Jag vill dela med mig av en fantastisk upptackt jag har gjort som troligtvis kommer att hjälpa mig otroligt mycket, och förhoppningsvis andra också.
Jag läste någonstans här på trolltrumman (tyvärr hittar jag inte längre var) att gluten kan orsaka ångest om man är intolerant, och då jag upplevt väldigt mycket och intensiv ångest den senaste tiden tänkte jag att det ju faktiskt inte kan skada att prova. Från och med i förrgår slutade jag äta gluten. Dittills hade jag under den senaste månaden känt jag mig otroligt begränsad av mitt mående i mitt dagliga liv, ångesten var överväldigande och okontrollerbar. Döm av min förvåning när jag igår vaknade, lungt kunde gå upp och äta frukost, andas djupt och ägna mig åt det jag ville. Skillnaden var verkligen enorm, som natt och dag. Jag vet inte om en och en halv dags tid egentligen räcker för att fastställa något, men skillnaden är så stor att jag nästan vågar göra det ändå.
Är det någon av er som vet mer om sambandet mellan glutenintolerans och ångest, har det bedrivits någon forskning om det? Jag googlade lite snabbt och fann
detta, men det sa inte så mycket. Jag tycker det är väldigt intressant, tänk så många människor som kanske skulle kunna bli hjälpta av så lite!
Det kanske var jag som skrev det...för mig är det väldig skillnad på livet före diagnosen som glutenintolerant, och livet efter diagnosen. Fast det gick inte så fort för mig, jag hade nog vetebulleabstinens eller nåt sån't, för jag grät mest jämt i en månad först (kändes så i alla fall).
Min läkare på sjukhuset som gav mig diagnosen sa att jag hade en "aggressiv" variant av överkänsligheten, med påverkan på nervsystemet, bla med känselbortfall i fotsulorna (väldigt opraktiskt mist sagt). Hon sa att jag fick se gluten som ett nervgift. Känseln i fötterna kom gradvis tillbaka efter ett år eller två med glutenfri kost, och min djupa depression som jag av och till låg inlagd på sjukhus för försvann. Visst kan jag fortfarande känna mig "deppig" och ha ångest, men numera beror det på att jag stressat för mycket, och får jag bara vara ifred lite så försvinner det.
Den vanligaste påverkan av en glutenintolerans är att tunntarmen delvis förstörs och man får svårt att ta upp näring. Jag hade extrem B12-brist (med hallucinationer och förvirring som tydligaste symptom, hamnade på sjukhus och fick B12 sprutor). En utredning visade dessutom zinkbrist och lågt järn, på sjukhuset trodde de att jag var bulimiker och behandlade mig för ätstörningar! (Det hjälpte inte...)
Näringsbrister kan ge allehanda psykiska symptom, men då tar det lite tid innan man märker en förbättring. Jag mådde bättre och bättre, men det tog mer än ett år innan effekterna av gluten läkte ut för mig.
Kanske är du glutenintolerant, eller så är du helt enkelt allergisk mot vete! Det är inte samma sak, är du gluteintolerant tål du inte heller råg, korn, dinkel, spelt etc. Är du allergisk mot vete tål du troligtvis de andra sädeslagen, kanske även dinkel!
Var då uppmärksam på glutenfri mat som innehåller vetestärkelse (vanligt i Sverige, inte tillåtet i de flesta andra länder). Om du är känslig mot själva vetet kan du reagera på vetestärkelse också. Välj "naturligt glutenfritt" så slipper du vetet.
Veteallergi kan också ge ångest som symptom. Och jag är övertygad om att reaktionen kan vara ganska akut, så ångestan kan försvinna då vetet inte längre finns kvar i kroppen. Kanske är det just det du upplevt?
Jag har gjort några trumresor på glutenallergi, och det verkar vara svårbotat, andevärlden tycker t.ex. att vi äter alldeles för mycket vete! Dessutom har de berättat att vetet är så hårt framodlat att det blivit "aggressivt", det reagerar på något vis på människornas okänsliga behandling av det.
Jag har insett att jag får dras med min allergi, och insett att jag mest får laga min mat själv från råvaror då färdigvaror och halvfabrikat ofta innehåller gluten. Opraktiskt, men jag mår bra av det!
Jag kan glömma mackor, pasta, paj, pizza och sånt, det kan vara svårt att hitta lunchmat på stan. Jag gillar Thai-mat, tur för mig att Uppsala har bra Thai restauranger. (Jag får välja bort allt som är friterat, det innehåller vetemjöl, och akta mig för nudlar, det är bara glasnudlar jag kan äta.)
Intressant i sammanhanget är att några få procent av de med mycket svår ångest blir ångestfria med en kost helt utan mjölkprotein. Det är inte så vanligt, det beror på ett eller flera felaktiga enzym i kroppen (genetiskt betingat). Det jag inte begriper är varför de inte testar det på alla med svår ångest, även om det bara är 3 eller 4 av 100 patienter med svår ångest som har detta felaktiga enzym, så får ju de tillbaka sitt liv bara de är utan mjölkprotein! Jag tycker det är mycket cyniskt av läkarvetenskapen att bortse från detta bara för att det är "ovanligt". Det FINNS ju! För den enskilda personen kan det ju betyda liv eller död.
Ett liv i ångest är ett veritabelt helvete! (hel-vete B) )
Berätta gärna hur det går med vetet och ångesten! Jag är jättenyfiken!!
Hur kan man kolla gluten- eller laktosintolerans utan den tråkiga metoden att testa sig fram? /BotHild
För att få en officiell diagnos behöver man gå till doktorn.
Laktosintolerans är lätt att testa - på fastande mage får man dricka en laktoslösning och så mäter de blodsockret var 20 minut (eller vad det nu var, det var så längesedan jag gjorde det testet). Om blodsockret stiger kan du ta upp det ur tarmen, dvs du är inte laktosintolerant. Om blodsockret inte stiger tillräckligt mycket saknar du enzymet som bryter ner laktos och du är laktosintolerant.
Vid misstänkt glutenöverkänslighet brukar man ofta ta ett blodprov för att se om man har antikroppar mot gluten. Detta test fungerar inte om man har varit sparsam med gluten i sin kost - så om man har provat själv att ta bort gluten i kosten får man se till att äta mycket gluten under flera veckor innan detta blodprov tas.
Om man har antikroppar mot gluten i blodet görs en tarmbiopsi - de knipsar en liten bit av tunntarmen (sticker ner en liten tång på en tunn slang genom svalget) och har man då inget tarmludd kvar får man diagnosen glutenallergi.
Att diagnosticera glutenallergi är inte alltid så lätt som det låter, jag gjorde t.ex. en tarmbiopsi utan att den visade något fel två år innan jag fick min diagnos. När sedan läkare nr 2 tyckte att jag skulle göra om den (för det är inte nödvändigtvis allt tarmludd som försvunnit hela tiden sa hon) så vägrade jag helt enkelt, jag gillade inte proceduren att få en slang nerkörd i magen. Då sa hon att det tvingade henne att utsätta mig för något som man egentligen inte får rekommendera patienter om man är läkare: att sätta ut gluten helt själv under tre månader utan biopsi som bekräftar diagnosen. När jag kom tillbaka efter tre månader och hon jämförde mig, mina blodvärden och hur jag mådde med hur det var innan utsättandet av gluten gav hon mig diagnosen. Hon tyckte det var en solklar diagnos, och jag kunde inte annat än hålla med henne, jag mådde väldigt mycket bättre!
Jag har en god vän vars pojkvän haft det struligt med magen i många år. Laktostestet visade på laktosintolerans, medan blodprov och biopsi inte visade något fel. Men han blev inte bättre av att utesluta laktos. Då sa hans läkare till honom att utesluta även gluten, för som läkaren själv sa: det är inte alltid som gängse diagnosmetoder blir rätt. Och utan gluten hände något: han blev frisk i magen!
Antagligen finns det flera varianter av glutenintolerans, men det kan läkarna bara ha som misstanke eftersom det inte finns tillräcklig forskning på det.
Vill du ha en enklare, snabbare och mycket "ovetenskaplig" metod så kolla med en kinesiolog, vissa av dem testar med små matpreparat för att se hur kroppen reagerar. Då ska du komma ihåg att även om gluten eller laktos ger utslag (påvisar en möjlig intolerans) så är det dagsformen som gäller, alltså bevisar inte kinesiologi att du verkligen har en livslång känslighet för gluten, bara att kroppen just nu inte vill ha det! Men egentligen, om kroppen visar att den inte vill ha det idag så är ju bara det något att lyssna till, eller hur? Vi västerlänningar är knäppa med vårt veteätande, det är helt enkelt inte nyttigt att äta samma sak 3-5 gånger om dagen dag ut och dag in, år ut och år in... Vi behöver variation och vila!