Hej

Ibland är det inte så enkelt, man kan helt enkelt inte bara dra fram trumman, å trumma ut problemen utan att för den skull skapa nya i form av irriterande grannar, exempelvis. :rolleyes:

Därför använder jag ibland "smyg-tekniker" som går ut på att exempelvis lägga huvudet mot madrassen i sängen och sprätta på madrassen i fråga, och vips har man hyffsat bra dunkande att resa till (förutsatt att madrassen är spänd).

har man då en mjuk madrass så brukar jag i nödfall trippa med ena fingret mot tinningen, funkar hyfsat för mig om det nu inte är allt för långa resor. (då flyger nog både hud och hjärnceller all världens väg)

Har ni några andra tips (bortsett från cd/mp3 då) kamrater ??

:D//Gecko

Sån listighet! :lol:

Trodde jag hade något tekniskt tips men så insåg jag att dina egna var mycket bättre. :) Iaf, när jag också behövde dras med oförstående grannar så använde jag ingen drumstick utan istället sidan av tummen. Blev ett rappt, kort tystlåtet ljud som var mycket effektivt.

Sen vill jag slå ett slag för att pröva att inte använda trumman alls. T.ex. att gå in i drömvärlden genom dans, sång, eller genom vinden!

Håller med Hedning. Själv använder jag gärna riktigt fysisk dans - typ afrodans - som kör lite slut på kroppen och avtrubbar det vanliga medvetandet, innan jag kliver in. CD:n "Drums of a nation" (John Richardsson) är användbar, men kanske grannarna surar av den med...

Dock är det för mig så, att om jag är ringrostig använder jag gärna monotont trumljud och det kan man ju sätta igång, enbart i sitt huvud - Om man vet hur en trumning låter, så...
Problemet i såna fall kan ju vara tiden... om man vill ha lite koll på hur länge man reser, men då finns ju Michael Harners CD: "Shamanic Journeys Solo and Double Drumming" som man kan använda med hörlurar - funkar jättebra! B)

Gecko! :respect: Och här trodde jag att jag var ensam om att madrasstrumma. De gamla fjädermadrasserna ute i sommarstugan var idealiska för det!

Andra sätt i sängen (t.ex. då man int vill väcka den som sover bredvid) har varit att trumma med fingret på bröstkorgen; andas rytmiskt; "vicka på stel fot" så att hela kroppen kommer i en slags inre gungning - eller kombinationer av dom.

I lyhörda lägenheter använder jag helst skallran, men har jag trummat så blir det tyst och med trumman nära örat helt enkelt. Och kanske då som Hedning gör, med fingret, för att få ner basen.

Det där med att resa med CD-skiva har jag aldrig riktigt klarat så det är nog inte min grej, men ibland tränar jag på det, för det verkar himla bekvämt ...men jag gillar inte riktigt "bekvämt" heller så :)

Kul med tråd om smygistekniker!

Mvh,
Thomas