Hejsan,
Jag tror nog att jag behöver berätta en hel historia för att få någon som helst förståelse för vad jag gör här.. :blink:

Jag är varken shaman eller har några som helst andra mediala egenskaper, och faktum är att jag vet inte ens om jag tror att det finns andra världar/andar osv osv.. Men ta mig inte fel, jag är öppen till att se vad som döljer sig bakom dimridån av ord och berättelser, och jag erkänner att jag känner en viss dragningskraft till att utforska ämnet mer, och det finns en förklaring till detta också. Min historia börjar långtid tillbaka i tiden t.om så långt tillbaka som min Mormors farfar (el. om det var morfar) och med tanke på att jag är 34 nu, så är det enligt mig en avsevärd lång tid bakåt i tiden.. Jag har aldrig varit speciellt nogrann hur mina rötter ser ut, dvs jag har nollkoll på hur mitt släktträd ser ut. Men en kväll för inte så länge sedan så fick jag reda på att min mormorsfarfar var en "stor" shaman, och att han "ärvde" detta från sin far (före det finns ingen information) , dock gick arvskapet i graven tilsammans med honom eftersom min momorsfar ansåg detta var häxeri och mer eller mindre pinsamt. Vad har jag nu med den saken att göra?

Mitt liv har alltid varit bra till den grad att jag aldrig behövt sakna något och jag har varit tilräckligt begåvad så att jag lyckats få en lång och gedigen utbildning och jobb osv osv..Men samtidigt så är det något som gnager mig, något som gör mig rastlös och oförmögen att vara 100%-igt nöjd med min tillvaro. Dom få gånger som jag är totalt avspänd är när jag befinner mig på ett öppet hav eller när jag har tränat mig själv till den milda grad att kroppen inte längre orkar göra något mer och jag ligger utmattad,raklång på marken..

Så nu har jag betsämt mig att ta reda på vad shamanismen egentligen är, men frågan är var börjar jag?..
Jag har läst artiklar och lite ströinlägg om StyrkeDjur, men om man vill ha en mer upplevelse av shamanism (bor i stockholm), vart vänder man sig då?

Hej Poppa!
Det finns nog fler än du här, som är i ett initialt skede och utforskar både det ena och det andra... sedan finns det många som provat på en del... och några med mycket stor erfarenhet. Hela spektrat alltså :)

Varför inte prova att gå en helgkurs/grundkurs?
Det brukar finnas ett stort spektra av erfarenhet även på grundkurserna och när jag gick min grundkurs, så hade jag provat lite själv, gått på ledda trumresor o.s.v. men kompisen jag åkte med, visste inte någonting om shamanism, men ville gärna lära sig.

Sedan finns det ju olika inriktningar.
Nordiska, nordamerikanska, sydamerikanska traditioner/tekniker. Jag för min del har haft lite svårt att känna mig hemma med sydamerikansk indiansk tradition, men känner andra som verkligen funnit sin plats i inka-traditionen t.ex.

Tror du ska lyssna på din rastlöshet. Den vill säga dig något.
Sedan om det är shamanism eller något annat du ska odla, det lär visa sig. Shamanska (trum)resor är ett bra sätt att utförska sin väg.

Kul att du hittat hit! :)

Har just suttit och läst på om core-shamanism kontra "traditionell shamanism", och läst att det anses ofta i den traditionella shamanismen att om man är kallad av andarna överlever man inte att säga nej...

Nä, skämt åsido, det är inte meningen att skämta om ditt dilemma eller skrämma dig. Men det finns ett uns av sanning i det jag skrev ovan även för oss moderna människor utan tradtition. Jag mådde minst sagt pyton innan jag hittade "hem" till shamanismen, och jag visste heller ingenting om någon andevärld eller så, jag var vetenskapligt skolad (fysik) och ville ha bevis på allt.

Mitt "hemma" inom shamanismen upptäckte jag hos en förening i Värmland, Föreningen för shamanskt utforskande, de är inte knutna till någon tradition, som fornnordisk eller samisk eller syd-eller nord-amerikansk. De har undervisning på sina träffar som inte kostar mer än 75 kr per dygn och då ingår sovplats.
Kontakta mig (mail eller PM) eller kolla in hemsidan: www.shamancentrum.nu
Nästa träff är till trettonhelgen, och det finns folk från Stockholm som ska dit så du kan säkert få resesällskap.

Har du lust att prata mer så skicka ett mail till mig.

Välkommen hit!
Du frågar var du ska börja - jag tycker du ska söka upp folk som kan och lära dig av dom; få vara med på ceremoni och i samtal, gå i skogen och sitt där en natt under ledning av ngn som kan. Upplev saker helt enkelt.

Mitt andra råd är att undvika att läsa så mycket om shamaniserande eftersom detta troligen kommer att få dig att tvivla på att det du upplever är sant eftersom du "läst det ur en bok", eller så kommer du dissa dom upplevelser du har för att dom "inte var som i boken" - du kan aldrig lära dig shamanisera ur böcker, så skippa dom i början tycker jag och fokusera allt på upplevelsen och erfarenheterna.

Bra du kommit igång.. bättre sent än aldrig.

Mitt tips i S-holm är: http://www.idavallen.org/

Idavallen - Föreningen för nordisk naturreligion i Stockholm, är avsett att fungera som en mötesplats för de grupper som ingår i Nordisk naturreligion, där olika medlemsföreningar kan ha sin egen speciella inriktning. Inom detta kan rymmas asatro, baltisk traditionell religion, finsk folktro, nordisk shamanism, samisk religion, svensk folktro, traditionell skandinavisk häxkonst, vanatro.
Idavallen är öppet för grupper/cirklar som är både traditionalistiska och nyskapande, eller de med blandad inriktning. -Från hemsidan

Mvh,
Thomas

Jag tänkte att jag använder en gammal tråd istället för att starta en ny...

Nu har jag ju bokat en plats för trumresa med Mikael Andersson, om en månad.
Han ska gå igenom saker och ting innan så det räcker väl för förberedelser men jag undrar en massa saker ändå. :)

Måste man vara speciell eller ha nån förmåga för att kunna resa eller tror ni alla kan det?
Måste man vara speciellt öppen eller räcker det med att man vill, är nyfiken?

Jag känner mig rätt så tråkig jämfört med andra på forumet. ;) Har inte varit med om så mycket och har absolut inga speciella förmågor (förutom att jag är bra på att prata) eller är synsk...

Jag har ju anmält mig till samma kurs och även min bästa vän ska dit.

Men jag bekymrar mig litet för "tänk om inget händer" att ma nligger där på sin renskinnsfäll och inget händer. Det skulle var aen klar besvieklse för mig som i över et tår nu velat delta och uppleva en riktig trumresa.

Men när jag lyssnar på min trumrese-CD som jag köpte av Sejdman Kluve så känner jag att jag väldigt snabbt slappnar av och börjar sjunka ner i underlaget. Inte ens så djup avslappning upplever jag när jag mediterar i vanliga fall. Finns här något mer jag kan göra för att öka på upplevelsen eller komma vidare? För det känns litet som om jag är fast just i detta skedet.

Har också upplevt att när min sambo lyssnar på sin trance/rave/vad-det-nu-är-för-changer så blir jag lätt "disträ" och glider iväg litet. Tankarna blir litet djupare och jag registrerar iblanda t tha npratar med mig men så får jag liksom "vakna till" och fårga honom vad han sa. Den här känslan av att sova vaken men ändå registrera allt får jag även när jag lyssnar på min trumreseskiva.

Jag tror nog att de allra, allra flesta kan lära sig göra resor. Det är inte alla som "ser" utan använder andra sinnen. Och ibland kan det ta några resor eller några års resor innan det händer nåt... Det finns inget alls som säger att man är kass på att resa bara för att det tar tid innan man upplever någonting. Ibland kan höga förväntningar sätta rejäla käppar i hjulet. Det bästa är att inte förvänta sig något alls. :D

De gånger jag avråder från resor är när verklighetsuppfattningen är skadad, om man är ogrundad, är mitt uppe i en kris, om man har svåra och uppenbara problem att fokusera. Då finns det bättre saker man kan göra tills vidare.

Sedan finns det inget som säger att det är bäst att resa liggandes på rygg på en fäll. Kanske är det bättre för just dig att dansa eller att ligga på mage eller vad vet jag. Du får pröva dig fram.

Att meditera i en enkel form, utan att du förväntar dig att det ska leda till något alls, kan vara en bra förberedelse. Hitta en meditationsform som passar dig. En variant som jag haft nytta av är att gå och anpassa mina steg till andningen, t.ex sju steg på inandning och nio steg på utandning. Eller att sitta ner i stillhet med fokus på hur kroppen känns just nu, utan att det ska leda till något. Med lite träning känner man tydligt livsenergin likom pirra inuti kroppen, den upplevelsen kan bli en fin meditation.

En annan grej som hjälpte mig väldigt mycket var att måla! Efter en sommarvecka på nybörjarkurs i måleri hände det massor med mitt shamanska resande.

Och till sist...jag ansåg mig själv fullständigt "hopplöst omedial" och drömde fåfängt om att få vara en av dem som kunde ge healing med handpåläggning. Med tiden och under livets gång har det visat sig att jag faktiskt både är tämligen medial och en uppskattad healer... Så ge inte upp! Men sluta att förvänta dig en massa, passa på att bara vara! ;)

:sly: Min första trum resa var på alternativmässan i Liljeholmen.
Det var ett par människor i rummet.
Att ligga där o andas bland de andra var skummt.
Rummet luktade gott och när kvinnan började med trummandet sjönk man
mkt väl till en sorts "sömn". Men jag var för ivrig förstås! :D
Jag såg ingenting. Men även om jag inte gjorde det, såg kvinnan som
trummade det. Förstås hade hon svårt att säga vem som såg vad,
eftersom vi var så många.
Jag längtar efter att göra flera av dem resorna... men men,, inget jobb
inga pengar! :angry:
Men, någon dag! =) Den där cdn som ompratas om verkar mkt intressant.

Så, ja, man ska inte ge upp.
Inte heller när man sover, det händer mkt.
När man lär skilja på vanliga fantasi drömmar och drömmar som
säger någonting, så finns mkt där att arbeta med.
Till att börja med har jag förstått att man inte ska förhasta sig,
saker kommer till en när man är redo för dem. Att vara öppen och
lyssna till det som kommer till en.
((heh ibland undrar jag om de skrattar åt mig, andarna)) :rolleyes:
Läsa böcker tycker jag är en bra start. ^^ lite om allt möjligt, och
kanske hittar du en väg där. ;)

Tack för det, då vet jag mer! Det känns ibland som att alla man pratar med har förmågor redan innan de gjort sin första trumresa och då undrar man ju lite om det är pga av förmågorna som de lyckas. :)

Men jag ska inte ge upp. Jag ska öva tills jag hittar rätt. :)

Även om jag ser fram mycket emot att få trumresa, så förväntar jag mig inte att andarna ska jubla och hurra eller att jag bli utnämnd till världens mest fantastiska person. (fast det är jag ju redan w00t )

Jag blir glad bara jag får lyssna på Mikael och om jag får höra trummorna. Jag älskar ju trummor så det ska bli kul bara det. :respect:

Att vara sig själv är intressant. Jag gjorde en utesitting en gång. Att sitta hela natten med sig själv, det är något som ger perspektiv.
Det var en bra övning för mig i att inte vara rädd dessutom, utan att mer betrakta och bara vara. :)

Som sagt var, tålamod, träning och att vara sig själv. Jag samlar på visa ord! :D

Till er som ska på trumresa om en månad skulle jag vilja tipsa: Släng bort negativa tankar om att "kanske jag inte ser eller upplever något och då blir jag besviken"! Tänker man och när sådana tankar för mycket, kan man mycket väl bygga upp en fördämning inom sig och som kan orsaka problem för den fria upplevelsens flöde.

Tänk istället enbart med positiv glädje på spänningens magiska ögonblick, då när trummans dova ljud sätter igång vibrationerna och låt dig bara svepas med av dess kraft. Om trumresan är guidat, lyssna till rösten och ta hjälp av din föreställning och fantasi till att måla upp för dig den bild som rösten ger dig.

Dagarna innan gör ni väl i om du med tankens kraft rensar din aura och din fysiska kropp. En enkel metod är när du duschar t ex. Att du med tanken tänker hur vattnet rensar och renar hela dig och hur allt negativ sköljs av och neutraliseras ner i moder jord.
Du kan också enbart låta dina händer svepa över dig i en stor yvig gest, uppifrån och ner, som ett enormt stort rensningsfilter, allt medens du tänker tanken "RENSA & RENA" och så slår du den negativa energin ur dina händer/rensningsfiltert, ner mot moder jord. Upprepa om igen tills du är nöjd. Gå igenom i dina tankar, dina sju stora chackrahjul och se till att dom snurrar och spinner för fullt. Tänk tanken att din kropp är ett enormt stort rum där du öppnar dina fönster på vid gavel och släpper in solljusets varma strålar och städar ur damm och smuts (dålig energi) som inte ska vara där. Fyll det sedan med gnistrande och sprakande energiströmmar. Be om kraft och vägledning av dina guider inför den stundande trumresan. På så sätt förbereder du dig inför det som är menat för dig.

När du väl sitter eller ligger där under trumresans gång, ansträng och koncentrera dig inte på att något ska hända. Slappna bara av och ligg med ett litet leende på läpparna och var öppen för det som kommer. Ta några djupa andetag och låt glädjens energier flöda i dig. Du kommer att få till dig precis så mycket som är menat för dig i den stunden. Likaså att vara en del av en grupp av likasinnade, är bara det en enorm upplevelse av flödande starka energier.

Allt det här är enkla ting som jag själv provat på och som har gett mig så oändligt mycket. Det gäller bara att man förbereder sig på ett positivt sätt.

Önskar er av hjärtat lycka till :)

Mvh
Lillemor

Bra råd lillemor!

Jag har ett underbart citat som jag tycker fångar lärdommen i allt detta, vad man bör tänka på och hur man bör förhålla sig till resans gång och konsten.

"Den som förväntar, får inget se - den som väntar får se - och när träden börjar dansa, låt dom dansa!"

Lycka till, och hälsa Micke från mig!

Mvh,
Thomas

Lillemor sa:

Det ädr tror jag är det allra viktigaste du sa, att man får uppleva det som är menat för en just då. någon kanske har det emant för sig att dom ska se och uppleva otroliga mängder för att de är redo för det. Andra ska inte uppleva mer än stunden för att man itne är redo själsligt.

Tack för alla goda råd! :D

Rena med vatten har jag gjort mågna gågner och även udner månljus.... har ju hänt at tman stått naken på balkongen mitt i smällkalla vintern bara för at tfå känna månstrålarna på sin nakna kropp. ;)

Det jag vill säga är att även om det inte känns som att det händer något, även om man inte ser eller upplever något, så händer det massor bara man sätter i startnyckeln. Om du gör en trumresa och inte ser något djur, kan det mycket väl vara så att en medial person kan se djuret kring dig. Har du AVSIKTEN att kontakta en guide, be, kalla till dig ditt djur eller vad som helst, kommer det att ske, även om du inte upplever det. Ju mer vi tror att vi kan destå mer ökar vår förmåga att uppleva det vi har avsikt kring.

Jag kan referera till min mediala kille igen. Vi brukar experimentera med energier, färger, chakror. Tex kan jag sitta och koncentera mig på ett chakra så ska han säga vilket chakra det är och han hittar alltid rätt! Han ser hur energin expanderar kring det charka jag flyttar min närvaro/tanke kring. Om jag bestämmer mig för att vidga min aura, "släppa ut den", ser han det också.

Vi kan så otroligt mycket mer än vi förstår. Alla har förutsättningarna att både heala eller ta emot budskap och kanaliseringar. Nu är energierna på jorden mer gynnsamma än någonsin (och det ökar dag för dag) tidigare för detta typ av energi-arbete; vi kan uträtta massor tillsammans. Nu när jag har förstått min kraft via att min kille hela tiden har bekräftat det jag gjort för att han sett det, förstår jag ju.


Love and light
//Skrotis/Rymdblomma/Karolina