Hej!
Är det någon som läst "Kvinnosjälens kraft" av Hernán Huarache Mamami? Den ska tydligen handla om shamanism.

Nyfiken i en strut...

Jag har läst den.
Den följer en kvinna i hennes resa mot att fånga en bestämd man.
Hon vänder sig till sin lokale shaman, för råd och frågor. Denne skickar henne vidare till en ny som ska invitera henne i kvinnosjälens konst. Hon kommer i kontakt med sin kvinnosjäl och man får följa hennes utveckling.
Den är spännande och utbildande om man vill lära sig om sin egna kvinnosjäl.
Jag kan inte argumentera om shamnismen. Men det handlar om in ka folket.

Hoppas någon mer kan ge en djupare analys och syn på den.
Det ska kanske nämnas att det är en man som skrivit den, men det förringar inte budskapet.
läsvärd enligt mig i allafall

Tack för påminnelsen! :respect: Jag har nämligen boken, men har glömt bort den...
Ser nu att den ligger i min digra "Ska-läsa-hög" på sängbordet.

Låter som om det är dags att köpa en ny bok igen ;)

Jo, läste den till slut.
Vissa delar känner jag väldigt väl igen! Det går tydligen att nå delar av denna kunskap på helt andra vägar än peruansk shamanism. Men några ormar tänker jag inte tjusa, möjligen en snok då. Ser ofta huggorm, och vi brukar båda backa när vi upptäcker varandra. Så de får vara ifred.

Ibland tycker jag det skulle vara oerhört spännande att ge sig iväg och leta upp en lärare sådär, och ge sig in i det på djupaste, djupaste allvar.

Men ... jag gillar min soffhörna. Så jag förblir troligtvis hemma och håller mig till trumman. Kanske fegar jag helt enkelt ur, eller så är det helt enkelt inte för mig. Kanske har jag en helt annan väg att gå... Som sagt, vissa delar av boken kände jag igen ur egen erfarenhet, så kunskapsvägarna är många. Lärare kan man möta även om man inte letar efter dem medvetet, tydligen.

Faktum är att det känns bra att en man skrivit boken. Kanske andra män kan läsa den med behållning då. Så att de förstår sina kvinnor bättre.

Alltså... jag vet inte vad jag tycker om boken.

Vad är en sann kvinna?
Om det är vad som beskrivs i boken... Vad är jag då?
"Kvann" eller "Manna"?

En kvinna ska röra sig lätt och tyst

Jo jag tycker också att själva beskrivningen av utveckling via en inre fördjupning, att möta sitt jag och sin rädsla... det skulle jag också vilja göra så där intensivt och utvecklas snabbt, men skälet till hennes vilja att gå den shamanska vägen... att fånga en man...??? :blink: ja om jag varit läromästare hade jag nog tyckt att skälet skulle ha varit ett annat, men men ... nu är jag ju inte läromästare ;)

Jag tror nog inte det var att fånga en man som var det väsentliga i boken. Någonstans läste jag (det var så längesedan jag läste den nu) att det bara var ett exempel på stark drivkraft som kan få en person att alls börja vandra den shamanska vägen. Och att andarna kan "lura" in en person i så starka begär/drivkrafter bara för att de ska börja gå den vägen. Vem annars än en redan halvgalen person skulle med vett och vilja vilja ge sig in på det annars?

Kvinnan mognade ju längs vägen, och begäret la sig allteftersom.

Jag vet inte vad det är du reagerar så starkt på när det gäller kvinnan i boken? (nyfiken ;) ) Jag tänkte nog inte så mycket på henne som kvinnlig förebild, då gillade jag den kvinnliga läraren med ormarna bättre som förebild för egen del.

Det jag tycker var intressant med boken var synen på sexualiteten, och att vi i vårt mansdominerade samhälle helt har missat poängen med sex. Bortom det som våra män har lärt oss rent praktiskt handgripligen finns en djupare mening med sex, men min erfarenhet är att det är så starka krafter i omlopp att många män (om än inte alla! :D ) faktiskt blir rädda för det.

Det där gjorde mig väldigt nyfiken. Vill du (eller någon annan som läst boken) utveckla?

Jo det var definitivt så att huvudpersonen i boken, ville vandra den shamanska vägen för att hon ville lära sig använda kraften, för att fånga en specifik man, som hette Juan och som bara använde henne som sex-objekt.

Det hela utvecklas ju, så... visst blev det något annat under resans gång, men jag reagerade faktiskt på skälet till att påbörja vandringen. Och att det skälet godtogs. Jag tänkte också att jag kanske är shamanskt fördomsfull eller lite "elitistisk" (som nämnts i andra trådar här, de senaste dagarna)

Vad som är en sann kvinna... det var både den manliga shamanen, men framför allt den kvinnliga shamanen som uttryckte detta och jag hade lite svårt att ta till mig budskapet. Trots att jag slutade att läsa boken bara för några dagar sedan, har jag svårt att komma ihåg ordagrant vad som sas - det är mer en känsla. Jag skulle behöva läsa om boken och göra anteckningar... men en sak var just det där En kvinna ska röra sig lätt och tyst ... alltså då går jag igång och tänker; Varför bara kvinnan? eller Varför ska man röra sig tyst? om det inte är så att man smyger på djur i skogen...

Det väsentliga budskapet om kvinnans roll, var ju att Kvinnans ska lära mannen älska och inte bara njuta... så långt är jag med på tåget... så kan det nog vara även i min världsbild. ;)


Eldduva, jag rekommenderar dig att läsa boken, för vad man än skriver, tror jag det blir det väldigt lösryckt. Jag tänker att det jär lite kulturellt betingat också detta, hur låst i konventionerna man är. Den katolska kyrkan som regerar i Syd-amerika är ju väldigt sträng på kvinnans sexualitet... men även här i "lössläppta" Norden, finns det ju faktiskt många kvinnor som inte har tillgång till sin egen sexualitet p.g.a. uppfostran eller övergrepp. Om det diskuterade jag med vänner när jag var på semester och påmindes om många möten med kvinnor, som sagt usch till sex.... och om detta skulle vi kunna starta en separat tråd ;)

Och ja: Det finns rätt många män som blir rädda för starka kvinnor och starka kvinnor med en egen stark sexualitet.

Att en kvinna ska vara tyst, det går ju igen i många kulturer. I asien ska en kvinna vara tyst och behagfull... och ävne i många andra kulturer ska kvinnan också vara tyst och behagfull/röra sig lätt.

Men jag kan utläsa här att en kvinna som är tyst och rör sig lätt kna röra sig mellan situationer och världar, utan att som en del män kan göra när de går från ena sidan til landra i sitt vardagsrum, lufsa fram som en annan grobian, medan kvinnan flyter, till behag för både sig själv och andra.

så tolkar ajg det.

ska se om jag tine kan låna den boken och läsa snart.

Nu har jag nästan läst ut boken. Detta är vad jag ser om jag analyserar den lite:
1. En mycket gammaldags och konservativ syn på mannen och kvinnan.
Kommentar: Som modern hyfsat jämställd och hyfsat genus/könsrolls-historie-kvinnohistoria-bildad människa ställer jag inte upp på det här konceptet som grundar sig på 1800talets syn på hemmet, kvinnan, mannen och den kvinnliga mystiken. Båda könen förminskas.

2. En dos genuin men allmänt hållen livserfarenhet som på något vis presenteras som en andlig tradition (undantaget de rent andliga teknikerna).

3. En dos modern psykologi.

4. En del väldigt motsägelsefulla budskap. t.ex. Kantu skall samtidigt både frigöra sig från alla gamla sociala/sexuella, könsrolls-tabun men gör det för att kunna existera bara för att vinna Juan och undervisa honom och utbilda honom i kärkelen....?!?!. Ena stunden kan män inte älska utan en kvinnas mentorskap och är en brutal ohyfsad samling, andra stunden är de kärleksfulla fantastiska varelser???? Ligger kvinnans lockelse enbart i det sexuella?????? SUCK!!!! TAR MIG FÖR PANNAN!

5. Boken är skriven på ett sätt som känns lite "patronizing och förenklande".

6. Kvinnorna i boken gör rätt konstiga val när det gäller män som utnyttjar och misshandlar dem. Varför stanna hos dem?

7. Boken känns skriven för en modern västerländsk kvinna men om man som man vill närma mig traditionen då?

Kontentan är att den här boken känns suspekt för åtminstonde mig. Jag tyckte inte om den.
Jag håller på att läsa inkamästarnas arv oxå och den tycker jag bättre om men undrar hur den ställer sig till boken om Kantu eftersom detta beskriver samma tradition. Jag får inte riktigt samma bild. Vad händer när författarnas kvinnosyn krockar?

Kram
P