, en fanatiker kanske dem som demoner. Men saken är den att jag känner mig aldrig ensam, och jag tror att det är dessa "änglar" som kommer med syrliga svar nu och då när jag stångat mig blind och blodig mot en mental vägg.

Jag ser, hör och känner ibland när jag gör något andligt arbete. jag vet saker och komemr till insikter bara helt apropå. Likadant när jag handarbetar, jag får ibland akta mig från att ätnka negativt och så när jag syr, för det hr hänt at tjag förfärdigat ett plagg under stor frustration och sedan vill jag aldrig bära just det plagg et och när jag gör det så blir jag arg... något jag itne vetat om direkt tidigare... :?

Jag får tankar i ord, och en känsla om hur orden låter.
Min följeslagare säger sällan saker rakt ut, oftast sätter han mig i situationer där jag själv finner svaren hur lätt som häls.
Till exempel, jag hade en gång en fråga som jag ville ha svar på, han gjorde då upp en eld och "sa" "Se på elden", och jag hann knappt tänka "eld" föräns jag förstod eldens väsen och därmed också svaret på min fråga.

Roligt och läsa om hur olika ni andra upplever saker och ting och ändå upplever vi det nog väldigt lika.

Själv har jag erfarenhet av att jag hör röster som ibland talar till mig och ibland även sjunger. Det kan vara från både andar och olika djurgestalter. Det kan också ske så att jag får se bilder och ett tydligt kroppsspråk där jag med känslan får till mig förståelse för det jag ser. Ibland får jag till mig ord och meningar i tankarna, typ telepati.

Satt en gång under en meditation och fick se en gammal man i en lång, svart, fotsida dress. Han var vithårig och hade långt vitt skägg, sandaler på fötterna och en vandringsstav i handen. Jag såg att han hade väldigt bråttom och blev nyfiken och följde efter honom. Plötsligt försvinner han in i en tät dimma, men jag försökte gå i samma riktning som han och famlar mig fram. Efter en stund kommer jag ut ur dimman och ett fantastiskt vackert landskap breder ut sig för min syn. Det var en färgprakt utan dess like med gröna kuperade gräsängar och blommor i hela färgskalan. I fjärran skymtade vattendrag och fjäll. På avstånd såg jag en ofantlig stor hop av människor som gick runt och sjöng. Sången liksom stegrade och sänkte sig likt vågor som rullar in mot strand och var fantastisk att lyssna till. Jag var alldeles betagen av det jag fick se och höra och stod som fastnaglad. Plötsligt märker jag att en man kommer emot mig. Det lyste om honom av en sådan vänlighet och godhet och han log mot mig. Han var vitklädd, hade ljust hår och väldigt blåa ögon.
Så lägger han sin hand på min axel, ler och säger: Det är inte tid för dig än, du måste gå tillbaka. Jag bara nickar, förstummad över allt jag fick se och höra, vänder mig och går igen in i dimman. Efter en stund kommer jag ur dimman och befinner mig åter i min fåtölj och i gruppen som jag mediterat tillsammans med. I den här upplevelsen var det tydliga röster som jag hörde på riktigt.

En annan gång höll jag på med att ge en kvinna healing. Jag bad som vanligt om att få kraft och hjälp till att heala den här personen. Som jag stod där vid hennes sida, får jag plötsligt "se" två andevarelser i en kåpliknande mörkaktig klädnad ställa sig på andra sidan av kvinnan. Dom lade sina händer på henne vid magtrakten och jag förstod att dom kommit för att ge healing. Jag nickade lycklig med ett leende som en hälsning, över deras hjälp och fortsatte med det jag höll på med. Efter, som det tycktes mig, en liten kort stund på kanske fyra, fem minuter, såg jag att dom gjorde sig beredda att lämna oss och jag bad dom i tankarna att snälla, stanna lite längre. Då fick jag till mig ord, typ telepati: Det räcker! Så nickade dom vänligt och så var dom borta. I denna upplevelsen "hörde" jag inte rösten, men fick till mig dom i tankarna.

Ibland har jag haft upplevelser från andevärlden eller från tidigare liv där jag bara är åskådare helt utan ljud, men med ett väldigt tydligt kroppsspråk så att jag förstår meningen med det jag ser.

En gång, när jag stod och njöt solnedgången vid mitt lilla torp på Linderödsåsen för en del år sedan, blev jag uppmärksam på att min hund uppförde sig konstigt. Hon liksom bäfftade, grävde i gruset en fördjupning i vilken hon snurrade runt, runt helt orolig. Plötsligt får jag ögonen på en man i kåpliknande klädnad stå tyst och titta intensivt på mig med aningen böjd nacke, ca 20 meter ifrån mig. Jag kände en rysning gå genom kroppen för energierna från honom kändes inte av godo och jag blev rädd. Då sker en dialogutväxling mellan oss via telepati. Jag säger: Vad vill du? Han svarar: Jag har varit ute på vandring och skulle vilja slå mig ner här. Där uppstår en kort paus av tystnad allt medan jag kan känna hur olusten tränger på mig och hundens oro är tydlig, så jag svarar: Nej, det vill jag absolut inte, var vänlig och fortsätt din vandring. En kompakt tystnad uppstår där jag kan känna hur han står och överväger under flera sekunder. Sen nickar han kort, vänder tvärt och försvinner ur min syn. Strax efter var hunden helt lugn igen. I denna upplevelsen "såg" jag mannen tydligt men hörde ingen röst, utan bara ord som kom till mig i tankarna.

Några små axplock av hur jag upplever kontakten med andevärlden.
Mvh
Lillemor

Jag sitter här o ryser Lillemor :D

Härligt o läsa om dina upplevelser.

Kom och tänka på en upplevelse jag hade i skolan i 7an, och jag var helt själv i korridoren och gick förbi grupprummen som ahde stora vita gardiner som hängde för fönstrena på insidan så ma nfick en spegelbild.

Jag hade på mig mörka klläder och gick med blciekn riktad framåt. När jag passerade fönsterväggen så såg jag i ögonvrån hur jag eller någon annan iklädd en vit kåpa gick exakt i samma hastighet bredvid mig, elelr om det var jag själv det vet jag inte. Och jag vred på huvudet litet och såg rakt på den här bilden som försvann så snart jag passerade nästa fönsterkarm. Jag blev en aningen skakad emn kände mig itne rädd.

Senare under samma termin stod jag hemma och talade i telefon, och talade då med en vän om övernaturligheter och då klev en vitklädd kåpförsedd person förbi köksfönstret, detta var på bottenplan men om det hade vart en verklig människa skulle ljuset på uppfarten tänts (röresledetektion på 10 m avstånd) och då blev jag upprymd, litet osäker em ninte rädd.

Har itne sett dessa kåpklädda på länge nu, men tror att dom finns kvar i närheten.

Hej allihopa!

Blev alldeles glad och varm, när jag läste den här tråden. :rolleyes:

Jag lever också i denna värld och känner igen mycket av det ni berättade.
Jag hade och har "telepatisk" kontakt (om ni vill kalla det så) med både människor, med naturväsen, änglar. jordbundna själar och med min andelärare.

Det var skönt att läsa om era upplevelser! Det är bra att det idag finns så många härliga och starka människor som kan vara en länk mellan världarna och som kan hjälpa med sin kärlek. :respect:

Skönt att kunna byta ut sig också. Jag själv har inte varit speciellt aktivt i trolltrumman, mera i ett annat utländsk forum. Synd egentligen. Hade precis tänkt att börja engagera mig här lite mera.

Ska bli roligt att trolltrumma till det lite ibland.
:D