"Inte att förglömma så finns det dessa new age-människor som försöker hålla på."

Jasså, ja det låter ju alldelles livsfarligt?! Har de något speciellt kännetecken? Har du själv hamnat i deras klor? Du kanske tom har något tips på var de befinner sig så att man lättast undviker dem?

*ironi*

:D Ho ho ho.

Man känner lättast igen dessa new age-människor på att de har rosa kaftan, bär allehanda kristaller (gärna rosenkvarts) runt halsen, tycker att allting ska vara mysigt och skönt och blir lätt skrämda.

;) Jag räknar mig till new-agarna eller nyandligheten ett uttryck som jag hellre använder. Klär mig för det mesta i jeans och t-shirt. Gillar iofs kläder från indiska och har varit både mods och hippie i yngre dagar.
Hade en period när jag använde mycket kristaller men idag bär jag en turkos som halsband. Jag tycker nog det är för generaliserande att beskriva new-agarna som kopior av DiLeva. Jag träffar mycket folk med intresse för det andliga och de är i alla åldrar kön och samhällsklasser.

Vi har en nyandlig förening i Norrköping och när vi har haft trumresor har vi bjudit in schamaner med erfarenhet. Jag har aldrig stött på new-agare som trummat så det förvånar mig lite att ni varnar för sådana.
Men man väljer såklart folk med utbildning och erfarenhet när man vill göra en trumresa eller t.ex. frigörande andning.

:respect: Rose

Jo, återigen fick vi en lektion nu i somras att det kan bli fel, väldigt jobbigt fel, om man inte vet vad som kan göras och när och var. Och framförallt hur! Även om vi inte känner till kraften i trummor eller symboler så finns det kraft som påverkar om de används, och påverkar i allra högsta grad, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Så det är faktiskt inte bara att trumma på, eller andas på (eftersom jag nu råkar vara andningspedagog också), och tro att allt är gott och väl och vill en väl.

Jag har läst någonstans att inom buddhismen är okunskap (eng. ignorance) en av de allra svåraste synderna. Det går faktiskt aldrig att skylla på "men jag visste inte"!

Och "syns inte, finns inte" fungerar nog bara på vildvittrorna i Ronjas rövarskog, jag och många andra med mig har erfarenheter, ibland dyrköpta, vad okunskap kan få för följder... Tyvärr används "syns inte, finns inte" alltför ofta även i vetenskapliga sammanhang, som om nu vetenskapen per automatik hade koll på allting.

Så ha respekt för det vi gör, och de krafter som sätts i rörelse, att trumma t.ex. är inte bara att glatt trumma på och tro att inget händer mer än att det blir lite ljud!

Med kraft följer automatiskt ansvar (inkl att ta reda på det man inte vet), det är kanske inte så kul att höra, men ack så nödvändigt...

Väl talt uthien! :respect:

Mvh,
Thomas

:D Funderar lite på det här med shamaner, idag är många självlärda och själv vill jag helst konsultera någon som har haft bra lärare. Helst också lång egen erfarehet. Kan man via egna resor och med sina hjälpare komma långt på egen hand. Frågar därför att jag känner en person som utbildar sig på det sättet. på egen hand alltså.

Eftersom du är andningspedagod Uthien passar jag på att fråga om något som hände mig på en frigörande andningsession. Med en välutbildad vägledare, andningspedagog.
Jag har andats förut och enbart tyckt det varit en bra upplevelse. Men den här gången hamnade jag i kramptillstånd som jag inte kom ur. Kroppen var helt låst, förutom huvudet. Jag fick instruktioner av min vägledare att andas på olika sätt men inget hjälpte. Det var oerhört smärtsamt också värk i hela kroppen, men trots mins försök att andas igenom smärtan och krampen kom jag ingen stans.
Till slut lyckades jag slita loss händerna armarna och resten av kroppen.
Nu var det här en andning i grupp men för mig blev det en neagtiv upplevelse.
Jag inser att jag kom i kontakt med en inre smärta men blev väldigt frustrerad av att inte kunna ta mig igenom och ut på andra sida.
Är det här vanligt är min fråga och ska jag kasta mig in i en ny andning för att förlösa det som ska förlösas.
:? Rose

Rose:

Först din första fråga: Jag vet inte om det räcker med enbart andevärldens undervisning. Jag har visserligen lärt mig mycket själv på den vägen, det mesta faktiskt, oftast får jag instruktioner när jag ber om det. Jag har t.ex. varit med om kraftdjur som kastar sig över mig och trycker ner mig i marken när jag var på väg att göra något riktigt dumt, som jag inte hade en endaste aning om att det var farligt. Efter det lärde jag mig att alltid fråga FÖRST... Men det är inga garantier för att jag inte kan bli skadad, eller skada någon annan, så som jag skrev förut, respekt och ödmjukhet behövs.

Men jag skulle inte vilja vara utan mina lärare i den här världen, de har varit ovärderliga!
Jag skulle nog vara betydligt mer rädd och overksam om jag inte hade lärare i den här fysiska världen som tassat före mig. (Och uppmuntrat, hejat på, utmanat och ifrågasatt osv.) Inte minst är det så skönt ibland tycker jag när någon annan har varit med om liknande saker och kan prata om det! Dessutom har jag fått hjälp och beskydd rent konkret när jag behövt det.

Din andra fråga:
Det är lite svårt att svara på eftersom jag inte var med och kunde se och höra hur du hade det. Men generellt så skulle jag säga att du antagligen blåste ut utandningsluften med kramper som följd. Det händer då och då och är helt enkelt mycket lätt hänt när man kommer i kontakt med saker som man inte riktigt är trygg nog att släppa taget om. (Det blir ju då helt enkelt en variant av hyperventilering och har ingenting med frigörande andning att göra...)
Jag ger dig tipset att gå enskilt till en andningspedagog du är mycket trygg med som kan hjälpa dig att inte låsa utandningen. Försök inte ensam själv, och gör det inte i grupp. I en grupp kan man inte alltid ge det stöd som behövs, av förklarliga skäl. Tricket är att vara mycket avslappnad på utandningen, då kommer inte de här jobbiga kramperna som kan göra ont. För att kunna vara avslappnad behöver man känna sig trygg.

Lycka till!

Rose,

Självlärd tror jag aldrig man kan säga att man är inom shamanismen - eftersom man kontinuerligt lär av andarna. Ibland känns det till och med som om man aldrig är ensam ...

Jag har ofta hört mer erfarna shamaner säga att naturen, och andarna i den, är de bästa lärarna och genom samarbetet med dem kan man komma vidare och lära sig nya saker i all evighet. Det är ju som uthien berättar att kraftdjur och hjälpare t.ex. handgripligen styr upp/avvärjer eventuella misstag och liknande, plus att man inför en ny behandlingssituation eller liknannde FRÅGAR FÖRST och får lära sig på det viset.

Sen är väl en lärare av kött & blod också att föredra, ju fler vi kan lära oss av destå bättre och starkare blir vi. För några år sedan fick jag t.o.m. klara besked att hitta en lärare av kött & blod för att komma vidare - så jag tror även anden vet att bäst är med lite av varje kanske :)

Söker man hjälp av ngn, tror jag det är mindre viktigt vem shamanen är upplärd av eller hur många kurser h*n tagit eller shamaner den träffat. Då ska man nog hellre gå efter antal års erfarenhet, hur bra det känns att samtala med personen (tillit) och inte minst vad andra som blivit behandlade av honom/henne kan berätta om shamanen - är h*n bra? lyckas behandlingarna? snabba resultat? kan kanske vara några av frågorna.

Tills vi får shamankörkort (huga!) får vi lita på vad folk säger och luta oss mot handfasta resultat... som folk alltid gjort.

Mvh,
Thomas

:D Till Uthien
Tack för ditt svar, jag får nog leta upp en andningspedagog och gå privat som du skriver. Jag vet att jag har en del i bagaget som jag måste ta itu med. Mitt största problem där är just att hitta någon som jag känner mig trygg med. Men vill jag riktigt mycket dyker det nog upp någon.
Kvinnan som höll i gruppandningen gör jag inte det med.
Men nu vet jag vad som gick fel i alla fall....................

Till Uthien och Thomas.
Tack för era svar.
Den shamanska vägen.
Hur kommer man igång egentligen?
Jag har gjort en del trumresor, de flesta med ett kasettband inspelat av Gimle. Några med trummare och det lär det bli fler av.
Intresset är stort i föreningen och vi bjuder in shamaner som kommer och håller trumresor för oss.
Jag är lite splittrad i min andlighet med många intressen och försöker just nu få ihop bitarna. Kanske därför shamanismen drar i mig, jag jobbar med homeopati örtmedicin healing och utbildar mig medialt. Men jag vill hitta ett koncept som känns rätt. Hitta min plats helt enkelt och hur jag ska jobba effektivast.

Shamankörkort ;) kul ide faktiskt.
Det skulle finnas mer av såna inom hela alternativrörelsen.
Det finns så många som jobbar utan att veta vad de gör.
men men man lär sig när man gått på några nitar att titta bättre nästa gång.

:respect: Rose

Några reflektioner kring detta.

När jag började praktisera shamanism i början av 80-talet kunde man få märkliga reaktioner från new age-folk. Shamanism sågs som något primitivt, något tillhörande ett tidigare utvecklingsstadium. Att ägna sig åt detta skulle då inte vara bra för ens andliga utveckling. Att resa till undervärlden sågs som lite suspekt, undervärlden uppfattades närmast som nån sorts helvete, den kristna färgningen var påtaglig. Och andarna man kom i kontakt med var "lågastrala väsen".

Rent allmänt så var det många new age-are som alltså såg med oblida ögon på shamanismen. Yggdrasils trumgrupp fick lov att lämna en av de lokaler vi hyrde (i ett new age-center) för att man uppfattade det som att vårt trummande och vilda skrik och sånger störde den subtila "energierna" i en lokal där man oftast ägnade sig åt diverse ljusmeditationer.

Men nu tjugofem år senare så kan man delta i trumresor på olika new age-ställen. Och varje new age-are ska ha gjort sina trumresor och hittat sina kraftdjur (gärna tolkat i enlighet med Solögas Djurens språk) och fått vara med om ett sockersött gulleplutt-äventyr i "undervärlden". I sin konsumtionslusta söker sig new age-aren till nya kickar och trumresan blir då bara en smakbit i det "andliga smörgåsbord" som new age-rörelsen erbjuder. Ena dagen är det kristallhealing, sen kommer reinkarnationsresa, kontakt med utomjordingar, att tala med djur, feng shui, reiki, tarotkort, energimassage, frigörande andning, diksha, loomi-loomi, nooni-juice, osv ad nauseam. Och nu alltså även shamanska trumresor.

I den märkliga soppa som är new age har nu även shamanismen fått sin lilla plats. Problemet är väl dock att new age-aren som i sin otålighet och strävan efter nya "andliga" kickar knappast kan komma särskilt djupt, och förmodligen inte heller vill komma särskilt djupt eftersom det skulle kräva en hele del arbete.

Men det har också lett till att det dyker upp personer som efter en eller ett par trumresor ser sig själva som shamaner och ger sig ibland till med att försöka "heala" andra och leda trumresor med ibland olyckliga resultat.



Vad gäller lärare så visst, många kan vi möta i de andra världarna. Men jag ser det också som viktigt att lära sig från fysiska lärare. Man behöver någon som vandrat dessa stigar och som kan vägleda en. Det finns alltför många som förirrat sig in i sina egna inre världar och som förlorat förmågan att skilja det som är verkligt (i vilken värld vi nu än talar om) och det som har sina rötter i ens egen förvirring, självbedrägeri och komplex.


"Shamankörkort" är ju en lustig grej, Det finns en sibirisk grupp som faktiskt utfärdar statliga shamancertifikat, men frågan för oss är ju vem som ska göra den bedömningen, vem som ska ha rätt att utfärda dessa certifikat.

Får en massa år sedan var det ett par tarotläggare som startade Svenska Tarotförbundet. Tanken var att man skulle utfärda certifikat som en sorts kvalitetsgaranti och amn sa sig vända sig mot kommersialism bland tarotläggare. Det var ju ingen av de duktiga tarotläggarna som hållit på i många år som brydde sig om detta tarotförbund, men ett fåtal wannabees anslöt sig och stoltserade sedan i sina annonser med "certifierad tarottolkare" som om det skulle betyda något. Jag skulle tycka det vore olyckligt om det dök upp en organisation som skulle dela ut certifikat till shamaner med det underförstått att den som inte är certifierad är inte heller bra.

Tarotförbundet föll samman efter ett par år och en av grundarna kom sedan att framstå som en av de mest genomkommersialiserade tarottolkarna med betallinjer och dessutom kurser och behandlingar i det mesta på new age-fronten som reiki, tidigare liv, djurprat, kristaller mm. Och vem vet, nu när new age griper omkring sig efter shamanismen så kanske vi kommer att få se nåt liknande. En shamansk betallinje där man kan få sitt kraftdjur hämtat och "tolkat", kanske.

Nej det får vi hoppas vi slipper.

Bodvar

PS till Rosmarin.
Kul att se att någon använder Gimles trumband. Jag är en av trummarna på bandet.

PS 2.
Jag tror jag börjar bli mesigare på gamla dar. Förr skulle jag nog uttryckt mig ännu spydigare om new age. Och jag skulle inte lagt till detta förtydligande: Jag har en hatkärlek till new age. Långt innan någon annan jag känner så började jag intressera mig för mycket av det som ryms inom new age och jag prenumererade på tidskriften Sökaren från 1970 och jag har arbetat 15 år på en välkänd new age-bokhandel. Jag har varit mitt i smeten. Det finns en ytlighet och ett sökande efter kickar och snabba pengar i new age men det finns naturligtvis många ärliga och duktiga människor. Men just ordet "new age" står för mig för mycket av den amerikaniserade, konsumeristiska ytligheten som dessvärre kännertecknar mycket av rörelsen.

Och jag är också en som rest runt till olika new age-ställen och hållit föedrag, trumresor och kurser.

Så jag hoppas ingen tar min sarkastiska ton personligt.

Jag håller med dig, Bodvar, New Age är ett knepigt begrepp. Det som jag vänder mig mest emot i New Age är aningslösheten, önskan om att bara man vill väl så går det väl. Men visst finns det intressanta saker här och där. T.ex. andningstekniken i frigörande andning som egentligen är avdammad mångtusenårig kunskap, men många tror att det handlar om känslor och att leva ut gamla trauman... det intressanta i andningen ligger långt bortom det! (Ska inte prata mer om det på en sajt om shamanism.)

Om jag ska bli väldigt personlig och tala om exakt varför jag är så vaksam mot New Age så hade jag en syster som sökte ljuset, det var det enda hon ville till slut. Hon är död nu, hon överlevde inte sökandet, och hennes död är det mest smärtsamma jag erfarit. Så ljus är inte av nödvändighet bra. Ljus är ljus, och ska inte blandas ihop med gulligheter och rosa moln.

Jag arbetar själv med ljus ibland, med andevärldens tillåtelse och beskydd. Det kan vara mycket användbart och helande.
Ni vet väl vad man mer kan göra med ljus? Skära tjock metall med till exempel (laser). Bara vanligt ljus, hopbuntat, renat och riktat... Fokus och intention!

Vet var och en vilken kraft ni egentligen besitter? Det är bra stor skillnad på en cigarettändare och en svetslåga... Vilken är du?

Jag vill definitivt inte att någon skickar ljus på mig utan att jag vet att den personen verkligen vet vad de gör...både ordinärt och ickeordinärt. Därför är jag vaksam mot New Agefolk som "lever i ljuset" och skvätter det omkring sig i tron att de gör gott i allt.

Det där med körkort... jag mötte en buss som körde om en långtradare, och lämnade efter sig tre små bilar i diket, det var resterna av den mötande trafiken (vi klarade oss med en hårsmån, slitna däck och hjärtat uppe bakom näsan, det tog timmar att svälja ner det igen). Bevisligen hade den där bussföraren både vanligt körkort och specialistkörkort (passagerartrafik med tungt släp...) Så körkort tror jag inte ett dugg på, som kvalitetskontroll i alla fall... Erfarenhet och hårt arbete tror jag mer på!

Nä, nu har jag varit kritisk färdigt för i kväll. Ny ska jag bli jätteNewAge och läsa en bok som en god vän lämnade kvar hemma hos mig...om Mayakalendern. New Age, eller??? B)

Age of Aqarius

Hej Bodvar och Uthien. Alla andra med förståss.
Jag är så gammal att jag var med på flower-powertiden och faktiskt fortfarande när en dröm om en ny och bättre värld.
Nu spårade ju hippierörelsen ur i narkotikamissbruk och allting föll samman till slut.
Men ur den tiden kom mycket gott också.
Jag blev vegetarian 1968 och på den tiden sågs man som en märklig varelse som varken ville ha kaffe vin eller kött.
Idag är det många som är vegeterianer eller åtminstone tänker på vad de äter.

Började med TM i början på 70-talet och ägnade mig några år flitigt åt det.
Men på den tiden var det inte så vanligt med upplevelser under meditation och man fick meditera i åratal för att uppnå något. Idag har folk väldigt mycket upplevelser. Enligt en av mina meditationslärare Conny Larsson banade meditatörerna vägen för de som kommit senare. Finns någon historia om den 100e apan som verkar stämma även på det mänskliga medvetandet.

Det finns en öppenhet idag om nyandlighet, förr stängde man in sig i små grupper eftersom man faktiskt blev illa behandlad annars. Hånad och bespottad och ansedd spritt språngande galen. En del av det finns naturligtvis kvar idag, men alla program på TV ökar nyfikenheten hos "vanligt" folk och man börjar våga prata om upplevelser man har.

Det är ju inte alltför länge sen man brändes på bål. På vissa områden är vår frihet större än den varit tidigare. Kyrkans makt är helt bruten och vi väljer själva vad vi vill tro på. Mammons makt är däremot oerhört stark. Vi lever i ett konsumtionssamhälle som i längden är dödsdömt.

Jag använder själv hellre uttrycket nyandlig än new-age, det säger mer tycker jag.
använder man enbart andlig som i en andlig förening blandas man ihop med frikyrkor eller kristendomen.
Rörelsen är stor med både bra och dåliga bitar. Jag håller helt med dig Bodvar när du skriver om att folk vill ha kickar hela tiden.
Det är ingen äkta andlighet utan ett sökande som fastnat på ytan.
Men där har väl vi som varit med ett tag en uppgift kanske.

Jag funderar mycket kring det här och speciellt på ungdomars sökande som ibland blir lite fel. Nog för att jag själv hoppat i en del galna tunnor, men hjälper till så gott jag kan om någon söker min hjälp.

Uthien, jag har ingen aning om jag är svetslåga eller cigaretttändare. Men den healing jag utövar Reiki är mild och det är sällan någon mår riktigt dåligt efteråt.
Är det Callemans bok du ska läsa? Mayakalendern fascinerar mig oerhört, blev dock lite besviken på Calle när han lovprisar diksharörelsen som jag finner suspekt. Hjärtligt trött på Gurus för egen del.

Bodvar.
På mässor blir det så tydligt ytlighet och kapitalism, blandat med seriösa utövare.
Men det finns ju ett skriande behov i botten på oss människor, ett behov av andlighet. Kyrkan har inget att ge oss längre utan vi börjar titta inåt. Eftersom vi ska bana vägen genom snårskogen själva går vi naturligtvis fel många många gånger. Men någon gång hittar vi nog rätt i alla fall.

Härligt att ni delar med er av era erfarenheter.
Att studera rörelsen kritiskt är viktigt annars sväljer man allt.

:respect: Rose

Intressant diskussion som utvecklats ut mitt överdrivna generaliserande av new ageare. Hoppas de flesta såg ironin i det hela. B)

I alla fall så kan jag inte mer än att hålla med vad Bodvar Bjarke och uthien har skrivit.

Jag bävar inför den dagen en sådan sak som ett shamankörkort dyker upp. Sådana saker kan bara ha en ursprungskälla... new age
Inom den nyandliga rörelsen verkar det finnas olika modetrender eller vad man ska kalla det. Inka var/är väldigt populärt och väldigt många ville plöttsligt hålla på med "inka"-shamanism och gå kurser hit och dit. Som svampar ur marken har det sedan dykt upp de som bedriver "inka"-healing. Nu verkar det som om diksharörelsen är nya trenden och även där dyker det upp människor som svampar ur marken som ger diksha för hutlösa summor.
Många nyandliga människor verkar mer eller mindre rotlösa och slängs hit och dit på det stora andliga smörgåsbordet. Inte olikt den stora massan människor ute i samhället som slängs hit och ditt bland alla modetrender.

Hej Skogsgubben
Håller med dig om att det är mycket trender, men det har det väl alltid varit. Det dyker upp nya läror och Gurus hela tiden. Det är ett stort smörgåsbord eller snarare loppis där man får söka ordentligt efter godbitarna.

Men farorna som jag ser det kommer väl inte från new-agefolk utan från Makten. EU är på gång att ta död på hela alternativbranchen. De har börjat med vitaminer och kosttillskott. Nästa steg är homeopatin och örtmedicinen.
Jag ger mig katten på att de kommer att förbjuda healing och andra behandlingar också vartefter. I USA är det redan så att man i vissa stater inte får ge healing direkt på kroppen om man inte är massageterapeut eller skolmedicinare.
Rena häxjakten men orsaken är rent ekonomisk. Läkemedelsbolagen vill tjäna pengar på kosttilskotten. de vädrar guld..................
I sydamerika går amerikanska läkemedelsbolag ut och köper recept på örtdekokter av lokala shamaner. De tar sedan patent på det och använder örten i sina egna blandningar.

Enade vi stå söndrade vi falla gäller nog alternativrörelsen lika mycket som den gamla vänsterrörelsen en gång i tiden.
:( Rose

ps titta gärna på den här filmen http://www.welltv.com/

Det är just det jag kan ogilla med nyandligheten eller alternativbranschen, att klumpa ihop och ena olika metoder och fenomen under samma paraply. Jag stödjer gärna örtmedicinare om de vet vad de gör men jag har svårare för tarot (kastar jag sten i glashus nu?) och floden av "bli lycklig fort-böcker". Ändå blir jag en new ageanhängare och jag väljer att ställa mig bakom vissa fenomen och förväntas (utifrån sett) stå bakom en massa saker som jag inte vill stödja.

Lite som ordet shaman, som omringar så mycket olika traditioner att det egentligen inte betyder någonting.

Men jag vet inte, jag kanske bara är miljöskadad av universitetets definitionshysteri...

Verkligheten närmar sig dikten.

För ett antal år sedan i new age-butiken där jag jobbade brukade vi med nöje läsa Energivågen och skratta gott åt alla "healers" och "terapeuter" som erbjöd alla möjliga märkliga behandlingar.

Vi kom då på en slående affärsidé: Auramassage på distans. Tanken är ju skitbra, låt folk betala och säg åt dem att lägga sig på sängen vid en viss tidpunkt. Samtidigt kan man själv gå på krogen och dricka pilsner för pengarna.

Men jag kan nu konstatera att det finns folk som erbjuder just auramassage på distans. Otroligt! Vi som tyckte tanken var så befängd. Men det är väl som den gamla visan: "Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt." För den som skrev visan var nog konserverad gröt det mest absurda, men idag finns den i livsmedelsbutikerna.