Jag är intresserad av att höra era tankar och känslor inför orden Mörker och Ljus och även Svart och Vitt, som ju är sammankopplade med de förra. Finns det någon motsättning mellan dessa tycker ni? Jag vet att många människor idag använder ordet mörkt eller svart om negativa ting och ljust om det som är positivt och bra. Exempelvis vit magi kontra svart magi. Som Häxa så märker jag att det finns många andra som också kallar sig häxor, som är väldigt noga med att förtydliga att de endast arbetar med Vit magi, att de är sk Vita häxor...med andra ord; de gör bara gott, aldrig ont (vitt kontra svart)...
Man ser det också i hur folk uttrycker sig i andra sammanhang, till exempel säger man "Den mörka medeltiden"(negativt), "Han hade ett mörkt sinne" (negativt), "Det ser mörkt ut" (negativt), "Hon var ljus till sinnet" (positivt), "Ljusets kamp mot Mörkret" (dvs det godas kamp mot det ondas) osv, osv....

Hur gör ni? Använder ni ord som mörkt, svart, skugga om det som är negativt och kanske rentav ont? Och ljust om det positiva och goda? Är ni medvetna om hur ni använder dessa ord? Jag tror inte att så många idag är det nämligen...Man inser inte att dessa ord är kraftfulla redskap...

Själv ser jag det Mörka och det Ljusa som två Krafter, mellan vilka det måste finnas en balans. (Vilket det för övrigt inte gör i dagens samhälle och allmänna världsbild.) Dessa Krafter är inte synonymer för negativt och positivt eller ont och gott, utan är delar av samma helhet. Eller snarare; de flyter in i varandra. Man måste ha både Mörker och Ljus, annars är man inte hel anser jag.
Jag ser absolut inte Mörkret, det mörka, svarta, skuggor, som synonymer för negativa ting och Ljuset, det vita, som synonymt för gott och positivt.
Den mörka Kraften är för mig en mycket stark Kraft, den är ursprunglig, en Urkraft och finns före Ljuset. Mörkret föder Ljuset, likt Natten föder Dagen.

Personligen använder jag inte uttryck som vit magi och svart magi, eftersom jag ser det som att vi befäster det vita (ljusa) som något gott och det svarta (mörka) som något ont eller skadligt genom att använda dessa uttryck. Jag talar i stället om negativt och positivt. Det är intentionen som avgör.

Nyfiken på hur ni tänker! :)

Jo, jag ser det ungefär som du gör. Mörker är inte alls alltid ont. Och ljus inte alltid gott heller för den delen. Jag ser mer mörker mer som en vila, ibland som ett tomrum, mörker kan var mycket behagligt! Ljuset är mer intensitet, kraft, energi, "action". Ett av mina allra första möten med ljuset i den icke-ordinära verkligheten var verkligen ingen kul upplevelse. Jag såg en vit ljusstråle och gick dumt nog och ställde mig i den... Jädrar, jag for runt på golvet och skrek av smärta (i den här verkligheten också), jag skakade och grät länge efteråt! Efter det var jag livrädd för allt vitt ljus jag såg på mina resor och aktade mig mycket noga att komma i närheten. Så småningom tyckte min lärare i övervärlden att det gick för långt, och tog initiativet till att lära mig hur jag skulle hantera det vita ljuset, så nu är rädslan borta. Det finns många sorters ljus! Ibland är det mycket användbart.

Vid några tillfällen har jag fått höra av människor som kanaliserar guider, änglar och mästare att eftersom jag arbetar med shamanism så arbetar jag med mörkrets krafter. De har också sagt att shamanism kan vara farligt, medan att deras ljusarbete är helt ofarligt och mycket mer kraftfullt. Det tycker jag är fullständigt skitsnack. Enligt min erfarenhet fungerar det helt enkelt inte på det förenklade viset.

Jag har mött "mörka" entiteter som inte varit snälla, och jag har mött ljusvarelser som varit mycket kraftfulla och som jag känt mig oerhört trygg med. Men det bevisar ju inte att allt ljust är gott och att allt mörkt är onskefullt.

Jag tror också att vi behöver både ljus och mörker, lagom mycket av båda.

Jag vet inte varifrån det genomrotade systemet med "mörkermakter" och "ljusets makter" kommer ifrån. Kanske är det helt enkelt ett mänskligt fenomen, att vi inte kan se så mycket i mörker och därför blir vi otrygga och rädda. Och så har vi lagt över det på ljus och mörker i allmänhet.

Allt är en fråga om perspektiv. Inget är bara ont eller gott. Allt är i förändring. Inget är definitivt. (Även mina mer eller mindre kryptiska inlägg... ^_^) Den som räds mörkret är ej i balans. Den som söker endast mörkret är ej i balans. Få saker vet jag så säkert. Även det rena mörkret som skulle kunna kallas ont är nödvändigt för att balansera vågskålen. Livet är en dans, följer en rytm. Mörkret och ljuset är blott några av tonerna. Vi är de instrument som skall spela dem, vi är de som dansar.

(Det enda som kanske är svårt att leva med är att också disharmonin hör till världens normala tillstånd... Universum ser sig själv genom oregelbundenheten i sin återspegling. Jag trot att vid "perfekt harmoni" (som ej finns per se... (som jag ser det)) skulle universumet ej kunna upprätthålla verkligheten som vi känner den. Kanske hade det varit bättre så dock? Man undrar ibland...)

Jag tänker att det där, det är bara ord det och dom blir jag aldrig riktigt klok på eftersom alla använder dom olika.

:respect:

Gott och Ont vet jag ju att de inte finns, inte som grundbultar iaf, så det blir nog inte som ngn beskrivning på dom - även om jag ibland beskriver ngt riktigt dåligt som "ett sabla mörker"

....jag borde nog sova nu inser jag istället för att sitta här i mörkret och försöka vara ett ljushuvud ;)

G'natt då demoner, här somnar en slav!

Jag ser det ocksa som du, mandotter, dvs ingen given koppling mellan morkt - onte och ljust - gott. Ont och gott ar ju vardeladdade begrepp och ingen inneboende egenskap hos en foreteelse.

Jag forknippar ljuset med att synliggora. Ljuset ar hart, kallt, maskulint. Det ar fadern, solen. Att synliggora ar inte alltid bekvamt, da det man far se inte alltid ar vad man vill se.

Morkret daremot ar varmt, mjukt och feminint for mig. Det ar modern, jorden, utgangspunkten som i syntesen med ljuset (solen) blir liv.

Ett ljus utan morker vore outhardligt, liksom ett morker utan ljus.

Spännande att få läsa era tankar kring detta. :respect:

Uthien, du skrev något om var detta system med mörker och ljus kan ha sitt ursprung. Det var intressant med dina tankar om att det är ett mänskligt fenomen, att vi människor har svårt att se i mörker och det skapar rädsla och otrygghet. Och att den rädslan sen har flyttats över till ljust och mörkt i allmänhet. Fast jag tror inte riktigt att det är så enkelt.

Jag tror att man förr hade en helt annan relation till mörkret och ljuset än vi har idag, genom att man helt enkelt levde nära Naturen och det naturliga. Det var inget konstigt med mörker, precis som det inte var något konstigt med ljus. Man levde efter dygnets rytm och såg att mörkret var en tid för att dra sig tillbaka, vila och när dagen kom vaknade man och satte igång med det man skulle göra. Man levde efter Månens olika faser och årstidernas växlingar. Man såg döden på nära håll och att den var en naturlig del av livet. Och man såg att livet alltid föds åter. Man hade en helt annan relation till Naturens väsen än människor har idag.

Jag tror att kristendomen och andra dualistiska religioner och livsåskådningar, till stor del har ett finger med i varför många kopplar ihop det Mörka med något negativt och det Ljusa med något positivt. Som Eldduva sa så är Ljuset maskulint, Fadern och mörkret är feminint, Modern. Ser vi tillbaka i historien så hände något när kristendomen och de andra stora dualistiska världsreligionerna alltmer spred sig.
Det feminina, jorden och underjorden, det mörka, månen och natten tvingades tillbaka in i skuggorna till förmån för solen, det maskulina, utåtriktade och himmelska. Jag vet att väldigt många (de flesta?) inte ens är medvetna om varför de använder orden Mörkt och Ljust på ett visst sätt eller var det kommer ifrån. Så många bara slänger ur sig saker utan att inse att som jag tidigare sagt; ord är kraftfulla redskap! Det är inte "bara ord" i min mening, särskilt inte ord som Mörker och Ljus. Inte för mig som Häxa i alla fall. Även häxa är ju ett väldigt laddat ord, för många också negativt. När min mamma fick reda på att jag är Häxa, så blev hon inte särskilt glad, tvärtom så antog hon genast att det var något illasinnat jag "höll på med". Hon ville inte att jag skulle säga till andra att jag var Häxa, det lät så "otäckt". Jag gav henne frågan; varför tycker du att det är otäckt? Svaret blev att det var så man sa förr, häxor var inte något positivt utan tvärtom. Men varför då, envisades jag. Varför sa man så? Var kommer det ifrån? Har du ifrågasatt varför du själv tänker som du gör? Hon kunde inte ge mig ett svar, utan ville inte tala om saken mer. Och så var det med det.

Jag tror att systemet med mörker och ljus som synonymer för ont och gott (negativt och positivt) har på något vis blivit ett kulturellt arv hos oss idag. Det förs vidare från generation till generation och många tänker aldrig efter; varför är det så? Varför använder jag de symboler och ord jag gör för att beskriva olika företeelser? Är det jag själv som, på ett självständigt och medvetet vis, har kommit fram till att dessa ord har denna betydelse för just mig? Eller har jag bara tagit till mig det andra lärt mig utan urskiljning? Vet jag vad som är mitt kulturella arv (och kulturella rädslor)?

Anledningen till att jag tar upp det här ämnet här, men även i samtal med andra utanför forumet, är inte bara för att få höra andras tankar, utan även för att få folk att tänka efter. Inte bara svälja allt och använda kraftfulla ord som Mörker och Ljus, Häxa osv, slentrianmässigt. Det för oss ännu längre bort från Naturen anser jag. Att inte använda ordet mörkt om något som är negativt i tillvaron är ett steg närmare Naturen, vårt ursprung. I mina ögon i alla fall.

:respect:

Själv gillar jag definitionen av Yin och Yang. Den ena är mörk och den andra är ljus - men båda är en del av en allomfattande symbol. Det finns inget positivt eller negativt i begreppet, utan bara motsatta aspekter av en helhet.

Sedan har det kvinnliga, och därmed det mörka, svarta och jordiska, blivit förtryckt i många år nu... men jag vet inte längre om jag vill skylla allt på kristendomen. Det känns som att det har en annan bakgrund...

Sara:
Jag är också förtjust i symbolen ying och yang, just för att den så bra beskriver det Mörka och Ljusa. Den symbolen visar också så bra på det att dessa två Krafter inte är separerade från varandra utan att de flyter in i varandra och att de båda innehåller en del av den andra. Tillsammans utgör de helheten. :-)

Jag tror inte att man kan skylla allt på kristendomen heller, det var inte riktigt så jag menade. Kristendomen är en religion som haft ett finger med i spelet, den är ett exempel bara på vad jag tror har del i bakgrunden till vårt sätt att se mörkt och ljust på. Om än väsentlig, när man tänker på hur stor påverkan kristendomen har haft på vårt symbolspråk för övrigt. Även idag när vi lever i ett sekulärt samhälle så har vi med oss vår bakgrund som kristendomen utgör, det märks ju mycket på vilka uttryck vi använder i dagligt tal t ex. Religioner som t ex kristendomen (och andra dualistiska, monotheistiska religioner) poppade ju inte bara upp ur tomma intet, utan föddes ju på grund av något, ur något. Det finns givetvis en bakgrund till alla religioners födelse och påverkan.

Vi ska nog ännu längre tillbaka i tiden för att hitta början till ursprunget om man så säger, av förtrycket av den feminina mörka Kraften. Men att kristendomen haft en väldigt stor påverkan på oss, något som förs vidare generation efter generation, kan man väl knappast förneka...

En bok som går på djupet med teroin om när det började gå snett, och vilka konsekvenser vi idag ser av detta är "Drömmen om makt" av Magnér. De beskriver hur människan gradvis förlorade kontakten med Moder jord, hur det patriakaliska systemet fick för konsekvenser och hur vi skulle kunna göra för att rätta till det. Bla nämns shamanism som en del av lösningen... Det är en fackbok för högskolan.
Har väl inte just med "ljus och mörker" att göra, snarare med sammanhangen om varifrån vårt språkbruk och våra föreställningar kan komma. Intressant bok!

Jag som är lite smått bokgalen känner genast något pirra inom mig... en intressant bok dyker... mh mh... *dreggel*

Sen kanske det är så enkelt att för våra förfäder (och fortfarande för våra instinkter) så var Mörker = dåligt, farligt = fullt av odjur man inte ser. Medan Ljuset = klar sikt, inga överaskningar som kunde smyga på en i buskarna, värme, ny dag.

Eller liknande, och sen har vi, i vanlig ordning, invecklat oss runt det över åren i takt med att vi tänkte till mer och mer.

Men det är ROLIGT att krångla till det ;)

Jag har jobbat lite med både mörk och ljus magi för att förstå det lite mer, och det jag har märkt är det att det inte är någon större skilldnad på dem.
Åtminståne inte för mig.

Jag drar energin till både ljus och mörk magi från naturen och ger sedan tillbaka den till naturen.

Så enligt mig är det inte skälva mörka magi aspkten som är ondskefull, det är hur man använder dem.
Så enligt mig så kan man bara använda ett uttryck och det är helt nkelt magi, och sedan strunta i om folk tyckr den e mörk eller ljus det är bara du som kan avgöra vad du använder den för.

Ja, precis så är väl ursprunget till orden och därifrån värdeladdningen. :)