Drömde jag något som nu..när jag tänkt ett tag, fått mig att vakna lite.

Jag drömde att jag var hos mamma och pappa tittade ut genom deras köksfönster, då såg jag en Hind komma rusande och efter henne hennes två kid hennes ögon var vitt uppspärrade och jag kände djupt hennes skräck och vanmakt.
Efter dem kom mina kusinbarn (förövrigt de mest snällaste jag kan tänka mig) jagande dessa tre.
Då slänger jag mig igenom! fönstret samtidigt som en av dem fångar kiden i deras små klövar och skrattande håller upp dem. Då vrålar jag och skriker och frågar vad f* dom håller på med, hon släpper kiden som springer i väg och jag skäller värre än en bandhund.

Först tänkte jag mig den som en ruggig mardröm och nu..då jag funderat på den så inser jag att den faktiskt handlar om jakt..Om hur vi jagar.
Är det okej med drev, är det okej med skällande hundar som jagar upp viltet..Är det okej med rävjakten i England Om vi ska jaga kanske vi bör tänka på Hur det sker.

Förr kanske, om man hade spjut, så var det kanske inte så mycket att välja på men nu, då det kan ske snabbt och säkert så kanske vi ska välja det till förmån för färre byte.

Jag äter kött, mest vilt och hädanefter ska jag verkligen ta till mig det som rådjuret visade, att det ska ske med värdighet..för båda.
/Y

Detta snuddar ju i en av våra svåraste paradoxer; att liv måste ta liv för att leva. Förr jagade (och samlade) man som man kunde bäst, för att få mat och överleva. Då var man bytet stort tack skyldig, och det var ofta fråga om riter och ceremoni - spec då större byten låtit sig fällas.

Man tackade också landet då man fann de växter man behövde för sin mat, och tog aldrig Sista bäret eller svampen, utan såg alltid till att det fanns fler så det fler kunde bli.

Den här respekten och tacken ser vi ju tyvärr inget av i vår kultur idag då vi massproducerar kött och grönt och dödar det på löpande band. Vad kan vi då göra? Räcker det med att jag tackar min lövbiff och sallad på tallriken att den varit tålmodig att låta sig bli uppvuxen i bås och kruka (läs: fångenskap) och nöja mig med det?

Naturligt eller ej? Tackar kon gräset, eller vargen haren?

:? svåra frågor om det här med onaturligt inhämtning av föda, vare sig det är kött eller grönt vi dödar för att leva.

Mvh,
Thomas
äta bör man annars dör man
äta gör man ändå dör man

; jomenvisst kan du väl tacka biffen ! haha nej men allvarligt, Just det att jag verkligen kände hennes ångest..Och med tanke på knasiga jaktmetoder, det var väl mest det som tog tag i mig.

Mat är gott och nödvändigt
Åtminstone jag är oerhört glad för käk varje dag men prexis som du säger..livet är en cirkel ofrånkomligt.
/Y

...och den cirkeln är en spiral.

Mvh,
Thomas

Yrre...

Jag pratade med min far som är inbiten jägare om samma sak när jag var yngre... Tycker det har gått utför med jakten. Det är inte inte på samma sätt längre som det var förut...
Han känner likadant. Att tyvärr så jagar många många människor pga fel anledningar... Att jaga var nödvändigt förut för att överleva... Det fanns en annan kommunikation med nauren förut...Pappa berättade att han alltid visde sin tacksamhet för djuret som lagt sig för hans kula så att familjen fick mat. Men att den respekten för livet är som bortblåst bland många jägare idag...
Det har mer blivit en nödvändig sport. Vem har bästa hunden, vem har skjutit mest, Vilken liten tilldelning vi fått, då blir det juh ingen lång jakt mm... Tråkigt...
Det enda man riktigt kan göra är att börja med förändringen hos sig själv och visa kommande generationer hur viktigt det är med respekt för allt som går,flyger,kryper och växer på vår moderjords hud.