Nåväl, nu är den här..den hatade ångestdrabbade fasofyllda..pms.n
Tycker att jag minst hundra gånger gett råd på örter och sömn och motion så att det står mig upp i halsen och så
Tvingas jag bittert konstatera att Va Fan Det hjälper ju Inte!
Jo jag är diplomatisk, speciellt nu..skulle nog vara en sjuhundradse debbatör just nu men...........Det typ funkar ju inte i ett familjeliv..ju..:(

Hoppas faktist inte att ett Jehovas knackar på dörren..just nu..
Önskar förvisso inte att tanten i snabbköpet förklarar att det Faktist Inte är rea på just den prylen jag plockat på mig fem exemplar av..
Önskar för allt smör i Småland inte att min gubbe måste jobba över och sen spela innebandy för..ja..jag vet inte vad jag skulle göra då......?
Nån fler som lider alla h-vetes känslomässiga kval jag faktist! aldrig haft förut. Må hända jag är sen av mig men nu har det drabbat mig med Full kraft!

Ska jag mörda nån eller vad ska jag ta mig till!!!???
M.V.H. / Yrre :$

Vet inte Yrre, om jag har något bra råd att ge dig
Jag är inte så drabbad själv numera...

Men, det fanns en tid före barnafödandet... som jag är glad att slippa nu.
Vad gjorde jag då? Försökte isolera mig från andra, för att skona dem :sly: Funkade ju på helger i alla fall; Sjunga grovt och rått, vråla högt ute i skogen, kasta mig om halsen om granarna och sedan bädda in mig i värmande filtar och sova, sova, sova

Hur skulle jag ha gjort om jag haft ett litet barn? :blink:
Hmm... tvingat barnets far att inte spela innebandy, hotat med mord och sprungit ut i skogen och sjungit rått, vrålat, kastat mig runt halsen på granarna och sedan bäddat in mig i filtar och... och... tagit en Ipren! :D

Kram på dig! Jo, jag törs fastän du har pms! ;)

Du har provat allt säger du... även jamsrotskräm? Dvs hudkräm med extrakt av jamsrot (fungerar som progesteron). Det var det som hjälpte mig!
Plus att jag gick i terapi, min terapeut envisades med att säga att mitt pms-humör var mitt rätta jag, att det var bara då jag släppte fram det!
Tja, endera eller båda, nu är pms-en historia, åtminstone känslomässigt. Behöver fortfarande sova lite mer än vanligt.

Hehe... kul att din terapeut sa det...
Jag har brukar sagt det till min syrra som alltid blir väldigt humörsvallande vid PMS och hon har aldrig gillat att jag sagt det... men jag tycker det är logiskt; då orkar man helt enkelt inte hålla emot! ;)

Någon sa att PMS är en fantastisk ventil för att få ut det där man håller inne annars. Duktiga och snälla flickor skulle med andra ord få värre PMS!? Jag tror i och för sig inte helt på det- bara delvis. Jag tror att en del av oss faktiskt har en orättvist tuff obalans i hormonerna. Men jag gillar tanken att få använda PMS som ursäkt och faktiskt utnyttja den som ventil (under visst begränsat ansvar då). Män har ju ursäkten att de är män. De har liksom en slags stående fribiljett på tabbar (Jo, jag vet att några av er kommer att tycka att jag är orättvis nu, men eftersom jag har PMS så skiter jag i det. Den som vill diskutera detta, kan ju starta en ny tråd....).

Att just använda PMS som ventil och ursäkt tror jag är en utmärkt bot mot PMS-monstret i längden, lev ut det helt enkelt.

(Förutom ifall det verkligen känns som att man skulle vilja mörda eller göra något dumt mot sig själv. Då kan det ju vara dags att tala lugnt till sig själv och påminna sig om att man kanske inte kommer att tycka att livet är så pestigt om några dar...)

/BotHild alias Bodzilla

Yrre! Även jag är sen i så fall. Har aldrig märkt av pms förut men ju äldre jag blir, ju starkare blir det. För mig är det viktigt att stå för min pms eftersom det egentligen är den enda gången jag tar plats. Så min ilska och irritation får omgivningen ta, jag är ju annars rätt "snäll".

Jobbigare då är att jag blir så otroligt fumlig, allt går åt fanders. När jag hör mig själv säga "Varför skulle något gå bra?", då vet jag att det är pms på gång B)

Min teori är att det hänger samman med att energinivån ökar i kroppen och då blir kroppen och sinnet förvirrade :lol:
Har tex märkt att när jag tränar under pms perioden har jag jättemycket kraft och blir i stort sett inte trött alls.

:respect:
Som deltidshäxa kan jag rekommendera klassiska "hontet"

Humle, Röllika, Johannesört samt lite lindblommor


Humle innehåller ju ett östrogenidentiskt ämne
Röllikan ger mkt mineral
samt Johannesörten som stimuli för sinnet


Kram Kram melena

Jag provade humle (extrakt) för jag mådde så bra av det, blev lugn på kvällarna och magen mådde bra. Men den störde mensen kraftigt, den kom tätare och tätare. Fick då veta att det även händer kvinnor som plockar humle för öltillverkning.
Så nu tar jag det lugnt med humlen.
Fast jag kan ju inte låta bli att undra hur det påverkar öldrickande män...
Det var bara ynka 10 droppar humle som jag tog varje kväll och fick sådana drastiska konsekvenser av. Undrar hur mycket öl det motsvarar?

hej

Det enda råd jag har att ge är att acceptera helt och hållet att de känslor du känner är förstärkta 100 gånger på grund av pms!

Detta har hjälpt mig, när jag blir arg eller ledsen före och under min mens och påminner mig själv, så då kan jag ta in känslan/känslorna och se dom för vad dom är. Blir fortfarande ledsen och arg för inget men kan kontrollera dom mer så dom inte går ut över min omgivning.

Berätta för din familj att under denna period så är du extra känslig och att de gärna får ha lite extra överseende.

:D
Höhöhö män ska ju BEJAKA sina Qvinnliga sidor....
Så lite humle gör väl gott fniss fniss...

;) Med glimten i ögat o utan att bejaka överdriven ölkonsumtion
melena

Jag är förmodligen lite trög, eftersom jag varje månad undrar över varför jag är så j-a förbannad. Jag tycker det beror lite på vad jag fokuserar ilskan på. Om jag irrar in mig på irriterande saker i min omgivning och sedan går och ältar det i mitt huvud är det vansinnigt irriterande. Styrketräning brukar vara bra. Ibland önskar jag att jag hade plats för en sån där boxningssäck. Men att ta ut mig fysiskt hjälper åtminstone mig och är dessutom bra för kroppen när man som jag har ett stillasittande jobb.

Tycker fortfarande det är så komiskt när folk pratar om att det är män som är aggressiva och att det beror på hormoner. Haha.

Tack för alla tips å råd, fick ett handfast ett på paranormal att jag skulle ut och vråla och skrika och springa..bor man som jag gör så går detta faktiskt att utföra, det är bara familjen som tror att "nu är det verkligen kört" :blink:
Det funkar!
/Y

Ja det var lite så jag menade... ;) Och ungefär så, som jag har gjort... tidigare (när det behövdes) och vi bodde på landsbygden. Och vänjer man familjen vid sånt, tar de ingen större notis... "jaha, hon behöver leva ut nåt nu igen..." Jag kan nästan göra precis vad som helst utan att nån ens reagerar nu för tiden :lol:

Persilja ska visst vara bra också.
Kanske därför jag får ett våldsamt begär av persilja då och då... nu senast precis veckan före...