Har lite funderingar på detta med andlighet och psykisk hälsa.

Jag läste en bok av Olga Kharitidi som fick mig att tänka på sambandet mellan psykiskt sjuka och shamanism. Dels huruvida vissa om hör röster har en annan verklighetsuppfattning än vi "normala" och huruvida det går att bota dem med shamanistiska metoder eller inte? Jag är säker på att vissa saker inte går att bota...men kanske det också finns vissa som lider av att de ser/hör övernaturliga saker som inte kan förklaras?

Sen funderade jag på depression och anti-depressiv medicin. Hur fungerar det om man vill syssla med trumresor? Om man har depressiva problem, kan det vara så att man saknar sitt kraftdjur? Kan man bota depression med shamanism? Isåfall med hjälp av någon annan eller ska man göra det själv?
Kan medicin hindra en från att få kontakt med andevärlden? Men om medicinen balanserar en mot depression, kan det då kanske hjälpa?

Eller är det så, att om man bara vill så kan inget hindra en?

Massor av tankar och frågor. :) Jag vill gärna ha kommentarer och ideer! :)

Antidepressiva mediciner bygger ofta liksom en mur, det verkar vara en mur mer mot känslor än just andevärlden. Neuroleptika (anti-psykos) mediciner verkar vara en mur mot det mesta. Vissa mediciner ger hallucinationer, lugnande mediciner (benzo) och insomningstbletter t.ex. kan ge hallucinationer.

Det är långt ifrån alla hallucinationer som har något med andevärlden att göra. Det finns rena "hjärnspöken" också.

Visst går det att bota depressioner med shamanism. Vem, hur och på vilket sätt varierar från fall till fall.

Jag har lite bråttom just nu och kan inte skriva mer för tillfället, men det finns säkert fler som kan svara mer tills jag har tid att skriva igen.

Ge dig inte! ;)

Att man blir deprimerad kan ju ha väldigt olika orsaker, men sammantaget kan man väl säga, att den som blir deprimerad inte lever i harmoni med sig själv, sin uppgift och sin önskan om hur livet ska vara.
Jag tror nog att även de som är deprimerad har sitt kraftdjur, däremot har h*n antagligen inte kontakt med det och det är ju olika saker. Att känna av ett dåligt mående kan väl i sig, vara en signal från ens hjälpare/kraftdjur att man ska ta tag i ett, för en själv, dåligt liv.

Antidepressiv medicin av typen "lyckopiller" som ska höja serotoninet, för att man sägs få för låga halter av det, vid depression och stress... gör ju egentligen ingenting åt problemet i sig. För OM det nu är så att serotonhalten blivit för låg, finns ju en bakomliggande orsak till det och med medicin dämpar man symptom, men botar inget. Bättre, tycker jag, är att titta efter, vad saken beror på; Vad i ens liv, som inte är bra och vad man kan göra, för att skapa harmoni.

Det finns nog lika många skäl till depression, som antalet människor som lider av det.

Om någon känner sig vara deprimerad och tror att anledningen kan vara, att den inte har kontakt med sitt kraftdjur, tror jag att kraftdjuret kallar. Då är det bara att sätta igång och bejaka lusten att svara. Om man kraftiga spykiska problem och är orolig för konsekvenser av sitt andliga sökande, kan väl försiktighet vara på sin plats och en mentor mycket bra - någon att fråga och bolla med... någon som ser vart man är på väg...

Jag har inte varit deprimerad, men däremot jobbat mig igenom ett antal kriser i livet och jag ser en stor skillnad på, att bearbeta kriser MED shamanism och utan. Jag är väldigt glad att jag bejakat mitt andliga intresse.


Om shamanskt bot, är andra bättre skickade att svara på än jag ;)

Jag har själv varit inne på tankebanorna kring psykisk sjukdom och schamanism (eller hälsa snarare). Mina tankar har mer kretsas kring att många psykiska sjukdomar inte alls är sjukdomar, utan verklig besatthet och "verkliga" röster. Att det med andra ord faktiskt finns någon som talar till dem, men att det inte finns någon inom den västerländska medicinen som kan se eller acceptera det.

Jag tror också att det finns psykisk sjukdom, men att det snarare handlar om förlorade själsbitar snarare än om att man inte har något kraftdjur. Jag tror också att många i vårt samhälle har stört ut en del av sin själ och därför befinner sig i mer eller mindre obalans. Med själ tänker jag här energikroppen och dess olika nivåer...

Jag är ganska säker på att _allt_ går att bota och jag tror att man med schamanska tekniker kan komma långt.

Anti-depressiv medicin har jag ingen erfarenhet av men skulle gissa att det blockerar vissa delar av en person som vill arbeta med trumresor. Att alla, eller i alla fall de flesta, mediciner (och även alkohol) "binder" själen vid kroppen och gör det svårare att resa.

"Freudianska felsägningar", har man ju hört talas om... att man säger fel för att man i ens undermedvetena vill säga, precis det man sa.

Hade jag tydligen skrivt. Det tåls att tänkas på ;) så efter redigering av meningen i ursprunginlägget, låter jag det följa med in i detta inlägg.


Tänkte jag skulle fylla på om röster. Jag har tänkt mycket på det...
Det ät ett intressant kapitel, tycker jag. Det finns accepterade röster inom psykiatrin och det är det som tolkas, som ens egna tankar och inre dialog med sig själv. Så långt är det lugnt alltså, men börjar man säga att rösten tillhör någon annan, då är det inte OK.

Eftersom jag är en som hör röster, som inte är mina egna tankar, törs jag ju inte yppa det i fel sammanhang. Jag har genomgått utredningar ang. min utbrändhet och kvarstående men och där kommer frågan upp i formulären; Hör du röster? Jag svarar alltid nej. Vill inte vara med om konsekvenserna, av att vara ärlig i det sammanhanget.

Jag har god hjälp av rösten från min guide, när jag ger healing, men det har även kommit in röster, som för mig är okända... det har varit andekontakt med någon anhörig till den som får healing, men också för mig, någon ny hjälpare. Jag får ju agera lika med detta, som man annars gör med kraftdjur - lära känna, syna och känna på. Och viktigt är att jag kan kontrollera om jag vill höra eller inte. Är det inte rätt tillfälle att lyssna, då markerar jag det och stänger.

Röster blir ju problem när de upplevs dominera en person att göra, sånt som h*n annars inte skulle göra. "Kör över de människorna", det är ju inte en sund röst, Dessa människor har ofta sagt sig vara "besatta" av den demon, som ber dem utföra dessa dåliga handlingar.

Kan man hjälpa dessa människor med shamanism? Det är ju en intressant fråga, för i de fallen är ju medicinering, klart av dämpande karaktär. Är det någon som vet det detta och har erfarenhet?

Ett kort tag när jag hade depression, var det som att allt höll på att brista och jag var nästan hysterisk ibland. Jag hade liksom kopplat bort alla spärrar på vad som var OK beteende eller inte.
Iallafall var det en kort period då det kändes som om jag faktiskt hade en röst i mitt huvud, en manlig röst.
Inte så att jag hörde någon utanför, utan det var som ett medvetande fast starkare än min vanliga "samvete" eller vad man ska kalla det för.
Denna röst kom ständigt med kommentarer, lite syrliga och cyniska men starka. Den gav mig styrka. :)

Mycket märkligt. Jag har inte tidigare eller senare upplevt detta, trots att jag ofta talar med mig själv i huvudet. Men det känns mycket mer normalt, som att det är jag som har den andra rösten också...eller nåt sånt.

Svårt att förklara... Jag känner mig lite konstig när jag berättar det, för det känns lite skämmigt. Men det gör hela depressions-grejen överhuvudtaget och det är nog nåt jag måste lära mig att stå för. Att jag haft depression alltså. ;)

Ja, sinnestillstånd istället för sinnessjukdom. Det är en viktig poäng för den stackars sjuka människan att få höra.
Det var så jag började lirka i det då jag behandlade en diagnoserad schizofren man i övre 30-års åldern i Finland. Han var så övertygad att det var honom det var fel på att det bara snurrade runt för honom hela tiden. Det resulterade i grav självmedicinering (alkohol och cannabis), han kunde inte behålla ett jobb i mer än en par veckor om ens det och hade ett fruktansvärt trasigt förhållande med sin familj pga utbrott, våld och snedtändningar.

Då han började förstå att det inte var honom det var fel på, utan att det var ngt som hade satt sig boende i honom kunde arbetet börja på riktigt.

Rösterna han hörde var kvinnliga och mycket aggresiva, mycket våldsamma, men efter att han fått djuret i sig och själsbitar (många!) på plats kunde han distansiera sig från henne och skratta åt henne och det hon sa.

---

Att få veta att det inte är dig det är fel på, utan att det är ngt i dig som gör att det är sjukt, kan vara halva striden. Då kan man "strida" mot ngt, och sätta upp försvar. Andra instinkter kickar in.
Sjuka handlar om att ngt kommit in i kroppen som inte ska vara där, kalla det baciller, onda andar, demoner eller Tjofaderittan - det spelar ingen roll, faktum kvarstår: ngt är där som inte ska vara där. Skiten ska UT och BORT för att vi ska bli frisk.

Ofta har det kunnat komma in för att det fattas ngt hos personen, bitar som fallit bort efter traumer eller operationer eller svår sjukdom t ex, andra gånger har personen själv "bjudit in" dom genom destruktivt beteende.

Att veta att ngt är inuti en och kunna strida mot det gör enormt mycket. Detta har shamaner vetat i alla år eftersom deras insikt i sjukdomstillståndet är direkt, så roligt är att se att dagens medicinska, vetenskapsreligiösa instanser också börjat se med våra ögon.

I bl.a a. USA och London slåss man på cancer på ett, för många av oss shamaniserande, bekant sätt: patienten får genom en inre resa möta sin cancer och därefter teckna och måla den för att förkroppsliga den. Sedan trummar man i grupp för att slåss mot och besegra den. Resultaten är såklart mycket goda.

Det funkar det här! Det är det som är så häftigt, hur flummigt det än kan låta med kraftdjur och himlaresor, trumtranser och skit så FUNKAR det. Det måste vara det vi kommer ihåg då pastelldelfinerna leker i vassen och Ljusmästarna dansar i ring - funkar det? Bra! Funkar det inte? Gör om gör rätt!

Mvh,
Thomas

Källor:

Drumming out Cancer: http://www.msnbc.msn.com/id/15639633/

Drumming for Health: http://www.healthyshopping.com/Remo/research.asp

Tack för länkarna Thomas, det var intressant. Även dina erfarenehter var intressanta att ta del av. Ska läsa noggrannare i kväll.

Ja, men det väldigt likt, det jag försökte beskriva. Det är skillnad på ens egen inre dialog och andra röster, som man hör i huvudet... Det känns ju onekligen konstigt att skriva det här, känner också jag... jag har nog aldrig skrivit det förr. Jag har sagt det verbalt, till några vänner, men skrivit det - svart på vitt - det är nog första gången... och så läser jag mina egna ord, om röster i huvudet :blink: :D

Jag fortsätter detta resonemang i tråden Meddelanden från andevärlden ~ se, höra, känna

Ja! Verkligen! Ett tillstånd är så mycket bättre att utgå ifrån, än en sjukdom!


Det här med "group drumming music therapy" var verkligen jätteintressant! Tack för de länkarna!

//Sara

Ps. Jag saknar att trumma med dig Thomas!

Jo, jag har jobbat med det. Givetvis finns det variationer på temat, men enligt min erfarenhet är personer som verkligen är "besatta" väldigt tveksamma till att få hjälp att bli av med det. Det är som om besattheten blir en del av dem själva och de vill ju inte förlora sig själva. I de extrema fallen har jag ibland helt avstått från att arbeta vidare (jag gör inget mot personens uttryckliga vilja) i andra fall har vi genom att komma fram till ett mer neutralt uppsåt för helandet (typ "må så bra som möjligt just nu") kunnat samarbeta och jag har kunnat plocka ur intrånget. Det är faschinerande att se förändringen i personen, ibland är det ganska drastiskt! Och hittills har ingen velat ha tillbaka intrånget när de väl är av med det.

Ibland behövs det en hel del psykoterapi dessutom, för att förhindra nya intrång, då det varit ett speciellt beteende som orsakat intrånget. Och då måste man ju få hjäp att sluta med det beteendet. Ibland är det en olycka, chock, svaghet genom sjukdom, droger eller vanlig oaktsamhet eller okunskap som orsakat intrånget. Ibland räcker det med att plocka bort skräpet så är det bra med det.

Sedan finns det olika grader av besatthet eller olika typer av intrång. Det behöver ju inte alltid vara t.ex. en död, jordbunden människoande som bor i kroppen, det kan vara allt möjligt med olika påverkan. Ibland är det "bara" ett slags avtryck av något, det finns inte något annat där än ett slags tomt eko. Men det kan ge problem. Och så är det ju inte ens fråga om någon form av besatthet alls allra oftast, utan bara en hel eller delvis oförmåga att stänga av mot andevärlden när man inte vill ha kontakt. Så var det för mig själv till viss del, jag visste inte att det fanns en andevärld, och visste inte att jag var öppen. Det första jag fick lära mig när jag började med shamanism var att stänga ner.

De depressioner som jag tycker verkar vara svårast att "bota" på shamansk väg är de som inte beror på intrång eller själsdelsförluster utan som beror på miljöpåverkan. Det finns några olika sorter: kemisk påverkan (t.ex mat, droger, miljögifter) eller där omgivningen påverkar personen så att han/hon hellre "säljer sin själ" än lever det liv han/hon egentligen behöver leva och strunta i vad alla andra säger och tycker.´
Exempel på mat som ev. kan orsaka depression är mjölk (komjölksprotein), vete och socker. Att få en deprimerad person att sluta äta ostmackor, kanelbullar och choklad kan visa sig näst intill omöjligt...
Och ibland behöver en person krascha helt och fullständigt nästan bortom reparationsmöjligheter innan den ger upp ett destruktivt beteende (jobba för mycket eller stanna kvar i ett förhållande med en misshandlande eller missbrukande partner t. ex.).

Sedan finns det faktiskt rent mekaniska skador i hjärnan (frontalloberna) som kan ge depression eller andra beteende rubbningar, och om det går att laga dem har jag absolut ingen aning om.

Jag fick själv mycket mediciner innan jag fick hjälp som fungerade, jag fick även antipsykosmediciner under en period. Jag blev som en slags avstängd zoombie av neuroleptika (antipsykos) medan jag fick ännu mer hallucinationer av lugnande (benzo). För mig hade de lugnande preparaten (som jag fick under lång tid i höga doser) effekten att de slog hål i skydd jag hade mot andevärlden, definitivt inget bra. Antidepressiva mediciner hade dålig effekt även i höga doser, även om jag är övertygad om att den effekt de faktiskt hade räddade livet på mig då.
För mig hade medicinerna en livsräddande funktion på kort sikt, men på lång sikt var det psykoterapi och shamanskt arbete som hjälpte.
Idag är jag helt medicinfri sedan många år, har inte haft "återfall".
För min del var det shamanism och psykoterapi som var det som hjälpte.

Glömde en sak angående "röster": Jag kan än idag inte låta bli att på pin tji svara "ja" när de frågar om jag fortfarande hör röster. Jag är så trygg med mina andehjälpare idag (hör inga negativa röster) att jag är enbart road av läkarnas oroliga blickar när jag svarar på deras frågor. ;)
Faktum är att oftast rycker de på axlarna och när jag säger att jag gillar rösterna och vill ha dem kvar.
Kanske är det därför som försäkringskassan envisas med att vilja sjukpensionera mig fastän jag är fullt psykiskt frisk idag!
(Däremot har jag fortfarande fysiska sviter av chocken som blev i kroppen när min syster dog för tre år sedan.)

jag bara säga att tidiga inlägg slog huvudet på spiken

Intressant att tanka sa. Jag har alltid tankt lite tvart om, dvs att om man lagger ansvaret pa sig sjalv sa har man makt att forandra nagot, medan man forlorar den makten nar man lagger ansvaret utanfor sig sjalv, t ex pa en sjukdom/demon what ever. Dessutom verkar det mycket mer skrammande att nagot annat utovar nagot slags inflytande over en an att det ar man sjalv som ar sjuk... antar att det har med forestallningen om kontroll att gora. Ska fundera vidare... :)

Ansvaret ska du inte lägga utanför dig själv, då missförstod du mig. Ansvaret att bli friskt/göra ngt åt det är ditt, men ORSAKEN är inte du. Det är inte dig det är fel på = du kan lägga all kraft till att bekämpa detta Andra Onda.

Därur kommer kraften till bot. Man slåss för sig själv, ansvaret är ditt.

Mvh,
Thomas

Jag har blivit botad efter tio års djupa depressioner med hjälp av shamansim. Att få kontakt med kraftddjur gjorde en del, men det som på allvar hjälpte mig var en själshämtning (soul retrieval). Vill rekommendera Jonathan Horwitz' soul retrieval-kurs, se www.shamanism.dk.

Hej lindskog.

Om det är "Drömmästaren" du syftar på så tycker jag att det är en fantastiskt fin bok. För alla intresserade av psykisk ohälsa och hälsa - Läs den och sprid dess visdom i världen!!!

Jag är själv inne på att påbörja ett eget arbete för att möjligen göra skillnad för andra men tiden är inte inne än.

För er som förutom shamanismen är verksamma inom medicinen och känner till boken - Håll tråden levande!

Lev väl / Thao

Olga Kharitidi har också skrivit boken "Shamanens Cirkel", även den klart läsvärd. Hon är rysk psykiater och har främst träffat shamaner av sibirisk tradition i Altaibergen. Böckerna finns nästan på alla bibliotek eller kan beställas hem av ditt lokala bibliotek.
Annars:
"Drömmästare" Egmont Richters Förlag AB, ISBN: 9177093526, www.bokfynd.nu , 177:- kungadaler.
"Shamanens Cirkel" www.parthenonshop.se , 148:- bibbelibobbs, har tyvärr lånat ut mitt ex så jag kan inte kolla förlag och ISBN nr just nu, men det brukar räcka med titel och författarnamn på bibblan.

En god vän till mig som är psykologistuderande berättade att "Drömmästaren" var med på den frivilliga litteraturförteckningen för kursen. Ett steg i rätt riktning tycker jag. Tyvärr är båda böckerna dåligt översatta och vem kan ryska ??? Njet!Dom finns inte i pocket heller än, vad jag vet, men det kanske kommer. (Tänkte på priset.)
Håller med, läs och rekommendera! Låt inte sådana böckers budskap vara modevara.

Glöm inte att också leta efter Carlos Castaneda´s böcker, finns väl ca. 10 stycken. En annan bra författare i ämnet är Gabriella Roth, "Rörelsens Helande Dans".

Det är nog Shamanens Cirkel jag tänker på. Drömmästaren har jag inte läst. :)

Heter den inte Shamanens Väg?? *förvirrad*