www.thepeoplespaths.net/articles/ladecwar.htm

Rätt eller överragerat?

I den här artikeln från -99 uppmanar de nordamerikanska Lakotaindianerna till krig mot newage och white-plastic-shamans (vita som leker indian). Med all rätt tycker jag. Vad tycker du?

Mvh,
Thomas

Intressant var det ena Urkul det andra!!

Yrre: ?

Ja... jag tycker inte det är helt lätt att tycka... kan väl tillägga att det blev mest skumläsning av sidan, som du hänvisade till (är lite trött), men:

Jag har många gånger tänkt i de termerna, att västerlänningar "leker" indianer och att varje kulturs seder bör respekteras och inte urholkas och så vidare... Det kan också se lätt patetiskt ut, när man ser svenskar "klä ut sig" i indianattrialjer o.s.v. men det kanske är fel av min att tänka så... Vad jag tänker är väl egentligen att utsidan inte spelar nån roll. Det är insidan som ÄR och lär.
Sedan måste man ju också titta på sig själv - vilka är vi, som är här på Trolltrumman och försöker leva shamanskt. Är vi genuina eller plast-wanna-be's?

Vad jag tycker, är att man ska dela med sig av klokskap. Om man vill begränsa flödet av seder ut från sin kultur, så begränsar man både sig själv, sin kultur och resten av världen. Jag tycker vi västerlänningar har mycket att lära av naturnära folk, (som kanske ännu inte tappat bort sig själva?)

Så... jag tycker inte det är helt lätt.
Varför inte få chansen att lära, men visa respekt.
Jag har sett många med fransade kläder, mockasiner och fjäder i håret, men jag har inte ännu sett nån som klär ut sig i samekolt och mössa, på sin färd mot insikterna. Är det lättare för oss att respektera samer, än indianer, kanske?

Innan jag skriver något mer, ska jag läsa ordentligare på sidan... ;)

Det är väl inte överreagerat, de reagerar ju som de gör helt enkelt. En uppmuntran till genuinitet känns för det mesta bara bra tycker jag. (har iofs också bara skumläst än sålänge!) Eftersom jag inte varit med om detta själv så har jag en relativt begränsad förståelse för alla dessa kulturella övergrepp som sker, men jag oroas ändå ofta över västerlänningars sätt att bete sig. I bästa fall känns det bara pinsamt och ytligt. Vilka kvaliteter är det som en del vill integrera i sig själva genom att efterlikna ursprungsbefolkningar? Och finns det kanske andra sätt att göra det på istället? Att finna sina rätt sammanhang är kanske inte så lätt, men det sökandet får ju hursomhelst aldrig förvandlas till egotrippade kulturella övergrepp och/eller ekonomisk profit.

Väl talat Fylgja, jag har inte orkat läsa sidan ännu men din grundtanke ligger bra i munnen, så att säga.

Jag tror att många kulturer är rädda för oss västerlänningar. Därför att vi tar en detalj som vi tycker låter bra och sedan glömmer vi bakgrunden till varför denna detalj har uppkommit till att börja med. Ungefär som historien om järnvägen som Thomas tog upp.

Vi i väst får så många intryck samtidigt, genom alla medier vi omger oss med, att vi inte orkar hänga med ända till början av historien. Det finns många utmärkta filmer som i grunden har ännu bättre böcker, vilka är helt okända. I det fallet går man ändå bara ett steg bakåt och inte en hel kultur bakåt i tiden.

(Ex. "Bladerunner" ur "do Androids Dream About Electric Sheep" av Philip K. Dick, där boken och filmen har helt olika tyngdpunkt, båda är upplevelse värda men ur helt olika perspektiv)

Jag tror att det är rätt att vara försiktig med vad som förs vidare vart.

En vän till mig fick frågan om hon kunde lära den frågande att Jojka, hennes svar blev; "När du kan nog mycket om samisk kultur ska jag lära dig att jojka presis så mycket du vill, kom tillbaks när vi kan föra ett samtal om den samiska kulturen".

Rätt eller orätt, bevarandet av kultur handlar om att bevara ett (flera) folkslags minnen. Att splittra upp dessa minnen i fragment hjälper ingen, minst av alla de som klamrar sig fast vid de små fragmenten som om det vore hela kulturen.

Sen om olika kulturer endast kan förmedlas via födslorätt är en helt annan fråga.

//Nils

Jag förstår dem.

Dessa västerlänningar de fökastar sina egna gamla läror som "gammalt nonsens" "humbug" och "ovetenskapligt", sen så beger de sig ut i världen för att tjyva på andra kulturer, tjyva samma saker som de själva nyss förkastat.

västvärlden har kastat bort sin glass och nu försöker den snylta från sina grannar.

Sen så gillar jag inte riktigt att de drar alla "vita" över en kam, menar är det inte vi "vita" som har egenrätt på att döma ut alla andra??


MVH//Snuvig Gecko

Hmm vet inte om jag missförstått men jag ser detta inte som om lakota är emot New age... Utan emot de som försöker använda sig av deras urgamla cermonier... Och med all rätt... Anser jag... Lakota är en väldigt stolt stam och stolta över sitt arv... Deras cermonier har under många många år varit förbjudna... Jag förstår deras ilska och att dom inte vill att de "vita" ska få lära sig dom...Det är mycket kraft i dessa cermonier och används dom fel så... Tja då kan allt bli åt skogen.. Det är inte många vita som fått vara med om deras cermonier. Har i bland kännt mig lite arg över att dom inte vill lära ut eftersom så många andra stammar gärna gör det... Men med tiden så har jag mer och mer sett hur fel det blir när man inte gör sitt jobb med full känsla, närvaro, ande, tanke och hjärta... Och har man fått lära sig en cermoni av en sk elder så av respekt för denna så ska det följas till punkt och pricka... Förstår verkligen deras ilska och att dom känner sig förlöjligade... För hur tusan skall en männsika som inte fått lära sig deras heliga cermonier kunna göra dom helt rätt... Det blir bara konstlat...Kan även tänka mig att dom vill att allt ska gå rätt till vilket det inte gör om man bara ställer sig framför en eld utan att hedra det som hedras bör och börja hoppa... Finns så många tankar bakom varje liten gest i en cermoni som man inte ska glömma... Vet inte om jag kom med nått vettigt i detta, men Lakota är för mig en mystisk stam som verkligen intresserar mig... Så det ligger mig varmt om hjärtat...

Nej precis, de är inte emot new age (om jag förstod sidan rätt)utan de som försöker härma saker de inte har koll på. Utan genom antropologers ögon tillgodogjord kunskap används på låtsas indianskt sätt...

Som de säjer "Plastic indians"

Well, man kan ju definiera new age på olika sätt...

Tomas jag tycker det är trist prexis som indianerna säger när andra förstör.
Den andra kommentaren i lila var till det längst ner;D
/Y

Ett sidospår kanske, men.. Som jag ser det har shamanism under olika namn existerat under lång tid och utvecklats olika på olika platser i världen. Förmågan att försätta sig i ett annat medvetandetillstånd för att få information, hela eller uträtta saker tror jag hör till människan och är lika gammal som människan själv och gäller oavsett födsloplats på jorden eller kultur.
I vår västerländska kultur har det sedan försvunnit och sedan fått ny kraft på senare tid, och det många gjort då är att snegla på andra kulturer och plocka och blanda lite som de tycker. Naturligtvis har de kulturerna all rätt att bli förbannade!

Vad jag menar tror jag är att det är väl två skilda saker: att utöva shamanism (eller vad man kallar det) efter sin egen väg och sanning eller att låna in andras ceremonier/kläder och försöka göra dem till sina egna? Ta bara ordet shaman - shamaner finns bara på ett ställe på jorden egentligen, tror inte att de olika folken i Sibirien-Mongoliet uppskattar användningen av det ordet heller...

Förklara gärna närmare vad du menar Kal, jag är nyfiken.

Jag ville provocera lite bara.

Börjar man rota i newagebyket så tycker jag man finner att det mesta är härmande av saker man inte har koll på.

Är det verkligen ingen här som känner sig träffad av indianernas replik? Jag har iallafall i unga och okritiska dagar deltagit i både en och två "medicine wheel"ceremonier och sjungit hee-ho-hee runt lägerelden.

Jo det var det jag gjorde, när jag skrev:

Jag har länge stört mig på sånt, du beskriver...

...och haft lite svårt att delta.
Och just därför deltar jag sällan i de gruppaktiviteter, som jag skulle kunna delta i. Ja, det har faktiskt varit ett aber för mig. Har inte riktigt vetat om jag är respektfull och jordad... eller motvallskärring och petig... eller överkänslig... :blink:

Nej ärligt så har jag inte blivit intresserad av att delta i andra kulturers "religösa"-fester/gruppaktiviteter på det sättet. Jag har svårt att förlika mig med dessa ritualer när jag har haft en så levande andlighet runt om mig på många sätt.

Det enda kultur snatteriet jag har pysslat med är väl då reiki och nu Shiatsu vilka båda kommer från japan. Den första för att det var den första utbildningen i healing jag hittade och jag kände ett starkt behov av att utveckla detta (nu använder jag knappt längre vad jag lärt mig i Reikin utan arbetar med metoder som kommit till mig i mitt arbete med reikin). Den andra gled jag bara in på ett bananskal och det känns helt rätt.

Men båda dessa är utbildningar som genomförs utanför Japan och inte så mycket kultursnatteri.

Vem kan säga att universums krafter är deras??? Med tanke på att nu i detta fallet dom röda bröderna själv en gång sålde sitt land till dom vita som dom i själva verket inte ägde alls, men levde på. Det kan ses som att det en dag kommer en dåre och säger han/hon äger moder jord...... låter det sannolikt???? Jag personligen tror inte det. Så hur kan indianerna här då säga att det är deras spirituella kunskap och inte andras. Vad jag vet så är kärnan till indiansk, afrikansk, aborginsk och samisk urkunskap väldigt lik varann och många utövare arbetar likadant. För några år sedan var det en indian som påstod till mig att svetthyddan kom ifrån deras cultur och ingen annan, hur kom det sig då att under samma tidsperiod så kan man finna samma konstruktioner och ritualer på just svetthyddor i det som vi idag känner som vitryssland.... menar att det ligger på andra sidan jordklotet och dom har med största sannolikhet inte haft post eller e-mail och skickat beskrivningar eller manualer till varann om hur dom skulle gå till väga. All energi som finns omkring oss är det bara den som skapade det som kan göra anspråk på det och inget annan bara för han/hon anser så. Visst kan jag både förstå och håller med deras frustration över dom som gör dessa heliga cermonier och ritualer till ett jippo för egen vinnings skull, men alla är inte sådana och skall därför inte dras över samma kam.

A NON-Indian... :respect:

MVT M M

Makwa Manido!

Vad dina ord väckte många tankar hos mig! Framförallt påminner det mig om de etablerade lärorna (läs kyrkorna) som påstår sig stå för den rätta vägen och endast den som följer just dem kommer till insikt (och frälsning). Dvs att just dom skulle "äga" sanningen.

Men också funderingar över var kunskapen kommer ifrån på den shamanska vägen. Eftersom vi vänder oss till andevärlden måste ju vem som helst på vår jord kunna få samma eller liknande kunskaper. Det skulle förklara att "samma vanor och ritualer" dyker upp på olika platser. Men ritualen/vägen dit kanske man kan äga?

Det finns säkert många anledningar till att hålla sina ritaler hemliga, tex att man vill behålla/visa makt. Men den mest hedervärda anledningen till hemlighållande är väl att vi måste skaffa sig kunskap, visdom, insikt och ansvar innan man får tillgång till kraftfulla tekniker. Om endast den som visat sig besitta tillräckligt med kunskap och ansvar får tillgång till tekniken är allt väl, enligt mig. Det etniska ursprunget borde inte spela någon roll, men jag kan förstå att man har lättare att lita på och förstå någon från sin egen krets, eftersom dom har tillgång till samma historia och tolkningssätt.

Plastshamaner uppstår kanske när någon får tillgång till teknik men inte tillräcklig kunskap.

Kra jag tycker om din definition av ordet plastshaman.

Jag sökte länge efter svar, men kunde aldrig definiera frågorna.
Kanske plastshamaner "köper" färdiga paket och sedan glömmer att fråga...

Jag tycker att Michael Harnerhar funnit ett fullt användbart förhållningssätt.

Hans inriktning handlar om att utöva shamaniska metoder som finns gemensamt för flera traditioner utvecklade skilda från varandra. Med hjälp av dessa metoder är det möjligt att utforska den icke-ordinära verkligheten och vilken shamanism som är lämplig just här just nu för just den här utövaren.

Det är en inställning som gör det möjligt att mötas utövare emellan och ha ett utbyte- oavsett vilken egen bakgrund man har. /BotHild

Hej!
Nu är ju jag ny här, men jag undrar om inte new age egentligen är old age?
Människor är vilsna idag i vårt moderna samhälle. Något livsviktigt saknas!
Människor försöker hitta tillbaka till sitt rätta ursprung, därav så många sökare.
Och sen finns det ju tyvärr alltid folk som ser att dom kan tjäna pengar på det...
:$

Jag tycker att en viktig skillnad mellan "oldage" & "newage" är att den förra har rötter och traditioner i vilka den är förankrad. Medans den senare är ett hopikok av nya och gamla saker som oftast saknar rötter.

Ett frö saknar rötter men det kan gro och växa till ett starkt träd bara det får näring.
Pesonligen har jag skapat ett andligt frö som jag nu försöker odla upp till en livskraftig planta. Näringen hämtar jag från många håll. Från gamla nordiska sagor, runstenar och den Samiska visheten. Från Dalai Lama, våra bröder och systrar på Turtle Island (nordamerika) och i Sibirien...ja från hela Moder Jord. Om jag sedan vattnar min andliga planta med uppriktighet, kärlek, lyhördhet och ödmjukhet tror jag att den växer. Som alla odlingar måste den vårdas. Så jag försöker att rensa bort självgodhet, girighet och andra ogräs som hotar att förkväva. Och jag tror inte att jag har skadat någon, vare sig individ eller grupp, genom det jag lärt från deras visdom. Vikingar eller indianer. Tusen år eller tusen mil.

Och om vi går åter till våra "Indianska" vänner så finns det även flera stora andliga ledare som i visioner sett att det är deras urgamla visdom som måste till för att rädda Moder Jord. Bland dessa ledare finns bland annat Black Elk (Oglala Sioux) och Grandpa Fools Crow (Teton Sioux) som bland annat uttryckte att : "- Survival of the world depends on our sharing what we have, and working together. If we don't the whole world will die. First the planet, and next the people."

Men givetvis ska vi vara obsevanta på alla former av missbruk, där girighet och maktbegär tar över. Detta finns tyvärr även inom den "andliga" rörelsen.

Jag har läst och funderat, ville egentligen inte skriva om mina funderingar eftersom de inte kändes riktigt "rumsrena". Men jag ska vara lite modig:

Visst är det tragiskt att naturfolken blivit exploaterade på alla de sätt och vis. Och visst ska vi ha stor respekt för andras traditioner och kulturella bruk. Men jag blir ganska rejält irriterad när någon säger sig ha monopol på sanningen. Bara för att indianer eller samer eller andra naturfolk har/haft haft sina "shamanska" traditioner orörda under årtusenden, så skulle jag som vit västerlänning inte få göra helanderesor till andra? Och varför skulle jag inte få ta betalt för det, ska jag svälta ihjäl bara för att jag hjälper andra? (Hittills har inte en endaste av mina "klienter" gett mig en höna att koka till middag som tack för hjälpen. Pengar att själv köpa hönan för duger gott för mig, och jag tror nog att även de indianska shamanerna tar emot gåvor!)

Det skulle dock aldrig falla mig in att kalla det för "cherokee" eller vad det nu kan få för namn, jag sysslar med "kärn-shamanism" och om någon skulle säga att jag inte får kalla det för ens shamanism så bryr jag mig inte ett dugg, det fungerar bra med "helandearbete i förändrade medvetandetillstånd med hjälp av andeväsen i den ickeordinära verkligheten" eller vad jag nu ska kalla det. Men tala inte om för mig att jag stulit det eller inte får hålla på med det!
Den enda tradition/teknik jag vet med mig att jag "stulit" är sejden, och då är jag ju ättling till fornordiskt folk, så det står jag för.

Jag blev väldigt ledsen över hur många av indianerna har det i Canada när jag var där för några månader sedan. Jag blev också väldigt ledsen över vilken enorm "offermentalitet" de satt fast i. Givetvis är inte alla så, men jag är övertygad om att många hade mått mycket bättre om de slutat att skylla exakt ALLT (och då menar jag ALLT, även deras överkonsumtion av Coca Cola) på de vitas invasion för ca 250 år sedan, och faktiskt skapat sig ett nytt liv här och nu. Jag vägrade tro på det först, trodde det var fördomar, men jag blev upprepat överbevisad av mina egna ögon och öron. Så vansinnigt onödigt trist.

Jag ska också erkänna att när mitt värdfolk tog mig med till "First nations" heliga plats i Winnipeg och frågade mig om jag kunde "känna nå´n kraft" där så vägrade jag öppna upp och gick helt sonika därifrån. Jag tyckte inte jag hade rätt att komma där och "snoka". (Däremot blev jag väldigt överraskad på ett historiskt museum där de dragit in stenar och staplat på hög precis som inuiterna uppe i norr. Jag överväldigades av en närvaro och lyckades stamma fram att "det är någon!" Nej, korrigerade guiden mig, inuitnamnet betyder "istället för någon". Men jag gick förbi med vördnad och darrande ben, jag har aldrig sett en sådan stenstaty förut, men den var helt klart besjälad, och hade jag vågat fråga hade den säkert haft en åsikt om både det ena och det andra!)

Mitt värdfolk blev rejält upprörda när vi hörde på nyheterna att EU stoppat inport av päls från Canada. Då ska vi inte köpa några viner från Europa! blev det ögonblickliga svaret. Anledningen var att det fortfarande finns 1000-tals "trappers" kvar i Canada som livnär sig i skogen på indianernas gamla vis, med att snara djur. Och nu blir även de tvingade in till städernas alkoholångande getton för att leta jobb.

Hur som helst, jag tycker att texterna länkade till ovan andas inte bara rättmätig ilska och upprördhet utan också bitterhet, egoism, kontroll och makt. Och då blir det svårt att mötas.

Sedan är det ju så att missbrukare och lurengrejare finns överallt där det finns makt, status och prestige att hämta. Shamanismen i olika former är definitivt inget undantag.

Riktigt illa tycker jag det är när shamanism (eller New Age) och dess utövande bemöts som en "kul grej" eller något ofarligt, plastshamaner tycker jag är de utan insikt, respekt och ödmjukhet. De kan vara direkt farliga både för sig själva och andra. Den insikten och kunskaperna fanns med i "old Age" i mycket större utrtäckning och det är något som "New Age" behöver mycket mer av.

Uthien!
Enligt mig är dina tankar rumsrena. Att skydda sina kunskaper för att man vill vara unik och speciell, är för mig ett egennyttingt tankesätt. Den som är rädd om vår jord borde glädjas åt att de shamanska ideologierna sprids till fler, så blir vi fler som lär oss att vörda och visa respekt.

Problem blir det naturligtvis när kraftfulla tekniker används vårdslöst och utan respekt.

Jag har dessutom en fråga till er på forumet. Själv har jag inte gått i lära i 10 år utan gått helgkurser och jag undrar om man är en plastshaman då (jag kallar mig i och för sig, absolut inte shaman)? I många böcker och diskussioner, står om att man måste gå i lära hos en shaman under långa tider och genomgå stora prövningar för att kunna kalla sig shaman. Det är helt okej, eftersom jag inte har behov av att använda epitetet shaman. Tilläggas bör att jag inte använder shamanska tekniker på någon annan, knappt på mig själv ;) eftersom jag blev rejält omskakad vid min sista kurs (välgörande, men omskakande).

Samtidigt som jag bara upplevt kärlek och visdom på mina resor, så oroar det mig när jag hör om hur farligt det kan vara om man inte är tillräckligt kunnig. Skulle gärna vilja hjälpa andra, men vågar inte ge mig in i det. För mig blir det ett dilemma, dvs att lita till sina andehjälpare samtidigt som människor varnar om hur fel det kan bli. Hur vet man när man är tillräckligt kunnig? "Vem i hela världen, kan man lita på?" :?

Kraa
Detta kan låta väldigt flummigt... Men LITA på dig själv ... Endast du kan känna skillanden på vad som blir rätt och fel för dig...

Om du är orolig för att du ska ge dig in på områden som du inte klarar av, så fråga dina kraftdjur! De vet, och det är dem du ska lita på. När jag gör helanderesor åt andra frågar jag alltid vad som kan göras och om det är något som jag behöver veta. Jag har fått den direkta uppmaningen ibland att hålla mig borta från det hela, och då gör jag det. Andra gånger har jag fått undervisning där på plats i andevärlden för att kunna klara av uppdraget.

Uthien: Jag tycker det var bra att du belyste denna aspekt utav problematiken. Det ena behöver som bekant inte utesluta det andra.

Tack för goda råd! Det är precis så jag tänkt mig, men blir ändå lite oroad varje gång jag läser om hur illa det kan gå. Eftersom jag erfarit vilken kraft det handlar om så är jag full av respekt.

Sen känns det skönt med detta forum, där man kan få råd och stöd i sina vacklande stunder.

Angående vad man ska kalla sig så tycker jag att epitetet "nyschaman" eller "neoschaman" är helt rätt (med eller utan c). Vi sysslar ju inte med traditionell shamanism utan oftast någon variant av Harners "core shamanism" (och några med Villoldos eller Jenkins form av "inkashamanism").

Jag är initierad i traditionell shamanism hos shuar i Ecuador, men eftersom jag inte praktiserar deras typ av shamanism här i Sverige kan jag inte kalla mig för shaman. För mig är termen "shaman" förbehållet de som lever och praktiserar i en "shamansk kultur".

När det gäller vad som ska kallas New Age så anser jag att nyshamanismen ingår i den. Att den tillhör den klassifikationen rent vetenskapligt. Det har jag inga problem med. Det är som det är. Det jag har problem med är däremot att vissa "ursprungsbefolkningswannabes" anklagar nyshamaner för att stjäla kunskap. Varför jag skriver "ursprungsbefolkningswannabes" beror på att de i de flesta fall är västerlänningar med typ en åttondels eller sextondels indianblod i sig och därför tycker sig ha rätt att föra ursprungsbefolkningens talan.

Jag har själv blivit förtalad och ljugen om på ett forum för "New Age Frauds and Plastic Shamans (http://newagefraud.org). Där är de bl.a övertygade om att shamaner aldrig har tagit betalt för sina tjänster, när sanningen är att de alltid har fått en gåva i gengäld, d.v.s. betalning. Jag tycker det är sorgligt när människor utan kunskap uttalar sig så kategoriskt. Det värsta är att de inte ens söker kunskap, eftersom de anser att de redan vet allt genom att ha indianblod.

Jag är ingen "newagekramare", men ödmjukheten som många (om än inte alla) New agers, och särskilt trumresenärer har, beundrar och älskar jag

Har endast skumläst inlägen (ursäktar för det, varvar fortfarande ner efter sista tentorna). Man får inte ta sig själv på för stort alvar. Både vi och urbefolkningar antar jag, men jag lutar åt att mer eller mindre ge dem en cart blanche, eller vad det heter.

Min personliga uppfattning är att vi alla är "plastshamaner". Kanske inte så rumsrent att säga så Shamanism finns bara som en antropologisk term samt ursprungligen i Sibiriska kulturer (om jag inte misstar mig) och, naturligtvis som new age fenomen. Det är i det sista fältet vi själva befinner oss.

Det gör dock inte våra erfarenheter mindre och obetydligare, eller våra resor och strapatser i denna och de andra världarna mindre verkliga. Core shamanism är i grund och botten en "new age" företeelse, tyvärr. Vad skall man annars kalla det?

För mig handlar det om att vara ärlig mot sig själv och andra. Jag har ingen stam som jag kan tjäna. Vad man än kallar det, noaid, shaman, medicinman eller vad du vill. Den funktion de tjänat i sina kulturer kan vi aldrig fylla. All kultur och andlighet måste finnas i en social kontext. Det är ett samspel som ej enkelt kan överföras hur som hellst.

Men vi kan vara våran egen stam. Vi kan lyssna till blodets sång, hjärtat som trummar. Vi är nomader i djupet. Även här i den virtuella världen samlas vi vid datorernas kalla lägereldsglöd för att berätta sagor om de vidunderliga saker vi sett och erfart. Man får vara glad för vad man har ibland.

Fröet växer utan rötter till en början. Sant. Men om det ej sträcker dem mot jordens mylla och stammen mot solen blir det inget träd.

Man kan hävda kulturernas allmänmänskliga fundament. Det är min egna enda ursäkt för vad jag gör. Men medlemmarna av de kulturer vi lånar av har absolut rätt till sitt arv. De är visa av erfarenhet som de höjer sina röster mot vad endel gör i deras namn.

Själv är jag stolt plastshaman. ^_^ Man är vad men är. På djupet är vi alla ett. Kärn shamanism är också min väg. Endast på vattnets yta ses vågorna... (Nog för att de känns på djupet med.) Skillnaderna mellan människor i stort är sällan större än lite skröfs på ytan.

Blä! Det här med vad man ska kalla sig kan man dividera om tills man dör, och ändå inte hinna göra något annat vettigt. Jag kallar mig schaman i vissa sammanhang för att det är enkelt - för att de jag talar med ska få ett litet hum om vad jag gör. Det är ingen som skulle tro att jag är en upplyst människa som har suttit på en bergstopp och kommunicerat med andar och rökt örter i 20 år ändå. Ännu jobbigare blir det dessutom när man ska försöka böka in alla dessa olika traditioner som numera enligt antroprologerna går under namnet schaman. Enklare vore det kanske att hitta på ett helt nytt ord - men då skulle det ändå ta en massa tid att berätta om ett ord ingen vet något om, men tekniker som många känner till som "schamanska" ändå. Äsch, orka.

Nåväl. Det här med indianer. Jag tror att en del av problemet är att vi ser den gamla indiankulturen som väldigt vacker och upplyst. Men saken är nog den att de var som... vanliga människor. Att även de hade fel och brister, hur glorifierat det än är idag. Kanske är det därför de håller så hårt kvar vid att allt är "den vite mannens fel" eftersom de också tror på myten om att "allt var så otroligt mycket bättre förr", istället för att blicka framåt. Det var ett samhälle då som hade andra kunskaper än nu. Vissa av dem var utvecklade på områden de flesta av oss inte är idag, andra saker har vi utvecklat. Tänk om det istället kunde kombineras!

Sedan finns det givetvis problematiken med att "sno" från andras kulturer - att ta delar av en rit man inte förstår kan både göra den verkningslös och ge en kraftig "snedtripp". Att med ödmjukhet närma sig den kunskap man får tillgång till är alltid viktigt.

Och vadå "stjäla" sejden... Det finns så få skriftkällor kring det, så vad stjäl man egentligen? Och att hämta inspiration från förr, när blev det förbjudet?

Med känsla och ödmjukhet kommer man långt. Har man dessutom sitt kraftdjur som vägledare så behövs bara respekt för att vi ska kunna skapa något i nuet som är bra och verksamt, och som vi för enkelhetens skull kan kalla schamansim!

För att kunna stjäla något så måste någon kunna äga det.

Jag förstår att man som nordamerikansk indian kan bli irriterad över att någon tar deras traditioner och gör om dem...men så har det faktiskt varit i alla tider och i alla kulturer. Det är så civilisationer förändras och inte stagnerar.

Dessutom så tycker jag inte att man kan äga kunskap. Det är ju nästan rasism att säga att man måste födas i ett speciellt land för att få utöva vissa saker!

Som delvis asatroende så ser jag liknande åsikter hos de som vill att asatron ska utövas enbart av "svenskar"...riktigt äckliga åsikter tycker jag.

Ska judendomen enbart tillhöra de söm föds i Israel?

Sen att man ska sätta sig in i olika saker och inte leka, det är en annan sak. Det finns säkert Lakotaindianer som leker och fjantar sig...och inte tar det seriöst. Indianer är som folk är mest, som vi alla är. Det finns bra och dåliga människor i alla kulturer.

Sen när det gäller New Age och plastshamaner så är det samma sak där. Det finns och kommer alltid att finns de som gör ALLT för att tjäna pengar och utnyttja andra för att få makt och uppmärksamhet.

Själv så har jag blivit kritiserad för att jag just har den åsikten, att man måste kunna se goda saker i alla religioner och plocka lite här och där.
Jag anser att om jag håller med Jesus i EN sak så betyder det inte att jag tror på Bibeln eller på Gud.
Jag tänker inte vara så ensidig eller oflexibel. :)

Men sen blir man ju inte shaman bara för att man gör en trumresa heller. Jag skulle aldrig drömma om att kalla mig shaman. Jag är enbart intresserad av shamanismen och tänker utforska mitt inre. :)

Fast jag gillar inte titlar och stämplar heller...

Vilka kloka och fina inlägg! Jag blir varm i hjärtat när människor som skriver har distans både till sig själva och ursprungsbefolkningar.

Jag är antropolog och därför är det viktigt för mig att a/ särskilja shamanism från andra andliga praktiker och b/ att göra skillnad mellan traditionell shamanism och nyshamanism. En definition på en traditionell shaman som jag gillar är Åke Hultcrantzs (religionshistoriker). Han säger att:

"A shaman is a social functionary who, with the help of guardian spirits, attains ecstasy in order to communicate with the spiritual world on behalf of his [or her] group members"

Trumresor är ju varianter på Michael Harners "core shamanism" och tillhör per definition nyshamanismen (neoshamanismen). Jag tycker bättre om termen "nyshamanism" än "plastshamanism" eftersom den senare har en negativ laddning. Nyshamanism är lika verkligt och äkta som traditionell shamanism, men annorlunda: praktiserat på ett annat sätt och i ett annat sammanhang.

Jag tycker det är viktigt att ha en definition på shamanism. Om den inkluderar alla andliga praktiker så förlorar termen sin betydelse.

Jag var på ett föredrag av en sk. shaman på Gävle högskola idag (av Anders Sundström Nisskavouro), men när han berättade vad han gjorde så var det samma praktik som de som kallar sig medium utför. Jag har träffat på människor förut som kallar sig shamaner utan att riktigt ha en uppfattning om vad termen innebär, utan de väljer den för att "den känns rätt". Då blir jag trött.

Ska det vara så j-a svårt att lära sig något om det man påstår sig vara?

Intressanta tankar i den här tråden och som i vissa avseenden kan visa på att vad som anses rätt för en kan vara fel för en annan. En egenskap utav människors mångfald. Här talas om "vita som leker indian" eller att "klä ut sig i indianattiraljer osv" och så även "egotrippade kulturella övergrepp" eller att vara "Plastic indians" m.m. Intressanta (bärplock/uttryck) som kan få en att fundera i lite djupare perspektiv.

Hur är det egentligen med oss människor? Är det inte så att vi dras som malen till ljuset när vi finner något som känns välbehagligt för oss? Om det är människors klädstil, livsvärderingar, trosuppfattningar eller andra ting som kan ge oss balans och harmoni i livet, så är det något vi gärna tar till oss och formar på samma sätt eller på vårt eget vis. Dras vi inte gärna till och försöker efterlikna dom som är vänliga, omtänksamma och kärleksfulla och som tycks ha funnit en livsstil av förståelse, tolerans och respekt i livet, oavsett vilken kultur dom än kommer ifrån? Jo visst gör vi det, mer eller mindre!
Vi läser oss till kunskap och träffar under livets gång människor från olika folkslag som ofta sätter sina spår i våra egna liv genom att vi gärna tar till oss och försöker efterlikna deras levnadssätt och värderingar som vi tycker är bra. Långt djupt inne i oss finns där kanske strängar av ett visst igenkännande, kan hända från tidigare liv? Eller så finner vi bara välbehag och harmonisk överensstämmelse i det vi ser, hör och lär och önskar själva leva så. Det blir som vägvisare för oss när vi har gått vilse på livets stig och som kan rätta till ett obalanserat leverne för oss, beroende på dom val vi gör.

Läser vi och lyssnar vi inte gärna till olika folkslags kloka gubbar och gummors erfarenheter och försöker ta efter och göra deras råd och anvisningar till våra, allt efter hur det faller i god jord i vårt inre? Vi som är intresserade utav Shamanens insikter och utövanden, tar efter den kunskapen och läran och använder oss oftast av trummor, skallror och andra ting som kan befrämja vårt utövande i allt större grad.

Vad jag vill ha sagt är att jag tror att alla mer eller mindre tar till sig utav det vi finner är gott för oss under vår vandring här på moder jord. Om det är från vår egen kultur eller någon annans. Spelar det någon roll? Finns där något folkslag som har monopol eller ensamrätt på ett visst levnadssätt, värdering eller trosuppfattning, klädstil eller kultur? Borde vi inte se mänskligheten som en enda stor familj egentligen, där vi alla har möjligheten att ta till oss och ta lärdom av det goda som vi kan berika varandra med?

Så att "vita" t ex seriöst klär ut sig som antingen indianer, afrikaner eller asiater och därmed tycker att dom känner en närhet och gemenskap med dom olika kulturerna är väl absolut inget fel! Det är ungefär som att man lånar och citerar en text eller skrift ifrån någon av dessa kulturer. Hänvisar man till ursprungskällan är det inget fel. Vi lär oss danser som kommer från andra kulturer. Vi lär oss andra språk, modet inspireras av olika kulturer. Vi äter andra kulturers mat osv i all oändlighet.

Jag tror att det är farligt och jag kan känna en rädsla över när vi människor sätter in varandra i vissa bestämda, isolerade kategorier och fack om vad som är godkänt eller icke godkänt när det gäller nämnda saker i den här tråden. Jag tror att det är viktigt att vi människor ser på varandra med större vidsynthet, tolerans och förståelse, vilken kultur vi än må tillhöra. Endast så kan vi överbrygga dom klyftor som finns och vi kan närma oss varandra genom att vi väljer att visa en ömsesidig medmänsklig kärlek förenat med respekt.

Tyvärr är jag också väl medveten om att där även finns kommersiella missbrukare av allehanda slag bland mänskligheten när det gäller dom tingen som diskuterats här i tråden. Men där finns ju som bekant alltid en baksida på medaljen, sorgligt nog. Vad som är viktigt i detta sammanhanget är att dock inte dra alla över en kam.

Mvh Lillemor :)

Lillemor, jag satt och försökte formulera mina egna åsikter och tankar, när ditt inlägg dyker upp och jag instämmer med dina tankar. Jag har lite svårt att tänka i banor som, vi och dom, när vi alla är spelare på samma plan. / Loo. :)

Man kunde önska att det var så enkelt ibland. Vi är dock tyvärr inte alla på samma plan. Många av oss är inte från samma planet en gång... (Mer eller mindre bokstavligt talat... ^_^)

Jag tycker nog fortfarande att man inte kan sätta sig över (mer eller mindre bildligt talat) vad andra känner och tycker i en sak. Man får bara acceptera de andras åsikter och känslor så gott det går.

Det är inte (med stora versaler...) samma sak, att låna ritualer eller annat från andra "främmande" kulturer, som att citera text ur en bok. Det skulle vara som att jämföra en våldtäkt med en oförarglig parafras. Det är på den nivån det ses av de "infödda" som bestjäls delar av sin kultur. Och det skall man faktiskt kunna förhålla sig till.

Respekten och toleransen måste vara ömsesidig och inte favorisera någon sida. Om inte "indianerna" (eller vem det månde vara) tycker det är ok att vi "lånar" av dem skall de inte ses som diskvalificerade i sammanhanget för att de då inte skulle respekterar oss... Historien som naturligtvis format dem till dagens läge, har inte gett dem anledning att känna mycket glädje i mötet med väst. De är i sin fulla rätt att kalla det för andligt bedrägeri när folk tar deras tradition och använder utan djupare förståelse.

Vi som lånar gör det sedan i kraft av att vi ändå lånar från alla andra? Det argumentet håller inte så långt i min bok i alla fall. Det är new age och skall naturligtvis kallas för det i så fall. (Endast schyst varudeklaration att kalla sig för plastshaman egentligen.) "Sådant" får man gärna pyssla med för min del, men det är inte alltid så mycket att vara stolt över. Det mesta i den branschen är något slags uttryck för en slit och släng attityd som får mig att bli rätt ledsam egentligen. Konsumentsamhället och dess grundmentaliteten bör hålla sig ifrån det andliga. (Inte för att det gör det ändå.)

Vi skall för övrigt vara rätt klara över att de likheter och den närhet vi känner mellan och till andra kulturer till stor del beror på "betraktaren". Dvs. vi lägger vår egen mening i deras mun och tycker sedan det är fantastiskt att de tycker så relevanta saker... (Bästa sättet att få bra svar är som känt att tala med sig själv... ^_^ Lite får man väl skoja?)

Men, men. Var man till sitt. Jag dömer inte andra. Jag kan endast döma mig själv. Och det har jag säkert redan gjort i många av eras ögon. ;)

Jag har också tron om människors fundamentala likheter som en viktig del av mitt tankegods. För lite tid finns att säga allt som borde sägas i ämnet. Ingen skulle väl sitta kvar vid den virtuella lägerelden så värst mycket längre heller om jag bara fortsätter att tugga på.

(Citat Armchair Warrior): "Vi är dock tyvärr inte alla på samma plan. Många av oss är inte från samma planet en gång."

Jo det är det vi är alla, olika spelare men på samma plan. Vi är människor, vi är levande, vi har en hjärna att tänka med och vi befinner oss på moder jord! Vart vi kommer ifrån har inte med sammanhanget att göra. Men så länge vi är HÄR på jorden, så spelar vi på samma plan. Vi föds, lever ett liv, vi dör. Där finns ingen skillnad. Vad som därutöver händer är att människor har satt upp milliontals av människogjorda regler och förbud som grundar sig i hudfärg, kultur, religion och politik och sätter upp gränser och deklarerar ensamrätt på sina åsikter. Detta i sin tur föder fördomar, illvilja, våld, hat och krig.

Så länge människan existerar, vill där alltid komma att vara oliktänkande, enskilt såväl som i flertal. Där vill alltid finnas seriösa såväl som oseriösa. Men en sak ska vi ha väldigt klart för oss och det är att ingen människa, absolut ingen, har rätt att t ex lägga monopol på kontakten med andevärlden, med Gud eller Allkraften, med kosmiska energier, andliga ritualer, botande av sjuka osv. Om sedan människor rubricerar eller titlar det hela och kalla det för Shaman, Plastshaman, Healer, Medicinman, Synsk osv i all oändlighet, är ju upp till var och en. För mig handlar det om energier, namngivet eller icke namngivet. För mig handlar det om att ta till mig det ifrån världen utöver, som känns bra för mig och som kan tillföra mitt liv positiva ting.
Om det innebär att jag klär mig i indiankläder och lär mig dansernas betydelse, skallrar och trummar. Bygger en tipi och bor i, använder mig av svetthydda och andra indianstammars ritualer. Om detta vore vad som skulle till för att jag skulle känna mig harmonisk och lycklig i detta livet, så varför skulle jag avstå ifrån det? Finns ingen anledning, så länge jag gör detta seriöst och med respekt för upphovet.

(citat Armchair Warrior): "Det är inte (med stora versaler...) samma sak, att låna ritualer eller annat från andra "främmande" kulturer, som att citera text ur en bok."

Här vill jag citera mitt förra inlägg och orden: "Det som är rätt för en kan vara fel för en annan". Naturligtvis respekterar jag oliktänkande även om jag inte håller med. Jag ser nämligen ingen skillnad i att låna/efterapa/härma ritualer, klädesdräkter eller dyl från andra kulturer, än som det är att ta till sig utav detsamma ifrån texten i en bok. ELLER att citera och ta till sig tankar, beskrivningar och värderingar ifrån en bok och så tillföra och utöva det i sitt eget liv som ett slags rättesnöre. Det viktiga i sammanhanget är att man är seriös och respektfull i sitt utövande.

(citat Armchair Warrior): "De är i sin fulla rätt att kalla det för andligt bedrägeri när folk tar deras tradition och använder utan djupare förståelse")

Ja visst har dom rätt till det, när det verkligen förhåller sig så. Men återigen ska vi inte förglömma hur lätt en fjäder blir till en höna. Och likaså, vilka grupper eller anhängare är det som uttalar sig. Finns där avundsjuka och äganderätt med i bilden? Och vad ska man kalla dom som seriöst har gjort sig en djup förståelse av traditionernas innebörd?

Det är nu en gång så här i livet att man aldrig kan tillfredsställa alla. Och för att inte hamna på dårhus, kan man visst lyssna till olikt tänkande, men man måste till syvende och sist göra det man själv känner för. Försöker man bygga det man gör på seriös förståelse, tolerans och respekt, så tror jag ärligt talat inte att man behöver bry sig om så mycket annat.

Och vill man kalla det för new age eller någon annan rubricerad titel, så är det väl upp till betraktaren att välja.

Men jag tänker fortfarande så här att det är farligt när människor sätter in varandra i förutbestämda fack med små etiketter med godkänt eller icke godkänt vad det gäller saker i denna tråd. Vi som försöker knega oss fram på andlighetens stig måste vara vidsyntare än som så.

Mvh Lillemor :)

Sent omsider såg jag denna tråd, men vill gärna svara ändå..
Jag kan förstå dem att de tycker så här, det får inte bli en kommers av det andliga, eller en business.
jag har också sållat lite när jag läste det, så så här långt blir det...
Att bibehålla det genuina i en inriktning är viktigt, fast det beror ju på vad som är genuint, som sagt, jag kan bara gå till mig själv; om jag deltar i en svetthydda av en viss tradition så får jag ta seden dit jag kommer, men kanske ger det mej något själsligen och andligen, så jag tar in den seden i mitt hjärta och gör den till min egen och då blir det ju genuint, för mig och kanske tar jag med vissa bitar i min egen personliga andliga uttövning.
Om det är en kränkning känns det de säger inte rätt riktigt.
Jag visar ju min aktning i min uttövning, delar av det jag sett i annan tradition gav mig bitar som kändes bra i mitt möte med krafterna.
Och något som jag kanske i framtiden också kan gå tillbaka till.
Men att kalla det för den traditionen då, det kan jag inte göra, till det så får jag räcka den inriktningen vacker tass och gå i den lära som krävs där för att kunna komma så långt att jag kan använda mig av dess ceremonier i dess namn.
Det kändes som de i texten tyckte att du måste vara renblodig för att duga i deras andlighet, men det kanske var fel uppfattat av mej, har vänner som gått i lära i en av dessa traditioner, och de har inte uppfattat att det skulle vara ett problem egentligen.

Av en eller annan anledning missade jag repliken på mitt senaste inlägg men nu är skadan reparerad. Som jag ser det tycks du missa att en del av vad jag säger är ett utryck för subtil humor. Som tur var behöver ingen annan än jag tycka det dock...

^_^ (<- OBS! Glad smiley-"gubbe" som indikerar mitt godmodiga humör i skrivande stund...)

Jag förstår vad du tycker lillemor. Varsågod och tyck på. Jag har inga intentioner att hindra dig. Mycket av vad du säger låter bra. Jag står dock för mina ord och du får stå för dina. Om du inte förstår metaforen att vi kan vara på olika planeter är inte mitt problem. Vad jag har problem med håller jag oftast för mig själv. Jag är inte knepigare än så. Högst mänsklig som de flesta människor. ^_^

En sak jag inte kan förstå för exempel är hur det kan vara ett tecken på vidsynthet att inte acceptera andras sätt att se på saken. (Jag vet du säger du gör det och du vet att jag säger jag gör det... Egentligen inget att skapa momentum för nya inlägg med, ursäktar att jag tog upp det.) Förståelse, tolerans och respekt är just vad jag tycker att jag ger indianerna, när jag ger dem rätt till sin tradition.

Bara om man lever traditionen med hela hjärtat kan man gå dess väg. Det går naturligt vis bättre att göra mer som det passar en om man gör på new age sättet... Detta är själva essensen av "nyandligheten" som jag ser det (men som ingen annan behöver hålla med om!), att ta vad man vill utan egentligt djupare förståelse och sedan tro att man hittat något som alltid funnits där. Jag brukar kalla det andlig shoppingmentalitet (alt. slit- och slängmentalitet) eller andlig charterturism... Förstå det om du vill. o_0 Glöm att jag sa det annars. Låt inte smolket i min halvtomma bägare störa sötman i din halvfulla. ^_^

Har du läst forumen som indianerna skrivit i? Förstår du hur deras kultur har missbrukats av amerikaner och andra glada "new agare"? Har du själv hört, eller hör du till en minoritet? Har du blivit förföljd och saknar många av de chanser andra i ditt samhälle har mer självklar rätt till?

Hade du också svårt att förstå hur muslimer blev upprörda av Satansverserna också? Vem beskriver bäst en situation (och vem litar du på?) offret till ett brott eller förövaren? Kanske inga rättvisande frågor och exempel, men jag menar det finns en relevans. Jag kan också se en viss konservatism hos indianer som värnar om sin tradition men jag har ingen anledning att tvivla på deras uppriktighet i deras sak.

Snart får jag väl backa om jag inte skall bli stämplad som forumstroll... ^_^

Du hävdar en rätt till andevärlden. Den har du, utan tvekan. Du hävdar sedan rätten att använda andras vägar dit. Det är mer tveksamt om man kan ta sig sådana friheter. Tycker jag.

MVH
k