Jag pratade med en kompis (som utövar Reiki- och Shamballahealing m.m.) och hon uttryckte att shamanism är en manlig företeelse. Jag har aldrig tänkt på det tidigare, men efter vårt samtal har jag börjat fundera mer runt detta.

Först kanske man måste definiera vad manligt och kvinnligt är och det är väl inte alldeles enkelt, tänker jag (även om jag kände mig mer som pojke än flicka i min uppväxt)
Vad tycker ni andra?

Är det en fördom, eller ligger det något i detta?
Ska tillägga att hon själv hade svårt att specificera vad hon menade... men jag tänker att hon kanske tänker på attributen, trumma, skallra etc. och kanske de existerande levande shamanska traditionerna, bland dagens urfolk...

Är shamanism mer manligt än kvinnligt?
Och är det procentuellt fler män, än kvinnor som shamaniserar?
Vad gör tjerena då? Finns de i Reiki och Wicca-traditionen?
I såna fall, varför är det så? Tror ni?

Nyfiken fylgja


PS/ Om det redan finns en tråd med liknande frågeställning - flytta gärna detta inlägg dit /DS

Det kan bero på att de som forskat om shamaner i olika kulturer själv varit män och i sin enfald utgått ifrån vissa patriarkala strukturer de själva växt upp i.

Att tycka att saker och ting är "manliga" eller "kvinnliga" utan att först kritiskt ifrågasätta och kontemplera över det tycker jag är... mja, inget speciellt egentligen. Men det är bra att göra det som med allt annat. B) Var har vi egentligen fått våra föreställningar ifrån och hur skapar de gemensamt vårt samhälle, osv?

De är massvis med människor med kvinnligt kön som håller på med shamanism.

Om man ser historiskt så finns det väl både och. Dessutom överskrider många shamaner i traditionella kulturer sin kulturs könsroller. Och i de kulturer där kvinnor inte fick vara shamaner kan jag tänka mig att det berodde på samma sak som att kvinnor i vissa kyrkor inte får vara präster, d v s ett sätt att begränsa deras makt. Håller annars med laquesabe.

Personligen lockar det mig inte särskilt att dela in allt i manligt och kvinnligt, tycker det är att stuva in en mycket mer nyanserad verklighet i enkelspåriga fack. Och jag har inte märkt något krav på det inom shamanismen.

Jag har inte alls erfarenheten av att shamanism skulle vara någon mansföreteelse.

Däremot har väl en del män (de som syns) inom shamanismen, precis som inom andra områden, större benägenhet av att göra väsen av sig själva och det de gör..... Jag tycker mig se ett mönster i att män tar sig själva mer högtidligt och att de har fler prylar och attiraljer och attribut och tycks inta en slags roll som "Shamanen", nästan löjeväckande ibland. Medan kvinnor med mycket kraft och visdom oftast bara har den och använder sig av den och gör sitt jobb utan att yvas så mycket över det. Deras eventuella attiraljer är lite mer nedtonade.

Jo, jag vet en grov generalisering. Men med ett korn av sanning värd att synliggöra.

Annars tycker jag att manlighet och kvinnlighet är en ointressant uppdelning mellan mänskliga möjligheter. /BotHild

Tja, jag har hört precis tvärt om, att de starkaste shamanerna är kvinnliga shamaner... :D

Jag är uppriktigt sett ganska ointresserad av vilket, vi behöver säkert både kvinnliga och manliga shamaner likaväl som vi behöver både kvinnliga och manliga aspekter av livet i oss själva.

Yin och Yang, ni vet...

Tänkte lite på att..det kanske är Både manligt och kvinnligt..
Jag menar..vi har ju lite av varje i oss eller hur?
Visst kanske det spelar roll i olika sammanhang men,
Att resa till andevärdar, söka helande till människor, djur natur
vad har det med kön att göra?
En liten tanke bara /Y

Kul att läsa era tankar... För som sagt, jag hade ju inte funderat i detta tidigare och jag kom inte så långt i tankegångarna på egen hand... Grunden i påståendet, var att min kompis funderade över om shamanism var rätt för mig. I och för sig behöver hon ju inte bry sig i det, men ni vet hur det kan vara, man "kliver in" hos nära vänner. Jag hade egna funderingar om vad som kändes rätt. Och då kom detta upp.

Det ligger inte heller för mig, att tänka kvinnligt och manligt i detta, för jag har inte befunnit mig i såna sammanhang, men som med allt annat kan man ju bli låst i sina egna tankemönster... Så jag ville ha lite input och det har jag ju fått. :)

Tänkte yrre på det du skrev:

Jag tror hon menade kvinnliga och manliga energier...
och vad man jobbar bäst med. Typ ;)


/Fylgja

Jo det förstod jag, tänkte mer på ditt första inlägg. Om det att vi så gärna delar upp saker så och som ovan tycker jag inte att det har med fysiskt kön att göra.
Kram/Y

Tyckte väl det här kändes ga- ... errr, bekant! ;)

Kolla vad jag hittade: http://trolltrumman.net/index.php?showtopic=151

Mvh,
Thomas

:D Jo... det var väl det jag hade på känn, när jag skrev:

Någonstans i bakhuvudet fanns det, men jag hittade inte den tråden, när jag sökte... (finns det ingen "sök-funktion"?)
Jag kanske borde ha vinklat denna tråd mer ur ett kvinnligt perspektiv då, för lite variation... ;)

Fylgja

Vad är manliga och kvinnliga energier för något?

Rent kulturellt och historiskt är uppfattningen om manligt och kvinnligt olika. Att det därför skulle finnas specifika statiska manliga och kvinnliga energier ser jag som något motsägelsefullt i denna mångfacetterade och dynamiska värld.

Det finns det säkert någon som bättre kan förklara det, än jag.
Eftersom det egentligen inte är "mitt" sätt att uttrycka mig, lämnar jag det obesvarat, men jag vet att man inom vissa traditioner uttrycker sig så.

-------

Något som kanske inte har med trådens rubrik att göra, men väl med manligt och kvinnligt och som jag kom att tänka på med anledningen av inläggen. Det är att det finns en viss skillnad i upplevelse av vårt samhälle, beroende på generation. Det glädjer mig att könsuppdelningen har mattats bland er som är yngre.

Jag, som vuxit upp i en salig blandning av kamrater, kallats "pojkflicka" och haft lika många killar som tjejer, bland mina kompisar vaknade upp efter 30 och upptäckte att världen inte såg ut som jag trodde. Inte vet jag vad det beror på (i och för sig flyttade jag 80 mil) men jag har upptäckt att jag som "kärring" inte får vara med och leka med grabbarna längre. Snyft... könsroller klev in i mitt liv.

Jag hoppas att dagens unga inte faller in i stereotypa könsrollsmönster, bara för att det blir bekvämt när ni skaffar barn, eller vad det nu beror på.

Off topic ;)

Med risk att ta i en aning för mycket vill jag bara säga angående orginalfrågeställningen i första posten... Vilket nys. Inget ont menat mot någon dock. Att shamanism skulle vara manligt. Ha! ^_^ Har en mycket klar uppfattning som talar för samma budskap som uthien och bothild förtjänstfullt framförde. Kvinnorna är starkast. Många män har lätt för att blåsa upp sitt ego istället för att växa som människor under resans gång och har ofta inte så mycket att faktiskt komma med.

Jag tror att kvinnor har en annan infallsvinkel till det andliga som vi män ej kan ens förstå fullt ut. Vi har olika roller i helheten men som sagt ovan är det ointressant att dela upp i manligt och kvinnligt. Och ja, vi har alla delar av bägge sidor i oss. Jag är själv klart otypisk för att vara man. Har växt upp med omvända könsideal. Starka kvinnor som drivkraft i familjen och tysta förhållandevis försiktiga män som väjer undan och ej går rätt på rödbetan. Något jag för övrigt är rätt glad över.

Världen är en spegel, sedd genom ett prisma och vi bär dessutom färgade glasögon... Jag har en enkel regel som går ungefär så här. Folk som dömer andra dömer sig själv. D.v.s. Ett schablonartat uttalande säger mycket om den som säger det men kanske inte så mycket om själva ämnet som togs upp. Men vad vet väl jag. Är rätt dålig på att säga allt för vettiga saker. Finns så lite vettigt att prata om jämfört med allt trams som försiggår i världen... ^_^ Se där, nu dömde jag ut mig själv... :P Rätt lyckat egentligen. (Jag brukar satsa på det. Man är bara trovärdig om man inte tror på sig själv för mycket, eller hur det nu var?) o_O

RAW citat: "If you think you know what the hell is going on, you're probably full of shit." ^_^ Den gillar jag. Jag är rätt glad trots allt att jag inte fattar så mycket...

En hel del av de gamla sederna (när det kommer till cermonier) behöver både kvinliga och manliga energier för att få rätt balans... Många gånger är det bra att både en man och kvinna jobbar ihop för att få bästa medecinen... Jag har fått berättat för mig att vissa stammar i Usa(förritiden) högaktade de människor som var lagda åt båda hållen. Dom ansåg att just dom, hade full kontakt med det andliga eftersom dom kunde känna både manligt och kvinnligt. Hm tror inte att nån energi är starkare än den andra...Tror däremot, att den manliga energin som finns i oss alla är mer en explosiv och direktverkande, jordande, eld engergi och att den kvinnliga som oxå finns i oss alla är med djup, insikstfull och intensiv, Flygande, moderlig om man vill...

Mitakuye Oyasin

Kram Amk

Nej, starkare är väl fel ord. ^_^

Jag föredrar bara vinden och vattnets väg framför elden och stålets. Gräset som böjer sig för vinden blåser ej ner i stormen som den stora raka furan.

Skuggan är mitt element. Solen har ingen makt över mig. Myllan är min näring. Jag har allt vad jag behöver för att växa. Vinden är min vän. Jag är aldrig ensam. Vattnet är min älskarinna. Men jag älskar henne mest ifrån stranden...

Men jag ser också eldens tjusning och minns att himlen är min far.

Jo alla delar behövs. Vem kan säga något annat och låta trovärdig? ^_^ Jag kommer inte att försöka i alla fall...

Efter att ha läst och begrundat alla kloka inlägg...
Någon skrev att vi alla har både manligt och kvinnligt i oss. Det håller även jag som en sanning. Visst är det så att i vissa lägen tar jag fram dom manliga energierna i mig och i andra lägen dom kvinnliga. Men när jag shamaniserar kan jag inte riktigt tänka mig att jag tar fram varken det ena eller det andra, antingen är det både och, eller inget dera. Jag tänker mig att jag går in på en nivå av varande, där könsskillnad inte finns eller där allt är ett....typ :blink:

Det är synd att vi ska behöva fundera över om något är manligt eller kvinnligt. Jag vill gärna tro att det finns något som inbegriper allt, som är mänskligt, eller snarare "livlikt" (dvs ett liv, en levande energi som kan arbeta oberoende av vilken kropp vi fått att vårda)

I mitt första inlägg frågade jag:

En frågeställning byggd på en nyfikenhet för vad andra tänker om detta. Det var alltså mer en vilja att vidga mitt eget tänk, än att hävda något, för det var inte JAG som tyckte att det är manligt.... eftersom jag är kvinna och shamaniserar B)

Jag tycker jag fått svar på den frågan; de flesta tycker att det ÄR en fördom. Det framkommer även i den gamla tråden http://trolltrumman.net/index.php?showtopic=151 som Thomas lyfte in i denna...
Samtidigt har flera snuddat vid motsatsen - att kvinnor lättare shamaniserar - vilket också borde vara en fördom, tycker jag.

Kraa:

Ja absolut så känner jag det också. I själva arbetet är man mer ett redskap, än en person, ett kön eller något annat.

Manligt och kvinnligt, tycker en del här, inte finns... Jag tror att det finns, men precis som flera tidigare skrivit, har vi båda delarna i oss.
Jag läste någonstans om en reinkarnationsteori där man tror att återfödelsen sker i cykler och att en transsexuell person är en fulländning i en cykel som börjar med heterosexualitet. Så det finns många teorier om detta! ;)


Jag för min del känner mig nöjd nu ...

... för den här gången. :lol: /Fylgja

Fylgja! Jag tyckte din frågeställning var bra och befogad. Din kompis är inte den enda som har tänkt i de banorna och jag tycker att vi behöver diskutera det lite då och då. Vi är trots allt samtliga uppvuxna i ett manssamhälle, där det finns vissa egenskaper som hyllas och lyfts fram som manliga. Och andra som ses ner på och utnämns som kvinnliga. Och så har vi det motsatta: försöket att behålla samma egenskaper hos de olika sociala könen, men hävda att kvinnor skulle vara godare och starkare.....

Vi har många förvirringar kring kön, makt och personliga egenskaper. Vi är alla färgade av att kvinnor och män tilldelas olika boxar av karaktärer och de som försöker utveckla något ur den andras box, riskerar att betraktas som konstig och till och med straffas för det.

Och dessa boxar är utformade i ett samhälle, vars ena grundpelare länge har varit att män ska dominera kvinnor.

Det vi kan göra för oss själva och varandra är att uppmuntra en kultur. där vi får utforska vilka av alla tillgängliga möjligheter vi vill använda oss av. Det enda jag tycker begränsar oss är ifall någon försöker utvecklas och leva ut på andras bekostnad.

När det gäller shamansim och makt och att göra upp med manssamhället, så behöver vi ifrågasätta det. Om och om igen. Från alla vinklar och vrår. Shamanism handlar så mycket om makt och kraft inifrån den egna kärnan, men det är en extremt stor risk att den missbrukas till något att använda till att ha makt ÖVER någon. Vi behöver skydda oss från att shamanism används för att tillfredsställa behov att kontrollera och dominera människor. Jag har sett flera tydliga tendenser till att det sker. Visserligen riskerar både kvinnor och män att utöva förtryck, men vi löper stor risk att inte reagera lika tydligt på om en man missbrukar sin makt. Detta för att det är mer vanligt i alla sammanhang.

Vi behöver skydda shamanska metoder och miljöer från auktoritära manipulativa kulturer.

Kort och gott: Fylgja jag tycker ämnet du tog upp är viktigt. Det är dessutom något som angår oss alla väldigt nära och då blir det lätt höga vågor i en diskussion! /BotHild

Håller med BotHild. Viktig och bra fråga. Annars hade jag aldrig lagt in mina fem ören i spargrisen... Eller vad det nu var värt. Hoppas inte någon tyckte jag formulerade mig för skarpt. Det var absolut inte menat så. Det var själva uttalandet av din vän och inte din fråga (eller din vän heller) som jag vände mig emot. Håller med om att det förmodligen är en fördom också att kvinnor skulle ha lättare att shamanisera, eller annat. Jag tror egentligen inte det. Men jag tror ändå att vi har olika "kvalitéer" i hur vi möter världen och utövar vår andlighet i olika former. Däremot är det enormt viktigt som BotHild sa, att fortsätta att ifrågasätta våra kulturella inpräglingar vad gäller könsidentitet och makt (etc.).

Är ingen anhängare av att utplåna skillnader mellan män och kvinnor heller. Visst, på ett plan är "allt ett" och jag gillar "den nivån"... Men det har sina praktiska sidor att vi har dynamiken mellan olika sidor av universum. På många sätt är det en av grundpelarna i min "tro", eller vad man kallar det. Vi är universums sätt att utforska sig själv... Stjärnstoff som efter eoner har satts samman i mer och mer komplexa former för att tillslut uppnå medvetande, bara för att inse att universum är för stort för att verkligen greppa... ^_^ Som tur var går det alldeles utmärkt att utforska universums största hemligheter utan att kunna förklara det helt rationellt... Som jag ser det.

Jag köper verkligen inte detta med "kvinnliga" och "manliga" energier! Det finns ingenting som talar för att det skulle finnas något sådant rent objektivt*, utan snarare bara energier/kraft som vi människor i sin tur väljer att sätta olika etiketter på för att sortera in världen, och gärna på en totalt dualistisk bas. (Varför är det ens intressant att kategorisera energier/egenskaper/beteenden på det här sättet?) Personligen har jag inga problem med att vara en könsrollslös varelse, problemen kommer när andra försöker tvinga in mig och mina beteenden i små fack. Där får inte jag plats! Gah! :angry:

*Jag tror öht inte på objektivitet/sanning i någon större omfattning.

Jag håller helt med laquesabe om manligt/kvinnligt ovan. Blir också hemskt irriterad på att folk ska stuva in mig i ett fack och sätta etikett på vissa av mina egenskaper utifrån en dualistisk världsbild. Om någon trivs med de mer konventionella könsrollerna och vill ha en partner som är likasinnad så tycker jag givetvis att det är upp till var och en, men jag förstår inte kraven på att jag ska inrätta mig i det systemet (och ja, de förekommer). För mig skulle en andlig tradition som sätter upp manligt/kvinnligt som den stora dikotomin mellan vilket allt utspelar sig vara ointressant. Jag tycker även att det blir ointressant att tala om att alla har manliga respektive kvinnliga egenskaper. Om alla har dem, varför är det då viktigt att kategorisera dem?

Om jag ska spekulera så tror jag att anledningen till att många starka shamanska utövare är könsrollsöverskridare är att de insett att det är onödigt att begränsa sina egenskaper. :)

Håller i allt väsentligt med. Särskilt slutklämmen igelkott. ;) Gör det bara av rent pragmatiska skäl oftast. På det där verkligt intressanta, närmast abstrakta planet (som jag kort nämnde ovan) av tillvaron finns inga sådana etiketter. Allt detta är bara en fråga om kulturella präglingar och försnävningar av ett gränslöst och oändligt vackert universum. :) Sen försöker jag aldrig att stuva in andra i några fack. Jag roar mig mest med att stuva in mig själv i små fack och gläds över att jag lyckas sortera dem efter ett helt eget system som får många (nog inte "här") att rynka lite på pannan (eller näsan)...

Det manliga och det kvinnliga genomsyrar många många älder traitioner och cermonier... Förr i tiden hos olika stammar så var det inte en katagorisering... Utan bara ett konstaterande av fakta...Det finns kvinnor och män...
Under många cermonier så behvödes det att både kvinnan och mannen la in sitt arbete i en cermoni för att hedra moder jord, fader himmel, det stora mysteriet... För att skapa balans och visa respekt och ödmjukhet mot skapelsen...
För min del är det vikigt att följa våra förfäders väg... Det vill säga att man respekterar deras lära... Sen att man har kvinligt och manligt i sig... Så är det bara inget mer med det... Men man kan väl döpa om det till nått annat tror inte att det spelar så stor roll.. Det viktiga tycker jag är att man gör skillnad på det kvinnliga och manliga i energier och det som menas med kvinligt och manligt i cermonier... Och åter igen dom är båda lika starka har inget med det att göra... Men skapelsen har helt enklet gjort kvinnor och män...Och alla kan nog hålla med om att vi är lite olika i alla fall...Inte mer eller mindre utan bara lite olika....
Kram Amk

Framförallt finns det människor, varelser, själar. Att veta mitt kön känns ungefär lika intressant som att veta min längd och skostorlek. Tänk om vi beteende/energi-kategoriserade upp hela mänskligheten mellan mörkhåriga och ljushåriga?

Min mormor säger också att "det var bara så då" Ja, men varför? Jag är uppriktigt intresserad av att förstå varför det är så viktigt och om det alltså öht inte problematiseras? I mina ceremonier och ritualer har det aldrig någonsin behövts den typen av uppdelning, kraften har inget kön som jag upplever det.

Kvinnor och män är olika, men skillanden mellan individerna är störst och likheten mellan människor likaså.

Jag tycker inte att något är bra bara för att det är gammalt. Jag har stor respekt för mänsklig visdom och tradition, men vi måste inse att människor i alla tider och platser har varit bundna till sin kultur och sin tid (precis som vi är nu..). Det finns absolut ingenting som är värt att leva kvar i en tradition om den inte överlever en kritisk granskning. Vad gäller uppdelning mellan olika kön har bara en enda synlig funktion: Att en grupp ska kunna ställas över en annan.

Jag är helt övertygad om att vi hittar på föreställningar om kvinnliga och manliga energier och motpoler mm för att vi är uppfostrade till att tro på något som inte finns. Om vi ser tillbaka historiskt på kön, så har olika egenskaper setts som kvinnliga respektive manliga bland annat beroende på vad som just då värderades högst.

Om vi har förmågan att tillåta oss själva och varandra att försöka vara de vi verkligen vill vara, har vi inte längre något behov av att uppfinna skillnader mellan olika sorters människor. Och om vi tillsammans gör det ointressant att tillåta maktskillnader, så finns det inte längre någon som helst anledning att dela upp oss i grupper.

Mitt enda skäl till att identifiera mig som kvinna, är att jag en gång föddes i en flickkropp och sedan dess bemötts av förväntningar på vem jag borde vara. Jag identifierar mig med att vara kvinna, för att jag ser att jag har gemensamt med alla andra kvinnor att jag på olika vis pressas in i något som kallas kvinnlighet.

Efter att vi befriat oss från tvånget att vara "kvinnliga" respektive "manliga", kommer kanske en del att fortsätta vara vad vi nu upplever som "naturliga" "manligheter" och "kvinnligheter" - MEN DÅ KOMMER DET ATT VARA FRIVILLIGT!!!!! Det är en avgörande skillnad.

Så länge ingen lever på någon annans bekostnad, får h*n vara precis som h*n vill!!! :D

Jag kan tycka att det är väldigt irriterande när män försöker få mig till bli mer kvinnliga för att jag ska stärka deras manlighet i kontrast till det. Eller när kvinnor vill att jag också ska anpassa mig på liknande vis som de gör. Blä! Fy! Usch! :angry:

Vi har friheten att inspireras av historien och gammal visdom, men vi har också ansvar att förhålla oss till den på ett sätt som gör att vi inte råkar få med oss en massa skräp!!!! /BotHild

I det stora hela så tror jag att det är vikigt i alla fall för min del att sträva efter att bara var... Jag ÄR! inget mer eller mindre...

När det kommer till cermonier och kritisk granskning så tycker jag att många folkslag som Samerna och Usa:s ursprungsbefolkning inte har fått någon chans att visa "de andra" överhuvudtaget varför dom tror som dom gör... Dom har bara blivit överkörda av rädda rädda människor...
Så till följd av det så har många av deras cermonier mm blivit hemliga... Så jag antar att många frågor om deras sätt och tänka kommer inte att komma fram. Men i deras värld var kvinnan lika stark som mannen...
Choktaw (tror att dom stavar så) Hade kvinnliga ledare i deras byar för att dom var mycket duktigare på att planera mer långsiktigt än männen... Det var deras upptäckt. Detta berättade en man som heter Rainbow eagle och som är okla Choktaw indian. Så det finns nog många lager och många många teorier och åsikter när det kommer till kvinnligt och manligt... Men när det kommer till den personliga andligheten så är det nog bara viktigt att följa sin väg och sina impulser hur manliga eller kvinnliga eller både manliga och kvinnliga dom än är....

Jag Är....

Amk, det stämmer att många ursprungsbefolkningar har ganska fasta könsroller. I synnerhet vet jag att många indianfolk hade/har det. Just indianfolk hade dock också "mellankategorier" för folk som inte passade in i facken manligt/kvinnligt, och dessa människor sågs ofta som andligt mycket mäktiga.

Med all respekt för deras sätt att leva så ser jag fortfarande inte varför jag måste rätta mig efter det. Dessutom fanns det säkert många där som inte heller passade in i mallarna. För min del får folk ha ceremonier där man delar upp folk bäst man vill, bara jag slipper delta.

Annars tycker jag att filmen "Whalerider" är ganska fin i just det att en flicka lyckas återuppliva en tradition genom att bryta mot traditionen att det är bara män som får göra det.

Igelkott...

Det stämmer och om du läser vad jag skrivit tiidigare så ser du oxå att jag tagit upp "dessa mellanfack"

Sen att rätta sig efter de gamla lärorna eller inte...Är väl helt upp till var och en... Det viktigaste är väl att gå den väg som känns rätt och göra det som känns bäst för en själv.
För min egendel är det att följa bla det jag har lärt mig från äldre lärare...För att visa min respekt. Sen kommer det även gånger då jag måste tillfullo lita på min egen skapar glöd och intution...
Det jag ville påpeka är kanske mer att jag ser skillnad på Manlig och kvinnliga roller (snarare) än manliga och kvinliga energier...Hm svårt att förklara...
Kram Amk

Jag håller med "laquesabe" när hon skrev: Jag köper verkligen inte detta med "kvinnliga" och "manliga" energier! Varför får jag för mig att du är antropolog :)

Den shamanska kraften är neutral, både när det gäller kön och moral, men hurtillvida shamanism kan karaktäriseras som kvinnlig eller manlig avgörs av vad vi definierar som schamanism. Om vi talar om traditionell schamanism så, ja, den är framförallt praktiserad av män. Om vi inbregiper nyshamanism i termen "shamanism" så ser läget helt annorlunda ut.

I väst har nyshamanismen utvecklats sedan 70-talet, och fler och fler är kvinnor. Idag praktiseras nyschamanism främst av kvinnor, vilket innebär en förskjutning från det "äventyrliga" till det "empatiska" (?).

Ergo, jag tror inte heller på olika kvinnliga och manliga energier, men jag vet att den schamanska energin kan kanaliseras på olika nivåer i olika sammanhang, beroende på utövarens vilja och den kulturella kontexten .

Själv har jag alltid haft bilden av att de klokaste shamanerna är kvinnor.

Hej Uwishin!

Vad baserar du detta påstående på?

Är det från litteratur av antropologer som beskriver shamanska kulturer så är de mer eller mindre alltid skrivna av män som mest eller bara ser utifrån männens ledarstukturer inom en grupp.

Eliade, som skrev en av de mest citerade böckerna inom antropologisk littaretur inom ramen av shamanism, har i sina efterforskningar och sammanställning av anndras skrifter missat kvinnliga shamaner i stort!

Kan rekomendera en bok i ämnet: The woman in the shamans body av Barbara Tedlock. http://www.barbaratedlock.com

I boken så beskriver Tedlock en annan historia men även idag aktiva kvinnor som är shamaner.

Dessutom vill jag tilläga att i flera kulturer med en obruten generationslinje av shamanism så förekommer det att kvinnor och män arbetar shamanskt tillsammans och behöver varandra i detta för att det tillfogar mer dynamik.

Sedan kan jag tänka mig att det även är så att inom dessa kulturer så var/är det rydligare ramar för vad en kvinna respektive en man har för roller och funktioner inom gruppen, familjen/släkten och "samhället" därmed blir det mer relevant med en indelning av kvinnligt och mannligt samt vad som de olika har i uppgift att göra i gruppen.

För att knyta an till ursprungs frågan så ser jag det som två huvudfrågor:

1. är shamanismen och shamaniserandet mer manligt än kvinnligt?

2. är det mer män än kvinnor som utövar shamanismen per se idag i tex Sverige?

på fråga ett svarar jag B och på fråga två C... *skratt*

1. För att svara på den frågan så behövs givetvis även beskrivas vad shamanismen är. Det är så klart lite långt att göra i detta inlägg, men i huvudsak är det att vara i kontakt med sin omvärld, den sedda och den osedda(andevädlsliga) och leva eller sträva efter att leva i harmoni och balans med denna.

Detta är könlöst, helt klart. Däremot lever vi i en kultur som har former som säger vissa saker om oss tycka vad vi vill om dem. Dessa former påverkar oss att egera på vissa sätt eller att inte agera. Det vill säga hur vi reagerar styrs av vår historia som egentligen är som den är oberoende av ditt kön men i bagaget som finns ofta sår/trauman/blockeringar som kan styra ditt agerande oberoende om vi vill det eller inte för att vi lever i en kultur som har en indelning mellan könen.

Shamanismen är kontakten med omgivningen och Andevärlden och den kontakten är vare sig kvinnlig eller manlig, men du är något av dessa två!

Sedan kan vi sträva efter att bli av med vår uppväxts och kulturs former av könstänkande och sociala stukturer vilket redan har klart påpekats i tidigare inlägg.

2. Som jag ser det så är det oftare fler människor med "kvinnliga kroppar" än män i många neushamanska grupper eller inom new-age överhuvudtaget.

Kvinnliga människor har alltid haft större förmåga till kontakt med Modern, med Andevärlden på grund av förmågan att skapa liv i sin egen kropp. Denna förmågan handlar inte om några fack eller kulturella former utan är bara så som det är. Av Gudar så skapat! Denna tråd kanske handlar om hur vi hanterar detta faktum.

Sedan är könsrollstänkandet och fackindelningen som vi gör något som är naturligt på så sätt att det är energibesparande, om vi sedan inte är flexibla nog att kunna växla och lämna den kategoriseringen så skapas det problem när vi inte inser detta själva och projecerar detta på någon annan. Denna person blir sedan förnärmad av projeceringen och så skapar det ännu mer motsättning istället för att se att det är en projecering och inte behöva agera på den utan låta den stå för personen som gör den. Detta leder till att bli fri från frustrationen av att känna sig indelad i ett fack, i denna diskussion, kvinna eller man med vissa beteenden som är lämpliga eller olämpliga.

Nu skall jag nog åka och köpa mig en kjol!
(inget skämt)

kram på er

SkallePer

Stor kram från Pathfinder till Skalle Per i kjol. Jag lovar ta på mig fracken och stormhatten :) Ja jag har en sådan utstyrsel.

Eftersom jag först kom i kontakt med nordamerikansk shamanism har jag fått intutat i mig att det hör till att man skall bryta kulturmönstren. Att det är en del av utbildningen.

Hepp

//P

"Om vi talar om traditionell schamanism så, ja, den är framförallt praktiserad av män. (uwishin)"

"Hej Uwishin!

Vad baserar du detta påstående på?

Är det från litteratur av antropologer som beskriver shamanska kulturer så är de mer eller mindre alltid skrivna av män som mest eller bara ser utifrån männens ledarstukturer inom en grupp (Skalleper)".

Ja, naturligtvis baserar jag påståendet på litteraturstudier. Jag har inte rest till och studerat hos alla shamanska samhällen på jorden (inte ens många). Jag håller med om att studierna förmodligen är androcentriska och oftast ignorerar kvinnor, men dessa studier är den enda kunskapskällan vi har, så vi måste ändå utgå från dem.

Vi kan inte bara bortförklara dem genom att säga att de är androcentriska och konstruera en annan balans mellan manliga och kvinnliga shamaner baserade på spekulationer och önskningar.

Det finns ingen statistik när det gäller det kvantitativa förhållandet mellan kvinnliga och manliga shamaner i världen, men enligt vad jag har läst så finns det fler män än kvinnor i "traditionella" kulturer som är shamaner.

Det är inget jag gillar, men det verkar vara fakta. Jag har själv skrivit en avhandling där jag bl. a. tar upp problemet med hur kvinnliga shamaner blir osynliggjorda både i litteraturen och i samhället, så jag är väl medveten om problemet

Men, jag står för påståendet att fler människor med manliga än med kvinnliga kroppar(;)) är traditionella shamaner och jag anser inte att det är problematiskt rent ideologiskt. Det är som det är, vare sig vi vill eller inte.