En gåva 12/9 2005!

Hade inga förväntningar när jag lade mig ner och började lyssna till trummandet, men nästan direkt så börjar jag springa. Jag springer och springer efter något slags upptrampad stig. Det är alldeles flackt omkring mig så långt ögat kan nå, men långt därborta framför mig i fjärran kan jag skymta ett berg. Benen rör sig av sig själva och jag kan inte stanna och jag funderar på hur jag ska orka? Då träder några ansikten fram, på var sida av stigen. Lite oklart och suddigt men jag känner deras glädje och dom ser väldigt nöjda ut. Jag hör inom mig hur dom driver på mig. Det känns fantastiskt med stödet och jag blir väldigt glad att dom har trät fram för mig.
Människor jag aldrig sett! Sedan tonar ansiktena bort och så småningom når jag fram till berget och kommer igenom det i krokiga gångar.
Så kommer jag ut i ett landskap som är ljusgult och alldeles disigt. En visent står och väntar på mig och jag landar på dess rygg. Det är inte en bison, för den här är mycket mindre, tänker jag. Visenten vänder sig on mot norr och tillsammans med en hel ”flod” av visenter flyter jag med. Jag ligger med min rygg på visentens rygg och med mina fötter mot dess nacke. Det flyter som vågorna på havet och jag ligger och tittar upp i rymden.
Efter ett tag stannar visenten framför ett annat berg, och böjer ned sitt huvud och jag glider ner med fötterna före. När jag landat ser jag en enorm trumma framför mig inne i en mörk grotta. Jag går fram till den och funderar på om jag kan nå runt den, den är ju så stor.
Jag sträcker ut mina armar åt sidorna så långt jag kan och når knappt tvärsöver. Jag följer ramen med mina händer och tänker att den är fantastisk! Till sist möts mina händer ovanpå trumman. Jag följer ramens rundning uppåt och neråt några gånger och känner mig väldigt lycklig och nöjd, för det var hit dom förde mig, människorna och dom fyrfota djuren! När jag förstått det så förde mig hjorden som stått och väntat, mig tillbaka till ingången i berget jag kom fram ur, så att jag kunde ta mig hem!

Sjamanism, dröm eller vad?

Om du lyssnade till trummor och ville resa, så var det en resa! Och en stark och vacker resa dessutom, verkar det som.

Vad hade du för uppsåt?
Att inte ha några förväntningar och resa ändå vill jag inte gärna rekommendera, för då kan du ju inte styra alls var du hamnar eller vem/vad du möter på resan. Bättre då att ha med sig ett tydligt uppsåt om att möta kraftdjur t.ex. Med ett uppsåt kan det också bli mycket lättare att förstå vad som händer på resan. Annars händer det bara en massa saker!

Att göra trumresor är enligt shamansk tradition inte bara (eller inte alls) resor i ditt eget inre, i din hjärna eller psyke, utan faktiska möten med varelser i andra världar än vår egen vardagsvärld. Och att bara kasta sig ut helt utan guider, skydd eller uppsåt är inte med nödvändighet bra. Andevärlden är inte alltid vare sig snäll eller god eller vis. Det finns annat också. Inte för att skrämma dig, utan för att tala om fakta.
Ett uppsåt kan liknas med ett roder på en båt, medan trummorna är motorn.

Lycka till med ditt resande! :)

Och GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN! :respect:

Tack för gratulationen Uthien!

Det är kanske tokigt att jag reser utan "följe" eller avsikt, men ibland kallar det och då måste jag göra det!
Jag kanske är knäpp, men jag tycker det är spännande att få se vad jag skall möta och vara med om ...
Men jag ska ta till mig vad du sagt och tänka mig för!
:rolleyes:

Hej vejla!
Vilken intressant resa!
Jag tycker det är jätteroligt att du reser, men vill också poängtera vad Uthien skrivit. Om du vet vem/vad som kallar dig, när du blir kallad... då är det väl OK, men vet du inte... kan det ju vara "vem som helst".

Jag har stor respekt för andevärlden och kan mycket väl tänka mig att likt mindre nogräknade människor, finns också mindre nogräknade andar, som vill åka snålskjuts eller använda sig av snälla människor...

Jag reste mycket spontant förr, utan att jag planerat det... det liksom bara hände och jag bara följde med. Jag tror att jag drog på mig en hel del "skräp" då, vilket i och för sig också kan hända om man har planerat det hela, men man är åtminstone lite medveten om vad man gör och att ens kraftdjur är med. Man vet så att säga lite med sig, vem som är med när man påbörjar resan och vad som kanske vill följa med en hem... ;)

Hälsningar från en kustbo

Det är nog alltid bra att ha ett mål, en orsak för att resa. Det verkar ha varit en fin resa, men om du hade haft en fråga eller ett mål, så skulle resan ha gett en mening. Jag tror inte på att resa för spännings eller njutnings skull. Man ska inte utnyttja andarna. Men det vet du nog redan. Hoppas att du reser vidare!

Tack! Jo, jag har rest och reser vidare. Har träffat på vicenten/bisontjuren igen, (denna gång hade jag en fråga) och det var en häftig upplevelse ....

Jag anväder orden mörk/ljus och svart/vit lite slarvigt, så jag ska sluta med det.
Däremot är för mig själva definitionen av mörker respektive ljus helt annat än själva orden. Genom motsatserna blir vi varse om varje del för sig, mörker och ljus, sorg och glädje osv. Det ena behövs för att väga upp det andra.
I dessa dagar med klimathotet hängande över oss blir ljuset (solen) ett hot, för att klara solens ljus måste vi ha ett skydd i atmosfären och när detta blir för tunt går vi till slut under. Mörkret har vi lärt oss bemästra genom att tända ljus och lampor. Annars skulle det vara svårt att leva här uppe i norr, där mörkret härskar över dagen en del av året ;) .

För mig är mörker beskydd och vila, moder jords livgivande kraft. Kombinationen av den mörka jorden och den ljusa himlens kraft ger oss liv, någonstans i detta möte skapas livet.

När vi nu pratar om resor i de olika världarna och att alla andar inte är "bra", undrar jag om man reser i den övre världen är det vad jag förstått änglar/guider och anhöriga som finns där, och i de undre världarna finns ex. kraftdjuren. Men var finns de andra som är "lägre stående" eller vad man vill kalla dem, de som inte vill en gott och som kan vara hiskeligt jobbiga att få med sig. Var kommer de ifrån enligt den shamanska traditionen? Är de i alla världar eller finns de på en "begränsad" plats?
Kram

Och mitt inlägg ovan ska inte alls vara här :D

Var går gränserna.., vad är det som säger att det inte är en ulv i fårakläder som rör sig "högre upp" i så fall?

Jag ser ingen uppdelning om vart de finns... de finns nog överallt.... allihop

I början träffade jag min viktigaste handlige lärare, enbart i övervärlden, men helt plötsligt fanns h*n också i undervärlden.... och jag har träffat på småkryp både här och där... och den läskigaste resan jag gjort, var rakt mot öster och där fanns allt som man kunde tänka sig...

Så... jag håller med - det finns nog inga begränsningar.

Känns bara som om det hade varit bra att förstå vad de finns :lol: Fast det kanske bara är mitt tänkande som är i farten ;)
Tänkte bara om det inom shamanismen finns ngn tro var dessa andar kommer ifrån, vart de tillhör, fast det kanske ramlar tillbaks på tänket att vissa är mörka/onda eller ljusa/goda. Om det nu inte är så att det är mörkt eller ljust kanske allt rör sig i ett "mellanspel" och använder sig av den värld de vill oavsett typ av ande eller kraft... (kanske ramlar jag delvis in på mörkt/ljust tråden nu, var inte menat att halka ur ämnet :) )
Nu kändes det rörigt, försöker bara reda ut det för att jag ska kunna förstå mig på det :D
Tacksam för fler synpunkter

Det är inte så lätt för oss att förstå, det finns ju inga facit.
Det är nog att lyssna på sitt inre och (ha mod) att lita på det!

Vejla:
Så sant det du säger :)