En Shamans uppgift är ju att återställa harmoni.
Tror ni att det finns Shamaner där ute som arbetar för att rubba balanser och skapa disharmoni?

Jag har aldrig stött på någon som jobbar medvetet "tvärtom" dvs med disharmoni och sånt. Däremot kan det bli "åt fel håll" ibland när någon är ute efter makt och kontroll, medvetet eller omedvetet.

Jag tror lite på talesättet "what goes around comes around" eller "som man bäddar får man ligga" och skulle inte begripa mig på någon som vill göra "ont" och ha det "ont". Vad är det för vits med det? Kanske "onda" shamaner har ett annat förhållningssätt, jag är inte ett dugg insatt, vill faktiskt inte bli det heller.

Jag har däremot sett mycket elände orsakat av stark sinnesrörelse, medvetet eller omedvetet, och att alldeles oskyldiga och ovetande klafsat rätt in i den disharmonin och det har fått mer eller mindre obehagliga konsekvenser.

Jag skulle vilja påstå att det sker mer skapande av disharmoni omedvetet än medvetet! Och det gäller inte främst shamanpraktiserande, utan även vem som helst i stark sinnesrörelse eller med stor personlig kraft och/eller makt. Eller av makthunger, ekonomisk profit (förstöra naturesurser) eller bristande insikt om konsekvenser.

Samtidigt finns det i många äldre traditioner både onda och goda schamaner. Eller vetskapen om att schamaner kan utföra både ont och gott. Schamanen var någon man hyste respekt för pga det...

Jag har själv ingen erfarenhet av onda shamaner.
Jag tror dock att det finns, ungefär som det finns vodoo
med onda inslag. Samt som det finns djävulsdyrkare också.

Jag tror inte de shamaner som handlar med onda andar
förstör naturen som så, utan går in för att rubba en
människa och hennes handlande.
Leker med oss på något sätt, dock mer med någon
som de har för avsikt att rubba balansen på. Antagligen mest
av avundsjuka och så.
Jag tror dock inte det blir så lätt att samtala med de goda
igen efter att vänt dem ryggen.
Klurigt det där :sly:

Sen är det roligt att tänka på att ont och gott inte finns som begrepp.
Att jaga/slita/suga/riva ur en ande, som orsakar sjukdom, ur kroppen på en människa är gott för människan men ont för anden. Den gör ju bara sin grej. Att kasta sot på våldtäcktsmannen som förgripit sig på bästa vännen upprepade gånger känns gott men är ont för den stackars sexförbrytaren. Så hur ska vi kunna tala om gott och ont?

Ska vi försöka definiera det kanske? Låter tråkigt, men kanske skulle det dra igång en löpeld.. jag går iaf hellre ut i skogen en sväng :)

Mvh,
Thomas

Om en schamans uppgift är att återställa harmoni, tycker jag är nyckelfrågan i det här. I nuet när "vi" inte är knutna till någon stam/klan/(eller thomas favvo uttryck)flock, vad kan man säga är shamanens uppgift då?

Förut kan jag tänka mig att shamanen hade stamens bästa för sina ögon och att ont/gott definierades utifrån vad som var bra för stammen, men nu saknar vi dessa band och då är frågan vad som är vår uppgift.

Kanske frågorna ska ställas, vilken är vår stam? Vem ska vi hjälpa? Blir det på någon annans bekostnad?

Att skapa harmoni i ett område kan innebära dissharmoni i ett annat.
En "uppenbarligen" god handling kan lägga krokben för en enskild individ eller land som inte kan utvecklas för att någon har hållit den under armarna. Kan då den tillfälliga harmonin sägas uppväga den senare disharmonin som uppstår och troligen är svårare att ställa till rätta?

Kan det vara som så att våran stam har vidgats till att bli hela mänskligheten?
Och mänskligheten idag lever ju över lag inte direkt i harmoni med naturen, vi roffar åt oss allt vi kan och äter upp det för att sedan spy gift över hon som lagt mat på vårt bord, moder natur.
kanske behöver våran stora stam lite andlig inverkan, ungefär som "trancendental meditation".

Men hur vet du vad som är bra för någon annan? Hur vet du att de inte behöver den upplevelsen? Vissa saker behöver upplevas - vissa saker är inte bra att ta bort från sin medmänniska... Så det vi tror är gott för någon kan ha motsatt effekt. Därför är det också en balansgång när man ska göra något och när man inte ska det. Och, tror jag, en diskussion som inte kan få ett svar som är "rätt" eller "fel" eftersom det är lika vagt som "ont" och "gott".

Jag upplever att vår "stam" vidgats till att innefatta hela mänskligheten. Kanske har den alltid varit det, men det har tidigare inte gått att inse.

Och detta tror jag också på: "The butterfly effect" eller vad det kan kallas. Dvs att ingrepp, även i liten skala, kan skapa oväntade effekter; vågrusningar i verkligheten. Men min väg är att försöka samla all kunskap och erfarenhet jag kan uppbåda. Samt fråga de som förstår saker bättre, ex kraftdjur, guider, och genom att väga allt detta tillsammans fatta mina beslut. Men även här försöker jag leva efter en devis som exempelvis kan sammanfattas i: "Sällan påverka, aldrig åverka."

Varför ska det vara lätt?

Båda exemplen du gav, handlar om att skydda sig tycker jag. :) Det är en fråga om att prioritera varelser. Sen är det ju frågan om hur mycket man skadar någon annan. Och vilka konsekvenser man får räkna med.

Jag vill skydda min vän men kanske inte behöver använda mer våld än nödvändigt? Necessary evil...finns det väl nåt som heter på ren svenska. ;)

Allt man gör i livet har konsekvenser. Vissa måste man leva med. Visst kan man ångra vissa val man gjort men andra val var nog rätta även om konsekvenserna blev jobbiga.

Själv känner jag att åratal av depression och självförnekelse har lärt mig att prioritera mig själv utan att skada andra mer än nödvändigt. Men det är ändå jag som är viktigast i mitt liv. Om inte jag mår bra, så kan jag inte hjälpa andra att må bra. Och man vet i själen om något ÄR bra eller om det faktiskt inte är bra för en...tror jag iallafall. ;) Man måste älska sig själv men vara kritisk.

Men visst finns det folk som gör saker för att skada andra! Det gör det alltid.

Ett sidospår kanske men... Jag kom att tänka på figuren som Thomas kallade den "onde" shamanen i filmen Blueberry. Det var ju en fråga om perspektiv att han var "ond"! Han var ju förvisso, hm, på kant med filmens huvudperson o med många andra människor - Han hade faktiskt inte mycket till övers för människor alls. Inte västerlänningar iaf. Vid ett tillfälle säger han till en indiankvinna att hon inte ska oroa sig att han ska ta hennes liv eftersom han "inte dödar djur" - till synes en förolämpning, men kanske tvärtom ur hans perspektiv...? Han har nämligen, till skilnad från alla västerlänningar i filmen, oerhörd respekt för alla djur och allt annat levande; för spindeln och för trädet, och stor kärlek till hästen.

Till synes filmens stora "bad guy" var han kanske, med sin respekt för liv egentligen kanske en av de "godaste" - om man jämför med alla de som kallt gjorde vad som helst för egen vinnings skull, eller bara helt i onödan, som att skada eller döda både spindel, träd, häst eller människa...

Som ni säger, allt handlar om perspektiv... :-)

(Och resten av Naturen håller nog INTE på och moraliserar sig kring "gott och ont"!)

Sa jag verkligen så? Han är ju den som är mest shamansk av allihop i filmen tycker jag. Exemplen med spindeln, indiankvinnan och då han föser bort han som står och pissar på trädet i öknen och häller dit hans vatten istället "han har det svårt nog ändå" tycker jag är klockrena exempel på hur det är, och hur man ska vara - mycket goda lärdommar.

Vi är ju djur, inte sant? Rätt sorgliga ursäkter för djur, men några av oss försöker iaf nå bot och bättring :)

Nej verkligen inte, så därför försöker jag göra det så lite som möjligt också. Ont och gott finns bara hos människan. Inte ens i andevärlden har jag funnit ngt gott och ont - saker bara är som de är, och krafterna bara gör det de gör.

---

En av de bästa scenerna, som också beskriver min Fukkit-princip så bra tycker jag, är då Brutna Näsan sitter och talar med gammshamanen och Runi kastar en sten ned i vattnet och stör. Det gammshamanen gör då illustrerar perfekt vad jag stenhårt tror är lösningen till de flesta problem man skaffar/drar på sig.

Jösses Vilda, vad har du gjort, nu måste jag hem och se den IGEN... :blink:

Mvh,
Thomas

Min erfarenhet av shuarshamanism i Amazonas (nu tjatar jag om den igen, jag har inget annat att komma med :/ ) och vad jag har läst är verkligen att den shamanska kraften är neutral och kan användas till vad andra definierar som goda eller onda syften. Och vad som är gott enligt en individ/familj/släkt/grupp är ont enligt en annan. Den traditionelle shamanen arbetar ju som sagt för sin grupp och i en konflikt är det gott att göra den andra gruppen skada.

Jag ser det inte nödvändigtvis som ont att skada en annan människa. Om någon har mördat min syster, ska jag då vända andra kinden till och förlåta, eller bör den personen straffas? Om jag straffar honom/henne, är jag ond då?

Den moraliska konflikten ont/gott ser jag som ett västerländskt dilemma, något som har sin grund i kristendomen och som tyvärr har förstärkts genom New Age.

Vad får du ut av att straffa personen? Blir du då inte som dem? Ingen mördad syster kommer tillbaka för att man i sin tur mördar mördaren...
Moralen är inte att föringa även om den är västerländsk... Vi människor och framförallt vi schamaner kan ändå välja att se bortom handlingen och in i själen på en person. Jag kan inte se hur vi kan få en konfliktfri värld om vi hela tiden ska hämnas andra...

Jag har funderat på det ni skrivit ang. just det Sara citerat... och tycker inte heller att vedergällning hör ihop med min livsfilosofi... som jag själv, tycker har en hel del, med buddhism att göra... inte bara västerländskt alltså.

Vad som är gott eller ont, är ju inte helt lätt att definiera och precis som Thomas skriver, skulle det kunna bli ett väldigt långt resonemang. Och man hör så mycket och har inte kanske tid och förutsättningar att kolla källorna...
En person med anknytning till Haiti, har sagt att man där utövat ond shamansim där... men så tänker jag, att det har ju också så med "upplysningen" att göra. Att de traditionella plötsligt blir ont i "ljuset" av kristna värderingar och då skriver man om historien.

Hur är det då med historier om shamaner bland naturnära folkslag, som utmanat och slagits med varandra, via den andliga vägen, med kraftandar? Jag läste någonstans att tron på hur mycket det det fungerade, gjorde motståndaren starkare eller svagare och att det faktiskt skett... men inte på det sätt som vi tror.

Jag har svårt att tro att det finns godhet eller ondska som ren energi... allt har två sidor.