har varit och hälsat på hos ett par seiter, samiska offerplatser/ritplatser

har föga kunskap om dessa platser, men vet att seiten stod på platser där andar och männsikor lättare kom i kontakt med varandra.

de stämmer det är mycket kraft i luften kring en del av dessa platser.

ej utsatta på kartan och folk med delade åsikter om dess existens och funktion bildar effektiva skydd mot nyfikna.

inte utan att man tänker på davinci-koden, med rätt kontakter så är det fritt fram, eller som utböling då man måste kämpa och göra sej förtjänt av kunskapen.

(jag tillhör utbölingarna)

lika bra kanske
än idag finns det grupperingar i vårat sekulariserade samhälle som fanatiskt vill förstöra seiter och dylika platser (en åsikt som för mej är lika svår att förstå som nazism/rasism)

lite roligare att veta är att man fortfarande kan hitta gåvor kring vissa seiter som mynt tryckta 2001.. visar ju på att de finns grupper som fortfarande hyser respekt för dessa platser.


nåväl någon här med mer insikt om seiter i lappmarken?

När jag var i Sarek första gången i början av 70-talet stannade vi på Fjällstationen i Aktse. Den unge föreståndaren talade en del om seitar och att man fortfarande kunde hitta offergåvor där. Men, sa han med stort allvar, man ska inte ta något därifrån.

Och det är en gammal tradition att man drabbas av olycka om man tar något från en offerplats.

Men vad menar du Gecko med att det finns grupperingar i samhället som vill förstöra seitar? Kristna kyrkan har tidigare förföljt den samiska religionen men gör detknappast längre. Är det några som förstör så är det väl turister. Men man får hoppas att de får sina straff.

En fantastisk seite är den sk Heliga Porten eller Passeuksa. Jag hittade lite om den här http://www.bokenskolan.jokkmokk.se/laponia...man/jonas.html

"För att återgå till samiska offerplatser så har jag faktiskt själv besökt en sådan. Offerplatsen heter Passeuksa eller den "heliga porten" på svenska. Passeuksa ligger ungefär en kilometer från Tarrelouppalsjön som ligger 3 mil väster om Kvikkjokk. Den heliga porten ligger i en djup ravin mellan topparna Junkakaise(1570möh) och Runkatjåkkå (1442möh). Man kan likna den heliga porten vid en gigantisk port som är ingröpt ungefär 1 m i berget. Ingröpningen har av någon anledning färgats vit. Porten gör ett mäktigt intryck, så det är inte så konstigt att många äldre samer än idag har mycket stor respekt för den. Vad man vet är den heliga porten den största samiska offerplatsen i Sverige. Man kan än i dag hitta mängder av renhorn som offrats nedanför porten för att skänka samerna bättre jakt och fiskelycka.

Det går många sägner om vad som hänt med människor som plundrat samiska offerplatser på offergåvor. En sägen går så långt tillbaka som då man bröt silvermalm i Laponia under 1600-talet.

Brukspatronerna fraktade med hjälp av samer ner silvret från berget Alkavare till Kvikkjokk. Där smältes malmen ner i en stor masugn. Samerna som skötte frakten av silvret rekryterades ofta mot sin vilja. Det var av dessa tvångsrekryterade samer som "patronen" på smältverket, som förresten var en mycket grym människa, fick höra tals om den heliga porten. Patronen som förövrigt var mycket sniken av sig fick höra att det fanns enorma mängder renhorn vid den heliga porten. Han hade också hört tals om att renhorn var alldeles utmärkta att koka lim på så han beordrade några samer att åka upp och hämta ner horn till honom. Samerna som hade stor respekt för den heliga porten, vägrade naturligtvis. Så han såg sig ingen annan råd än att själv spänna för släden och bege sig upp till offerplatsen. Men han hade inte mer än kommit hem med hornen och börjat sitt limkok förrän han plötsligt dog. Ett märkligt sammanträffande kan tänkas men samerna såg det som ett bevis för den heliga portens krafter.

Om liknande missöden vid plundringar av offergrottan under fjället Skierfe i Aktse berättar den nu döde Wille Länta i boken Laponia. Enligt Wille så drabbades människor som plundrade den helgedomen, eller folk som tagit del av fyndmaterialet senare av "allehanda olyckor och dödsfall". (Kihlberg 1997) och (Andersson& Lundberg 1994)"

Jag har även hört berättas att det är tradition att man ska lämna en gåva där nar man besökt platsen. De som inte gör det kan till sin förtrytelse finna att de saknar spritköket när de sen ska laga kvällsmat. Får andarna inget tar de något.

En god vän med fru vandrade där för ett antal år sedan. Vid en liten jokk i närheten hittade han några ben som han tog med. På kvällen hade både han och hans fru drabbats av magsjuka så ha gick klokt nog tillbaka med benen.

vilka grupperna är vet jag inte, antagligen bara några få indvider.

jag var i kontakt med en same som har stort intresse för offerplatser/seiter och dylika ställen, han berättade att han även kännde till ett par gravplatser.

Det var han som berätta om dessa grupper/individer" då jag berättade för honom att jag blivit så skeptiskt bemött.

jo respekt är A och O när man bevistar en dylika platser.

sen så är det inte bara stenen/trädet/stubben/berget som är heligt utan även platsen den ligger på.

Som jag försått det, så är en seit helt enkelt en helig plats, skapad av naturen själv eller av människohand. Heliga platser kan användas till mycket, och det här med offer hoppas jag verkligen är överspelat för länge länge sedan, iaf när blod och död är huvudinslaget.

MOD
Topicsplitt se Allmänt, Vegetarism och etik

Lite kul kuriosa till ämnet
Var o besökte en björn seite i Nord Norge i somras. Vi var 3 med på resan och vi ville alla fota seiten som minne men för 2 av oss blir den digitala rutan helt svart under någon minut och det händer samtidigt..... jag ska låta det va osagt om jag e oteknisk eller om nån inte ville bli fotograferad ....

Just angående det där med fotografering av offerplatser och seite så är det strängeligen förbjudet enligt samerna. Så nog fanns det ngn som ville få er att förstå det, då rutorna blev svarta.

Hoppas ni lyssnade.

Mvh,
Thomas

Vi hade en same med oss, som inte upplyste oss om det så det blev nog en bild iallafall :/

Olika folk, olika skick antar jag :)

Mvh,
Thomas

Kommer ihåg att jag någon gång läste i Castaneda's bok om kraft-platser... Tyckte det lät hel-skumt på något sätt.. Ett år senare var jag ute och gå i ett naturskydds område vid Lojo. Kom in i någonslags energidal var jag kände mig rent euforisk och kändes faktiskt som jag skulle ha flygit uppåt... Det kändes så bra att jag kunde ha blivit och bo på det stället :respect: Har tyvärr inte varit där sen dess, men blev förälskad i känslan...

Sedan dess har man väll blivit mera sensitiv för hurdana energier olika platser har... Kanske lite för känslig också heh...

Hej.
Det är allmänt i mycket stora delar av världen och helt skilda andliga inriktningar, att man ej ska fotografera den centrala delen av det heliga. Jag hr stött på det personligen i både Kina och Japan.

Mikael P.

Enig i det. Så var det i Indien och Nepal också då jag var där.

Mvh,
Thomas

Funderar kring om det finns någon här som vet hur man får reda på dessa platser..finns det bra literatur mm
Jag har själv funderat att kanske till nästa sommar ta mig ut på en rundresa och besöka olika kraftplatser/seiter.

Ta kontakt med lokalbefolkningen då du reser runt, är nog bästa sättet.

Dels för att lära vars de finns, och dels för att direkt lära om det är OK att besöka den eller ej.

Du vet, det är inte alla kraftplatser som är för alla.

Pejla läget först, så du inte trampar ngn (människa eller kraft) på tårna.

Det var då mitt råd iaf.

Mvh,
Thomas

Hej.
Hembygdsföreningar är också ett bra tips, de brukar ofta ge ut små intressanta skrifter om sådant som gamla blotplatser, eller känna till om lokala traditioner. Gäller förstås i de delar av landet där hembyggdsföreningar finns.

Mikael P.