Hej, jag är relativt ny med detta.
Jag är en 17 (snart 18) årig grabb som har börjat fatta tycke för shamanism.
Mitt intresse började redan vid omkring 10 års ålder då jag kände en stark dragningskraft till naturen, det var även vid denna ålder jag började känna av olika energier som sedan visat sig vara andar.

Under årens lopp har jag sökt efter vad som gör så att jag har känt av dessa saker
och under årens lopp har även dessa underliga saker förändrats.
Jag märkte att jag blev en extremt bra människokännare (jag kan bedömma en personlighet med bara en blick) och det faktum att jag brukar prata med djur och de förstår mig och jag dem.

För bara ca 3 år sedan så träffade jag och min familj ett medium, som vi vet är trovärdigt (hon är en av min familjs bästa vänner nu)
Hon sade att redan när hon såg mig så kände hon på sig en sak, jag frågade vad, hon tog en närmare titt på mig och sade att hon kände av min aura.
Jag frågade vad hon kände.
Då sade hon att jag hade en Shamans aura.

Sedan dess har jag börjat fundera på om jag borde forska vidare om det.
Jag känner att jag måste finna svar på alla dessa saker som händer mig.
Jag ser andar, jag pratar med djuren, jag känner naturen när jag e nära den och jag ser ibland in i framtiden.

Gör jag rätt att gräva djupare för att komma på om jag verkligen är en äkta shaman?

Hej och välkommen till detta forum!
Vad vi upplever och vad vi känner att vi kanske är
kräver tanke.
Vad tänker du att du är?
Här kan du hitta fakta om mycket men, grunden är du.
Vem är Du vad har Du för mål?
Shamanism har ett mål en grundtanke. Vi är till för att hjälpa andra. Vi lägger inte till viktighet, att vara något utan att vara något för andra.
Vem är du?
Det kan bara du svara på.
Än en gång välkommen hit, på sidorna kan du få en massa information, läs och begrunda.
Kram /Y

Jag har alltid känt en dragning till naturen, jag känner att jag är en del av något större.
Jag vill hjälpa människor, jag vill hjälpa de andar som talar till mig varje dag.

Om jag ser en männsika som står på stan med sina kompisar och skrattar, känner jag dennes smärta som han/hon döljer.
Jag känner minsta lilla kännsla som han/hon bär.

När jag är ute i naturen så vill jag bara lägga mina händer mot jorden, när jag gör det så känner jag energin som strömmar genom den.

När någon jag bryr mig om sörjer, så sörjer mitt hjärta med dem.

Det är vem jag är.
Jag antar att det du skrev stämmer, att det bara är jag själv som kan avgöra om det är rätt av mig att föllja denna väg.

Jag har beslutat att följa denna väg, det känns som om det är en del av mig.

Tack för rådet.

Hej Emal! Välkommen :D ! Det du skriver känns väldigt sant och djupt ärligt.

Det låter absolut som att du kan få ut mycket av att utforska den här vägen! Något jag tror kan vara viktigt är att ändå inte fastna i föreställningar om vem du måste vara. En balans mellan att vara öppen för shamanismen att använda dina förmågor till, men samtidigt inte lägga några krav på dig själv att du måste!

Min egen väg har lett mig "hem" till det som kallas core-shamanism. Detta utövas i Centrum För Shamanskt Utforskande. De har träffar där man kan få utbildning och vägledning. Anledningen till varför jag rekommenderar det till just dig, är att det finns en ansvarsfull inställning till vad det kan innebära för unga människor att lära sig shamanistiska metoder. Vi äldre är ju lite trögare bland annat, och det händer ofta inte lika kraftfulla och starka saker för oss, och inte lika snabbt (jag är 41..).

Ta med föräldarna och kom till sommarträffen, vetja!!! B) /BotHild

Välkommen Emal och trevligt att du har hittat hit.

Önskar dig lycka till och är det något du undrar över finns det nog nästan alltid någon här i forumet som kan hjälpa dig.
Ett tips från min sida är att börja med meditiation, har hjälpt mig på vägen.

Edit: Glömde nästan :$ följ ditt hjärta inte någons hjärna...

:)
Välkommen, känns som du kommer landa väl i dina insikter i själ & hjärta !
Man lär känna sej själv o andra
Och på den här länken finns massa goda tankar, råd och erfarenheter

De erfarenheter som du behöver o ska växa med kommer allt eftersom, så en härlig kombination av tid o tajming brukar vara det som ger aha upplevelser

w00t Lycka till & på återhörande
melena

Delar av vad du säger rör vid en nerv hos mig. Tacka makterna för din gåva. Använd den väl. Kom ihåg att det som kan ligga i öppen dager för ett känsligt sinne kan vara väl fördolt för till och med den som lever livet du betraktar. Det är nog till och med rätt vanligt att folk inte är helt reflekterade över sina liv. Att vi kan se sorgen bakom skratten ger oss inte rätt att försöka ändra på dem. All förändring kommer inifrån. Jag gråter också för världen. Många är förlorade. Fler på villospår. Vårt enda uppdrag är själva gå vägen med huvudet lyft och rak rygg. Shamanen behöver en stam att verka i. Själv har jag funnit att man med jämna mellanrum finner sina själsbröder och systrar medan man går sitt sakta mak genom livet. Jag lever för dem. De är min sanna familj. Vi möts igen. Lever igen.

Känner mig lite semi-lakonisk så här fram på småtimmarna. Följ vägen med hjärtat, av hela ditt hjärta. Inget kan gå fel, inte ens det vi ej kan förstå som rätt, är fel. Vägen med hjärta ger sig själv. Vägen väljer oss. Valen är vägen. Vi är vägen. Våra är valen. Allt är vägen. Vägen saknar mål. Men målet är vägen.

Välkommen hit Emal!

Känner igen mig i det du skriver

Till unga människor brukar jag alltid säga:
Utforska! men glöm inte bort att ha en fast förankring i verkligheten.
Ta väl vara på dig och dina gåva och förvalta er väl! :)

Armchair Warrior! Så sant. Det inte nog påpekas hur viktigt det är att lämna andra människor ifred från det vi tycker att vi ser. För mig är shamanismen lika mycket ett verktyg att försöka att inte se, när det är lämpligt, som att se när någon ber mig om det.

Att ändå se "sanningar" om vad som händer i eller mellan människor är går inte alltid att undvika. Där är också shamanismen ett bra verktyg, tycker jag. Det kan hjälpa mig att hålla mig på rätt spår och att försöka hantera att inte alltid kunna göra något med det jag ser, annat än att slappna av och bara vara.

Ibland kan det vara mer helande att lyssna på en människas lögner om sig själv, än att försöka av slöja dem eller påpeka hennes sanningar. Detta förstås om h*n inte skadar andra för mycket med dem, utan bara håller sig till vardaglig jobbighet.... vi måste minnas att vi inte har rätt att mixtra med andras liv. Däremot har vi möjlighet att vara redo att hjälpa när någon ber oss!

Men vi måste komma ihåg att vi har rätt att sätta gränser och säga ifrån för vår att skydda rätten till våra egna val och utrymmen. Tjingeling/ BotHild