Här kommer en annan liten artikel som jag skrev för ett helt annat sammanhang. Möjligtvis har den en lite mer kontroversiell vinkling.

Shamanism – andlig anarkism
Av Bodvar Bjarke

När jag var i 14-årsåldern satt jag och bläddrade i Nordisk Familjeboks första upplaga. Det var roligt att titta på olika uppslagsord. När jag stöter på ordet ”anarkism” och läser vad det står där blir jag fascinerad och inser att anarkismen borde vara det rätta och kallar mig sen dess anarkist.

Under gymnasietiden, första hälften av 70-talet, kommer jag i kontakt med en anarkistgrupp på skolan och deltar i några studiecirklar. Det var givande men jag märker att mina intressen i stor utsträckning skiljer sig från de flesta andras. Jag intresserar mig också för sådant som folktro, religion, mysticism, ockultism och annat lite mer vid sidan av. Jag inser att de politiska och materiella förklaringarna inte täcker allt och att människan också är en andlig varelse med andliga behov.

Speciellt fascinerad är jag av naturfolkens liv, ett liv i nära samklang med naturen omkring dem. Och naturligtvis också deras andlighet eller religion. Naturfolkens religion kan sägas vara olika former av shamanism och jag fördjupar mig så småningom i shamanska studier, både teoretiska och praktiska. Shamanismen är människans allra äldsta andliga uttryck.

Shamanismens världsbild kan i korthet beskrivas så att världen inte bara består av vår fysiska värld utan det finns andra världar som vi kan komma i kontakt med. Kosmos brukar delas upp i tre avdelningar: En undervärld som då finns under oss, vår värld som kallas mellanvärlden och den himmelska världen som kallas övervärlden. Dessa olika världar kan i sin tur vara uppdelade i flera skikt.

Shamanen kan på olika sätt kommunicera med och färdas till dessa världar för att hämta kraft, kunskap och sjukdomsbot. Till sin hjälp har han sina personliga skydds- och hjälpandar samt diverse andra andeväsen som han eller hon kan komma i kontakt med. För att uppnå denna kommunikation använder sig shamanen av olika metoder och tekniker. Det kan vara dans, sång, fasta, ensamhet i ödemarken, växtdroger, eller det kanske vanligaste, trumma.

Var och en har möjlighet att få denna kontakt med de andra världarna och dess innevånare. I shamanska samhällen brukar de flesta ha denna kontakt i mindre eller större utsträckning. Bland samer var det vanligt att det fanns en trolltrumma i varje kåta, men vid svårare problem kontaktades den som ansågs vara en stor nåjd och som hade större kraft. Även den fornnordiska religionen kan sägas vila på en shamansk grund, där Oden, den högste guden också var urtypen för en shaman. Men han hade lärt sig mycket av sitt kunnande av gudinnan Freja.

Shamanismen är en mycket personlig väg till det andliga. Det är den egna upplevelsen av och de egna kontakterna med den andliga världen som är av betydelse, inte några påbud från någon profet eller förmedling genom någon präst. Shamanismen har därför ofta kommit att bli nedtryckt av den religiösa och världsliga makten.

Vi kan här dra oss till minnes den europeiska förföljelsen av ”häxorna” som kan sägas vara arvtagare till en inhemsk shamansk tradition. Och här i Skandinavien förföljdes och brändes samiska nåjder. Det har alltid varit ett av maktens kännetecken att den vill trycka ner de som visar att varje människa kan nå till andliga upplevelser oberoende av religiösa maktstrukturer.

Shamanen är i mycket en gränsöverskridare. Man skulle med ett modernt ord, som kanske börjar bli lite uttjatat, kalla shamanen för en crossover-person. Shamanen kan ta sig mellan de olika världarna och han eller hon kan förmedla kunskap och kraft från dessa andra världar. Bland många ursprungsfolk som kommit i kontakt med den västerländska kulturen har shamaner också blivit den som kunnat verka bäst som en förmedlare mellan dessa båda världar.

I vår postindustriella västerländska kultur känner många en saknad efter och en längtan till en mer omedelbar upplevelse av världen, och en känsla av att det måste finnas något annat än vår materialistiska kultur med sin konsumism och exploatering av Jorden, dess människor, djur och natur. Denna känsla tar sig uttryck som ett ökat intresse för andliga traditioner. Människor söker sig till allt från astrologi och kristallhealing till indiska gurus och budskap från utomjordingar. Och mångas söker sig också till den urgamla shamanismen.

Med shamanska metoder kan var och en nå kontakt med den andliga världen, eller den icke-ordinära verkligheten som den också kallats, utan förmedling av präster och prelater, utan heliga skrifter och påbud. Shamanismen kan sägas vara en sann anarkistisk andlighet eller en andlig anarkism. Shamanismen ger oss en djupare kontakt och en kommunikation med naturen omkring oss och med de andväsen som bebor de andra världarna. Detta kan hjälpa oss att leva mer i harmoni med den värld vi bebor. Vi kan lära oss från ursprungsbefolkningar inte bara ett sätt att leva i harmoni med världen, hur vi rent materiellt ska leva i den, vi kan framförallt lära oss från deras andlighet och låta den inspirera oss till en framtida värld, ett framtida samhälle där det råder harmoni mellan människa och människa och mellan människa och natur.

Jag gillar verkligen också att trycka på det personliga med den shamanistiska kontakten med andligheten. Även om jag också känner att det ibland medför svårigheter i tolkningar av upplevelser och bud då de är så "förbaskat" personliga för dem som upplevt dem. Frustrerande.
Kanske medför också "avsaknaden" av klara påbud att shamanismen för många kan kännas så flummig eller newage-aktig. Jag känner åtminstone till 2 duktiga magipraktiserande som ryser bara de hör ordet shamanism i en mening. haha mycket de missar!

Känner du eller någon till hur stor förföljelsen igentligen var? I ett program någon gång på tv hörde jag talas om att i vissa områden kunde t.o.m. blotta förekomsten av en nåjdtrumma hos en individ leda till undergång? Ett sidospår på det hemska i förföljelserna är att det också lett till rykten om att det kan finnas gömmor i Sápmi där upptäckare kan finna stora kulturskatter sedan gamla dar. Jag uppmanar nu inte folk att gå och börja gräva i heliga berg! Det skulle nog gå illa på många sätt..

Håller fullt med i ovanstående resonemang. Men på ett sidospår, kan man syssla med shamanism och inte bry sig om naturen? För mig skulle det vara onaturligt man tycks bara bli mer och mer medveten om miljöförstöring och människans rovdrift på naturen ju mer man gör det här.

Mycket intressant artikel Bodvar!

Fin artikel!

Det jag tycker allra mest om (samtidigt det som skrämt mig mest) är också de personliga upplevelserna, som inte förmedlas i någon bok eller från en predikstol utan här och nu. Där om någonstans har det moderna samhället skapat ett tomrum. Är det något nutidsmänniskan måste börja inse så är det att hon fortfarande är natur, hur många BMW eller 3G-mobiler hon är köper...

Tack för givande kommentarer.

Det kan finnas en ytlig new age-sida hos somliga som säger sig ägna sig åt shamanism. Det kan också bli lite flummigt om man bara säger att mina egna upplevelser är sanning. Man bör ha en form, ett kärl, för upplevelserna och någon sorts metod att avgöra vad som är verkligt och vad som tillhör ens fantasier.

Men shamanismen är ju den ursprungliga magin.

Ärligt talat inte. Men flera nåjder brändes och trolltrummor beslagstogs och hamnade på muséer eller skickades som gåvor till utländska härskare.

Vad gäller gömda ting på fjället så berättade en tidigare intendent på Etnografiska Muséet att han fick höras talas om en trumma som skulle vara gömd i en grotta på fjället. I sinom tid lyckades han få så mycket information att han var säker på var den låg gömd och begav sig dit. Men när han började närma sig dök det upp en gammal same som med stränga ordalag förklarade att dessa gömda trummor skulle vara i fred och att det skulle betyda stor olycka om man rörde dem. Så han fick snopen knalla hem igen.

Nej, rimligtvis inte.

Jag var också djupt engagerad i anarkismen i de yngre åren men saknade ett andligt förhållningssätt. Anarkismen -eller rättare s k anarkister- kantrar i vissa fall -helt felaktigt- över i nihilism och dra till sig andra människor som är fullblodsegoister.
Jag minns vänner som brände en på pengar och annat med en käck kommentar:
-Egendom är stöld!

Anarkismen var en total frihet men med ett oerhört ansvar. Och jag tror idag inte att man kan nå den utan ett andligt uppvaknande. därför har jag också hyllat shamanismen som en andlig anarkism där bara tanken på en Sai Baba eller Osho eller L. Ron Hubbard får en att brista i skratt och skrika: -jag kan själv!

Shamanismen är för mig oändlig frihet, men med ett krav på ett stort hjärta och en fallenhet för ansvar för sina handlingar hos den praktiserande.

Shamanen är en andlig anarkist, liksom Jesus var. Därför är han/hon ett bekymmer för människor med krav på organisation, administration och planering. :)

Jag är fortfarande anarkist (ej kantrad) :)
Jag anser att det är den "högsta" formen av ordning då den kräver en hel del av oss människor. Frihet under ANSVAR.
Det är intressant hur något altruistiskt kan bli egoistiskt men vi människor är ju rätt duktiga på att förvanska saker.

Anarkism, animism och shamanism går hand i hand för mig: Att lokalsamhället tar hand om sina sociopolitiska processer; att man känner och respekterar naturen; och att man har en personlig kontakt med den genom andliga erfarenheter.